EPILOG

Bibliotekarierna vid rodret

Ej tidigare publicerat utkast. Översatt från engelskan.

I sin scifibok Azur.Kapteinenes planet (1975), beskriver den norska författaren och specialisten på immateriell rätt Jon Bing en ny värld som styrs av bibliotekarier. Dessa befinner sig ständigt på resa mellan avlägsna destinationer i yttre rymden. Precis som i den gamla världen är deras främsta syfte att stöda mänskligheten med information och kunskap, utom att mänskligheten numera är spridd inte över en enda planet utan över många. Fast datoråldern ännu bara hade börjat när Bing skrev sin bok kunde han redan förutse vår nuvarande situation där allt vi vet organiseras och sparas i väldiga databaser. Under sina långa resor mellan solsystemen medför bibliotekarierna således hela sitt bibliotek tillsammans med sina egna djupfrysta kroppar, som kommer att väckas till liv av datorerna bara ett par månader innan följande resmål nås.

Närhelst dessa rymdfarande bibliotekarier bedömer att livet på någon bestämd planet har slagit in på olyckliga spår har de möjlighet att utnyttja sin överlägsna kunskapsbas för att åtgärda de lokala problemen. Det här är precis vad som händer på planeten Azur där bibliotekarierna inleder ett samarbete med den unge Benji med sikte på att återställa informationsfriheten, som sedan länge undertrycks av planetens härskare, Kaptenerna.

Bibliotekarierna i Jon Bings universum styr med andra ord inte bara sina rymdskepp mot nya destinationer som de själva väljer. Med sina mer eller mindre sporadiska ingripanden knuffar de själva världsalltet vidare i en riktning, som de själva bestämmer.

I ett viktigt avseende skiljer sig ändå bibliotekarierna i sitt styrelsesätt från de traditionella härskande klasser, som är kända från mänsklighetens historia. Denna skillnad träder i dagen när Kayab, en av bibliotekariernas spanare, tas tillfånga av Azurs fundamentalistiska Kaptener.

I kraft av sin teknologiska överlägsenhet skulle bibliotekarierna visserligen befria sin kamrat med våld. Men denna möjlighet tas överhuvudtaget inte med i räkningen, eftersom

”... det stred mot bibliotekarenes mest grunnleggende regler. De brukte aldri makt. De syntes ikke de hade rett til det. Det kunde nok hende at beboerne på en planet var fiendtlig innstilt, og overhodet ikke ville ha noe med stjerneskipet å gjœre. Da ville bibliotekarene nok forsœke å overtale dem. Men gikk ikke det, stakk de ut en kurs mot en ny stjerne og lot den vranvillige planeten få være i fred”.  ¹⁸⁴ 

Vilken makt är denna makt, som aldrig brukar våld? Ska vi kalla den ordets makt? Den informationella makten? Informationsmakten? Biblioteksmakten?

Vad denna icke-våldsmakt än må kallas förutsätter den, som norrmannen Anders Ericson säger, att BIBLIOTEKET TAR SAKA.

ↁ ↁ ↁ