Title:
Biblioteksaktivisten - Essäer om makt och bibliotek i informationssamhället
Creator:
Mikael Böök
Prepared by:
Mikael Böök
Rights:
Copyright (C) Mikael Böök 2012 CC BY–SA 3.0; Drawing ”Aukio” Copyright (C) Leena Krohn;
Publisher:
Artemisia edizioni print ISBN 978-951-8904-15-4 e-book ISBN 978-951-8904-16-1
Date created:
2013-03-13
Date:
2012-10-12
Sourcefile:
biblioteksaktivisten~sv.sst
Filetype:
SiSU text 4.0.3,
Source digest:
SHA256(biblioteksaktivisten~sv.sst)= 2d5a3cd54d52f94c1ede5ee6438d669bed6678972740032b7368059d86b7c25c
Generated by:
Generated by: SiSU 4.0.3 of 2013w03/7 (2013-01-27)
Ruby version:
ruby 1.9.3p194 (2012-04-20 revision 35410) [x86_64-linux]
Document (dal) last generated:
2013-03-13 19:14:35 +0200
Biblioteksaktivisten - Essäer om makt och bibliotek i
informationssamhället
1
Förord
2
Vad ä r en biblioteksaktivist? Det vet jag inte med full
säkerhet. Men journalisten Peter Lodenius hittade för
några å r sedan på denna benämning och den fastnade
som en kardborre. En biblioteksaktivist liknar kanske en
nätbyggare.1
1. Jfr Nätbyggaren. Undersökning av den moderna posten.
Folkets bildningsförbund 1989; eller som en bok i nätet:
< http://www.kaapeli.fi/book/natbyggaren/>
3
Ä r biblioteket en politisk kategori? Ja, efter ett utkast om
bibliotek och bildning kommer jag i essän ” Gamla och nya
biblioteksvisioner” in på bokens politologiska tes:
biblioteket, tillsammans med dess nutida förlängningar i
internet, kan och bör bli en fjärde statsmakt vid sidan av
Montesquieus berömda makttriad, dvs. regering, parlament och
domstolar.
4
Hur skulle denna nya statsmakt bli till? Hur skulle den fungera?
Några tentativa svar på dessa framtidsfrågor skisseras i
essäsamlingens tredje respektive fjärde avdelning. I
stället för att måla upp ett helt utopiskt
samhällstillstånd behandlar jag i del III erfarenheter (mina
egna och andras) av att å stadkomma ett samarbete mellan
biblioteken och Världens sociala forum, som många tror (eller
å tminstone trodde) att förebådar en viktig
globalpolitisk innovation.
5
I del IV försöker jag sedan redogöra för min syn
på Internet governance , förvaltningen av internet, en
problematik som fortfarande ä r lika ny och spännande som det
nya sociala mediet i sig. Här liksom i bokens ö vriga delar
uppfattas internet som en nutida förlängning av biblioteket.
Avslutningsvis följer i del V några bitar om e-böckerna
och ä gandet av skrift och skriftliga verk.
6
Flertalet av texterna i denna bok har först publicerats i
tidskrifter och tidningar under å ren 1999-2012, till en stor del
under det pågående 2010-talet. (Före varje text
ingår information om dess ursprung.) Ö versättningarna
av texter som jag först har skrivit på engelska eller finska
har jag själv gjort. I boken ingår förutom mina
citatspäckade texter ett debattinlägg av Lars D. Eriksson.
Jag tackar vännen ” Lala” för debatten och
för tillståndet att infoga hans kritiska synpunkter
också i denna skrift.
7
En person som jag står i stor tacksamhetsskuld till för
tillblivelsen av denna bok ä r min samarbets- och samtalspartner
Anders Ericson, journalist vid Norges biblioteksförening. Genom
att samla och utge dessa texter tycker jag mig göra ett
förarbete till en annan bok, som Anders och jag har avtalat om att
ge ut tillsammans i USA genom förlaget Library Juice. Den boken
har arbetsnamnet ” The Library Takes Up the Case”, vilket
ä r en direkt ö versättning av Anders paroll BIBLIOTEKET
TAR SAKA.
8
Punktstipendier och andra penningbidrag har hjälpt mig att
införskaffa stoffet till mina essäer. Därför vill
jag också tacka Alfred Kordelinin Säätiö
(stipendium 2004); Svenska kulturfonden (resestipendium 2004); Suomen
kirjastoseura (resebidrag 2004); Finlands ambassad i Nairobi (bidrag
till Kenya Library Association för pilotprojektet ” The WSF
Library Project”, vilket möjliggjorde mina
föreläsningar om Världens sociala forum och kurser i
Wiki-redigering för ö stafrikanska bibliotekarier i Nairobi
och Daressalaam under å ren 2006-2007); samt Finlands
facklitterära författare (stipendium 2011).
9
Isnäs, september 2012
10
M.B.
11
I INLEDNING TILL FRÅGOR OCH PÅSTÅENDEN
12
[Montesquieu.jpg] "Montesquieu avporträtterad å r 1728"
13
Under arbetet på denna bok har jag ofta tänkt: som om
Montesquieu fortfarande hade någon betydelse i
informationssamhället! En tid avsåg jag att låta detta
mitt tvivel synas i essäsamlingens underrubrik. Men en yngre
person, som jag visade ett utkast, rådde mig bestämt att
låta bli. Vem ä r Montesquieu? frågade personen. Och
varför ” som om”? Hoppas att den kloka och
försiktiga samhällsförnyaren och underhållande
författaren Charles Louis de Secondat de La Brède et de
Montesquieu (1689-1755) framgent ska ges den plats i skolans historie-
och litteraturundervisning som han förtjänar.
14
Det händer något i biblioteket
15
Skriven under sommaren 2012 på temat bildning och bibliotek
för Ny Tids vetenskapsbilaga Ikaros.
16
Det händer någonting i mitt bibliotek. Porslinsblomman
på fönsterbrädet till vänster snett bakom min rygg
har skickat ut en vågrätt vindlande så gott som naken
slinga mot skrivbordslampan, eller närmare bestämt mot de
två tunna, korslagda stängerna av plastbeklädd
ståltråd som spretar upp mot taket från lampans
tofsprydda skärm.
17
En morgon rörde slingan vid min panna när jag rundade
skrivbordet till stolen där jag tillbringar en kanske alltför
stor del av min tid.
18
Antagligen har denna växt, som påminner mer om en buske
ä n om en krukväxt, under alla dessa å r existerat i
mitt undermedvetande. Om jag inte minns fel kan den faktiskt få
porslinsliknande blommor. Att porslinsblomman ä r expansiv ä
r ingen nyhet. Den har till exempel låtit sina grenar krypa in
bland (och bakom) böckerna i den närmast stående
bokhyllan. En förutsättning för allt detta ä r att
min fru regelbundet vattnar alla krukväxter på husets alla
fönsterbräden, annars hade ju porslinsbusken inte kunnat
frodas.
19
Men i dessa dagar kräver porslinsblomman alltså, att jag
bugar mig för den varje gång jag ska inta min vanliga plats i
husets västra hörn.
20
Vad jag inte kan begripa ä r hur krukväxten kan se
stängerna på andra sidan avgrunden mellan fönstret och
bordet och veta att sträcka sig ut i rätt riktning och
på rätt höjd, för att slutligen (jag ä r
säker på att den kommer att lyckas i sitt företag!)
gripa tag om lampställningen, och hur den dessutom
förstår att korrigera riktningen och höjden
allteftersom slingan blir längre och följaktligen tyngre,
så att den tenderar att sänka sig och vridas en smula under
sin tillväxt? Hur går det till? Hur tänker
porslinsblomman, hur fungerar dess intelligens?
21
Mitt svar på denna fråga ä r att jag inte har en aning.
Vilket får mig att undra ö ver hur jag kan tro mig veta
någonting om vad som händer i andras bibliotek om jag vet
så här litet om det som sker i mitt eget. Vad vet jag ens om
min egen ” tankeförmåga”?
22
Att det händer någonting i mitt bibliotek som ter sig
obegripligt för mitt förstånd ä r väl inte
så underligt. Mitt bibliotek växer. Och medan det växer
betraktar jag hur det ö verbryggar klyftor och söker sig ut i
nya riktningar. Småningom blir hela huset ö verbelupet
– bibliotekiserat!
23
För den som kan sin Ranganathan2 ä r tanken om
bibliotekets organiska tillväxt välbekant. Som varje
bibliotekarie vet säger nämligen Ranganathans femte lag, att
biblioteket ä r en växande organism. Då ligger det
nära till hands att jämföra biblioteken med
växtligheten.
2. Den indiske matematikern och bibliotekarien Sirkali Ramamrita
Ranganathan (1892-1972) ställde upp följande fem
biblioteksvetenskapliga lagar: 1) BÖCKER Ä R TILL FÖR
ATT ANVÄNDAS; 2) TILL VAR OCH EN HANS ELLER HENNES BOK; 3) Å
T VARJE BOK DESS LÄSARE ; 4) SPAR LÄSARENS TID; 5) ETT
BIBLIOTEK Ä R EN VÄXANDE ORGANISM. För bibliotekarierna
framstår väl dessa lagar numera närmast som
självklarheter och bibliotekens användare upplever dem
antagligen som en del av sina mänskliga rättigheter. Ä
ndå tycks mig upplysningsmannen Ranganathan vara aktuellare ä
n någonsin. Behöver vi en massa ” bildning”? Det
kan vara lite si och så med den saken. Däremot tror jag inte
vi har en chans att klara omställningen till ett avrustat och
ekologiskt hållbart mänskligt samhälle utan bibliotek
och bokläsning. – Ranganathans förklaringar av de fem
lagarna ingår i antologin Mänsklighetens minne ,
redigerad av Eric Carlqvist och Harry Järv, Schildts 2008. Ang.
Ranganathan, se också ”Ranganathan and
Me (a love story)(and Manifesto)” på nätet.
24
[Ranganathan_laws.jpg]
25
Bildcollage: ” S.R. Ranganathan och hans fem lagar”, av
Sarah Glassmeyer
26
Naturforskaren Stefano Mancuso, som har specialiserat sig på
växternas neurobiologi och vars föredrag jag har avlyssnat i
mitt elektroniska biblioteksauditorium, ser för sin del också
likheter i växtrikets utveckling och internets sätt att breda
ut sig.3
3. ” L'utopia tranquilla delle piante” (växternas
stillsamma utopi) ä r titeln på ett föredrag, som
Mancuso höll vid vetenskapsfestivalen i Genua i februari 2011
(< http://www.festivalscienzalive.it/site/home/conferenze/utopia-tranquilla-delle-piante.html)>.
” The Roots of Plant Intelligence”, ett TED Talk från
juli 2010, finns också att tillgå via < http://www.ted.com/)>.
27
Prof Mancuso antar, att växterna tänker strategiskt. Han
illustrerar sina tankar om växtintelligens bl.a. med en
videoinspelning av bönor, som sträcker ut sig mot en
stång. Han finner deras förmåga att hitta fram till
stången oförklarlig. Med andra ord: inte ens han har en
aning. Så mycket lättare för mig att låta
frågan stå ö ppen!
28
ↁ ↁ ↁ
29
Jag har länge varit en anhängare av GH von Wrights
uppfattning, som går ut på att ”
tankeförmåga” ä r att kunna leva som en medlem i
en mänsklig gemenskap, att tillägna sig de
handlingsmönster och delta i de institutioner, som människan
under historiens gång utvecklat och bland vilka språket
ä r den viktigaste.4
4. GH von Wrights definition av tankeförmåga har jag
lånat från essäsamlingen Humanismen som
livshållning . Jag tror att von Wright byggde sin uppfattning
om intelligensen på sitt studium av Wittgensteins Filosofiska
undersökningar . Eller helt enkelt på medlidande med
människorna, djuren och växterna.
30
Men passar inte den där vonwrightska definitionen lika bra eller
bättre på begreppet bildning? Om du bara uppför dig som
en människa, ja då måste du vara intelligent! Och
bildad, skulle jag alltså vilja tillägga. Ty att vara bildad
ä r detsamma som att bete sig bildat, dvs. att bete sig såsom
en människa bör bete sig.
31
von Wrights definition av ” tankeförmåga”
låter alla människor vara bildade och intelligenta –
bara de låter bli att uppföra sig illa eller uttrycka sig
dumt. Så må vi alla vara jämlikar i vårt
människoblivande!
32
Men varför behöver vi böcker och bibliotek, skolor och
lärare för att hjälpa varandra att bete oss som
människor bör bete sig? Ja, och snart går det knappast
att bilda sig utan datorstöd och visualisering av lärostoffet
med levande bilder som i de utmärkta undervisningsvideorna
från Salman Khans akademi på internet.5
5. The Khan Academy ä r ett växande internetbibliotek med
tusentals korta undervisningsfilmer för skolelever och
vuxenstuderande. Salman Khan (1976-) föreslår, att eleverna i
stället för att lyssna på läraren i klassrummet och
därefter läsa sina läxor ska kasta om
ordningsföljden, dvs. börja med att se undervisningsvideor
på Youtube hemma hos sig för att därefter vid behov
få hjälp av sin skollärare med förståelsen av
lärostoffet. Sommaren 2012 pågår inom den amerikanska
lärarkåren en diskussion om Khans undervisningsmetoder och
försök till skolreform. Då jag själv har studerat
differentialkalkyl med Salman Khan via www.khanacademy.org har
jag tyckt mig göra små framsteg. Fast Khan kanske bara å
terupplivar de igenrostade matematikkunskaper, som lektor Bror Lennart
Stara meddelade mig i Svenska normallyceum på 1960-talet? Man
bävar också ö ver följderna, ifall undervisningen
och skolstudierna i högre grad ä n för närvarande
väntas ske i hemmen. Kommer det offentliga skolsystemet att
monteras ned? Det ä r knappast någon slump att Khans akademi
har tilldelats miljoner av Kaliforniens investeringsänglar eller
att Bill Gates har utsett Salman Khan till den bästa lärare
han vet.
33
Kunde vi inte bara hjälpa varandra ansikte mot ansikte, att bete
oss så som människor bör bete sig?
34
Nej, ty utan böcker och andra former av telekommunikation
(läsning ä r också en form av telekommunikation) ä
r nog varken ” tankeförmåga” eller bildning
längre riktigt trovärdiga. Evolutionen har tydligen
bestämt att det inte ska vara någon ä nde på
bokskrivandet och filmmakandet. Därmed har den utstakat en
bildningsväg för människosläktet, som går via
bibliotek och internet. Vårt släkte kan ö verleva endast
om vi går vidare på denna väg.
35
Det växande biblioteksnätverket (biblioteket+internet) ä
r sinnebilden för människans evolution inom växternas
uthålligare rike.
36
Men av någon anledning, som aristotelikerna har gett oss,
tänker vi oss helst att evolutionen alltid leder uppåt
från det lägre till det högre. Någonting
sådant var det också som föresvävade mig när
jag å tog mig att skriva denna essä om bildning och
bibliotek. Nu, när jag har skrivit ned mina tankar tycks det mig,
att bibliotekets uppgift inte består i att höja utan enbart i
att – om möjligt – bevara bildningens nivå.
37
ↁ ↁ ↁ
38
Så här långt kommen i min essä trodde jag att jag
hade nått slutet och tog ledigt. Men efter ett par veckor
upptäckte jag, att mina cirklar hade rubbats. Vilket skall
bevisas.
39
Porslinsblomman kämpar fortfarande för att nå ä nda
fram till lampan. Den har kommit en bit närmare och
därför tvingar mig slingan, som böjer sig under sin
ö kande tyngd, nu att buga mig ä nnu djupare ä n
tidigare.
40
Jag för min del har emellertid blivit stursk. Det ska fan till att
buga sig för en krukväxt! Jag har väl en egen vilja!
Å t skogen med evolutionens lagar: indeterminism ä r ordet
jag sökte!6
6. Ordet indeterminism förekommer i Karl Raimund Poppers
(1902-1994) uppsats ” Of Clouds and Clocks. An Approach to the
Problem of Rationality and the Freedom of Man” (1966). Det var
alltså där jag hittade det, dock inte helt på egen hand.
Leena Krohn tipsade mig om artikeln. Artikeln kan kopieras från
internet och läsas i ditt bibliotek.
41
För att förklara vad jag menar ska jag genast ge ett konkret
exempel nämligen bokbussen, Der Biblio-Bus, med böcker
på arabiska, tyska och franska, som Goethe-Institutet i Ramallah
bekostar för barnen i Gazaremsan. Det ä r väl fint?
42
Jawohl, det ä r riktigt bra. Men i dessa dagar bekostar tyska
staten också en ubåt, som staten Israel tänker bestycka
med sina kärnstridsspetsar, monterade på kryssningsrobotar.
Ubåten ä r den sjätte i sitt slag som byggs för det
israeliska försvarets räkning vid Howaldtswerken-Deutsche
Werft i Kiel. Och förbundskansler Angela Merkel har lovat
premiärminister Benjamin Netanyahu att tyskarna ställer upp
med 135 miljoner euro för att täcka kostnaderna.7
7. Se ” Israel bestýckt U-Boote aus Deutschland mit
Atomwaffen”, Der Spiegel 3.6.2012.
43
Nu kan saken sägas tydligare. Bokbussen exemplifierar hur man
bör bete sig – tankeförmåga och bildning! De
tysk-israeliska kärnvapenbestyckade ubåtarna däremot,
representerar någonting så hemskt att jag inte ens vet vad
jag ska kalla det. Ondskans axel kanske, om inte president George W
Bush redan hade lagt beslag på det uttrycket.
44
Kan och bör bibliotekarierna göra någonting i detta och
andra liknande fall av att ge lite av det goda med ena handen och
massor av det onda med den andra? Stadsbibliotekarierna i Cologno
Monzese gav mig vid tiden för International Federation of Library
Associations (IFLA) möte i Milano (2009) en bunt bokmärken
med påskriften LIBRI NON BOMBE! Sådana små
manifestationer ä r bättre ä n ingenting, men inte
tillräckligt bra. Bibliotekarierna i Europa måste kämpa
hårdare för ” tankeförmåga” (bildning)
och förena sig bakom ett kosmopolitiskt krav.
45
Bibliotekarierna i Europa bör deklarera olydnad mot staterna, som
innehar massförintelsevapen eller hjälper varandra att sprida
dem, och resa det konstitutionella kravet om en kärnvapenfri
europeisk union! För ö vrigt kan vi inte tvinga
Mellanöstern att bli en kärnvapenfri zon om vi själva
vägrar att bli en.
46
I sitt dagliga värv borde bibliotekarierna sätta press
på stadens borgmästare (eller kommunalfullmäktiges
ordförande) att gå med i Borgmästare för
fred 8 . BÖCKER, INTE BOMBER!
8. < http://www.mayorsforpeace.org/>
47
I skrivande stund pågår IFLA-kongressen i Helsingfors. Tar
IFLA-mötet upp de nukleära frågorna så tyder det
på att bibliotekariernas bildning har nått ö
nskvärd nivå. I annat fall har den ä nnu inte gjort det.
48
Remember your humanity and forget the rest , skrev
vetenskapsmannen Einstein och filosofen Russell i sitt gemensamma
manifest å r 1955. Nu ä r det bibliotekariernas tur!
49
ↁ ↁ ↁ
50
Med begreppet bildning kan man få vem som helst att råka i
obalans. Mig, till exempel. Jag ville egentligen inte skriva om
bildning. Jag måste. Bildningen ä r ett tvång som vi
bör bära med jämnmod i stället för att gå
omkring och inbilla oss att vi ä r helt fria.
51
Begreppet bildning tog så mycket av min tid att jag endast fick
rum för en del av vad jag ville säga om biblioteken och
å t bibliotekarierna. Resten får stå ö ver till en
annan gång.
52
Porslinsblomman har för sin del ä nnu en gång vänt
sin slinga inåt mot sin egen kruka. I väntan på att den
ska nå fram till lampan låter jag denna gång
tangentbordet i min Linux-PC ta en paus.
53
Gamla och nya biblioteksvisioner
54
Först publicerad i Nya Argus 1-2/2010.
55
Bibliotekarierna tenderar att å teruppliva gamla visioner. Det
ä r inte fel. Felet består i att de gamla visionerna inte har
förverkligats, eller inte har förverkligats i
tillräcklig utsträckning.
56
Men nya visioner behövs onekligen också. Jag börjar med
att kommentera några av de gamla goda visionerna. Därefter
skall jag ställa några frågor, som förhoppningsvis
leder vidare.
57
Många uppfattar gärna biblioteket som en mötesplats och
det gör de rätt i, ty bakom mötet skymtar erfarenheten.
Utan möten vore livet inte värt att leva, lär bland
andra Sokrates ha ansett. I detta kan man bara instämma: hellre en
total brist på erfarenheter (= medvetslöshet) ä n en
total brist på möten!
58
I varje bibliotek bor chansen att läsaren möter sin like.
Nämligen den, som har skrivit det lästa.
59
"Biblioteken tar allt mera rollen av en mötesplats där
människor kan få hjälp med olika sorters
frågor”, preciserar bibliotekschef Maja Berndtson.9
Jag tycker ä rligt sagt att detta ä r ett ganska löst
påstående, som varken förklarar vad som håller
på att hända eller vad vi vill att ska ske med biblioteken.
9. Cit enl. Philip Teirs reportage ” Biblioteket söker nya
former”, Hufvudstadsbladet 27.1.2010. I reportaget beskrivs
biblioteken bl.a. som ” lokala kulturhus”. Bibliotekarierna
betecknas i ingressen som ” socialarbetare och ”
turistguider”.
60
I januarinumret av Library Journal , å rgång 1917, hade
bibliotekarien Marilla Waite Freeman ett inlägg om ting av
allmänmänskligt intresse där bland annat följande
episod ingick:
61
” Han böjde sig förläget ö ver disken med sin
fråga, som han hade skrivit ned på en liten papperslapp:
– ” Har ni en bok med kärleksbrev?” Medan
bibliotekarien läste strömmade en lång procession av
förälskade brevskrivare, från Abelard och
Héloïse till Balzac och hans fru Hanska, genom hennes
medvetande. Bibliotekarien läste på nytt och nu kom den
rätta ingivelsen. ” Vägledning för affärs-
och ö vriga korrespondenter” plockades fram från sin
egen plats och bibliotekarien pekade med en diskret men
medkännande fingervisning på ” Avdelning III:
Kärlek och ä ktenskap”. Den amorösa ynglingen drog
sig lättad tillbaka till ett hörn där han feberaktigt
ö msom läste, skrev och förstörde vad han skrivit
tills ett av utkasten ä ntligen fick godkänt, veks ihop och
stacks i bröstfickan för säkert förvar. Till slut
avlägsnade sig den stumma bibliotekskunden, lämnande i
papperskorgen och kring stolen där han suttit ett stort antal
stympade och hopskrynklade inledningar och avslutningar på ”
kärleksbrev”, som inte saknade gudomlig glöd fast de
bar synliga spår av handbokens något stelbenta
terminologi”.10
10. Jfr Freeman. M.W.: ” Human interest” i the Public
Library, Library Journal, januari 1917; i Litwin, R. (red.): Library
Daylight. Tracings of Modern Librarianship, 1874-1922 , Library
Juice Press, Duluth 2006, ss 219-222. Ö versättningen ä
r gjord av artikelförfattaren.
62
Ovanstående historia tyder på att bibliotekarien också
tidigare har fått fungera som ” socialarbetare”. Att
turister och andra mänskor som letar efter svar på ”
olika frågor” gärna upptar bibliotekariernas arbetstid
eller att biblioteken sedan hedenhös fungerar som ” lokala
kulturhus” behöver knappast upprepas.
63
Däremot ä r det inte lika självskrivet att biblioteken
fortsätter att vara ” public service”. Ifall publiken
försummar att klart och tydligt uttrycka sin politiska vilja och
bibliotekarierna missar sin chans att organisera det digitala
biblioteket, kommer de kommersiella informationstjänsterna med
säkerhet att ta ö ver inom de följande fem eller tjugo
å ren. Google har ju redan skannat in ö ver 7 miljoner
biblioteksböcker i akt och mening att erbjuda dem till
försäljning genom sin egen kommersiella
internetbokhandel.11
11. Google har föresatt sig att organisera allt vi vet. Om detta
skriver Randall Stross i sin bok Planet Google. One Company's
Audacious Plan to Organize Everything We Know (Free Press N.Y.
2008). Se särskilt kap 4, "Moon shot”, som ä gnas
å t affärsföretagets ambitiösa biblioteksprojekt
Google Books. Ett TV-samtal om detta mellan Brewster Kahle och Amy
Goodman på kanalen Democracy Now 30.4.2009 länkas på
sidan < http://www.opencontentalliance.org/tag/books/>.
Internetarkivet Archive.org (grundat av nämnde Kahle) hyser The
Open Library (< http://openlibrary.org/)>,
ett icke-kommersiellt parallellprojekt till Google Books, som den 26
januari 2010 angav antalet boktitlar i sin katalog till 28.840.174. Av
dessa kunde The Open Library erbjuda texterna i 1.162.763 böcker i
sin helhet, dvs. som e-böcker.
64
A propos gamla, goda idéer ska jag också passa på att
ansluta mig till dem som understryker bibliotekskaféernas
betydelse. Det ä r (och har alltid varit) nödvändigt att
få prata med någon mellan allt läsande; och ifall man
känner sig blyg för att prata med de andra läsarna
går man ä ndå till cafeterian för att se och ses av
dem. Antagligen behöver läsaren också ge utlopp för
sina tankar om det hon inhämtat. Därför kan
universitetsbibliotekens cafeterior vara lika viktiga för
forskningen, och folkbibliotekens fikor vara lika viktiga för
folket, politiken och konsten, som bibliotekens böcker eller
datorer. Eller kanske ä nnu viktigare!
65
Ä r internet ett bibliotek?
66
– "Vi tror inte tillsvidare på e-boken så hemskt
mycket”, sade bibliotekschef Sunniva Drake till
Hufvudstadsbladets reporter. Hennes utsaga sammanfattar en
inställning som många biblioteksproffs hyser inför
digitaliseringen av det skrivna ordet.
67
Jämförelsen ä r kanske lite underlig, men anta, att jag
föredrog häst och vagn framför bil. Skulle jag då,
medan jag tittade på de förbisusande bilarna genom
krogfönstret, påpeka: – Jag tror inte så hemskt
mycket på bilen?
68
Vill bibliotekarierna inte tro på sina sinnens vittnesbörd?
69
Någonting oerhört håller faktiskt på att ske,
nämligen att e-boken i stor utsträckning ersätter boken
och internet biblioteket. Detta ä r inte en trosfråga utan
dagsens sanning.
70
Men å andra sidan ä r också e-boken en bok och internet
ett bibliotek. ” Ersätter” ä r alltså en
sanning med modifikation.
71
Ranganathans femte biblioteksvetenskapliga lag lyder: BIBLIOTEKET
Ä R EN VÄXANDE ORGANISM.12 Just det. Och nu har
biblioteket alltså nått internetstadiet.
12. Jfr not 1 ovan.
72
Biblioteket har från första början legat de elektroniska
nätbyggarna nära om hjärtat. Härom vittnar
Internetdrömmar, en bastant antologi med hårda pärmar,
som utgavs i USA å r 1996.13 I bokens första del
diskuteras ” den digitala biblioteksmetaforen” och det
kollektiva minnet (community memory ) på nätet. Till de
givna bidragen i detta sammanhang hör Vannevar Bushs berömda
uppsats As We May Think (1945) och J C R Lickliders rapport
Libraries of the Future (1963). En annan avdelning i boken
handlar om internet som ” en värld” och ” en
väg till erfarenhet”. Det ligger nära till hands att
jämföra internetdrömmarnas nya erfarenhetsväg med
bibliotekariernas flitigt använda mötesplatsmetafor.
13. Stefik, Mark (red.): Internet Dreams. Archetypes, Myths, and
Metaphors. MIT Press 1996.
73
Också e-posten förtjänar att tas upp i samband med
biblioteksutvecklingen. Dels med anledning av parallellen: e-posten
ä r ju för posten vad e-boken ä r för biblioteket.
Dels för att vi genom digitaliseringen ställs inför helt
nya förhållanden mellan post, bibliotek och arkiv. Hur vill
vi utforma dessa nya relationer mellan några av samhällets
ä ldsta institutioner? Just nu ä r till exempel frågan
om bibliotekens rättigheter att erbjuda – t.ex. mejla
– böcker i digitala format aktuell. Traditionellt anses
arkiv innehålla unika dokument; bibliotek däremot
dokumentkopior. Digitaltekniken utplånar denna skillnad mellan
arkiv och bibliotek. Hädanefter kan varje bibliotek innehålla
varje arkiv, och vice versa, såvida inte Google Inc. lyckas
lägga beslag på hela kakan.
74
Internet ä r lika gränslöst som biblioteket, om vi bara
vill ha det så.
75
En dag, när jag tittade på några gamla filer från
förra å rtusendet, snavade jag ö ver följande
reflexioner:
76
” Om någon i framtiden avgiftsfritt från biblioteket
skulle kunna hämta en elektronisk kopia av en bok, vilken det
ä n vara månde, varför skulle han någonsin
sätta sin fot i en bokhandel igen? Men om böckerna på
den elektroniska bibliotekshyllan inte vore avgiftsfria, vad skulle
då å terstå av distinktionen mellan bok, boktryckare och
bokhandel – och hur mycket skulle kvarstå av bibliotekets
traditionella existensberättigande, d.v.s. att tillhandahålla
information till dem som inte har råd att betala för
den?"14
14. Browning, John: ” Libraries Without Walls for Books Without
Pages”, i Wired april-maj 1993.
77
Dessa frågor ä r fortfarande bra och aktuella, men
påståendet att det allmänna bibliotekets raison
d'être skulle bestå i att göra informationen
tillgänglig för dem, som inte har råd att köpa den,
kräver flera viktiga tillägg. Egentligen väcker
påståendet just den fråga, som det så prompt
besvarar: Vilken ä r egentligen bibliotekens uppgift?
78
Bibliotekens uppgifter ä r uppenbarligen många. De allra mest
grundläggande uppgifterna skulle jag vilja kalla teknologiska: att
stöda individens minne och att låta flera individer dela ett
gemensamt minne med hjälp av skrivkonsten samt därtill
hörande materiella verktyg och byggnader, i vilka informationen
förvaras.
79
Men vems minne och för vilka ä ndamål? Framväxer
biblioteket ur de världsliga och andliga makternas behov av en
skriftlig databas? Klart ä r också, att biblioteket från
första början har tjänat som ett redskap för
makten. ” Skrivkonsten ger”, som Jared Diamond skriver i
sin makrohistoriska ö versikt,
80
” det moderna samhället makt, genom att möjliggöra
ö verföring av betydligt exaktare kunskap i betydligt
större omfattning och detalj, från fjärran länder
och tidsåldrar”.15
15. Diamond, Jared: Vete, vapen och virus – En kort
sammanfattning av mänsklighetens historia under de senaste 13.000
å ren . Norstedts 1999, kap 12.
81
Biblioteket har visserligen också från begynnelsen
tjänat den fria forskningen, å tminstone potentiellt om
ä n inte alltid i praktiken, i ett ständigt skiftande och
konfliktfyllt förhållande till makterna.
82
Men bibliotekets uppgift att förse de egendoms- och maktlösa
med information ä r av mycket senare datum. Under senare delen av
1800-talet tog sålunda public libraries -rörelsen fart
i Amerika, varifrån dess idéer spred sig till och
sammanvävdes med folkbildnings- och bibliotekstraditionerna i
bl.a. de nordiska länderna. Först då föddes det som
i Sverige kallas folkbiblioteket och hos oss i Finland det
allmänna biblioteket.
83
” Folkebibliotekerne i deres moderne skikkelse stammer fra
U.S.A., hvor der allerede i sidste halvdel av 1700-tallet eksisterede
social libraries, foreningsbiblioteker, der blev direkte forløbere
for de biblioteker, som i begyndelsen av 1800-tallet med offentlig
støtte og anerkendelse efterhånden organiserades som
kommunale institutioner og benævntes free public libraries, eller
blot public libraries […]”,
84
läser vi i den något dammiga nyutgåvan av Nordisk
handbok i bibliotekskunskap från å r 1957.16
För att göra en lång historia kort gör vi
därifrån ett hopp i tiden ä nda fram till Sveriges
Allmänna Biblioteksförenings demokratigrupp anno 2000.
Gruppens medlemmar Ingrid Atlestam, Ulla Forsén och Kerstin
Hassner spikar för sin del folkbibliotekens uppgifter i
följande 10 teser:17
16. Cit. ur artikeln ” Folkebibliotekernes historia” av E.
Alerslev Jensen, i Nordisk handbok i bibliotekskunskap (Almqvist &
Wiksell/Gebers förlag, Stockholm 1957), Del II, ”
Bibliotekens och bibliofiliens historia”, s.318.
17. Jfr Bibliotek – mötesplats i tid och rum: en bok om
demokrati. Bibliotekstjänst 2000.
85
1. Mötesplats i tid och rum
86
2. Uppleva, leva sig in, leva samman
87
3. Fria råd, ord och länkar
88
4. Grogrund för delaktighet
89
5. Gränssnitt för medborgare
90
6. Kunskapsväg till makt
91
7. Utsikt, insyn, insikt, å sikt
92
8. Ord, mening, sammanhang
93
9. Frizon för alla
94
10. Mångfald och möjligheter
95
Biblioteket som en fjärde, global statsmakt
96
Hur långt bör biblioteket gå för att hjälpa
fredsrörelsen och liknande propaganda? How Far Should the
Library Aid the Peace Movement and Similar Propaganda?
Bibliotekarien George F. Bowerman ställde frågan till
amerikanska biblioteksföreningens kongress i Berkeley,
Kalifornien, å r 1915.18
18. Bowermans tal ingår i Litwin (red), anfört arbete
ss.173-180.
97
Bowerman besvarade frågan jakande. Det gällde för
bibliotekarierna att motarbeta kriget och bidra till fredens bevarande
när kriget väl skulle vara ö ver. Då skulle den
sympatiska världsandan (the sympathetic world spirit )
behövas. Den sympatiska världsandan kan bara å
stadkommas genom bildning (education ) och där spelar
biblioteken en allt större roll, förklarade Bowerman.
98
Men hur långt ä r bibliotekarierna beredda att gå idag?
Och hur står det till med bibliotekariernas sympatiska
världsanda?
99
Här ska jag inflika några ord om biblioteket som en politisk
kategori och en potentiell statsmakt. Så snart det blir tal om
statsmakter i pluralis och om fördelningen av makt i staten
infinner sig namnet Montesquieu, som om M. alltfort hade någon
betydelse i informationssamhället. Detta ” som om”
ä r för det första den maktlösa medborgarens
sarkastiska kommentar. För det andra förändrades
människans samhälle och livsvillkor definitivt cirka å r
1945 i och med att atomvapnen och datorn föddes. Därefter har
människornas liv endast fortsatt ” som om”
nedrustningsproblemen och den nödvändiga omvandlingen av det
politiska systemet till något slag av (förhoppningsvis
demokratisk) global regering eller globalt styre redan hade lösts.
Montesquieus skarpa republikanska väderkorn för behovet av
att dela upp makten, och således att ta makt från några
och ge makt å t andra, antas dock fortsättningsvis vara en
nödvändig förutsättning för att lösa
dessa problem.
100
Vilka möjligheter har biblioteket att bli en relativt autonom
fjärde ” informationell” statsmakt, som skulle vara
kapabel att kontrollera och balansera de verkställande,
lagstiftande och rättsliga grenarna av staten?
101
Idén om en fjärde statsmakt å terfinns egentligen inte
hos Montesquieu; den tillkommer först under 1800-talets
första hälft hos skribenter som T.B. Macaulay och Thomas
Carlyle. Det var de som myntade uttrycket The Fourth Estate
(egentligen ” fjärde ståndet”) för att
beskriva en i deras tycke godartad informationell makt. Deras
fjärde statsmakt inbegrep till att börja med pressens
politiska reportrar, men i en vidare bemärkelse räknade de
dit alla skribenter, hela litteraturen samt, utan tvivel, biblioteket.
Uttrycket ” fjärde statsmakten” har fortlevt alltsedan
dess. Numera syftar det också på radion och televisionen, och
ibland rentav på bloggar och wikir. Men tanken har inte formats
till ett verkligt filosofiskt eller politologiskt begrepp; den ä r
tillsvidare inte mer ä n en liknelse, en metafor. Nu håller
emellertid biblioteket snabbt på att utvecklas till en fjärde
statsmakt genom den globala spridningen av internet. Därför
har det också blivit dags att utveckla det politiska begreppet.
102
Bibliotekets grundläggande problem, när det betraktas ur
synvinkeln framväxande statsmakt, ä r hur det ska kunna
omvandlas från en politiskt passiv offentlig tjänst till ett
aktivt politiskt organ. Jag skulle tro att problemets lösning
bör sökas i två faktiska förhållanden, som
sammanhänger med varandra: a) internets nästintill
självstyrande natur, som det gäller att slå vakt om och
om möjligt förstärka; bäst vore att få den
inskriven i samhällets grundlagar (konstitutionen) som ytterligare
en statsmakt (men en global sådan!) vid sidan av de tre
traditionella statsmakterna; och b) den utvecklingstrend, som pekar
framåt mot ett globalt civilsamhälle. Världens sociala
forum (WSF) ä r ett av de mest uppenbara konkreta uttrycken
för denna världshistoriska process.
103
Enligt Chico Whitaker, en av dess förgrundsgestalter, ä r
Världens sociala forum ” ett ö ppet rum”.
Formuleringen å terfinns i WSF:s principdeklaration från
å r 2001.19 ” Ö ppet rum” innebär
först och främst att WSF inte som sådant antar
några gemensamma politiska resolutioner eller program. Därmed
står WSF inför samma grundläggande fråga som
biblioteket: hur ska vi tillsammans kunna å stadkomma
någonting av politisk betydelse om vi inte får utarbeta och
driva en gemensam policy? Svaret består, som ovan antytts, i vad
man kunde kalla biblioteksmakt, d.v.s. en makt som i mycket stor
utsträckning ä r självstyrande. Internet, cyberrymden,
ä r nämligen just detta: ett nytt slags makt bortom det
förskräckliga systemet av nationalstater, som i varje ö
gonblick hotar att utplåna varandra och hela mänskligheten
med sina oerhörda nukleära arsenaler, för att inte tala
om de nya generationer av robotiska, nanotekniska och biologiska
vapensystem, som det militärindustriella och akademiska komplexet
för närvarande tar fram och massproducerar.
19. Se Information for Social Change, No. 24, Winter 2006–2007.
Special Issue on 'Libraries & Information in World Social Forum
context' (< http://libr.org/isc/issues/ISC24/ISC24_Full.pdf)>;
artiklarna ” The World According to Chico” (The Right
Livelihood Award 2006)
104
Att biblioteket och världens sociala forum bägge två
ä r ” ö ppna rum” fastslog IFLA:s dåvarande
ordförande Kay Raseroka, som ä r bibliotekarie vid
universitetet i Gaborone (Botswana) på WSF i Mumbai å r
2004.20 Hon uppmanade samtidigt alla bibliotekarier att
gå med i världens sociala fora och att dokumentera WSF:s
aktiviteter i sina bibliotek. För bibliotekarier såväl
som för aktiva medborgare i alla länder gäller det att
bygga vidare på denna tanke för att på ett
bestående sätt sammanlänka biblioteken med världens
sociala fora.
20. Kay Raserokas artikel ” Libraries: Open Spaces”, i
Information for Social Change, No. 24, se föreg not.
105
I sin både underhållande och tänkvärda skrift In
Search of Jefferson's Moose (På jakt efter Jeffersons ä
lg) funderar den rättslärde David G. Post sida upp och sida
ner på problemet Internet governance : vem styr egentligen,
och borde ö verhuvudtaget någon styra internet? Han
konstaterar därvid med illa dold tillfredsställelse att
staternas regeringar hittills bara har lyckats å stadkomma
formuleringar liknande dem som George Orwell i sin essä om det
politiska språkbruket beskrev med orden: ” utformade i
avsikt att ge ett sken av fasthet å t vinden”. Thomas
Jefferson, som ä r David Posts egen favorit bland USA:s
statsgrundare, skulle säkert med förtjusning ha ö
verlåtit uppgiften att styra internet å t internet
självt. Däremot hade Jeffersons kollega och trätobroder
Alexander Hamilton antagligen gått in för att styra och
reglera nätet, menar Post. Hans resonemang mynnar mycket riktigt
ut en klassisk indelning av amerikanen i två slags människor:
jeffersonianerna, längtansfullt blickande västerut mot de nya
vidderna, och hamiltonianerna, oroligt vakande ö ver den gamla
världen i ö ster.21
21. Post, David G.: In Search of Jefferson's Moose. Notes on the
State of Cyberspace (Oxford UP 2009). Om jeffersonianer och
hamiltonianer, särskilt ss.107–117. Orwell-citatet
(”designed to give an appearance of solidity to pure wind”)
förekommer på s.128 och ä r hämtat från
densammes uppsats ” Politics and the English Language”
(1946).
106
Men ett saknar jag hos Post: biblioteket. Man får väl anta
att det hos medlemmarna av bibliotekariernas yrkesgrupp, liksom inom
alla andra yrkesgrupper, förekommer både mumintroll och
hemuler? (Mumintroll och hemuler ä r det närmaste jag kan
komma som jämförelse mellan jeffersonianer och hamiltonianer
här på hemmaplan.) Skulle inte bibliotekarierna kunna ta hand
om Internet governance, i den mån en sådan ö
verhuvudtaget behövs, och särskilt då den stora
katalogen ö ver IP-nummer och domännamn? Denna uppgift, som
till att börja med sköttes av nörden Jon Postel och
därefter (från och med 1998) av den tämligen dunkla
organisationen ICANN, borde utan tvivel ö verlämnas å t
världens yrkesbibliotekarier.
107
Jefferson och Hamilton hade å tminstone det gemensamt att
båda förespråkade självständighet i
förhållande till dåtidens makter. Det borde dagens
bibliotekarier också våga göra.
108
Som tankeexperiment ska jag till slut presentera några notationer
om banker och bibliotek.
109
Om banker och bibliotek
110
–For meg er det derfor helt avgjørende at biblioteket
får utgjøre samfunnets sentrum.
111
–I stedet for banken?
112
–I stedet for banken! Banken er på sett og vis sin egen
metafor. Ordet skaper verden som igjen skaper ordet – men banken
produserer jo ingenting annet enn penger. Dét er ingen kreativ
prosess. – - Alberto Manguel22
22. Alberto Manguel intervjuades i norska Klassekampen 29.12.2009 och
Anders Ericson bloggade om det i ” Se også. Klipp og
kommentarer fra bibliotek og omland” 2.1.2010; < https://seogsaa.wordpress.com/>
113
Klart att biblioteket, inte banken, borde stå i centrum. Men hur
skiljer sig egentligen biblioteket ifrån banken?
114
Tänk dig ett bibliotek, som å tagit sig att bevara, ordna och
presentera en verkligt högklassig ekonomisk information för
sina besökare. För att klara av denna uppgift borde väl
detta ekonomi- och finansbibliotek införliva bankernas
informationstillgångar med sina samlingar?
115
Å andra sidan: för att kunna förvalta kapitalet väl
och investera klokt behöver väl bankirerna ha tillgång
till all möjlig relevant information och kunskap? Och var finner
de den? Jo, i biblioteket.
116
Gemensamt för biblioteket och banken ä r att båda
sysslar med information management. Jag vet inte riktigt om det
stämmer, som Alberto Manguel påstår, att biblioteket
ä r kreativt medan banken inte ä r det. ” Banken
producerar ju ingenting annat ä n pengar”, säger
Manguel. Men ä ven om vi går med på påståendet
att ” pengarna” som sådana ä r ”
ingenting”, så måste det nog erkännas att banken
producerar information, d.v.s. information som behövs för att
förvalta pengarna. Ett viktigt tillägg till detta
konstaterande ä r, att tyngdpunkten i bankernas verksamhet och
informationsproduktion redan har förskjutits till programmeringen
av deras datorer.
117
Inom biblioteket pågår en motsvarande utveckling. Det
digitala biblioteket ä r det programmerade biblioteket, där
software har hamnat i centrum för vad man kanske kunde kalla
bibliotekets kreativa process.
118
Bibliotekets skapande process består knappast, som man med
utgångspunkt i Manguels uttalande skulle kunna förledas att
tro, enbart i att vara bärare av ” ordet”, som ”
skapar värden, vilka i sin tur skapar ordet” (Manguel)
ä ven om själva bevarandet och ö verföringen av
information ö ver långa tidrymder onekligen också ä
r en skapande process. Liksom sin släkting banken producerar
biblioteket också metainformation genom att registrera
katalogisera, klassificera och presentera informationen. Denna uppgift
kallades länge dokumentation, vilket jag tycker ä r en
utmärkt beskrivning.
119
Men anmärkningsvärt nog ä r det i det nuvarande skedet
transnationella IT-korporationer typ Google och Amazon som till stor
del driver och utformar en stor del av bibliotekets skapande
verksamhet.
120
Manguel förefaller inte vara speciellt intresserad av biblioteket
som sådant och som en grundläggande samhällsinstitution.
Detsamma gäller hans förhållningssätt till
bankväsendet. Han tycks inte inse den ovannämnda
släktskapen – och konvergensen – mellan banker och
bibliotek, att bägge två ä r stora
informationsbehandlare, eller att relationen mellan dessa två
institutioner för närvarande faktiskt genomgår en
spännande omvandling på grund av digitaliseringen.
121
Att ställa biblioteket i centrum i stället för banken,
vad skulle det innebära? För Manguel: ett annorlunda
samhälle där läsning och självreflexion
värderas högre ä n i det nuvarande. Mot detta kan
invändas, att såväl bankerna som biblioteken bjuder
på ett specifikt motstånd. Enbart värdeomdömen ger
inte en tillräcklig utgångspunkt för reformeringen av
dessa relativt tröga och sega strukturer. Men Manguels utsaga
ä r ä ndå klok som en uppmaning till individen:
sätt inte pengarna i första rummet, utan läs böcker
och reflektera! (Fast de som följer uppmaningen torde ofta vara...
läsande och reflekterande individer.)
122
A propos bankerna så anser jag att det behövs diskussion om
demokratisk kontroll av deras informationstillgångar.
Finansglobaliseringen har skapat ett behov av global demokratisering av
finansinformationen. Allmänheten borde få bättre insyn
både i hur informationstillgångarnas förvaltas och i
informationen som sådan. Här borde också biblioteket
kunna spela en större roll ä n det gör idag.
123
Dagsläget ä r prekärt; ett oroväckande exempel
ä r avtalet mellan EU och USA om de amerikanska myndigheternas
tillgång till SWIFT:s databaser.
124
Society for Worldwide Interbank Financial Telecommunication (SWIFT)
ä r en förening som ä gs av ca 9000 banker. Varje dag
behandlar SWIFT omkring 15 miljoner penningtransaktioner mellan
företag och vanliga medborgare. Å r 2006 lät
Bush-administrationen meddela, att CIA spionerar på SWIFT:s
databaser som ett led i USA-regeringens program för att spåra
finansiering av terrorism. Nyheten ledde till rättmätiga
protester inte minst i Europa där man varken har glömt
industrispionaget i Echelonprojektet eller avslöjandena om CIA:s
olagliga fångtransporter.
125
I slutet av november 2009 fogade sig Europeiska rådet i USA:s
enträgna ö nskan om att låta
underrättelsetjänsten CIA avläsa SWIFT:s databaser. EU
och USA har alltså slutit ett avtal som ger USA:s
underrättelsetjänst ett sådant specialtillstånd.
Avtalet väntar dock i skrivande stund ä nnu på
EU-parlamentets godkännande. Hoppas att våra
europarlamentariker utnyttjar alla möjligheter i Lissabonavtalet
för att stoppa det.
126
ↁ ↁ ↁ
127
Grunden för ett sundare bankväsende skulle antagligen kunna
läggas genom att bankräntorna avskaffades. Detta skulle
också ligga i linje med gammal visdom, d.v.s. motviljan mot ocker,
som kommer till uttryck i världsreligionerna.
128
En global skatt på finansiella transaktioner borde införas.
Detta diskuteras inte längre bara inom föreningen för
införande av skatter på finansiella transaktioner (ATTAC)
utan också – som en följd av finanskraschen 2008
– av staternas regeringar. Sålunda föreslog Gordon
Brown på hösten 2009 att en global så kallad bankskatt
borde införas. Men enligt min å sikt syftar en bankskatt i
Browns tappning enbart till att rädda det nuvarande
finanssystemet, i stället för att i grunden
förändra det.
129
Vad man inte talar om i regerings- och kapitalistkretsar ä r
satsningar på att utveckla statsbanker, andelsbanker, postbanker
och sparbanker i stället för att rädda och gynna
profitinriktade affärsbanker och spekulerande penningfonder.
130
Varför tillåta bankernas ocker och mänsklighetens
skuldsättning att fortsätta? Avskaffa bankirerna och låt
banktjänstemännen leva på transaktionsavgifter. Statliga
banker har också möjlighet att finansiera sin verksamhet med
de inkomster de gör på sin sedel- och myntutgivning
(seignorage). Ifall finanssystemets vidareutveckling kräver
nyinvesteringar borde en del av de skattemedel som bankskatten (den
minimala beskattningen av de finansiella transaktionerna, typ
Tobinskatten på valutaväxlingen) skulle inbringa, kunna
anslås för ä ndamålet. I takt med att
penningväsendet digitaliseras kommer bankernas löpande
verksamhet i ä nnu större utsträckning ä n idag att
skötas av dataprogrammerare och -tekniker. Förvaltningen av
ett nytt internationellt finanssystem, byggt på digitala
informationsnät och global finansiell transaktionsbeskattning,
bör handhas av en särskild demokratisk organisation av det
slag som skisserats av Lieven Denys och Heikki Patomäki i deras
utkast till ett internationellt avtal om
valutaväxlingsskatt.23
23. Patomäkis och Denys' utkast till ett internationellt
valutaväxlingsavtal föreligger i olika språkversioner
(också på svenska) på webben på adress < http://www.nigd.org/ctt>.
131
En del av bankskatteintäkterna kunde med fördel investeras i
den offentliga biblioteksutvecklingen.
132
Detta vore också en logisk följd av att bibliotekens och
bankernas informationsförvaltning fusioneras eller, som modeordet
lyder, konvergerar, i informationssamhället. För ö vrigt
hade redan bibliotekarierna i Assurbanipals bibliotek24 till
uppgift att bevara och förvalta såväl samhällets
ekonomiska information som astronomiska observationer och
gudaberättelser.
24. Assurbanibals bibliotek låg i nuvarande Irak och ligger idag av
någon anledning i British Museum. Se < http://www.britishmuseum.org/>
133
II OM EN FJÄRDE, KONVERSERANDE STATSMAKT
134
[Bibliotheque_nationale_boul.jpg]
135
I en viss bemärkelse styr biblioteket oss alla sedan mycket
länge tillbaka. ” Bibliotekens makt ligger i deras
avgörande roll i ö verföringen av kultur och
kunskap”, skriver Christian Jacob i förordet till
artikelantologin Le pouvoir des bibliothèques, bibliotekens makt.
Genom translatio studii et imperii, ö verförandet av
lärdomarna och anbefallningarna från gångna tider till
nutiden styr våra bibliotek oss på många indirekta
sätt, som vi kan vara mer eller mindre omedvetna om. 25
Frågan ä r: bör biblioteket göra ä nnu mer
ä n garantera den historiska kontinuiteten inom
mänskligheten? Borde biblioteket mer ä n hittills börja
bete sig som regeringen i en stat och bli mer som en statsmakt? Mitt
svar ä r ja. Men biblioteket kan och bör undvika att bli en
våldsapparat.
25. Se Baratin, Marc & Jacob, Christian (red.): Le pouvoir des
bibliothèques. La mémoire des livres en Occident. Albin
Michel 1996, s. 17.
136
Om den informationella makten
137
Först publicerad i ad lucem 1999.
138
Den programmatiska grundtanken i denna essä ä r att
biblioteket som institution och bibliotekarierna som yrkesgrupp ska bli
mäktigare. De ö vriga makternas makt ska i motsvarande grad
minska. Uppgiften består således i att upprätta en ny
maktdelning och maktbalans mellan de traditionella statsmakterna och
bibliotekets makt.
139
Teknologi ä r någonting grundläggande i historien.
Teknologi ä r mer fundamentalt ä n demokrati och diktatur. I
vissa fall bidrar teknologin till att utveckla demokratin men i andra
sammanhang bildar den ett fundament för diktatur.
140
De moderna diktaturerna förutsätter den moderna teknologin. T
ex nazismens leviathanstat reste sig på den ur naturvetenskaplig
grundforskning framsprungna teknologins grundval.
141
De moderna demokratierna bygger bland annat på
informationsteknologier. Teknologiseringen av ordet börjar med
skriften, och med de första redskapen för att framställa
skrift. Pennan ä r ett led i ordets teknologisering. Skrift ä
r teknologi och vår skriftkultur ä r alltigenom teknologisk.
Vår demokrati bygger på skriftkulturen (som i sin tur bygger
på skriftteknologin). Men beslutsfattandet som sådant, det
må sedan vara mer eller mindre demokratiskt, sker fortfarande
under orala snarare ä n skriftliga former.26
26. ” Platon tänkte sig skrivkonsten som en yttre,
främmande teknologi, alldeles som många människor i dag
föreställer sig datatekniken”, skriver Walter J. Ong i
Muntlig och skriftlig kultur. Teknologiseringen av ordet (1980).
Bokförlaget Anthropos, Göteborg 1990, s 98.
142
Det offentliga samtalet, den diskussion mellan medborgarna som
föregår det demokratiska beslutsfattandet, förs
däremot företrädesvis med det skrivna ordets hjälp.
Så mycket av det offentliga samtalet försiggår ju
faktiskt ” skriftligen”, i böcker, tidskrifter och
tidningar, att man lika gärna kunde tala om den offentliga ”
samskriften”.
143
Den offentliga samskriften – det låter som en musikalisk
paus. Men i the World Wide Web blir saken påtagligare.
Länkarna i webbens hypertext konkretiserar det offentliga
samtalets tysta, skriftliga natur.
144
Det förefaller rimligt att kalla bibliotekets makt för en
informationell makt eller att helt enkelt ge den namnet
informationsmakten. Därigenom skulle också det ofta upprepade
påståendet om att vi lever i ett informationssamhälle
kunna få en bestämd innebörd. Att leva i
informationssamhället skulle innebära medborgarskap i en stat
med en fungerande informationsmakt.
145
Det ä r inte längre nog med uppdelningen av statsmakten i en
lagstiftande, en verkställande och en dömande makt. I
informationssamhället behövs ytterligare en informationell
statsmakt.
146
Som känt kandiderar också tidningspressen (numera medierna)
sedan länge för ” den fjärde
statsmakten”.27 Pressen ä r ju också en
informationell makt. Men journalistiken har i allt större
utsträckning blivit affärsverksamhet. Pressens ursprungliga
politiska uppdrag har underordnats mediekorporationernas profitjakt
samtidigt som de politiska partierna i allt högre grad börjat
använda sig av affärskonsulter och reklambyråer.
27. Se ” Om journalisternas och bibliotekariernas roller inom den
informationella makten”.
147
Det moderna folkbiblioteket ä r inte bundet till någon
regering, något politiskt parti, någon samhällsklass
eller till Nokia Incorporated. Traditionellt administrerar och
förmedlar biblioteket främst information i form av
litterära och vetenskapliga verk. Dessa verk ä r per
definition icke-officiella och icke-statliga; de ä r (oftast)
skapade av privata medborgare för den läsande publiken, som
likaledes består av privata medborgare.
148
Biblioteket, som fungerar i gränszonen mellan staten och
civilsamhället, befinner sig i rätt position för att
organisera och presentera all den information, som lyder under
offentlighetsprincipen. Alla statliga handlingar och dokument, alla
papper i ministeriernas dokumentskåp, varje promemoria och
kommittébetänkande, för att inte tala om alla
lagförslag och lagar, hör hemma på biblioteket.
149
En stor del av det officiella materialet finns också redan att
tillgå via biblioteket. Av rent praktiska skäl har det dock
inte hittills varit möjligt att samla ” alla offentliga
papper” i bibliotekens begränsade utrymmen.
150
Men med dagens informationsteknologi har det blivit möjligt.
Några ekonomiska hinder för att deponera regeringens och
ministeriernas information i biblioteket föreligger inte heller.
Framför allt ä r det socialt ö nskvärt att så
sker.
151
Vilka ä r specialister på information om inte
bibliotekarierna? Om det nu ä r så att vi lever i (eller
rör oss i riktning mot) ett informationssamhälle, borde
då inte bibliotekarierna få mera att säga till om?
152
Varför inte låta det allmänna biblioteket
(folkbiblioteket) föra registret ö ver, till exempel, EU:s
alla dokument? Borde med andra ord EU:s tjänstemän och
beslutsfattare förpliktas att hålla sina handlingar i
biblioteket? Ja, låt bibliotekarierna besluta om beslutsfattarnas
handlingar och om förmedlingen av dem till allmänheten.
153
Fempunktsprogram:
154
1. Flytta in statens informationssystem i biblioteket och för
därmed beslutsfattandet ett stort steg närmare
offentligheten;
155
2. Placera på motsvarande sätt länsförvaltningens
server i länsbiblioteket och kommunens server i kommun- eller
stadsdelsbiblioteket;
156
3. Gör lagstiftningsvägen bibliotekarien till en politiskt
tung person med ” informationell makt” att ö vervaka
regeringen, ministerierna domstolarna och affärsföretagen
så att dessa inte kan hemlighålla eller förhala
publicering av den information, som beslutsfattandet bygger på;
157
4. Skapa ett europeiskt Bibliothèque publique d'information
och inrätta Europeiska ombudsmannens28 kontor i samma
byggnad;
28. Ang. Europeiska ombudsmannen, som väljs av Europaparlamentet,
se < http://www.ombudsman.europa.eu/glance/pdf/sv/glance_sv.pdf>.
Den första europeiska ombudsmannen (1995-2003) var Jacob
Söderman, en finländsk jurist. Nuvarande Europeisk ombudsman
ä r Nikiforos Diamandouros från Grekland, som torde vara
statsvetare. I framtiden kommer Europeiska ombudsmannens ä mbete
förhoppningsvis att innehas av en bibliotekarie, såvida inte
ä mbetet avskaffas efter att biblioteksmakten/den informationella
makten har inskrivits i grundlagen. (Härmed inget ont sagt om
Södermans eller Diamandouros insatser.)
158
5. Låt biblioteket och bibliotekarierna ta större ansvar
för transparensen, ö ppenheten, på kommunnivå och
på alla statliga och mellanstatliga nivåer.
159
Från finansministeriet till biblioteket
160
Först publicerad i den svenska tidskriften BiS (bibliotek i
samhälle) 1/2004.
161
(Reflexioner kring begreppen informationssäkerhet och -frihet)
162
I Finland har finansministeriet till uppgift att ” leda och
samordna informationssäkerheten inom
statsförvaltningen”. Betyder informationssäkerhet helt
enkelt säkra finanser? Vad ä r informationssäkerhet?
163
Finansministeriet föreslår följande definition:
164
” Med informationssäkerhet avses: – Ett
tillstånd, där hoten mot informationens,
informationssystemens och datatrafikens konfidentialitet, integritet
och brukbarhet inte utgör någon betydande risk. –
Administrativa, tekniska och ö vriga å tgärder varmed
man skyddar och säkerställer information, tjänster,
system och datatrafik i avsikt att kontrollera risker som dessa
utsätts för såväl under normala
förhållanden som i undantagsfall”.29
29. Källa: < http://www.vm.fi/>
(hämtad 2003), ö vers fr fi MB. Här ä r citatet
på originalspråket: Tietoturvallisuudella tarkoitetaan:
– Asiaintilaa, jossa tietojen, tietojärjestelmien ja
tietoliikenteen luottamuksellisuuteen, eheyteen ja
käytettävyyteen kohdistuvat uhkat eivät aiheuta
merkittävää riskiä. – Tietojen, palvelujen,
järjestelmien ja tietoliikenteen suojaamista ja varmistamista
niihin kohdistuvien riskien hallitsemiseksi sekä normaali-
että poikkeusoloissa hallinnollisilla,teknisillä ja muilla
toimenpiteillä.
165
En forskare vill för sin del bestämma begreppets
innebörd – och samtidigt informationssäkerhetens
grundval – så här:
166
"Informationssäkerheten ä r en av informationssamhällets
grundstenar. Finansiella transaktioners integritet, elektroniska
underskrifters pålitlighet, förtroendet inom det virtuella
företaget, personernas integritet, den vitala infrastrukturens
tillförlitlighet – allt detta ä r beroende av att vi
har tillgång till starka och pålitliga
säkerhetsmekanismer. För att säkerställa
tillgången till sådana mekanismer krävs det många
betydande forsknings- och utvecklingsinsatser”.30
30. Cit. enl. Waidner, Michael: “ Information Security –
Introduction”, i ERCIM News 49/2002. Special Theme: Information
Security, s 8: ” Information security is one of the cornerstones
of the information society. Integrity of financial transactions,
accountability for electronic signatures, confidentiality within a
virtual enterprise, privacy of personal information, dependability of
critical infrastructure, all depend on the availability of strong,
thrustworthy security mechanisms. Ensuring the availability of these
mechanisms requires solving several substantial R&D
problems”.
167
Definitioner av informationssäkerhet kunde också hämtas
från olika företag och organisationer. En viktig aspekt lyfts
fram i följande citat: ” Kan man inte med säkerhet
säga exakt hur många exemplar innehållande viss
information som framställts, kan man heller inte med säkerhet
avgöra om informationen ä r skyddad som en
företagshemlighet”.31
31. Jonasson, F.: ” Företagshemligheter i en digital
miljö. Diskussionsunderlag till det IT-rättsliga
observatoriets seminarium Ensamrätter i ny miljö”,
Källa: < http://www.itkommissionen.se/>
(2003)
168
Sammanfattningsvis konstaterar jag att informationssäkerhet
täcker tjänster, transaktioner, offentlig infrastruktur,
privatliv och affärshemligheter! Informationssäkerheten
(InfoSec) innefattar såväl statens och företagens
kommunikationssäkerhet (ComSec) som den enskilda medborgarens
privacy, alltså skyddet av den personliga integriteten (data
protection).
169
En svensk expert på informationssäkerhet, Fredrik
Björck, skriver att ” informationssäkerhet handlar om
att skydda informationstillgångar”.32
Tillägget tillgångar (i ”
informationstillgångar”) ä r intressant och
klargörande. Notera också den nya yrkesbeteckningen ”
säkerhetsinformatiker”. Vad gör en sådan?
Uppenbarligen förväntas han eller hon ” skydda
informationstillgångarna” i en organisation, på ett
företag eller i ett ministerium.
32. Fredrik Björcks begreppsutredning fanns att tillgå på
webbplatsen < http://www.bjorck.com/>.
Sajten ä r numera tillgänglig via Archive.org. För
citatet, se < http://web.archive.org/web/20030509145322/http://www.bjorck.com/its6-ledsys.pdf>
, nerladdad 17.5.2012.
170
Informationstillgångar ä r definitivt någonting mer
påtagligt ä n enbart information. Det låter nästan
som bibliotek!
171
ↁ ↁ ↁ
172
Det ä r omöjligt för staten att samla in all
information centralt och fatta kloka beslut i enlighet med den ,
skriver den svenska samhällsdebattören Johan Norberg i en
essä om den berömde nationalekonomen Friedrich A
Hayek.33
33. Norberg, Johan: ” F A Hayek – den spontana ordningens
uttolkare”, < http://www.liberalismen.com/hayek.shtml>.
Webbadressen fungerar inte längre men webbsidan kan
fortsättningsvis läsas via < http://web.archive.org/web/20030602184139/http://liberalismen.com/hayek.shtml>
(17.5.2012)
173
Citatet beskriver ett viktigt drag i Friedrich A. Hayeks tänkande.
I det sammanhang, varur citatet hämtats, avser ordet information
priserna på varor och tjänster på ” den fria
marknaden”. Priserna ger enligt Hayek m fl information om vad som
bör produceras, under förutsättning att prisbildningen
får ske spontant, utan politisk (statlig) inblandning. Bakom detta
resonemang lurar som bekant en av den ekonomiska politikens stora
stridsfrågor, som vi dock inte ska ge oss in på här.
174
Det ä r emellertid frestande att tillämpa de liberala
ekonomernas tankegång om prisbildningen som en ” spontan
process” också på begreppet informationssäkerhet.
Det verkar nämligen rimligt att anta (minst lika rimligt som i
fallet med prisbildningen!), att informationssäkerhet ä r ett
tillstånd, som endast kan uppnås som en följd av en
spontan (och decentraliserad) process. Ty hur fåfäng
måste inte maktens strävan efter att "säkra
informationen” vara! Begreppet informationssäkerhet
förefaller vid närmare påseende inrymma krav om
allvetande och fullständig kontroll, som helt enkelt ä r
omöjliga att uppfylla. Vilka möjligheter har staten att samla
in all information om all information? Å andra sidan: Vad betyder
informationssäkerhet ifall en mängd (en hur stor mängd?)
information förblir okänd för staten och sålunda
undandrar sig statens kontroll?
175
Hayeks och de liberala ekonomernas argument för frihet från
statlig inblandning i ekonomin kan alltså vändas mot statens
(läs: finansministeriets) begrepp om informationssäkerheten.
För att gå rakt på sak: Vem ska vakta väktarna?
Sed quis custodiet ipsos custodes?
176
Denna fråga, som ställdes för ca 1900 å r sedan av
den romerska satirikern Juvenalis, står som motto för
Europaparlamentets rapport om Echelon, ett av historiens största
spionageprojekt.34 Echelon ä r ett av många exempel
på hur informationssamhällets regeringar försöker
bita sig själva i svansen. Vem inbillar sig att regeringar, som
aktivt undergräver varandras informationssäkerhet, ska lyckas
uppnå ett tillstånd ” där hoten mot
informationens, informationssystemens och datatrafikens
konfidentialitet, integritet och brukbarhet inte utgör någon
betydande risk”?35 Därför tror jag att vi
får ta EU-kommissionens förslag (i februari 2003) till
upprättande av en gemensam europeisk ” nät- och
informationssäkerhetsbyrå” med en stor nypa
salt.36
34. Tillägg i maj 2012: Ang. Echelon, se dokumentet ”
Europaparlamentets verksamhet. Höjdpunkter 1999-2004”,
utgivet av Europaparlamentet, < http://www.elections2004.eu.int/highlights/sv/108.html>.
Adressen fungerar inte längre, men dokumentet finns att
tillgå via Archive.org.
35. Jfr Finansministerets ovan citerade definition av
informationssäkerhet.
36. Tillägg 2012: Förslaget ledde sedermera till att European
Network and Information Security Agency (ENISA) grundades.
177
Insikten om att informationssäkerheten måste läcka som
ett såll ä r oroväckande men samtidigt befriande.
178
ↁ ↁ ↁ
179
Vi ä r nödda och tvungna till att diskutera ”
informationssäkerheten” i det så kallade
informationssamhället och p g a den digitala
informationsteknologins genombrott. Men informationssäkerhet borde
inte uppfattas som en teknisk eller professionell fråga utan som
ett politiskt begrepp. En av utgångspunkterna för
diskussionen om informationssäkerhet borde vara, att
värderingsgrund och politisk å sikt bestämmer, inte bara
vad vilka å tgärder man anser vara kloka och ö
nskvärda, utan också vad diskussionen ska handla om och vad
man ö verhuvudtaget menar med informationssäkerhet. ”
Informationssäkerheten” ä r en fråga för
generalister. Det behövs inte minst historiska perspektiv,
eftersom frågorna i långt ifrån alla avseenden ä r
nya.
180
Sommaren 2002 förlorade finländarna definitivt sin politiska
oskuld beträffande ” informationssäkerheten”.
Soneraskandalen, som då drabbade landet, var en härva av
betydande ekonomiska misstag samt misstankar om oegentligheter i
affärsverksamheten och grov kränkning av personalens och
utomståendes integritet. Brottsundersökningar pågick och
rättegångar stundade.
181
Soneras (numera Telia-Soneras) ansamlingar av data om användningen
av bolagets mobiltelefontjänster var mycket omfattande eftersom
tjänsterna användes av miljoner människor. För att
se till skyddet av bl.a. dessa informationstillgångar hade bolaget
en säkerhetschef vid namn Juha E. Miettinen. Juha E. Miettinen
hade författat gängse läroböcker om
informationssäkerhet. Han tillhörde Finlands
informationssäkerhetsetablissemang. Men sedan hösten 2002
misstänktes Miettinen, jämte några andra f.d.
Sonerachefer för att ha utnyttjat ovannämnda data för
att spionera på personalen och på journalister, som
förmedlade nyheter om Sonera till allmänheten.
182
Soneraskandalen ä r en av historierna om hur
informationssäkerheten fallerade. En viktig bit handlade
också om hur personers integritet kränktes. Men paradoxalt
nog var Soneraskandalen också – och kanske i synnerhet
– ett exempel på hur vissa personers integritet
omgärdades med ett ö vermått av skydd.
183
Sonera gjorde under Kaj-Erik Relanders tid som VD den dyraste missen i
finländsk företagshistoria: köpet av – som det
senare visade sig – totalt värdelösa UMTS-licenser i
Tyskland för 4,3 miljarder euro. På något sätt, som
ingen så vitt jag vet har förklarat, lyckades Relander
emellertid skrapa ihop tiotals (kanske hundratals) miljoner euro å
t sig själv varmed han skaffade sig delägarskap och ett nytt
jobb i det multinationella investeringsbolaget Accel Partners.
Också Relander hörde till de som misstänktes för
grov kränkning av kommunikationshemligheten.
184
På grund av ovannämnda och ytterligare några andra
misstag och misstankar ledde Soneraskandalen till att det restes krav
om en specialrevision av bolagets ekonomiska och juridiska situation,
förrättad av utomstående, oberoende revisorer och
utredningsmän. Kravet stöddes uttryckligen av bl.a.
oppositionsledaren Anneli Jäätteenmäki, justitieminister
Koskinen, professor Jarmo Leppikangas (bokföringsexpert och
ordförande i aktiespararnas centralförbund) och den
globaliseringskritiska organisationen ATTAC.
185
Men här visade sig ” informationssäkerheten”
plötsligt vara stenhård. Statsminister Lipponen, som
kortsiktigt valde att prioritera genomförandet av fusionen av
Telia och Sonera i stället för att verka för demokrati i
informationssamhället, avvisade helt sonika kravet om en
specialrevision och kallade det för ” populism”.
På vilken grund?
186
Grunden bestod i att Sonera privatiserades på 1990-talet.
Regeringen ansåg sig ha rätt att vägra ta ansvar
för oegentligheterna i ett privat börsbolag, trots att finska
staten kvarstod som bolagets största enskilda ä gare.
Direktör Relander, för sin del, uppfattades som en
privatperson vars integritet inte fick kränkas. Frågan om hur
Relander samlade det kapital, som han behövde för att bli
delägare i Accel Partners, var onekligen pinsam för honom.
Men hur mycket obehagligare var den inte för medborgarna i
informationssamhället? En specialrevision hade när allt
kommer omkring bara varit en säkerhetsåtgärd med syfte
att ta fram tillförlitlig information. I första hand hade
bolagets ä gare kunnat dra nytta av specialrevisionen. När
det gäller ett så stort och för samhällets
funktioner viktigt bolag som Sonera hade det ä ven varit viktigt
att slå vakt om allmänhetens rätt till insyn.
187
När det kom till kritan visade det sig i samband med
Soneraskandalen, att den verkställande makten, regeringen, ensam
bestämde om vad vi får och inte får veta. Under dessa
omständigheter borde medborgarna bestämt ha avvisat begreppet
informationssäkerhet som lögn och propaganda. För att
bli acceptabelt som politiskt begrepp borde informationssäkerhet
också inbegripa principen om transparens och rentav en ny
myndighet eller makt, vars uppgift skulle bestå i att skydda
offentligheten. Informationssäkerheten måste betraktas som en
integrerad del av informationsfriheten.
188
ↁ ↁ ↁ
189
Skulle biblioteket kunna axla rollen som informationstillgångarnas
beskyddare och allmän garant för informationssäkerheten
och -friheten i informationssamhället? Mycket ska givetvis till
innan denna tanke börjar likna en verklighet. Den ä r dock
tänkvärd.
190
Med biblioteket avser jag i detta sammanhang den organisation som vi i
Norden kallar folkbiblioteket eller det allmänna biblioteket. Jag
vet egentligen ingen annan organisation som vore mer kvalificerad
för uppdraget som informationstillgångarnas och
informationsfrihetens beskyddare ä n folkbiblioteket. Men detta
ä r ett uppdrag som förutsätter politisk makt,
något som biblioteket tillsvidare saknar. Som medborgare i
informationssamhället kräver jag följaktligen en ny
maktdelning. Mitt krav innebär att biblioteket bör utrustas
med politiska maktbefogenheter och att en av dessa bör vara
” att leda och samordna informationssäkerheten”.
191
Som avslutning på den här artikeln ska jag kort skissera
några argument till stöd för ovanstående slutsats.
192
1. Biblioteket ä r sedan länge välbekant för alla
grupper av befolkningen som en allmännyttig, offentlig
informationstjänst. Bibliotekspersonalen ä r de facto en
professionell kår av specialister på information. De kan
anses vara kallade att utöva ” informationsmakten”
(eller ska vi kalla det för biblioteksmakten?) ungefär
såsom domare och jurister ä r den dömande maktens
yrkesutövare. Bibliotekets geografiska spridning och
bibliotekspersonalens lokalkännedom (biblioteken ä r ju
närvarande i alla städer och kommuner) skapar goda
förutsättningar för att undvika centralbyråkraters
och statliga planeringsbyråers misstag.
193
2. Mellan biblioteket och IT-samhällets viktigaste nya
inrättning, alltså internet, råder en viktig artlikhet.
Detta bekräftas för ö vrigt också i hur
mänskorna spontant upplever internet. På frågan ”
Vad tycker du att internet liknar?” svarade de tillfrågade
så här i en amerikansk enkätundersökning å r
2002:37
37. Tabellen citerad och ö versatt enl. Greenspan, Robyn: ”
The Internet Not For Everyone"; < http://www.clickz.com/clickz/news/1698726/internet-not-for-everyone>.
194
[tabell_enkat.png]
195
3. Internets utveckling innehåller flera drag av en spontan
process i den hayekska meningen. Men internet ä r inget kaos, det
påminner som sagt starkt om ett bibliotek. Vi bör bejaka
bibliotekets och internets artlikhet och tänka oss deras framtid
som ett harmoniskt ä ktenskap där bägge parter ges
tillfälle att växa, utvecklas och påverka varandra.
För många bibliotekarier och bibliotekskunder (m a o för
den läsande allmänheten) ä r det nyss sagda redan
självklart. I Finland och Sverige kan så att säga
giftermålet mellan bibliotek och internet redan anses ha ä gt
rum. Nu gäller det att gå vidare. Bibliotekets roll borde
stärkas t ex genom medbestämmande i de lokala, nationella och
internationella organ som har inflytande ö ver
internetutvecklingen. Kommunens internetservrar bör placeras i
kommunbiblioteket och IFLA bör ha säte i ICANN.
196
4. Biblioteket har bättre förutsättningar ä n
finansministeriet att stå politiskt neutralt i den mening som vi
förväntar oss av t ex domstolarna. Biblioteket ä r
väl förankrat både i medborgarsamhället och i
staten. Det befinner sig någonstans mellan dessa två poler i
samhället.
197
ↁ ↁ ↁ
198
Upprättandet av biblioteksmakten kommer antagligen ta flera å
r eller å rtionden i anspråk. Mycket beror givetvis på
lokala förhållanden i olika länder och på politiska
och ekonomiska konjunkturer. Det ä r också uppenbart, att den
nya maktfördelningen måste inbegripa en omfördelning av
ekonomiska resurser (här ä r vi tillbaka i
finansministeriet!) så att biblioteket förfogar ö ver de
medel som behövs för att sköta både sina gamla och
nya uppgifter. Till de nya uppgifterna skulle som sagt höra att ta
hand om informationssäkerheten.
199
Vad sedan informationsfriheten beträffar spelar biblioteket
naturligtvis en betydande roll redan idag. När medborgarnas
förtroende för massmedia sviktar, vilket ä r ett faktum,
ö kar bibliotekets betydelse ytterligare som ett slags
offentlighetens ryggrad. Därför har alla försök att
köra ner folkbiblioteken å tminstone i Finland mötts av
ett kompakt och ilsket motstånd.
200
Informationsfriheten kan inte säkras genom tillsättandet av
en ny myndighet eller ombudsman i stil med Kanadas ” Freedom of
Information Commissioner”.38 Men om en sådan
ombudsman tillsattes och placerades i biblioteket kunde det i alla fall
bli ett första steg i rätt riktning. På sikt behövs
dock en större förskjutning i makten ö ver informationen
till förmån för medborgarna. Denna grundläggande
reform av statsmakten kan inte genomföras utan ett aktivt och
massivt stöd från medborgarnas sida. Jag vill gärna
uppmana biblioteksfolket att gå med i, påverka och få
stöd från nutidens globala och globaliseringskritiska
medborgarorganisationer av typ Attac, Jordens Vänner, Greenpeace
och Amnesty International.
38. Jfr Anders R Olsson: It och det fria ordet – myten om
storebror , 1996, s 94.
201
Lars D Erikssons kritik
202
I tidskriften BiS 1/2004 hade prof Lars D Eriksson ett inlägg
med några kritiska synpunkter på min å sikt om att
biblioteket borde skaffa sig (och ges) mer politisk makt. Med
författarens tillstånd citerar jag inlägget i dess
helhet:
203
Mikael Bööks artikel ” Från finansministeriet till
biblioteket – reflexioner kring begreppen
informationssäkerhet och – frihet”, som ingick i
nummer 2/2003 av bis, förtjänar några kritiska
kommentarer. I artikeln gör sig Böök till tolk för
uppfattningen att biblioteket i framtiden skulle kunna axla rollen som
informationstillgångarnas beskyddare och allmänna garant
för såväl informationssäkerheten som –
friheten i informationssamhället.
204
Tanken förefaller naturligtvis tilltalande för alla
vänner av biblioteket, men tyvärr vore den, om den
förverkligas, förödande för hela
biblioteksinstitutionen. Bibliotekets styrka ligger just i det faktum
att det ä r maktlöst, att det inte kan inordnas i de
politiska maktstrukturerna. Om det ges makt enligt den modell Mikael
Böök föreslår, måste det givetvis
kontrolleras. Men av vem och på vilket sätt? När
Böök ställer den i och för sig berättigade
frågan ” vem skall vakta väktarna?” och
därmed av allt att döma menar att biblioteken borde ö
verta väktarrollen, förbiser han en väsentlig sak. I
samma ö gonblick som biblioteket blir väktare uppstår
givetvis frågan om vem som skall vakta biblioteket. Jag
koncentrerar mig här på det högeligen problematiska
förslaget att biblioteket borde ta hand om kontrollen av
informationssäkerheten. Med informationssäkerhet avser M.B.
så vitt skilda ting som statens och företagens
kommunikationssäkerhet och den enskilda medborgarens integritet
och privatliv. Det ä r i sanning inte särskilt
lätthanterliga uppgifter. Biblioteken skulle med andra ord
också förpliktas att syssla med till exempel
virusbekämpning och ö vervakning av skräpposten. –
Gud bevare oss för en sådan utveckling!
205
I Finlands riksdag ligger som bäst ett förslag till en lag om
dataskydd vid elektronisk kommunikation. I det lagförslaget ä
r det kommunikationsministeriet, kommunikationsverket och
dataombudsmannen som ges ansvaret för både styrningen och
ö vervakningen av dataskyddet. Det ä r möjligt att det
finns bättre administrativt-byråkratiska lösningar
på vem som skall handha dataskyddet. Den frågan kan jag
tyvärr inte ta ställning till. Men jag måste ä
rligt erkänna att jag har ringa förståelse för
förslaget att belasta biblioteken med dessa högst tekniska
ö vervakningsuppgifter. Biblioteken ä r starkt
decentraliserade enheter med lokal förankring. Det ä r deras
styrka. Jag kan inte inse att medborgarsamhället skulle
stärka sina positioner genom att göra ä ven biblioteken
till ä mbetsverk. Det säger sig nämligen självt att
en ö verföring av dataskyddet till dem skulle resultera i att
deras verksamhet skulle regleras via lagstiftning och andra
administrativa mekanismer. Vad vore då vunnet?
206
Men det finns ä ven andra minst lika viktiga invändningar mot
det böökska förslaget om biblioteksmakt.
Bibliotekarierna skulle bli tjänstemän i ordets mest
stränga mening: skärpta och delvis helt nya kompetenskrav, i
lag reglerad tystnadsplikt med å tföljande
straffrättsliga och tjänstemannarättsliga
ansvarighetsregler o.s.v.
207
Den transparens som Mikael Böök så vältaligt talar
för skulle, om hans förslag blev verklighet, vändas i
sin motsats. Bibliotekariernas egen verksamhet skulle med
nödvändighet bli icke-transparent!
208
Det finns ytterligare en invändning som jag inte kan låta bli
att nämna. Informationssäkerheten ä r en av de mest
känsliga (och viktiga) frågorna i informationssamhället.
Om den uppgiften anförtros biblioteken och om dessa
fortsättningsvis skall fungera som representanter för
medborgarsamhället och inte enbart som statens förlängda
arm, kommer det att vid sidan av biblioteken uppstå en
parallellmakt som de facto styr och ö vervakar dataskyddet. Det
ligger nära till hands att ” kontrollen” i så
fall i praktiken antingen anförtros försvarsministeriet eller
skyddspolisen. – Sic transit gloria mundi atque transparentiae.
209
Min slutsats ä r alltså att biblioteken bör förbli
vid sin läst. Det ä r helt tillräckligt att de
förblir institutioner för bildning och information. Det
ä r lika viktigt att de förblir decentraliserade
företrädare för medborgarsamhället. Deras makt
ligger inte i att de får nya på lag baserade
kontrollfunktioner utan i att de, då det behövs, lyckas
mobilisera närmiljön till aktioner i situationer då
deras ställning som bildnings- och informationsspridare hotas.
210
Lars D. Eriksson
211
Professor i offentlig rätt vid Helsingfors universitet
212
Svar till Lars D. Eriksson
213
Mitt svar till Lars D. Eriksson ingick också i BiS 1/2004:
214
1. ” Bibliotekets styrka ligger just i det faktum att det ä
r maktlöst, att det inte kan inordnas i de politiska
maktstrukturerna”, skriver Lars D Eriksson. Detta ä r kanske
en fruktbar paradox. Vari består då bibliotekets
maktlösa styrka? Jag tror att den består i att biblioteket
upprätthåller informationsfriheten, ä ven kallad den
intellektuella friheten. Då ä r det förstås inte
vilket bibliotek som helst vi talar om, utan det ä r det moderna
folkbiblioteket, som uppstod ur 1800-talets amerikanska och europeiska
folkbildningsrörelser. Informationsfriheten ä r till viss del
en frihet från makt. Men den ä r också en frihet att
kritisera, motarbeta, reformera och revolutionera makten. Dessutom
ä r den en frihet som makten själv tar sig och använder
sig av. Det har påpekats om informationsfriheten, att den blivit
en så ingrodd vana, att den numera tas för given –
ungefär som ” en naturlag” (Jan Ristarp).
215
I motsats till naturens lagar ä r dock informationsfriheten
någonting som människorna har skapat. Biblioteket ä r en
av informationsfrihetens viktigaste men kanske inte en av dess mest
uppmärksammade institutioner. Genom att dag efter dag stå
ö ppet för allmänheten befäster biblioteket
informationsfriheten liksom riksdagen genom att väljas och
sammanträda bekräftar demokratin. Bibliotekets styrka ligger
allmänt taget i att det ständigt gör
informationsfrihetens principer förhärskande.
216
Men det ä r en ö verdrift att påstå, att
biblioteket inte kan inordnas i de politiska maktstrukturerna.
Biblioteket liksom allt annat som människorna har skapat ä r
ju en del av samhället och har genom historien de facto på en
mängd olika sätt fungerat som den politiska maktens verktyg.
217
Informationsfriheten ä r emellertid inte bara en del av utan
också ett rättesnöre för samhället. I den
meningen ä r biblioteket faktiskt en maktstruktur, som bidrar till
att upprätthålla en demokratisk samhällsordning. De
från staten och affärsföretagen fristående
universitets- och forskningsbiblioteken ä r på motsvarande
sätt en demokratisk maktstruktur i forskarsamhället.
218
2. ” Om biblioteket ges makt måste det givetvis
kontrolleras”, fortsätter Lars D Eriksson, och då
” uppstår givetvis frågan om vem som skall vakta
biblioteket”. På detta kan man för det första
svara att biblioteken kontrolleras sedan länge tillbaka genom
bibliotekslagstiftning och eftersom kommunen och staten mer eller
mindre regelbundet utvärderar bibliotekens verksamhet. Dessutom
måste ju de biblioteksanställda uppfylla
behörighetsvillkor. Ifall biblioteken ges makt i den mening jag
avser behövs det säkert också nya och kanske fastare
regler för bibliotekens verksamhet ä n hittills. I en
demokrati bör i varje händelse biblioteksmakten, liksom den
lagstiftande, den verkställande och den dömande makten
kontrolleras av folket. Min motfråga ä r följande:
Varför skulle det vara svårare att kontrollera biblioteken
ä n att kontrollera domstolarna?
219
Många aktuella omständigheter och utvecklingstrender talar
för att biblioteken borde ges maktbefogenheter. Jag ä r
ö vertygad om att detta ä r nödvändigt för att
informationsfriheten och demokratin ska kunna fortleva och
fördjupas i informationssamhället. Biblioteken borde
erkännas som den fjärde statsmakt man traditionellt har
ansett att den fria pressen kan utgöra. Biblioteket genomgår
en metamorfos, vilken inte låter sig beskrivas tillräckligt
tydligt enbart med hänvisning till ” IT” och ”
den digitala revolutionen”. Det viktiga, och fortfarande nya i
sammanhanget, ä r internet. Internet ä r hädanefter en
del av biblioteket. Internet, men också ”
utbildningsexplosionen” mm, gör att biblioteket för
närvarande växer så att det knakar, lämnar sin
långa barndom bakom sig och inträder i puberteten.
Biblioteket håller, får vi hoppas, på att bli myndigt.
220
Men biblioteket och internet erkänns inte ä nnu fullt ut. De
anses inte vara delaktiga av makten i informationssamhället.
Grundlagen innehåller visserligen formuleringar om yttrande- och
å siktsfrihet och om allas rätt till utbildning, vilka kan
anföras till stöd för bibliotekens verksamhet och
möjligen också som ett bejakande eller erkännande av
internet. Men biblioteken och internet borde uttryckligen nämnas i
grundlagen vid sidan av riksdag, regering och domstolar.
221
Biblioteksmakt innebär en konstitutionell uppgradering av
biblioteken och internet. (Ordet internet förekommer för
ö vrigt inte heller i Sveriges bibliotekslag från å r
1996 eller i Finlands bibliotekslag och -förordning från
å r 1998.)
222
3. ” ...jag har ringa förståelse för
förslaget att belasta biblioteken med dessa högst tekniska
ö vervakningsuppgifter”, anmärker Lars D. Eriksson
på mina reflexioner kring biblioteksmakt och
informationssäkerhet. Till detta invänder jag att biblioteken
från allra första början har använt
informationsteknologi och skött tekniska uppgifter – skrift
ä r ju informationsteknik! Biblioteken har inte heller låtit
sig akterseglas av internetutvecklingen, utan faktiskt lyckats
hålla jämna steg med den. För att beskriva dagens
bibliotek, som kombinerar traditionell och digital teknik i sin
strävan att bevara, presentera och leverera kultur och kunskap
till allmänheten, har EU- och andra byråkrater redan myntat
nya begrepp som t ex ” hybridbibliotek”. Vi behöver
inte dela deras vision av informationssamhället, där kultur
och kunskap först och främst uppfattas som en handelsvara.
Klart ä r i alla fall, anser undertecknad, att biblioteket ä
r precis rätt ställe för att bygga upp en hög
kompetens inom informationsteknologi och databehandling inklusive
informationssäkerhet.
223
Om informationssäkerhet råkar vara ett begrepp som innefattar
en mängd till synes disparata områden och aktiviteter,
inklusive bekämpning av skräppost, minskning av risken
för elavbrott och å tgärder mot företagsspionage,
så ä r det inte mitt fel. Jag ville i min artikel
ifrågasätta statsbyråkratins kompetens att axla det
högsta ansvaret för informationssäkerheten, dels genom
att avmystifiera begreppet och problematisera det ur en ny synvinkel,
dels genom att peka på bibliotekets traditionella höga
kompetens inom informationsbehandlingens område.
224
Om bibliotekets och och internets status i grundlagen
225
Början ä r utdrag ur mitt ” Svar till Siv
Wold-Karlsen” i BiS 4/2008. De två synpunkterna på
varför biblioteket och internet saknar konstitutionell status
ä r skrivna för denna bok.
226
Montesquieus berömda avhandling Om lagarnas anda (1748)
avsåg att motivera en begränsning av den absoluta makten och
ö ka medborgarnas frihet genom lagstiftning, men verket tillkom
före yttrande-, tryck- och pressfrihetens genombrott. I
Montesquieus begrepp om friheten ingår inte informationsfriheten.
Thomas Carlyle nuddade vid problemet när han ett sekel efter
Montesquieu myntade talesättet om ” det fjärde
ståndet” (the fourth estate ). Carlyles formuleringar
om ” fjärde ståndet” i föreläsningen
” The Hero as Man of Letters” (1840) brukar citeras som
termens ursprung. Carlyle behandlar i denna uppsats hela
litteraturinstitutionen inklusive biblioteket som ett ”
fjärde stånd”. Termen har sedermera använts
för att beskriva den speciella makt, som det skrivna ordet kan och
bör besitta. Vanligen har man då främst tänkt
på hur pressens politiska reportrar kan utöva inflytande
genom att ” bevaka” det politiska beslutsfattandet för
allmänhetens räkning.
227
Men parallellen haltar. Medan de lagstiftande, verkställande och
dömande statsmakterna sedan länge definieras och beskrivs
såsom obligatoriska maktinstitutioner, har informationsfriheten
förblivit enbart en frihet och en rättighet. Riksdag,
regering och domstolar måste vi helt enkelt ha, för det
står så i grundlagen. Annat ä r det med
informationsfriheten, som förblir ett tomt ord ä nda tills
någon modig man eller kvinna tar sig för att verkligen
använda ordets makt.
228
Ä ndå anser många, att biblioteket har
förträffliga demokratiska egenskaper och att biblioteket,
snarare ä n press och media, vilka sist och slutligen ä r
affärsföretag, bildar den yttersta garantin för
informationsfriheten. Bibliotekspolitiker som Oliver Garceau i
USA39 och Jan Ristarp i Sverige,40 har också
lagt fram ö vertygande argument och empiriskt material som tyder
på att biblioteket faktiskt har spelat en viktig roll vid
demokratins förverkligande.
39. Garceau, Oliver: The Public Library in the Political Process .
Columbia University Press. New York 1949.
40. Ristarp, Jan: Mitt i byn! Om det moderna folkbibliotekets
framväxt . BTJ 2001.
229
Också lagstiftarna tycks utgå ifrån att ett fungerande
biblioteksväsen hör till förutsättningarna för
ett demokratiskt samhällsskick. Men ingenstans har biblioteket
skrivits in i grundlagen. Informationsmakten, som ytterst baserar sig
på bibliotekens existens (och som därför också
kunde kallas för biblioteksmakten) , saknar med andra ord
konstitutionell status. Varför?
230
Till denna fråga har jag två anmärkningar:
231
1. Problemet ä r politiskt. Detta ä r en av den så
kallade informationspolitikens grundfrågor. Den nya, fjärde
statsmakten låter sig inte bindas av statsgränserna. Den
ä r ö verstatlig och kosmopolitisk. Dess politiska uppgift
består i att dämpa och balansera nationalstaternas nuvarande
informationella ö vermakt. Biblioteket och internet kan
tillsammans bilda en ny, informationell makt, en fjärde statsmakt,
som minskar regeringarnas och andra styrande organs möjligheter
att hemlighålla, förvränga och privatisera information,
som bör vara offentlig.
232
Det betyder att vidareutveckla internet som en global
offentlighetsstruktur, som ä r i stånd att stå emot
eller kringgå ä ven stormakternas maktintressen.
233
För att lösa problemet måste man således ta
ställning till och avgöra vissa känsliga frågor om
” globalstyre” och ” världsregering”. En
första svårighet ä r då, att de flesta av oss av
gammal vana föreställer sig ” regeringen” som en
hop ” politiker” och några ”
statsmän”, vilka ” sitter i regeringen” som
ministrar eller innehar ” presidentens” roll. Å andra
ä r vi inte vana att uppfatta biblioteken som regerande organ,
utrustande med grundlagsenlig och dessutom världsomfattande makt.
Bibliotekarierna själva uppfattar vanligen inte heller sig
själva på det viset, trots att många bibliotekarier
faktiskt upplever sig själva som kommunala eller nationella
tjänstemän vid sidan av sin roll som servicepersonal. Vi
betraktar ju i nuläget bibliotekarierna så gott som enbart
som servicepersonal. Inte ens av nationalbibliotekarien väntar vi
oss mer ä n en mycket begränsad relativ autonomi.41
41. Jfr ” Om WikiLeaks, Wikipedia och bibliotekets framtid”
nedan.
234
2. Antag, att det i grundlagen skulle inskrivas regler, som för
det första stipulerade att landet ifråga måste
låta sig styras, förutom av regering, riksdag och
rättsväsende, också av den globala biblioteksmakten, och
för det andra i detalj skulle ange i vilken utsträckning
landet erkänner denna makt. Skulle detta medföra en risk
för att man samtidigt begränsade å sikts- och
tryckfriheten? Och hur skulle den politiska process se ut, som ledde
till att staterna i sina grundlagar beaktade och skrev in den
informationella makten?
235
Detta ä r känsliga frågor. Här lurar också
risker för diktatur och censur ifall bibliotekariernas etik å
sidosätts av regeringarna, eller – med andra ord –
ifall bibliotekarierna (och journalisterna) inte lyckas hålla
regeringarna stången. Men denna reform (eller vore det riktigare
att kalla det för en revolution, eftersom det ju ä r
fråga om att införa ett nytt politiskt system?) bör
trots allt eftersträvas. Särskilt efter
11-septemberattentaten 2001 har demokratin i det västliga
politiska systemet urholkats och allt mera börjat likna de mer
auktoritära regimer som råder i Kina och Ryssland, vilka
å andra sidan ekonomiskt och ä ven politiskt med stora steg
har närmat sig Väst. Upprättandet av biblioteksmakten
vore ett led i en global demokratiseringsprocess, ett å
tererövrande av demokratin. Detta kan inte å stadkommas av
staternas regeringar, det kan bara ske genom att världens folk
tillkämpar sig en ny, gemensam lag. Min uppfattning om hur detta
kan gå till grundar sig på vad jag själv skulle vilja
kalla regional federalism . Således behöver
Amerikanerna vidareutveckla sin federalism eller antagligen två
federalismer, ifall Latinamerika bör gå sin egen väg,
Kina och de Oberoende staternas samvälde (OSS, som inkluderar
Ryssland) behöver sina respektive federalismer, det behövs en
panafrikansk och en gandhisk, indisk federalism (en vidareutveckling av
dagens indiska federation, som består av 28 delstater och sju
unionsterritorier, med utgångspunkt i Gandhis vision) och, sist
men inte minst, en fortsatt utveckling av Altiero Spinellis med fleras
visioner av den europeiska, regionala federalismen. På
globalplanet kan världens folk förverkliga ett gemensamt
styre endast genom att bygga vidare på biblioteket och internet.
236
Inom FN lär man för några å r sedan ha
försökt komma fram till ett avtal om staternas
'förpliktelser'; detta ord användes för att man ville
undvika att tala om staternas 'skyldigheter'.42
FN-förhandlingarna kring denna grundläggande fråga
förtjänar att undersökas närmare. Kanhända
borde man allvarligt ö verväga att låta staternas och
regeringarnas informationspolitik ” förpliktas” och
styras av bibliotekariernas yrkesetik?
42. Jag tackar Lars D. Eriksson, som meddelade mig denna information
under ett telefonsamtal sommaren 2012.
237
Utredning av begreppen Fjärde Ståndet och Fjärde
Statsmakten
238
Bygger på ”Fjärde
ståndet – en personlig begreppsrevidering”,
blogginlägg 8.3.2008.
239
Montesquieu bör inte förbigås när man talar om
Fjärde Ståndet, som ju, å tminstone i den mening som det
ibland fortfarande används, ä r det ”
fjärde” i förhållande till hans berömda
statsmaktstriad, dvs. den lagstiftande, verkställande och
dömande makten. När man läser vad Thomas Carlyle skriver
om Fjärde Ståndet i boken On Heroes and Hero Worship
(1841) inser man dock, att begreppets rötter snarare står att
finna i Englands ä n i Frankrikes historia, trots att också
Carlyles Fourth Estate – via Edmund Burke –
hänvisar till den franska traditionens tre generalständer
(États généraux ), dvs. prästerskapet, adeln
och borgerskapet. För ö vrigt kommer Carlyle i sina
formuleringar om Fjärde Ståndet närmare min egen
uppfattning om bibliotekets makt ä n jag kunnat ana.
240
Enligt en vedertagen historiesyn bildar franska revolutionen den
politiska historiens stora vändpunkt; den moderna politiska
historien anses egentligen börja först då, å r
1789. Då införs nämligen Demokrati, eftersom Tredje
Ståndet, dvs. folket självt, tar makten, och Republik,
eftersom maktens former hädanefter definieras i grundlagar, vilket
innebär att makten formellt fördelas på olika
institutioner med uppgift att balansera och kontrollera varandra. (Det
ä r ju här Montesquieu kommer in i bilden med sin
berömda maktfördelningslära.)
241
Hos oss i Norden uppstår lätt förvirring då man
talar om Fjärde Ståndet. Carlyle pekar på ” The
Reporters"; enligt honom ä r nämligen just dessa ett
fjärde stånd och innehavare av en speciell makt. Ä r det
meningsfullt att kalla denna makt för Fjärde Statsmakten? Ja,
men det var kanske ä ndå inte riktigt så som Carlyle
tänkte sig saken. Han hänvisar ju bokstavligen till tre
stånd i parlamentet .
242
Carlyle uppfattar emellertid detta fjärde parlamentsstånd i
en mycket vid mening. För honom ä r reportrarna i
parlamentets läktare bara Fjärde Ståndets synliga spets.
Han skriver t ex : ”Literature is our Parliament
too” – litteraturen ä r också vårt
parlament. Vidare likställer han litteraturen med ”
trycket” (printing ). Fjärde Ståndets makt ä
r med andra ord att uppfatta som ett resultat av att skrivandet och
litteraturen kombineras med en (på Carlyles tid allt vanligare)
kopieringsteknik.
243
Carlyle fäster visserligen speciell uppmärksamhet vid
journalisternas yrkesgrupp men inbegriper i Fjärde Ståndet
ö verhuvudtaget alla människor som ” talar” till
nationen genom det tryckta ordet. (Idag inbegrips alla människor,
som producerar medieinslag och dessutom en del ”
kändisar”.)
244
Carlyle anser, att det tryckta ordet innehåller demokratins
möjlighet. ” Democracy is virtually there”,
påpekar han om ” trycket”. Därigenom kommer han
ju mycket nära uppfattningen, att det tryckta ordet ä r en
virtuell – i betydelsen potentiell – statsmakt. Han kallar
faktiskt också ibland det tryckta ordet för ” a power,
a branch of government” (en makt, en gren av statsstyret).
245
Nuförtiden går det naturligtvis inte längre att
sätta likhetstecken mellan ” stånd” och ”
statsmakter”. I parlamentariska regimer (som våra i Norden)
vore det ju också befängt att kalla riksdags- eller
stortingsledamöterna för ” ett stånd” och
regeringen med sina ministrar för ett annat "stånd”.
246
Med den dömande makten förhåller det sig i någon
mån annorlunda, eftersom den ä r uppbyggd kring en
yrkesgrupp, vars medlemmar ofta begränsas till de, som har
genomgått en juridisk utbildning. Någon motsvarande
specialutbildning förutsätts inte av riksdagsmän eller
ministrar. (”Yrkespolitiker” blir man t ex genom sin
karisma, sin egen eller sina vänners förmögenhet, eller
genom att skaffa sig politiska erfarenheter, men vanligen inte för
att man fyller formella kriterier på yrkeskompetens.)
247
En viktig förutsättning för att Carlyles Fjärde
Stånd (eller ” branch of Government”) skall fungera
ä r naturligtvis yttrandefriheten och pressfriheten. I
Montesquieus politiska teori ä r yttrande- och pressfriheten
däremot inte så viktiga, ä ven om friheten (la
liberté ; liberty ) – i betydelsen frihet från
tyranni genom konstitutionell delning av makten – ä r det. I
Montesquieus böcker om lagarnas anda söker man
förgäves efter en motsvarighet till Carlyles begrepp om en
litterär, skrivande, fjärdedel av makten. Den skotska
forskaren Iain Stewart påpekar i sin kommentar till Montesquieu's
underhållande ” Anteckningar om England”, att M:s
uppfattning om den politiska makten i själva verket ä r
ytlig, eftersom han inte räknar med att makten också kan
slå fast valmöjligheter och sätta agendor, eller med
maktens förmåga att få människor att ä ndra
på sina egna innersta ö nskningar. Montesquieus kommentarer i
anteckningarna om England (vilka f ö publicerades först
på 1800-talet) tyder dock på att han skulle ha hälsat
pressfrihetens ankomst med glädje, skriver Stewart.43
43. Jfr Stewart, Iain: ” Montesquieu in England: his 'Notes on
England', with Commentary and Translation” (2002); < http://ouclf.iuscomp.org/articles/montesquieu.shtml>
248
Idag håller internet på att ö verta den roll av ”
fjärde statsmakt” som det tryckta ordet har spelat alltsedan
det blev fritt. Men för att detta skall kunna ske måste
” den fjärde statsmakten” utvecklas till en global
” biblioteksmakt” och bibliotekarierna träda fram som
det globaliserade fria ordets väktare och garanter ö verallt
i världen.
249
Om journalisternas och bibliotekariernas roller inom den
informationella makten
250
Inte tidigare publicerat. Bygger på brevväxling med
Anders Ericson, journalist vid Norges biblioteksförening.
251
Man borde erkänna, att bibliotekariens och journalistens yrken
ä r och förblir yrken för generalister, att det bor en
liten bibliotekarie i oss alla och att var och en borde
försöka vara sin egen murvel.
252
Antag, att några bibliotekarier och journalister har fått i
uppdrag att spela i ett och samma ” fotbollslag” och att de
ska tilldelas positioner, som motsvarar deras yrkesroller. Då
skulle jag vänta mig att få se journalisten i anfallskedjan,
spelande t ex högerytter. Bibliotekarien skulle däremot,
antar jag, spela i försvaret, t ex som vänsterback, dock icke
att förglömma, att också en back kan göra mål!
Det må ä ven var tillåtet för en bibliotekarie att
emellanåt fungera som avslöjare av obekväma sanningar
eller som en väckarklocka inför en sovande publik.
253
I det tilltänkta ” fotbollslaget” ä r det
framför allt den granskande eller grävande journalistiken som
räknas. Höger och/eller vänster saknar därför
politisk betydelse då ju den granskande journalistiken, som
journalistikprofessorn Jesper Strömbäck skriver, står
” i motsatsställning till partipolitiska
aktörer”.44
44. Strömbäck: ” Tillspetsat kan man historiskt sett ...
se den granskande journalistiken som en journalistik i
motsatsställning till partipolitiska aktörer. Härav
följer synen på medierna och journalistiken som en
inofficiell statsmakt, i den anglosaxiska världen kallad den
fjärde statsmakten och i Sverige den tredje statsmakten ... Att
pressen i Sverige kom att kallas den tredje i stället för den
fjärde statsmakten har att göra med att domstolarna i Sverige
förr inte hade en självständig konstitutionell
ställning på samma sätt som i flera andra länder.
Första gången uttrycket ” den tredje statsmakten”
användes i svensk press var för ö vrigt troligen 1838,
då Henrik Bernhard Palmær skrev sin programförklaring i
första numret av Ö stgötha-Correspondenten ...”,
jfr ” Medierna som fjärde statsmakt. En studie av
innebörden av begreppet granskande journalistik”, < http://www.jesperstromback.com/Rapport1Granskning.pdf>
254
Resultatet av de båda yrkesgruppernas samspel borde bilda en
motvikt inte bara till partiintressena utan också till de
traditionella statsmakterna. Tillsammans skulle bibliotekarierna och
journalisterna kunna bilda ett oslagbart team: Fjärde Statsmakten.
255
I verkligheten fallerar samspelet ä ndå betänkligt.
Exemplen på detta missförhållande ä r legio.
Här ska jag bara lyfta fram ett exempel.
256
Efter jordbävningen i Indiska Oceanen och den å
tföljande tsunamin 26.12.2004 publicerade FN:s miljöorgan
UNEP en rapport där det framkom att
257
” Somalien ä r ett av många s k Minst Utvecklade
Länder, som enligt uppgift fått ta emot otaliga transporter
av illegalt kärnavfall och annat giftigt avfall, vilket har
dumpats längs kusten. Dumpningen längs Somaliens kust
började tidigt på 1980-talet och fortsatte under
inbördeskriget. Det farliga avfallet innehöll uran,
radioaktivt avfall, bly, kadmium, kvicksilver och giftigt industriellt
avfall, sjukhusavfall, kemiskt avfall, avfall från behandling av
läder med mera. Största delen av avfallet dumpades helt
enkelt på stränderna i läckande fat och avfallskärl
utan hänsyn till lokalbefolkningens hälsa och med
förödande miljökonsekvenser."45
45. Cit och ö v ers. enl. UNEP: After the Tsunami. Rapid
Environmental Assessment 2005, s 134. < http://www.unep.org/tsunami/reports/TSUNAMI_report_complete.pdf>
258
Som beundrare av de avslöjande journalist-anfallarna och de
dokumenterande bibliotekarie-backarna skulle man naturligtvis ö
nska sig att såväl bibliotekarier som journalister skulle
följa upp dessa fakta från UNEP. Men här, liksom i flera
andra fall, har statsmakterna och partiintressena
(”kärnkraftspartiet!”) tydligen varit ö
vermäktiga. En ensam journalist vid namn Vladislav Marjanovic vid
Radio Afrika International i Wien, sköt visserligen ett skott mot
mål, men skottet träffade målstolpen så att bollen
å ter studsade ut på planen. Marjanovic, en av de få som
i detta fall har publicerat granskande journalistik, kom fram till att
dumpningen av kärnavfall mm på Somaliens stränder
länge sköttes – och kanske fortfarande sköts?
– av maffian! På vems uppdrag?
Kärnkraftsindustrins?46
46. Se Marjanovic, Vladislav: ” Atommýlldeponie Afrika”
(2005), å tergiven i < http://www.castor.de/material/gorlebenrundschau/2006/quartal1/ausg1.html>;
se ä ven dokumentet ” Mafia Links to Toxic Waste Trade
– Europe"(1997) i Greenpeaces arkiv på nätet.
259
Bibliotekariens roll skulle jag, fortfarande i anknytning till prof
Strömbergs med fleras uppfattning vilja beskriva som det
politiska medvetandets väktare .
260
Strömbäck citerar i sin artikel om ” Medierna som
fjärde statsmakt” de amerikanska forskarna James S. Ettemas
och Theodore L Glassers definition av de granskande journalisterna.
Ettema & Glasser kallar dem ”custodians of public
conscience . Som svensk ö versättning föreslår
han ” medvetandets väktare”. Men jag undrar om inte
” det offentliga samvetets väktare” eller helt enkelt
” samvetets röst” vore en lämpligare beskrivning
av journalisternas yrkesroll såsom maktens och makthavarnas
granskare.47
47. Ettema och Glasser preciserar, att de undersökande
journalisterna inte bör betraktas som moralens väktare
utan som en yrkesgrupp med särskilt goda förutsättningar
för att rapportera och sprida historier som väcker
allmänhetens känsla för vad som ä r rätt och
orätt: ” They are not the guardians of some superior moral
knowledge. Rather these journalists have the means to report and
disseminate stories that can engage the public's sense of right and
wrong. These journalists are, in other words, custodians of exactly
what we imagine our consciences to be: a morally engaged voice”,
Ettema, James och Glasser, Theodore: Custodians of Conscience:
Investigative Journalism and Public Virtue. Columbia University
Press. New York. 1998, s 4, cit. enl. Knight, Alan: ” Online
Investigative Journalism”, < http://ejournalist.com.au/v1n1/inv.pdf>
(28.8.2012.)
261
Medvetandets väktare passar bättre som en beskrivning
av de allmänna bibliotekariernas (folkbibliotekariernas) yrkesroll
– förutsatt att bibliotekarierna ä r beredda att å
terupprätta begreppet dokumentation och vidareutveckla sin
roll som allmänhetens (folkets) dokumentalister .48
48. Mer om dokumentation i Del 3.
262
Bibliotekarien-dokumentalisten skulle samla på evidens. Han eller
hon skulle välja ut och bevara relevanta dokument, vilka
utgör evidensens bärare, och se till att dokumenten permanent
ä r tillgängliga för journalisterna och medborgarna.
Detta vore precis vad som behövdes för att rädda livet
på det offentliga medvetandet – ja, på offentligheten
som sådan. Därför kunde bibliotekarierna lämpligen
beskrivas (och de kunde uppfatta sig själva) som ”
medvetandets väktare”. Så skulle bibliotekarierna
hjälpa de granskande journalisterna och oss alla att hålla
samvetets röst vid liv.
263
Apropå 'väktare' råder det också släktskap
mellan bibliotekariens och underrättelseagentens respektive
yrken. Härom skriver Marilyn Johnson:
264
” Bra bibliotekarier ä r borna agenter. De ä ger alla
färdigheter och egenskaper som behövs i
underrättelsetjänsten: nyfikenhet, vida kunskaper, gott
minne, fallenhet för organisation och analys samt
försiktighet”.49
49. Cit. och ö vers. enl. Johnson, Marilyn: This Book Is
Overdue! How Librarians and Cybrarians Can Save Us All ,
kindleversionen 2010.
265
Google — ett etiskt piratbolag?
266
En version av min ledare i Information for Social Change nr 30,
Summer 2010, Special Issue on Information Ethics; se < http://www.libr.org/isc>.
Jag tackar Toni Samek, forskare och lärare i biblioteksvetenskap
vid universitetet i Alberta, som hjälpte mig med med sin kommentar
om representationer av kunskap. En ytterligare förkortad version
på norska har ingått i Norsk Bibliotekforum 9/2010.
267
” Internet ä r inte ett bibliotek. Biblioteksmetaforen
förutsätter så många saker – en central
källa till information om informationstillgångar, en betald
personal som plikttroget och fortlöpande indexerar nytt material,
en invand och strängt tillämpad ontologi – att man kan
gå vilse ifall man försöker tänka sig internet som
ett bibliotek”,
268
skriver Tara Calishain och Rael Dornfest i sin handbok för
googleanvändare.50
50. Calishain, Tara & Dornfest, Rael: Google Hacks. 100
Industrial-Strength Tips & Tools. O'Reilly 2003, s 1. Citatet
på engelska: ” The Internet is not a library. The library
metaphor presupposes so many things – a central source for
resource information, a paid staff dutifully indexing new material as
it comes in, a well-understood and rigorously adhered-to ontology
– that trying to think of the Internet as a library can be
misleading”.
269
Jag håller inte riktigt med dem, utan vidhåller att ”
det digitala biblioteket” ä r och förblir en
gångbar metafor för internet. Biblioteksmetaforen har
inspirerat internets byggare alltsedan nätets barndom.51
51. Se Stefik, Mark (ed.): Internet Dreams. Archetypes, Myths and
Metaphors. The MIT Press 1996.
270
Ordet central ä r uppenbarligen mycket centralt i sammanhanget.
När O'Reilly-skribenterna inte vill gå med på att kalla
internet en ” central källa till information om
informationstillgångar”, så tror jag att de med ”
central” avser någonting som luktar byråkrati.
Biblioteket ä r i deras ö gon en central, som styrs av
byråkrater, dvs. bibliotekarier, vilka skulle kunna få ett
negativt inflytande ö ver internet ifall internet uppfattades som
ett bibliotek.
271
O'Reilly-skribenterna tycks också tro, att alla bibliotekarier
rigoröst följer en viss ontologi. Bibliotekarierna har
emellertid haft och fortsätter att ha tämligen varierande
uppfattningar om böckernas ordning och andra representationer av
kunskap. Man behöver inte gräva djupt i bibliotekens historia
för att ö vertyga sig om detta.52 Men
internetutvecklingen har (återupp)väckt ett allmänt
intresse för ontologier. Internet har också skakat
bibliotekariernas tidigare ontologier i grunden. Således befinner
sig biblioteksvetenskapen i en förändringsepok.
52. Chartier, Roger: Böckernas ordning. Läsare,
författare och bibliotek i Europa från 1300-tal till
1700-tal . Anamma 1995.
272
O'Reilly-skribenterna har i sin tur förmodligen sina
ontologier från computer science , AI-forskningen och
kognitionsvetenskapen. Att läget inte heller på dessa
områden precis utmärks av stillastående ä r
uppenbart.
273
Internet har, delvis tack vare Googles sökmaskin men också av
andra anledningar, otvivelaktigt blivit en central
informationskälla och faktiskt också en central källa
till information om informationstillgångar (en källa till
information om information). I dessa avseenden påminner nätet
starkt om och tävlar framgångsrikt med biblioteket. Men i det
här sammanhanget används ju ordet ” central” inte
i betydelsen byråkratisk eller toppstyrd utan snarare i betydelsen
” viktig” eller ” väsentlig” och
således i en positiv bemärkelse.
274
Det ä r riktigt, att man får lov att diskutera skillnaden
mellan ” ett bibliotek” och ” biblioteket”,
vilket (i likhet med internet) ä r ett märkligt ting. Det
enskilda biblioteket påminner ju faktiskt i någon mån om
företaget Google. Såväl företaget Google som
närmaste stads- eller universitetsbibliotek har ju chef och
styrelse, anställd personal, för bok ö ver sina
inkomster och utgifter, mm.
275
Men internet ä r som alla vet inte en enskild organisation eller
korporation, utan ett nätverk. Och där har vi antagligen
förklaringen till att O'Reilly-skribenterna inte kan eller vill
tänka sig internet som ett bibliotek. Men också
skriftkulturen, böckerna och biblioteken bildar nätverk.
För att inte tala om bibliotekens och bibliotekariernas egna
världsomspännande biblioteksnät.
276
Vad ä r då särskilt utmärkande för
nätverk? Nätverk av typen internet och kanske ä ven
biblioteket beskrivs med en term från botaniken, som Gilles
Deleuze m fl har infört i filosofin. Nätverk ä r
rhizomatiska.
277
Vitsippan ä r en växt med rhizom, det vill säga
rötter som sträcker sig i olika riktningar under jordytan och
förbinder hela system av vad som uppifrån ser ut som enskilda
sippor. Getramsen ä r ett annat exempel, liksom många
ormbunksarter. 53
53. Cit enl. Liedman, Sven-Eric: Stenarna i själen. Form och
materia från antiken till idag . Albert Bonniers förlag
2006, s 481.
278
Karakteristiskt för internet ä r, förutom dess
rhizomatiska natur, att det kan styra sig självt utan att
någon person har behövt utses eller väljas till
högsta chef. Detta torde också vara en av anledningarna till
att internet kallas för cyberrymden. Ä ndå kan
också cyberrymden bilda ett slags makt, eller motmakt.
279
Under det pågående 2010-talet kan det emellertid se ut som om
att privatföretaget Google håller på att få en
alltför dominerande roll inom såväl biblioteket som
internet. I avsikt att få reda på mer om hur det
förhåller sig med den saken beslöt jag mig
därför en vacker dag i april för att boka en intervju
med en av Googles grundare och direktörer.
280
281
> Date: Tue, 20 Apr 2010 11:32:49 +0300 (EEST) > From: Mikael Book < book@kaapeli.fi> > To: sergey.brin@google.com > Cc: press@google.com, Luca Ferrieri, TONI SAMEK > Subject: Request for interview / Information for Social Change > Dear Sergey Brin, > in your New York Times-article on October 8, 2009 you wrote that Google > wants to contribute to building ” A Library to last forever”. > > It would be interesting to hear more about your thoughts on this subject. > Would you be willing to grant an interview to Information for Social > Change (ISC)? > > ISC (http://libr.org/isc) is an international journal of what might be > called ” the library Left” . The theme of its Summer 2010 issue is > ” Information ethics”. I am a library activist from Finland, a member of > the editorial board of ISC, and the editor of the summer 2010 issue > together with Luca Ferrieri, who is head of the city library at Cologno > Monzese, Italy, and library scientist Toni Samek, Canada. > > Proposed themes of the interview: > > 1. ” The library is a growing organism" > (http://en.wikipedia.org/wiki/Five_laws_of_library_science). > Is Ranganathan's fifth law of library science still valid? Or, is the > library being superseded by the internet? > Alternatively, is the growth and spread of the internet just new > evidence to prove the validity of Ranganathan's law? > What is a library, except, perhaps, being a growing organism? Will > Google Books become a library? > 2. The rise of ” the Second Superpower" > (http://en.wikipedia.org/wiki/Second_Superpower). > The growth and spread of the Net inspire hope for a greater intellectual > freedom in the world and the formation of an informed global public > opinion, which is independent from the interests of the nation-states. > Hence a fundamental question of information ethics: what can we do to > make ” the Second Superpower” prevail? (”We”, here, refers to you, to me, > to Google, and to the library profession.) > > In order to be included in the Summer issue of ISC, the interview should > be made no later than June 2010 (the deadline for articles has been set > to 31 May). It would be OK with me to do the interview by email, or in some > other way. However, I would prefer a dialogue face-to-face, if only the > Icelandic volcanos do not spoil the possibilities of air-travelling. > > Well, these were the subjects I thought the interview would touch upon. > For your entertainment, I enclose some verses from ” Alice in > Wonderland": > > ” The time has come,” the Walrus said, > ” To talk of many things: > Of shoes–and ships–and sealing-wax– > Of cabbages–and kings– > And why the sea is boiling hot– > And whether pigs have wings." > > The spring advances, greetings from Finland. > – Mikael Böök
Företagets pressavdelning fick som ovan synes en kopia av min
begäran. Följande dag mottog jag ett svar från ”
Google Press”, som skrev:
282
283
> ” Hi Mika[e]l, > > Thanks very much for your inquiry. Unfortunately, we will be declining > this offer. Good luck and take care. > > Best, > Google Press"
Bra att Google genast gav ett klart, om ä n negativt svar! Det
ä r möjligt, ja troligt, att Sergey Brin, eller personen som
avsände svaret också tyckte att mina frågor var
alltför vaga och därför riskabla att ge sig in på.
Ifall man går på djupet med dessa frågor måste man
vara beredd att beträda minerad mark.
284
Många tycker antagligen att Google ä r en piratfirma eftersom
de har skannat in ö ver 10 miljoner böcker54 och
därmed utmanat världens bibliotek, förläggare och
författare. Jag skulle ä ndå tro att farhågorna
för att Google på något sätt ska ska lyckas
lägga beslag på ” allt vi vet” ä r ö
verdrivna. Problemet ä r, såvitt jag kan se, huruvida Google
faktiskt kommer att visa sig vara en piratfirma. Då tänker
jag mig, i linje med Piratpartiets idé, som räknar med att
piraten också kan vara en etisk figur.
54. Vid det här laget (aug 2012) kanske antalet som Google har
skannat in redan ö verstiger 20 miljoner. Vem vet?
285
Det tycks mig, att människorna idag lever i en undantagssituation
där vi faktiskt bör handla som pirater. Absolut inte
för att stjäla, röva och mörda utan för att
ett etiskt handlande endast förefaller möjligt utanför
nationalstaternas och regeringarnas domäner.
286
Ifall Google ä mnar fullfölja sin fina princip om att ”
inte göra illa"55 , så borde bolaget säga upp
sitt samarbete med det militärindustriella och akademiska
komplexet och vägra USA:s underrättelsetjänst exklusiv
tillgång till sina bakre rum dit dessa prompt vill komma in under
förevändning av att ö vervaka och fängsla
terrorister och pirater.
55. cit enl. Googles egna förhållningsregler: "Don't be
evil.” Googlers generally apply those words to how we serve our
users. But ” Don't be evil” is much more than that. Yes,
it's about providing our users unbiased access to information, focusing
on their needs and giving them the best products and services that we
can. But it's also about doing the right thing more generally –
following the law, acting honorably and treating each other with
respect. Se Google's code of conduct , < http://investor.google.com/corporate/code-of-conduct.html>
(nerladdad i juli 2010).
287
Man torde visserligen inte kunna påstå att Google intar
någon speciellt framträdande plats bland Komplexets
kontraktorer. Sålunda uppgick värdet på företagets
militärindustriella kontrakt endast till ca 137,000 USD å r
2006, viket ä r småpotatis i jämförelse med t ex
telekomjätten Verizons kontrakt på 2,500,000,000
USD.56
56. För dessa uppgifter, se Turse, Nick.: The Complex. How the
Military Invades Our Everyday Lives . Faber & Faber 2008, s 59
och < http://www.militaryindustrialcomplex.com/contract_detail.asp?contract_id=8065>.
(aug 2010).
288
Men de viktiga frågorna i detta sammanhang handlar om
informationens etik, och om maktfördelning och demokrati.
289
Därför ä r nyheten om att Google har gått ihop med
USA:s underrättelsetjänst CIA för att finansiera det
nystartade företaget Recorded Future både
upprörande och nedslående.57
57. Nyheten om att Google + CIA = Sant diskuterades i en sändning
från radiostationen Democracy Now! 30 juli 2010. Programmet kan
avhöras och en utskrift av diskussionen läsas via < http://www.democracynow.org/2010/7/30/google_teams_up_with_cia_to>.
290
Vem vill vara delaktig i Googles och CIA:s ” inspelade framtid"?
Å tminstone inte undertecknad. Jag ä r ju inte ens amerikan.
291
Förslaget om att Google borde bli ett etiskt piratbolag
förefaller väl lika utopistiskt som att att be företaget
lyfta sig själv i håret. Men har vi egentligen något
annat val ä n att efter bästa förmåga
försöka hjälpa och stöda Google i företagets
uttalade strävan till ett etiskt handlande? Ett etiskt piratbolag
får lätt (om det inte redan har fått) många
fiender. Det behöver alltså stöd. Därför
gör biblioteken och bibliotekarierna kanske trots allt rätt i
att alliera sig med Google.
292
Sergey Brin skriver, i sin artikel om biblioteket i New York Times:
” Om Google Books ä r framgångsrikt kommer andra att
följa efter”. Detta tyder på att Brin trots allt ä
r medveten om vad varje bibliotekarie måste uppfatta som en
självklarhet. Nämligen att Google när allt kommer
omkring bara ä r en av alla vitsippor som sticker upp ur det
stora, underjordiska nätverket.
293
Alexander den Store och piraten
294
Ö versättningsövningar. Publiceras här för
första gången.
295
”Om vi således bortser från Rättvisan, vad
ä r då kungariken annat ä n stora rövarband? Och
vad ä r rövarband om inte små kungariken? Bandet
består av män och styrs av en ledare med auktoritet, det
binds samman av en föreningspakt och bytet delas enligt ö
verenskomna regler. Om detta gissel växer genom att allt fler
desperata män ansluter sig, skaffar det sig mark och fasta
boplatser, upprättar en regering, intar städer och
underkastar folk sitt välde. Nu då det inte längre
behöver frukta bestraffning, trots att det har kvar sin
tjuvlystnad, kan det helt ö ppet kalla sig för ett kungarike.
När Alexander den store bad en tillfångatagen
sjörövare förklara varför denne gjorde haven
osäkra gav piraten honom föraktfullt följande lika
eleganta som sanningsenliga svar: ” Av samma anledning som du
gör det du gör med hela världen. Men eftersom jag bara
gör det med en båt kallas jag rövare. Du däremot,
som gör det med en stor krigsflotta, kallas imperator.”
58
58. Augustinus, De Civitate Dei , IV.4. ” Remota itaque
iustitia quid sunt regna nisi magna latrocinia? Quia et latrocinia quid
sunt nisi parva regna? Manus et ipsa hominum est, imperio principis
regitur, pacto societatis astringitur, placiti lege praeda dividitur.
Hoc malum si in tantum perditorum hominum accessibus crescit, ut et
loca teneat sedes constituat, civitates occupet populos subiuget,
evidentius regni nomen adsumit, quod ei iam in manifesto confert non
dempta cupiditas, sed addita inpunitas. Eleganter enim et veraciter
Alexandro illi Magno quidam comprehensus pirata respondit. Nam cum idem
rex hominem interrogaret quid ei videretur, ut mare haberet infestum,
ille libera contumacia: Quod tibi, inquit, ut orbem terrarum; sed quia
id ego exiguo navigio facio, latro vocor; quia tu magna classe,
imperator.”
296
Men kan man verkligen vara etisk om man ä r pirat? Visst kan man
det, men bara ifall man ä r tillräckligt stor, som Google.
Det gäller för oss etiska pirater att bli tillräckligt
stora, tillsammans.
297
Den kända forskaren och tänkaren Bruno Latour avslutar sin
uppsats i antologin om bibliotekens makt med att peka på ett av de
War Rooms där Winston Churchill ledde det senaste
världskriget från en bombskyddad bunker under
Westminster:59
59. Fotografier från ” War Rooms”, som tagits i The
Imperial War Museum, kan ses på webben, t ex här: < http://blog.visitlondon.com/2010/04/doctor-who-winston-churchill-and-the-cabinet-war-rooms/>
298
”På väggarna i detta skyddade utrymme ser vi endast
inskrifter, statistiska och demografiska tabeller ö ver antalet
sjunkna konvojer, döda soldater och militära leveranser i
produktionsskedet. Utrymmet ä r ä ndå inte isolerat
från det stora, planetariska fältslaget. Tvärtom,
här sammanfattas och mäts det, platsen tjänar
bokstavligen som dess förminskade modell. Hur kan man veta om
Axelmakterna eller de Allierade kommer att segra? Det kan ingen med
säkerhet veta utan att bygga en ” dynamometer”, som
uppskattar styrkeförhållandena med hjälp av statistik
och beräkningar. Liksom vår kartritares arbetsrum
bemödar sig denna låga salong i bombskyddet om att medelst
tusen mellanhänder – mappar, register, förteckningar,
rapporter, utvärderingar, fotografier, uträkningar, lager
– insamla information om striden som rasar utanför, men vars
hela innebörd skulle gå förlorad utan denna panoptik,
och ifall den inte fogades ihop av en notarie. Trots sin krigiska
karaktär liknar situationen, vågar jag påstå, mer
den länk som förbinder en under lampans gula ljusgloria
böjd läsare med den omgivande världen ä n de
perversa myter som vetenskapens sanningar har gett upphov till eller
Borges oändliga bibliotek. Laboratorier, bibliotek och samlingar
ä gnar sig å t en värld som utan dem vore obegriplig och
därför bör vi stöda dem, ifall förnuft ä
r vad vi eftersträvar. Enligt Christian Jacob tycks biblioteket i
Alexandria ha fungerat som ett kalkyleringscentrum för ett
omfattande nätverk, vars avrinningsområde det utgjorde.
Ptoleméerna var inte grekiska för ingenting. Alexanders
imperium visste mycket väl att man kan slå tillbaka styrkor
med tecknens imperium.” 60
60. Cit och ö v ers. ur Latour, Bruno, i samarbete med É milie
Hermant: ” Ces réseaux que la raison ignore: Laboratoires,
bibliothèques, collections”, i Baratin, Marc & Jacob,
Christian (red.): Le pouvoir des bibliothèques , anfört
arbete s. 44-45.
299
Om WikiLeaks, Wikipedia och bibliotekens framtid
300
Först publicerad i Nya Argus 3/2011 samt 4/2011.
301
Denna artikel bygger på inlägg om Wikileaks och Wikipedia,
som undertecknad gjorde på Sveriges yrkesbibliotekariers
epostlista BIBLIST och i de finska bibliotekariernas diskussionsforum
Kirjasto-Kaapeli i slutet av å r 2010 och i början av å
r 2011. Diskussionerna kan följas och fortsättas via forumens
arkiv på nätet.61 Jag har också tagit med ett
epostbrev på engelska om WikiLeaks ur min privata korrespondens
med några nordiska och amerikanska bibliotekarier och
bibliotekstjänstemän.
61. BIBLISTs arkiv ä r tillgängligt via < http://segate.sunet.se/cgi-bin/wa?A0=BIBLIST>
; Kirjasto-Kaapeli med arkiv finns på adressen < http://www.kirjastot.fi/keskustelut>
(särskilt trådarna ” WikiLeaks” samt ”
Wikipedia 10” som jag själv inledde).
302
Läsaren förutsätts vara å tminstone flyktigt bekant
med Wikifenomenen, för att inte tala om biblioteket. Mer ä n
en flyktig bekantskap bör vi inte heller tro oss om att ha om
någon av dessa tre storheter. Detta ä r självklart
då vi talar om Biblioteket. Också individens kännedom om
Wikipedia ä r med nödvändighet begränsad. Bara den
engelskspråkiga versionen innehåller vid det här laget
ö ver 3.5 miljoner artiklar.
303
Ä ven om WikiLeaks inte ä r helt jämförbart med
biblioteket och Wikipedia räknas också dess dokument i
hundratusental. Av WikiLeaks-dokumenten har visserligen bara en
bråkdel tillsvidare publicerats. Julian Assange har nämligen
inte, i motsats till vad som ofta hävdas, dumpat 250.000
amerikanska diplomatbrev (Cablegate 1966-2010) på internet.
WikiLeaks har tillsvidare endast förmedlat ett litet urval (under
1.000 brev) till vissa stora tidningar. Personligen har jag tittat lite
närmare bara på ett tiotal av dem.
304
Inte heller de kanske mer betydande dokumentsamlingarna ” Iraq
War Logs” (2004-2009) och ” Afghan War Diary”
(2004-2010) känner jag i detalj. WikiLeaks-filmen ”
Collateral Murder”, som avslöjar amerikanska soldaters mord
på civila, inklusive journalister, i Bagdad, har jag däremot
sett i sin helhet.
305
Den 6 juli 2010 å talades 22-årige Bradley Manning, en
underrättelseanalytiker i USA:s armé, för att ha sett
till att denna video kom ut i offentligheten. Daniel Ellsberg, ä
ven han en f.d. anställd inom det militära
underrättelseväsendet, som själv då det begav sig
(1967-1968) riskerade livet genom att publicera de topphemliga ”
Pentagonpapperen” om Vietnamkriget, anser att Bradley Manning
ä r en hjälte. Däri vill jag helt och fullt
instämma.
306
Två reservationer: Meningen med WikiLeaks och motsvarande projekt
ä r såvitt jag förstår inte att bekämpa eller
motarbeta någon särskild stat eller organisation utan att
avslöja krigsplanering, ränksmideri och skumraskaffärer
som regeringar, banker och transnationella bolag annars skulle kunna
fortsätta att ä gna sig å t. För det andra bör
understrykas, att WikiLeaks trots namnet inte har något
organisatoriskt samband med det digitala uppslagsverket Wikipedia.
Däremot låter det sig sägas, att WikiLeaks och Wikipedia
ä r två viktiga inslag i den nya världsoffentlighet,
vars grundstruktur utgörs av biblioteket och dess digitala
utvidgning, det vill säga internet.
307
WikiLeaks och biblioteken
308
30 november 2010
309
Kära svenska bibliotekarie,
310
har du kommit att tänka på, att WikiLeaks i allra högsta
grad handlar om bibliotekens nutid och framtid? Varför? Jo,
tänk bara på alla dokument som nu läcker ut på
nätet genom WikiLeaks och många andra nya kanaler.
311
Därefter, begrunda alla dokument i största allmänhet.
312
Ä nnu på 1950-talet kunde begreppet ”
dokumentation” stå i centrum för våra
föregångares reflexioner om bibliotekariernas och
bibliotekens speciella uppgifter. Suzanne Briet , som arbetade vid
Bibliothèque nationale i Paris från 1924 till 1954, beskriver
i sin lilla men naggande goda bok Qu'est-ce que la
documentation? (1951) bibliotekarien som en blid mjölkflicka
eller en praktfull dam, men alltid klädd och utrustad enligt sin
herres vilja.
313
Dokumenten antas innehålla sanningen, som kanske varken du eller
jag kommer att finna. Men försöka duger.
314
Därför föreslår jag att du och jag och
världens alla bibliotekarier slår ihop sina påsar med
Wikileaks för att hädanefter kunna erbjuda allmänheten
vidaste möjliga information.
315
Med vänliga hälsningar från Finland, där du kanske
aldrig har varit. Osv.
316
PS Någon frågade efter en barnbok om en gädda. Bifogar
en dikt som jag skrivit av för ä ndamålet.
317
318
Gäddan
319
Jag?
320
Jag ä r gäddan. Gulringad grön och svart: stjärthård triumf. Mig ä r given all makt.
321
Vem ä r du?
322
Ditt bete tog jag. Dess förförelse blänker i mig. Tro aldrig jag å ngrar. Jag ville. Jag tog.
323
Sant: det gör ont under mitt starka hjärta. Men sällan: i sakta ryck. Vad ä r det du vill mig? Lek?
324
Tro inte du har mig. Det roar mig att komma när du kallar Ibland, att förfära dig med min plötsliga smygarrygg.
325
Men bort! Bort från ditt onda ö ga i stjärtskum virvelvissel störtstupande mot natt – min lektids skuggklara jaktmark min darrande småfisk min huggande käft min pilfärds fräsande vilja -
326
Hugg Hugg under mitt vilda hjärta. Död har jag svalt? Men tar du mig levande? Aldrig.
327
Ur Allt sker nu av Solveig von Schoultz (1952)
3 december 2010
328
Kära bibliotekarie,
329
idag har jag en dålig nyhet: tyrannerna har eliminerat
internetdomänen wikileaks.org och WikiLeaks har, liksom en
gång marskalk Mannerheim, farit till Schweiz.
330
Den omtalade webbplatsen nås för närvarande på
adress < http://wikileaks.ch>. Nu
gäller det att fatta mod. Biblioteken, som utgör den moderna
offentlighetens själva ryggrad, bör offentligen ta
ställning för WikiLeaks, för Julian Assange och för
den unge Bradley Manning. Följden blir kanske att vi anklagas
för ” antiamerikanism” men den anklagelsen bör
vara ganska lätt att avvisa. USA med sin fina grundlag har ju
å tminstone historiskt sett tjänat som ett bålverk
för det fria ordet! Att försvara WikiLeaks rättighet att
publicera alla dokument som dess redaktörer finner anledning att
ge ut innebär därför att ta ställning för,
inte mot, USA.
331
WikiLeaks och Biblioteket ä r nära släktingar. Fast
egentligen ä r ju WikiLeaks bara en sida av hela internet. Och
internet, i sin tur, ä r fino in fondo bara en av
dimensionerna hos det nya bibliotek, som nu tar form inför
våra häpna ö gon.
332
Det nya biblioteket ä r inte längre enbart en ”
minnesinstitution"; det fungerar inte längre enbart som ett
allmänt stöd för forskning, bildning och kultur, utan
också som en global, cybernetisk (självstyrande) statsmakt.
Biblioteket-internet håller på att bli den efterlängtade
informationella makt, som behövs för att garantera
medborgarnas insyn i de lagstiftande församlingarnas,
regeringarnas och rättsväsendets verksamhet och därmed
bidra till att hålla dessa tre traditionella statsmakter i schack.
333
Nu hör det till saken att traditionella makter inte gärna
släpper ifrån sig ett uns av sina vedertagna maktprivilegier.
Hellre skrider de då till tyranniska handlingar som att blockera
WikiLeaks.org. Men det bör vi inte tolerera! Ovan talar jag om
” tyranner” i allmänhet utan att utpeka någon
särskild. Det kan vara Putin, det kan vara Hillary Clinton. Eller
Kinas Wen Jiabao. Vilken det ä n ä r av världens
regeringar och diplomater så vill den/han/de vrida historiens ur
tillbaka. Men det går bara inte.
334
Med vänlig hälsning från Ö stra Nyland, osv.
335
Tillägg på kvällen 3.12.: wikileaks.ch ä r nere men
i gengäld nås WikiLeaks på wikileaks.fi, wikileaks.de
och wikileaks.nl. Ifall ingen av dessa fungerar, försök med
< http://88.80.13.160/>.
Tråkig twitternyhet: Library of Congress Blocks Access To
Wikileaks, se < http://bit.ly/hkCH7p> What
a shame! #wikileaks
336
5 december 2010
337
Detta ä r ett gyllene tillfälle att ge biblioteken en
ställning i det svenska samhället som det tidigare aldrig
haft. Det svenska biblioteken borde erbjuda sig att skydda Wikileaks
servrar. Genom denna handling skulle det svenska bibliotekssystemet
stå upp för människors rätt i världen att
uttrycka sina å sikter och offentliggöra material ä ven
när det skadar mäktiga länders ekonomiska och
militära intressen. Utan denna rätt å terstår bara
slavrollen för oss som medborgare. Och bibliotekens roll reduceras
till att tillhandahålla den typ av litteratur och information som
inte skadar den svenska regeringen eller annan med den svenska
regeringen befryndad stat i den globala ekonomin. (Ur Jonny
Sundells inlägg på BIBLIST 4.12.2010)
338
Ja, det var verkligen ett fint inlägg av Jonny Sundell! Om bara
bibliotekarierna i ett land skulle visa kurage så skulle
kanske bröderna och systrarna i andra länder också
våga lyfta på huvudet.
339
Ni noterade väl, att Library of Congress har blockerat WikiLeaks
på sina servrar så att varken personalen eller
biblioteksbesökarna ska kunna ta del av dokumenten?
340
The Library decided to block Wikileaks because applicable law
obligates federal agencies to protect classified information.
Unauthorized disclosures of classified documents do not alter the
documents' classified status or automatically result in
declassification of the documents , skriver Kongressbibliotekets
presschef på bibliotekets blogg.62
62. < http://blogs.loc.gov/loc/2010/12/why-the-library-of-congress-is-blocking-wikileaks/>
341
Därmed har problemet ställts på sin spets: ska
biblioteket följa grundlagen, den amerikanska konstitutionens
berömda första tillägg? Eller kommer biblioteket
hädanefter att vara regeringens Sanningsministerium, som endast
tillhandahåller godkända dokument? Men
Kongressbibliotekariens fega skenmanöver hindrar naturligtvis inte
WikiLeaks från att nå ut; se http://wikileaks.fi .
342
För ö vrigt publiceras dokumenten ju också av
tidningarna. Kongressbibliotekets bibliotekarier och besökare
behöver alltså bara ge sig iväg från bibliotekets
läsesalar, ut till tidningskioskerna och internetcaféerna,
för att läsa WikiLeaks.
343
Vilken skam!
344
Till all lycka har Internationella journalistfederationen
fördömt regeringarnas förtvivlade och farliga
försök att vrida historiens hjul tillbaka:
345
Federation of Journalists (IFJ) today condemned the political
backlash being mounted against the whistle-blowing website WikiLeaks
and accused the United States of attacking free speech after it put
pressure on the website's host server to shut down the site
yesterday. 63
63. Citat enligt < http://www.ifex.org/united_states/2010/12/02/wikileaks_backlash/>
346
Som sagt, bibliotekarier: nu gäller det att fatta mod!
347
5-6 december 2010
348
Har biblioteken makt ö ver sina dataservrar?
349
På de svenska bibliotekariernas epostlista BIBLIST utspann sig
igår kväll och i morse följande korrespondens.
350
Först bad Jonas Aghed om en precisering:
351
Hur, exakt, ska de svenska biblioteken göra det [dvs. ”
skydda WikiLeaks servrar"] ? Annars håller jag med. Wikileaks
ä r det bästa som hänt på länge. Filmen med
massmordet från helikopter ä r fruktansvärd och
avslöjande.
352
Eftersom WikiLeaks på sina servrar faktiskt uttryckligen har bett
om stöd och angett att man kan ge sitt stöd genom att
sätta upp allt fler av nya WikiLeaks-servrar på webben,
påpekade jag att ett svar på frågan finns här:
< http://46.59.1.2/mass-mirror.html>
353
Följande inlägg gjordes av Jenny Å ström:
354
Jag ä r fortfarande student och vet inte riktigt hur det ser ut
bland biblioteken. Har biblioteken makt ö ver sina dataservrar,
eller ä r det någon högskolas/universitets eller kommuns
dataavdelning som bestämmer ö ver hur dessa får
användas? Skulle denna metod som Mikael hänvisar till kunna
genomföras bland svenska bibliotek? Mvh Jenny Å ström,
Distansstudent BHS, Högskolan i Borås
355
Här följer mina reflexioner ö ver Jenny Å
ströms fråga:
356
Hej Jenny,
357
du sätter fingret på en springande punkt med din fråga
om bibliotekens ” makt ö ver sina dataservrar”. Detta
ä r ju definitivt en fråga som 2010-talets bibliotekarier
borde diskutera och ta ställning till. Men samtidigt ä r det
också en fråga som fram till idag har fallit utanför
många bibliotekariers synrand. I det avseendet kommer läget,
får man väl anta, att ä ndras med tiden, så att
allt fler bibliotekarier blir medvetna om sin (potentiella) makt ö
ver ” sina dataservrar”.
358
Men den behövliga insikten härom ges endast med å ren,
erfarenheten och vanan. (Vanan vid den nya tekniken och globaliseringen
kunde man tillägga här, som förklaring.) Typiskt nog
ä r det du, en ung (förmodar jag) studerande som formulerar
problemet. Dina professorer på högskolan kunde svårligen
ha gjort det, hur intelligenta och bildade de ä n ä r.
359
Något direkt svar på din fråga om hur ” det ser ut
bland biblioteken” ges alltså knappast. Eller har någon
forskare forskat i denna fråga? Detta ä r ju egentligen
precis vad du frågar av BIBLIST-prenumeranterna. Kanske någon
BIBLIST-läsare kan leta fram någon intressant rapport eller
utredning? Din fråga ä r slutligen också en fråga
om mod. Tack för att du vågade! Med vänlig
hälsning, osv.
360
PS. Jag måste erkänna att jag tvekade lite innan jag
beslöt att skicka detta inte bara till dig utan också till
hela BIBLIST. Hur mycket får man kräva av en bibliotekarie?
Alla kan ju inte och behöver väl inte heller vara ”
gäddor”, som i dikten av Solveig von Schoultz.
361
7 december 2011
362
Bästa bibliotekarier, forskare och filosofer!
363
Those who are repeatedly passive in the face of injustice soon find
their character corroded into servility. – Julian Assange
364
WikiLeaks aktualiserar några grundläggande frågor. Hur
förhåller sig biblioteket till internet? Hur bör
biblioteket förhålla sig?
365
En annan typ av frågor har att göra med skillnaden mellan
Biblioteket, allmänbegreppet, och världens alla bibliotek,
som ä r en oerhörd mängd av varierande företeelser
alltifrån biblioteksbussen, som cirkulerar mellan skolorna i
Ouagadougou (eller som å tminstone gjorde det ä nnu under
sommaren 2006) ä nda till universitetsbiblioteket i Dakar (som
författaren till dessa rader hade nöjet att besöka i
november 2010).
366
Bibliotekarier, forskare och filosofer tvingas nu ta itu med alla dessa
frågor, inte bara i teorin, utan också i handling.
Bibliotekscheferna på Library of Congress i det stora landet i
väster har redan gett sitt svar genom att blockera
WikiLeaks.
367
Ett praktiskt förslag har framlagts och i någon mån
preciserats. Vi bör spegla WikiLeaks webbplatser och publicera
dokumenten på våra internetservrar.64
64. En precisering av hur detta lät sig göras fanns på
sidan < http://46.59.1.2/mass-mirror.html>
vid tidpunkten för detta inlägg.
368
Detta ä r antagligen det viktigaste som Biblioteket och
Universitetet kan göra just nu. Ja, och
biblioteksföreningarna, inklusive den internationella
bibliotekarieorganisationen IFLA och dess organ för
informationsfrihet FAIFE, borde också protestera mot
blockeringarna av WikiLeaks och hetsjakten på Assange och Bradley.
Bibliotekarien i Ougadougous biblioteksbuss kan i avsaknad av
nödvändig teknisk utrustning och personal naturligtvis inte
göra allt detta. Men i vårt Norden finns det utan tvivel
flera folkbibliotek och universitetsbibliotek som både kan och
bör försöka.
369
“ Har biblioteken makt ö ver sina dataservrar, eller ä
r det någon högskola/universitets eller kommuns dataavdelning
som bestämmer ö ver hur dessa får användas?”,
frågade studerande Jenny Å ström. Det ä r just
dessa frågor saken gäller.
370
Makten ö ver internetservrarna tillhör oss, deras
användare. För bibliotekarierna och biblioteken gäller
det att inrätta sig stadigt i sin nya boning, alltså i
internet. Bibliotekarierna måste ä ntligen bli herrar och
fruar i eget hus.
371
Som vanligt avslutar jag med vänliga hälsningar från
Finland där bibliotekarierna, forskarna och filosoferna
tillsvidare inte har fått särskilt mycket till stånd
för att stöda och hjälpa WikiLeaks. Men det ska väl
bli andra bullar så småningom, hoppas osv.
372
PS Vad bibliotekarierna på US Library of Congress beträffar
så kan jag inte föreställa mig att de ä r eniga med
chefernas beslut om censurering av WikiLeaks. Antagligen tycker de att
Jefferson, Washington och Madison vänder sig i sina grav.
373
9 december 2010
374
Internetbiblioteket
375
Jag har inte talat om att bryta mot lagen utan endast om att
biblioteket saknar teknisk och administrativ makt att erbjuda
serverutrymme å t någon , skriver Heikki Poroila,
känd finsk musikbibliotekarie i de finska bibliotekariernas
diskussionsforum Kirjasto-Kaapeli 8.12.2010.
376
Vilken lag förbjuder biblioteket att erbjuda WikiLeaks
serverutrymme? Har WikiLeaks gjort någonting lagstridigt?
377
Vad skulle det innebära om biblioteket gjorde WikiLeaks denna
tjänst? Först och främst innebär det att lägga
WikiLäckorna till bibliotekets samlingar. Såvitt jag begriper
har just biblioteket, om någon, till uppgift att göra detta.
I detta sammanhang kan och bör vi hänvisa till den nordiska,
grundlagsenliga offentlighetsprincipen.
378
Vad sedan bibliotekets tekniska makt beträffar måste medges,
att den ä r alldeles otillräcklig, vilket delvis beror
på bibliotekariernas mjäkighet på informationsteknikens
område. (Tillägg: bibliotek är informationsteknik
och bör följaktligen sträva efter att gå i spetsen
för densamma.) Nu stämmer WikiLeaks i alla fall till
eftertanke om hur biblioteket ska befästa sin makt i
samhället. WikiLeaks tvingar fram en diskussion om vad jag skulle
vilja kalla bibliotekets och internets interna maktrelationer.
379
Bland nördar och internauter funderar man för närvarande
febrilt på frågan om internets frihet. Ä r det fria
internet på sikt på väg att dö ut? Kommer
regeringarna och den till synes mäktigaste av dem, USA:s regering,
att försöka strypa informations- och kommunikationsfriheten?
Och kommer de i så fall att lyckas med det? Eller kommer i
stället det moderna biblioteket, WikiLeaks, journalisterna, The
First Amendment , den nordiska offentlighetsprincipen och
frihetsviljan hos all världens folk att avgå med segern?
380
Måhända har det moderna biblioteket65 lite mer makt
ä n vad som tillkom dess föregångare? Denna
informationella makt måste i så fall tas, eftersom den inte
kommer att ges.
65. Man borde också diskutera vad “ det postmoderna
tillståndet” innebär för biblioteket; jfr
rapporten La condition postmoderne från 1980-talet av
filosofen Jean-François Lyotard. I centrum för
rapportförfattarens intresse stod visserligen inte biblioteket,
men nog berättelserna och “ metaberättelserna” om
samhällets institutitioner. Apropå “
metaberättelser” tror jag som sagt själv, att
Montesquieus resonemang om maktdelning och -begränsning
fortfarande har sin betydelse, fast det behöver uppdateras
i informationssamhället.
381
WikiLeaks ä r ett av flera uttryck för den vidare
frågeställningen om internet governance , som
frågan benämns inom det internationella samfundet. Jag ä
r ö vertygad om att just biblioteket och bibliotekariernas
yrkesgrupp vore allra bäst lämpade att förvalta internet
och jag tror att det också blir så i framtiden. Det ä r
det jag menar med rubrikens sammansatta ord, internetbiblioteket.
382
Tanken på att ö verlämna makten ö ver
mänsklighetens gemensamma nätverk till staternas regeringar,
som hotar varandra med massförstörelsevapen och allehanda
fientliga ränker, ter sig förfärlig. Staternas och
regeringarnas makt måste i stället begränsas och
omfördelas, vilket ä r en utveckling som internet som
sådant främjar.
383
Men den traditionella montesquieuska tredelningen ä r inte
längre tillräcklig: de lagstiftande församlingarnas,
regeringarnas och domstolarnas makt behöver kompletteras med en
fjärde: informationsmakten, biblioteksmakten. Internet, som
utgör bibliotekets historiska fortsättning, har redan skapat
de globala förutsättningarna för denna nya
maktfördelning. Tillsvidare dock enbart
förutsättningarna. Det å terstår att
förverkliga förutsättningarna. Leve WikiLeaks!
384
10 december 2010
385
Vad ä delt har Assange gjort?
386
I den pågående diskussionen om WikiLeaks och biblioteket
frågade den finska bibliotekarien Anna-Liisa Snicker:
”Vad ä delt har Assange gjort, som skulle motivera, att
vi ger honom vårt stöd?”
387
Nu ä r Julian Assange bara en människa. Men just
därför bör vi å andra sidan stöda
honom, ty viktigast ä r slutligen hur vi behandlar varandra.
Assange bör skyddas från förföljelser ä ven om
det skulle visa sig att han har felat eller syndat. Så lär
oss i alla fall etiken.
388
I början av vår västliga civilisation uppträder
ä delmodet som en manlig, militär dygd. Vändpunkten kom
6. och 9. augusti å r 1945. I atomåldern borde krigen
föras med informationen och måhända ä ven med
datorernas mjuka program som enda ” vapen”. Numera ä r
endast freden värd att kämpa för (”la paix est
le seul combat qui vaille d'être mené” , som Albert
Camus skrev dagen efter Hiroshimabomben). Månne inte en man eller
en kvinna som söker efter rätt och sanning kan uppvisa ä
delmod också i det pågående ” cyberkriget"?
389
Frågan ä r bara hur rätten ska kunna skipas och
lögnen undvikas i fallet WikiLeaks där inte bara våra
mänskliga passioner utan ä ven stormaktspolitikens ö
desdigra maskinerier blandas.
390
De två personer, som Assange hade samlag med under sitt senaste
sverigebesök, de må sedan vara CIA-agenter eller inte,
förtjänar också stöd. Att varken Assange eller hans
damer ä r moraliskt helvita eller helsvarta begriper säkert
alla.
391
12 January 2011
392
Dear librarians
393
during the last days, I've tried to follow the flow of tweets and blog
posts and websites on the ALA Midwinter Conference in San Diego,
focussing on what has been said about Wikileaks. Yesterday evening I
was happy to find and read the ALA Council's ” Resolution on
Access to and Classification of Government Information” on your
OIF blog at < http://www.oif.ala.org/oif/?p=1796>
. (Wrote a news item about this resolution in Finnish, ” ALA:n
neuvosto otti kantaa Wikileaksiin”, in the webforum of Finnish
librarians, here < http://bit.ly/er6TJU)>.
394
This resolution to encourage the further declassification of government
information seems not to have been the only resolution, however. Two
further resolutions are quoted at < http://connect.ala.org> ,
namely: RESOLUTION IN SUPPORT OF WIKILEAKS,66 and Resolution
on WikiLeaks and Federal Agencies.67
66. < http://connect.ala.org/node/125640>
67. < http://connect.ala.org/node/125639>
395
Both of these are quoted as being considered at the ALA MW Meeting, and
as coming from the ALA Social Responsibilities Round Table Group.
Grateful for information on what happened to these statements. Were
they passed? Changed? Did the media cover the discussions and the
resoutions?
396
Apologies if I have missed some natural information outlets I should
have checked, which I most probably have. ...
397
All the best etc.
398
Wikipedia och bibliotekarierna
399
15 december 2011
400
Wikipedia fyller 10
401
Idag firar alla wikipedianer i världen Wikipedias
10-årsjubileum. Alla andra borde också finna anledning till
att festa. Wikipedia ä r ett av nutidens sju underverk.
402
I synnerhet borde bibliotekarierna och medlemmarna av
Biblioteksföreningen som jag själv slå klackarna i
taket. Men eftersom jag råkar vara grundligt förkyld
måste jag tyvärr avstå för egen del. Mellan
nysningarna och huvudvärkarna ska jag väl undå kunna
pressa ur mig några ord.
403
Senaste december deltog jag i föreningen ” Wikimedia
Finlands” å rsmöte, som f ö hölls i Kirjasto
10 i Helsingfors. Med största sannolikhet var jag den enda
medlemmen av biblioteksföreningen som infunnit sig. Jag skulle
också gärna vilja påstå att var och en av de ca tio
närvarande personerna vad å ldern beträffar kunde ha
varit mitt barnbarn. Men det vore kanske ett osakligt
påstående. Nå, någonting säger det väl om
evenemangets natur och anda.
404
Där talades det bl.a. om bibliotekets eventuella roll i
föreningens verksamhet. Det slogs fast att biblioteket och
föreningen borde samarbeta. Jag hörde själv till dem som
föreslog detta.
405
Vad skulle ett sådant samarbete kunna tänkas innebära?
Härmed ställer jag frågan till er,
Kirjasto-Kaapelis läsare och skribenter, som bildar det
allmänna bibliotekets grädda i Finland (redan genom att
diskutera vad biblioteket och bibliotekarierna nu borde göra
skiljer ni er från från alla tysta mjölkflickor och
-pojkar).
406
20 januari 2011
407
Om bokförvärvets förvillelser
408
Till Bokförvärvare Ann-Sofi Green och de svenska
bibliotekariernas BIBLIST.
409
Vissa läsare vill ha riktiga böcker, som ä r tryckta
på papper. Det händer att de också ä r villiga att
betala tusen kronor för en sådan bok. Andra läsare
nöjer sig med e-böcker som bara kan läsas på
skärmar eller e-papper (för att inte tala om
audioböcker) men som å andra sidan ä r gratis. Den som
skriver hittar numera ofta sig själv i den senare
läsarkategorin, särskilt då jag läser artiklar i
uppslagsverk. Då ä r det den underbara Wikipedia – ett
av den postmoderna världens sju underverk – som gäller.
410
I Wikipedias artikel om det tyskspråkiga förlaget VDM (tack
för referensen i Ann-Sofis meddelande!), som ger ut böcker
med innehåll från t ex Wikipedia, nämns det att
förlaget i fråga håller sig med kontor i Mauritius och i
Moldavien, vilket väcker associationer till de senaste
avslöjandena från Wikileaks m fl om diverse företags,
bankers och politikers ekonomiska oegentligheter i skatteparadisen.
411
Wikipedianerna, som skrivit artikeln, påpekar också:
”Submissions are neither peer reviewed nor edited” .
Alltså att inlämnade manus varken fackgranskas eller
redigeras. Men här tycker jag nog att wikipedianerna som skriver
om VDM försöker bita sig själva i svansen. Wikipedias
fantastiska framgångar beror ju inte minst på att så
mycket av det som står där faktiskt har blivit ovanligt
noggrant granskat och redigerat.
412
Vid det här laget nödgas jag erkänna att jag också
ä r wikipedian och i den meningen kanske jävig. Men jag ska
ä ndå fortsätta den här lilla utläggningen med
ett konkret exempel hämtat ur den ovannämnda
Wikipediaartikeln.
413
Förlaget VDM har publicerat en History of Ghana av Fredric
P. Miller m fl. Boken består av några Wikipedia-artiklar om
Ghana. Författaren "Fredric P. Millers” och
medförfattarnas namn har förlaget måhända skarvat
till ur egen fatabur. Girafferna på bokomslaget påminner mig
om Johan Bargums utmärkta teaterpjäs där det
frågades: ” Finns det tigrar i Kongo?” Jag utgår
i alla fall ifrån att bokens själva innehåll ä r
någorlunda vederhäftigt, och kanske rentav riktigt
upplysande. Ty det ä r som sagt hämtat från Wikipedia.
414
Men poängen ä r att Wikipedias användare kan klara sig
utan att ö ppna kontor vare sig i gamla, hederliga Tyskland eller
i skatteparadisen. Wikipedia har nämligen en egen bokskapare som
varje wikipedian eller läsare av uppslagsverket kan ta i bruk.
” Med bokfunktionen kan du skapa en bok av valfria
wikisidor”, står det i Wikipedias meny. ” Du kan
exportera boken i olika format, till exempel PDF eller ODF, eller
beställa en tryckt kopia”. Det här ska jag använda
mig av när jag reser till Ghana nästa gång med bara en
iPad och kanske någon enstaka färsk, om ä n gammaldags,
bok i bagaget...
415
Hälsningar osv.
416
22 januari 2011
417
Om bokförvärvets förvillelser (fortsättning av
ä mnet)
418
“ Man ska inte bara säga't, man ska göra't
också”, sade några kloka lärare på
1970-talet.68 Så blir det ju dock bara alltför
sällan. I morse använde jag i alla fall Wikipedias
bokskapare för att sammanställa (kompilera , som
det heter) en bok om Ghana. Närmast för mina egna behov,
bör jag väl tillägga. 69
68. Sven Björklund & Kristin Lind: Man ska inte bara
säja't man ska göra't också: upplevelser från
Freinetklasser. Raben& Sjögren 1977. (< http://libris.kb.se/bib/7234021)>
69. Läsare som ä r intresserade av Ghana kanske ä
ndå vill ta en titt på resultatet, som finns här:
< http://en.wikipedia.org/wiki/User:Mikaelbook/Books/Ghana-Wikipedia>.
419
Ja, och så var vi (särskilt Marie B) ju inne på
frågan om hur man egentligen ska definiera ” en bok”.
En sak förefaller klar: sedan ett antal å r tillbaka ä r
vi i färd med att omdefiniera boken. Detsamma gäller
förvisso journalismen och journalisten (behöver jag
påminna om WikiLeaks?) samt biblioteket och bibliotekarien. Ä
ven dessa ä r redan på god väg att bli omdefinierade.
420
Medan jag valde ut och kombinerade de olika avsnitten i min Ghana-bok
(som kallas ” min” närmast därför, att jag
har försökt skräddarsy boken för mitt eget
omedelbara behov av samlad information om Ghanas geografi,
förflutna och senaste politiska historia) upptäckte jag att
wikipedianerna redan har satt ihop några tusen böcker av
detta slag.
421
Precis då jag hade sparat ” manuskriptet” stötte
jag på ” WikiProject Ghana”. Det ä r en grupp av
wikipedianer, som bildats ”för att i en anda av samarbete
organisera Wikipedias artiklar om Ghana”. 70
Medlemmarna i gruppen har letat fram och klassificerat inte mindre
ä n 2 332 Ghana-relaterade artiklar – hela två
storleksordningar mer ä n de 22 artiklarna i min Ghanabok! Som en
gest av erkänsla för sakkunskapen och en påminnelse om
var mer kunskap står att söka infogade jag omedelbart
Wiki-projektets projektbeskrivning i slutet av min bok. Där å
terfinns också en imponerande, automatiskt genererad
förteckning ö ver alla wikipedianer som har bidragit till att
skriva, redigera och korrekturläsa min boks innehåll.
70. < http://en.wikipedia.org/wiki/Wikipedia:WikiProject_Ghana>
422
Nu ä r det dags att tala lite om ä nnu en ” bok”
nämligen iPad. Sedan några veckor tillbaka ä ger jag ett
sådant ting. Ska då det också kallas för en bok,
undrar jag emellanåt, men jag ska inte försöka besvara
den frågan i det här sammanhanget. Låt oss helt enkelt
kalla iPaden för en läsplatta. Och låt oss samtidigt
påminna om någonting som Apple, iPadens tillverkare, nyligen
hade mage att göra. Vad jag syftar på ä r detta:
för ett par veckor sedan förbjöd Apple
mjukvaruutvecklaren Igor Barinov att sälja sin specialdesignade
” WikiLeaks app” via sin butik på nätet! Och var
hittar man Apples appar om de inte står att få på Apples
egna butikshyllor? Ingenstans. Apple har nämligen monopol på
Ipad-appar.
423
Jag tycker det borde pratas och skrivas mer om Apples
censuråtgärd i offentligheten. Dokumentationen av denna
skandal har visserligen inletts av journalisterna men bliotekarierna
kunde gärna dokumentera fallet grundligare. Det handlar om den
läsande publikens rättigheter!
424
Förklaringen till att iPaden dyker upp här, i samband med
Wikipedia, ä r förstås den att jag till slut, efter min
learning by doing -upplevelse med Ghanaboken, ö
verförde den sistnämnda till den förstnämnda i akt
och mening att börja läsa eller å tminstone bläddra
i (och på) den.
425
Det visade sig vara riktigt trevligt. Boken innehåller inte bara
text utan också fina bilder, t ex av kraftverket i Akosombo, som
producerar elektricitet för aluminiumsmältverket i Tema...
Men nu har jag skrutit tillräckligt med min bok. Som tyvärr
saknar dikter. Mvh osv.
426
22 januari 2011
427
Bibliotekarierna och Wikipedia
428
Förslaget om att biblioteken borde stöda Wikipedia med pengar
ä r kanske inte riktigt så bra som det verkar vid första
påseendet. Biblioteken tilldelas offentliga medel för bok-
och materialförvärv, inte för att göra donationer.
429
Däremot skulle biblioteksfolket kunna stöda Wikipedia på
arbetstid (och varför inte också på sin fritid) genom
att ytterligare förbättra uppslagsverkets innehåll och
främja kännedomen om och användningen av det bland den
läsande allmänheten.
430
Varför bara tar biblioteken av Wikipedia utan att ge
å t Wikipedia? Förbjuder reglementet bibliotekarierna att
bidra till Wikipedia på sin arbetstid?
431
Skulle inte biblioteket kunna betrakta Wikipedia som sin sak på
samma sätt som läkarna försöker främja
folkhälsan och domarena strävar efter att stöda
rättsstaten?
432
På den frågan svarar Heikki Poroila att det inte går
för sig, eftersom ” biblioteket inte ä r en
självständig förvaltningsenhet”.
433
Men vad innebär det att biblioteket inte ä r
självständigt? Vem eller vilka ä r
självständiga ur en administrativ synvinkel? Hur kommer det
sig att Wikipedia ä r självständigt medan biblioteket
inte ä r det? Varför kan inte biblioteket vara lika
självständigt som Wikipedia?
434
Undersåtementaliteten, den andliga underkastelsen under ö
verheten, var ska den sluta! Biblioteket, sådant som vi har
lärt känna det, har kommit till vägs ä nde.
Antingen gör sig det allmänna biblioteket (the public
library ; folkbiblioteket) fritt och självständigt eller
kommer det att uppslukas av Google, Apple, Microsoft, Amazon, Visa med
flera IT-jättar.
435
Biblioteket i ordets vidaste mening kommer naturligtvis inte att
försvinna helt ens ifall vi tillåter den kapitalistiska
IT-industrin och medvetandeindustrin (för att å
teranvända Hans Magnus Enzensbergers begrepp) att ö
delägga det. Men som en offentlig tjänst kanske
biblioteket försvinner å tminstone för en tid
framåt. Det går kanske med biblioteket som det gick med
Posten. Det blir ” Librella” eller någonting annat
på de imperialistiska mördarnas volapýk.
436
De imperialistiska mördarnas handgångna män
uppträder i WikiLeaks-videon Collateral Murder , som
publicerades på nätet senaste vår, antagligen tack vare
soldat Bradley Manning.
437
Administrativ självständighet betyder att man
förstår och erkänner att dessa ting hör ihop:
WikiLeaks, Wikimedia och biblioteket. Ifall den offentliga
bibliotekstjänsten försvinner, då försvinner
också offentligheten. Journalisterna förmår inte ensamma
upprätthålla den eftersom pressen och media ä r
affärsföretag, som först och främst görs
för att fullfölja vinstmotivet. Biblioteket har andra
primära syften.
438
Sociologen Habermas beskrev hur offentlighetens strukturer successivt
hade förfallit från 1750-talet till 1950-talet (i
Strukturwandel der Ö ffentlichkeit , 1962). Ifall Habermas
hade hunnit se World Wide Web, Wikipedia och WikiLeaks hade han kanske
varit mindre pessimistisk.
439
24 januari 2011
440
Hegemoni?
441
Hur mycket man ä n försöker betona och dyrka ”
fakta” kommer det tider då också de mest etablerade
förhållanden och begrepp förefaller att rubbas och
bringas på fall – ä nda tills de faktiskt faller.
Då förändras ” hela världen”.
(Efteråt kanske det trots allt visar sig att mycket ä
ndå förblev som tidigare.)
442
Att boken, biblioteket och bibliotekarien ä r föremål
för kraftiga och till synes obevekliga transformationer har
länge stått klart. Förändringen som sådan
ä r alltså ” ett faktum”, vilket Wikipedia ä
r ett gott (och positivt) exempel på. Och trots trots att
WikiLeaks i jämförelse med Wikipedia framstår som ett
ytfenomen förtjänar också dess aktiviteter att
nämnas då samhällsutvecklingen betraktas ur ett
längre perspektiv.
443
WikiLeaks ä r ett uttryck för det faktum att det har
uppstått en ny, annorlunda, självständig och global makt
vid sidan av kommundirektörens, byråkratens,
chefredaktörens, direktörens, ministerns, presidentens och
ordförandens makt. Ä ven om denna nya makt ”
enbart” stöder sig på "information” så tycks
den i någon mån vara kapabel att rubba t o m den med rymd-
och atomvapen rustade supermakten. Hur förklarar man annars
dödshoten mot Julian Assange? Varför förföljer man
i så fall Bradley Manning? Och varför förbjuds
Kongressbiblioteket att ge sina besökare och sin personal
tillgång till WikiLeaks?
444
Denna nya makt skulle gärna kunna få namnet ”
Hegemonia” som en ä rebetygelse mot den republikanska
statsteoretiska tradition, som började med Niccolò
Machiavelli och som via Antonio Gramsci fortsätter ä nda in i
vår tid. Men i internets och ” cyberkrigets” era har
också denna tradition gått in i en brytningsperiod. Dessutom
vet vi inte ä nnu riktigt hur den nya hegemonins ansikte kommer
att se ut.
445
Utgångspunkten bör i alla fall vara att de allmänna
bibliotekens framtid beror på bibliotekarierna och inte enbart
på de kommunala beslutsfattarna eller -ordförandena.
Bibliotekarierna måste naturligtvis oavbrutet sköta den
” grundläggande informationsförsörjning
(perushuolto ) som också de mest passionerade militanterna
ä r beroende av” (Poroila). Men ä r detta
tillräckligt? Biblioteket fyller som alla vet många olika
uppgifter och uppdrag i samhället. Jag skulle t ex vilja
nämna följande:
446
underhållning (traditionell och lineär läsning av
romaner med mera)
447
barnuppfostran (bekanta sig med viktiga verk som ” Vad tror du
att det hände sen?” och ” Nalle Puh”)
448
medborgarfostran (kallas ä ven folkbildning)
449
filosofi (om det ä r så att vishetsälskarna behöver
böcker och bibliotek)
450
socialarbete (vilket enligt biblioteksspecialisten Tuula Haavisto anses
höra till bibliotekets viktigaste uppgifter i
Storbritannien)71
71. Haavisto, Tuula: ” ad astra – Will the Libraries Have a
Starring Role in the Information Society?”, i Mäkinen, Ilkka
(toim.): Finnish Public Libraries in the 20th Century , Tampere
University Press 2001, s. 155: ” In the Nordic tradition library
work has been seen as a part of the project of liberal education for
the entire nation. In the British isles the public library continues to
be much more a part of social work than in Finland”. Ett
färskt exempel på den brittiska traditionens livskraft ä
r John Patemans och John Vincents bok Public Libraries and Social
Justice , Ashgate 2010. Nyliberalerna i England ä r
dessvärre redan i full färd med att lägga ned ö
rikets sociala bibliotek. Jfr rapporten ” Mapped: London's
Threatened Libraries” (< http://londonist.com/2011/01/mapped-londons-threatened-libraries.php)>.
451
kulturernas mötesplats (tänk globalt)
452
lokal minnesinstitution (Community Memory)
453
civilisationens minnesorganisation (translatio studii et imperii)
454
med mera.
455
Dessa verksamhetsområden betonas olika beroende på land och
kontext. Icke desto mindre ä r biblioteket universellt. ”
Bibliotek ä r fantastiskt så totalt lokalt och globalt
samtidigt”, rapporterar Ingrid Atlestam från ett besök
på Mauritius (BiS 4/2010). Den nya universalism som behövs i
dag kan bara byggas i samarbete med biblioteken och med
bibliotekariernas direkta bistånd och medverkan.
456
Vilket ger anledning att å terkomma till Wikipedia och till
frågan om bibliotekets självständighet. Den innebär
framför allt att biblioteket vägrar att andligen underordna
sig ö verheten. Tiden ä r mogen för att föra den
politiska maktfördelningen i samhället ett steg vidare
så att biblioteket och internet hävdar sin globala
självständighet och ser till at den tryggas i grundlagarna.
Detta innebär utan tvivel en revolution, men det måste vara
en revolution som bygger på ickevåld – har någon
sett biblioteket eller bibliotekarierna gripa till våld?
Biblioteket, liksom f ö Wikipedia och WikiLeaks, ä r helt
enkelt ickevåldsprojekt. Vidare måste den nya
maktfördelningen genomföras globalt. Dess syfte ä r att
ta makt från de alltför mäktiga och militanta
nationalstaterna och att ge makt å t biblioteket respektive
internet. Om detta låter mycket besvärligt för att inte
säga omöjligt att genomföra bör man ä n en
gång betänka, att biblioteket och internet ä r
universella mänskliga institutioner.
457
Hela världen kommer ä ndå inte att förändras i
ett slag. Förändringen, den globala utvidgningen av
republiken och demokratin, kommer knappast heller genom mellanstatliga
avtal. Avgörande ä r det som sker i byar och kommuner och det
gäller att i första hand förändra sin egen
världsdel. Ett exempel på hur man nuförtiden samtidigt
kan tänka och handla globalt och lokalt med hjälp av internet
ä r Mayors for Peace72 , borgmästare för fred,
till vilka ca 5.400 borgmästare och kommunala chefer i 154
länder73 har anslutit sig. Skam till sägandes har
hittills bara 3 kommuner i Finland (Mariehamn, Varkaus, Nousiainen)
gått med i Mayors for Peace.
72. Organisationen kräver sedan å r 1982, på ett
förslag av Hiroshimas borgmästare som han gjorde det å
ret, att regeringarna sluter ett internationellt avtal, Nuclear Weapons
Convention, för ett totalt avskaffande av kärnvapnen.
Organisationens webbplats ä r < http://www.mayorsforpeace.org/>
73. Siffrorna uppdaterade 1.9.2012
458
24 januari 2011. Vad ä r upplysning?
459
Innan dimman av missförstånd tätnar och anklagelserna
börjar hagla vill jag påminna om filosofen Kants tanke enligt
vilken upplysning ä r människans utträde ur hennes
självförvållade omyndighet .
460
Vad jag har sagt ä r, i korthet, att förhållandet mellan
folkbiblioteket och Wikipedia kanske inte ä r riktigt som det
borde vara. (Detsamma gäller f ö också WikiLeaks).
Sanningen att säga bekymrar det här mig i så hög
grad att jag kan ha skrivit någonting som kunde tolkas som en
anklagelse. Men jag har inte velat anklaga någon utom det
militärindustriella akademiska komplexet.
461
Vad ä r då det militärindustriella akademiska komplexet?
” Det militärindustriella komplexet ä r en term som
syftar på gemensamma intressen mellan försvarsindustri,
militär, ö vriga myndigheter och politiskt system”,
definierar svenska Wikipedia, som erbjuder en jämförelsevis
utförlig artikel om fenomenet där det också nämns,
att ” militärindustriella komplex ä r inte unikt
för USA utan finns eller har funnits i olika varianter i
många länder världen ö ver”. Artikeln
avslutas med en typisk Wipipediafras: ” Denna artikel om
militär verksamhet, organisation eller vapen ä r bara
påbörjad. Du kan hjälpa till genom att utöka
den”.
462
25 januari 2011
463
Specialister och generalister
464
Till skillnad från en ganska vanlig missuppfattning har Wikipedia
inte skrivits av specialister utan uppslagsverket ä r tvärtom
ett verk av generalister, som också riktar sig till generalister
och till alla andra.
465
Med generalister avses t ex journalister, politiker och
bibliotekarier, till vilkas jobb hör att handskas med stora
mängder information på ett tämligen ytligt sätt. En
annan sak ä r sedan, att vissa politiker, journalister och
bibliotekarier inte ens ytligt befattar sig med tillräckligt stora
informationsmängder.
466
En del framgångsrika generalister ä r visserligen också
specialister. Så t ex Jared Diamond, en fysiolog som ursprungligen
specialiserade sig (doktorerade på) gallblåsan. Sedermera har
Diamond utforskat bl.a. världshistorien, sociologin, antropologin,
ornitologin, människans sexualliv och epidemierna – och
således kommit att bli en verkligt imponerande generalist.
467
När Jared Diamond nyligen tilldelades det svenska Kunskapspriset,
uttalade han i tidskriften Tvärsnitt (4/2010) en varning mot den
utbredda misstänksamheten beträffande generalister. Denna
utgör ” ett allvarligt problem”, påpekade han.
Vidare sade Diamond:
468
” Ju bredare kunskaper du har, desto mer kan du se. Ju fler
tekniker du har, desto bättre kan du lösa problem."
469
Man skulle ö nska att bibliotekarierna gjorde Diamonds synpunkter
på generalism till sin ledstjärna och infogade dem i sin
yrkesetik. Då skulle de också fullt ut erkänna Wikipedia
såsom ett av sina arbetsverktyg, som bör utnyttjas,
vårdas, kultiveras och vidareutvecklas i samarbete med den
läsande publiken.
470
Till wikipedianernas tumregler hör att inte försöka
bidra till uppslagsverket med originalforskning (regeln kallas 'no
original research'). Det ä r därför Wikipedia inte kan
fylla måttet för de verkligt sakkunniga, alltså
specialisterna, som ju med rätta betraktas som sådana precis
p g a sin originalforskning. För generalisterna och alla andra
ä r det gemensamma digitala uppslagsverket ä ndå ett
nödvändigt verktyg. Detsamma gäller specialisterna
så snart de vågar sig utanför sina egna smala
specialområden.
471
Vari bottnar Wikipedias nödvändighet? Jo, den beror på
att det gemensamma studiet och den gemensamma kunskapen bidrar till att
lösa våra gemensamma problem.
472
Bland Jared Diamonds verk i svensk ö versättning finns boken
Undergång – Civilisationernas uppgång eller fall
– ett mastigt verk med ca 600 trycksidor. Tidskriften
Tvärsnitts intervjuare bad Diamond sammanfatta denna bok i en enda
sats. Såhär svarade han:
473
” Faktorerna bakom ett samhälles förmåga eller
oförmåga att upptäcka och lösa sina problem kan
grupperas i fem kategorier: mänsklig påverkan på
nödvändiga resurser, extern klimatförändring,
relationer med vänliga samhällen, relationer med fientliga
samhällen samt att samhällets egna politiska, ekonomiska och
sociala institutioner tillåter att man upptäcker och
löser problemen”.
474
Detta, att samhällets egna politiska, ekonomiska och sociala
institutioner måste tillåta att man upptäcker och
löser problemen, får mig att ä nnu en gång
tänka på biblioteken och biblioteksvetenskapen som ett mer
eller mindre mindre specialiserat forskningsfält. Och givetvis
också på bibliotekarieyrkets transformationer i
internetåldern.
475
26 januari 2011
476
Exkurs. Exemplet Frank Zappa
477
Låt oss på en läsares begäran skärskåda
den finskspråkiga Wikipedians artikel om ” Frank
Zappa” (< http://fi.wikipedia.org/wiki/Frank_Zappa)>.
Artikelns första version uppstod 8.2.2005 och den första
korrigeringen gjordes 2 minuter senare. Då lydde artikeln i sin
helhet som följer: ” Amerikkalainen muusikko,
säveltäjä. Syntynyt 1940. Kuollut 4.12.1993.”
(Amerikansk musiker och komponist. Född 1940. Död 4.12.1993.)
478
Bara 74 bokstavstecken. Sex å r (26.1.2011) och enligt mina
beräkningar 773 ä ndringar och tillägg senare har
Zappa-artikeln vuxit till 75.767 bokstavstecken. Men det betyder inte
att den ä r färdig. För ett par veckor sedan ä
ndrade signaturen 'Agony' ordet kitaravirtuoosi (gitarrvirtuos)
till kitaristi (gitarrist), vilket bättre motsvarar
uppslagsverkets neutrala synvinkel (Neutral Point of View; jfr
< http://sv.wikipedia.org/wiki/NPOV)>.
479
Under å rens lopp har finska Wikipedia också fått en
artikel, påbörjad 2009, om ” Mothers of
Invention”, bandet som spelade ihop å ren 1964-1975 med
Frank Zappa som musikalisk ledare.
480
Ä r Zappa-artiklarnas upphovsman specialist eller generalist? Vem
har egentligen skrivit dessa artiklar? Och varför?
481
Vi kan bara gissa. Zappa ä r en högt ä lskad musiker.
Men det finns förstås de som hyser avvikande å sikter om
Zappa. Kanske det också finns kritiker som med en till paranoia
gränsande vaksamhet följer med vad som skrivs på
Wikipedia för att se till att ingen i misstag utnämner Zappa
till "virtuos"?
482
I vilket förhållande står Wikipedia till kritiken?
Här stöter man på ä nnu en av uppslagsverkets
begränsningar. I uppslagsverken trivialiseras oundvikligen
varje kritiskt omdöme då ju, som Walter Benjamin uttryckte
saken, konstverket ä r det blanka vapnet i andarnas kamp .
Uppslagsverket utgör inte den kampens slagfält.
Snarare ä r det att uppfatta som ett ö vningsfält.
483
En encyklopedisk artikel kan inte vara kritikens sista ord men kan
ä ndå vara vara till nytta och nöje. Och vad ä r
läsning och studier, om inte ö vning eller rent
tidsfördriv?
484
26 januari 2011
485
Fortsättning av exkursen
486
Det påpekades, att en specialist eller sakkunnig inte behöver
vara en forskare. Ja, så förhåller det sig också i
vårt exempel. En diskofil kan ju ha kommit ö ver någon
Zappaskiva eller någon sakuppgift, som bara ett fåtal
längre vet om. Diskofilen behöver inte vara vetenskapsman
för det.
487
Å andra sidan måste den vetenskapliga specialisten vara
forskare. Vetenskapsman eller -kvinna blir man bara genom att forska.
488
Wikipedia ä r en historisk nyhet (ett novum ) eftersom den
möjliggör ett omedelbart samarbete mellan
vetenskapliga forskare, andra specialister och generalister. Alla har
möjlighet att bidra till Wikipedias innehåll. Och 'wiki'
betyder 'snabb' på Hawaiiska. Snabb, ö gonblicklig,
omedelbar...
489
Varje bibliotekarie borde (ursäkta att jag upprepar mig) göra
sitt bästa för att på sätt eller annat bidra till
Wikipedia. Under de senaste 10 å ren har Wikipedia blivit en del
av biblioteket lika väl som Encyclopaedia Britannica eller
Uppslagsverket Finland . De sistnämnda uppslagsverken ä
r enligt mångas å sikt skrivna av specialister. Andra
sakkunniga ä r kanske av annan å sikt både om vissa
allmänna ting och om en del av detaljerna.
490
Men nu har jag kommit långt ifrån Frank Zappa och musiken,
denna stundernas stora fördjupare , som t o m får
Wikipedia och biblioteket att blekna.
491
Avslutning: Om bibliotekens framtid
492
Den som vill förutspå framtiden måste försöka
begripa både det som är , och det som borde vara
– det senare för att själv på ett positivt
sätt kunna bidra till att framtiden förverkligas. Vad jag
tycker mig se i nuet ä r en risk för att biblioteket i den
form vi känner det, helt enkelt subsumeras under Kapitalets logik
(även kallad marknadslogiken). Nog för att informationen och
informationsförmedlingen sedan länge ä r djupt
integrerade i kapitalismen. Men vi har trots detta lärt oss
uppfatta biblioteket såsom en offentlig tjänst , vilken
upprätthålls (och bör upprätthållas) vid sidan
av varuproduktionen och -marknaderna i ett slags
jämviktsförhållande med dessa. Läsningen som
sådan har inte heller hittills belagts med tim- och minutavgifter
och läsaren själv har inte kunnat anklagas för brott mot
ä ganderätten bara för att han eller hon läst en
viss bok eller text. Så kommer det tyvärr inte
nödvändigtvis att fortsätta att vara i framtiden.
493
Wikipedia illustrerar tesen, som jag omhuldar, att biblioteket
fortsätter och finner förlängningar i internet.
Människornas gemensamma knåpande med Wikipedia i alla dess
olika språkversioner förefaller också på det stora
hela att undandra sig statlig propaganda och kommersiell infiltration.
494
Fallet WikiLeaks har för sin del uppenbarat risken för en
å tergång till Nya Tidens första å rhundraden
då biblioteken ä gdes av mer eller mindre tyranniska kungar
och drottningar, vilka också hade rätt att vid behov
bestämma precis vad som fick eller inte fick visas och läsas.
495
“ Välkommen till Kina!”, kommenterade någon i det
amerikanska kongressbibliotekets blogg bibliotekets beslut att blockera
tillgången till WikiLeaks på personalens och besökarnas
datorterminaler. Nu håller ju ä ven Kina på att bli ett
modernt samhälle, men så långt som till en autentisk
å sikts- och internetfrihet har det landet inte ä nnu
avancerat. I det avseendet ä r Västerlandet dessvärre
kanske redan på väg tillbaka till Kinas nuvarande stadium.
496
Jag hoppas innerligt att internet i längden kommer att visa sig
vara en alltför hård nöt att knäcka för all
världens supermaktsstrateger och nationalstatsregeringar. Men den
som ställer den egna nationens, det egna partiets eller det egna
prästerskapets intressen högre ä n någonting annat
vill dessvärre upphäva etiken, som gör WikiLeaks,
Wikipedia och biblioteket till kosmopolitiska krigsmotståndare.
Från Norges bibliotekarier kom följande stöduttalande
för WikiLeaks.
497
498
UTTALELSE OM WIKILEAKS (17.12.2010) Å pne samfunn Det er et grunnleggende prinsipp i et demokrati at befolkningen skal ha innsyn i de beslutninger og beslutningsprosesser som angår dem. Å pne samfunn er et hinder for korrupsjon og misbruk av makt. WikiLeaks har bidratt til ø kt innsyn for allmennheten gjennom å bringe fram til offentligheten kritikkverdige forhold. Forsøkene på å stenge WikiLeaks bærer preg av forhastede reaksjoner, som pr i dag ikke er sanksjonert i noen rettssal. Dette kan true informasjonsfriheten. Ytringsfrihet Bibliotekene betrakter informasjonsfriheten som grunnleggende for å fremme ytringsfrihet og demokrati. WikiLeaks' virksomhet og materiale å pner for fornyet diskusjon om hvilke rolle bibliotekene skal spille i den forbindelse. Det grunnleggende er etter vårt syn at bibliotekene bl.a. skal kunne tilby informasjon – også på nett – som er maktkritisk. Bibliotekorganisasjonene i Norge har gjennom sine felles etiske retningslinjer slått fast at så sant materialet er innenfor lovens rammer skal ikke dette materialet spesialbehandles, men være like tilgjengelig som annet materiale ved biblioteket. Svein Arne Tinnesand Norsk Bibliotekforening Kristin Røijen Norsk fagbibliotekforening Monica Deildok Bibliotekarforbundet Trygve Eliasen Fagforbundet – rådet for bibliotekansatte
Tillägg 16.8.2012 : I februari 2011, när jag skrev
ovanstående, avslutade jag med en förhoppning om fler
stödmanifestationer från bibliotekariernas sida. Sådana
har dock, såvitt jag vet, inte förekommit. I augusti 2012
ä r saken fortfarande högst aktuell. Efter att under en
längre tid ha sett sina konton spärrade av privata banker och
firmor på order av sina politiska förföljare har folkens
egen underrättelsetjänst visserligen lyckats å
teretablera några inkomstkanaler, se < http://shop.wikileaks.org/donate>.
Viktiga nya läckor har också ö ppnats av WikiLeaks trots
regeringarnas trakasserier mot organisationens aktivister, se t ex
The Spy Files från Wikileaks, < http://blogi.kaapeli.fi/book/420>.
Men Bradley Manning hålls fortfarande fängslad under
tortyrliknande förhållanden medan han väntar på sin
dom och Julian Assange sitter f n som pantfånge i Ecuadors
ambassad i London efter att Ecuador idag har beviljat honom politisk
asyl. Vad kan man göra för att stöda WikiLeaks? Se
< http://www.wikileaks.org/Supporters.html>
499
En atlas för det nya biblioteket
500
Först publicerad i Information,
Society and Justice Vol. 4 No. 2, Dec 2011, Special Issue: Struggle to
Create Libraries for the People: a Progressive International
Perspective. På svenska i Nya Argus 5/2012.
501
” Det var en gång en rödhårig man som inte hade
ö gon eller ö ron. Han hade inte heller hår, så
rödhårig var han bara bildligt talat. Tala kunde han inte
eftersom han inte hade någon mun. Näsa hade han inte heller.
Han hade inte ens armar och ben. Mage hade han inte heller, och rygg
hade han inte heller, och ingen ryggrad heller och inga som helst
inälvor hade han. Han hade ingenting! Så vem talar vi
egentligen om? Det ä r nog bäst vi inte talar om honom
mer.” — Ur ” Blå skrivbok nr 10” av Daniil
Charms.74
74. Ö versättning från ryskan av Å ke Zimmermann, se
< http://vippa.se/z/XAPMC/goltet.html>.
Citeras med ö versättarens tillstånd.
502
Tänk er ett stort bibliotek men utan katalog eller klassificering
av böckerna. Några böcker skulle det inte heller ha,
så att bibliotek vore väl snarast en teoretisk beskrivning.
Detta ä r ett bibliotek utan golv eller väggar. Vet vi vilket
bibliotek vi talar om?
503
Den amerikanska professorn R. David Lankes från Syracuse
University i New York har gett ut ett stort verk om ett bibliotek som,
till skillnad från den rödhårige, faktiskt har
något, ä r något.75
75. The Atlas of New Librarianship av R. David Lankes. MIT Press 2011.
408 sidor. Illustrerad.
504
Men den metod som David Lankes måste ha använt för att
kunna skriva The Atlas of New Librarianship ä r inte helt
olik Daniil Charms. Först och främst har han gjort rent hus
med alla de artefakter — särskilt bok- och
dokumentsamlingarna — som biblioteken brukar innehålla. Ja,
och på tal om hus: för Lankes ä r det knappast heller
biblioteksbyggnaderna som gör biblioteken.
505
Efter denna reductio ad absurdum har Lankes spanat noga efter
eventuella å terstående delar. Slutligen har han tagit itu
med att å teruppbygga biblioteket med hjälp av vad han
då lyckades finna.
506
Lankes bibliotek saknar nämligen inte ” inälvor”
(den rödhårige hade ju inte ens några sådana).
Biblioteket förutsätts fortfarande ha en professionell
personal. Det skulle med andra ord finnas bibliotekarier i biblioteket.
Därför vill vi också gärna fortsätta att tala
om det.
507
Tänk er ä ndå inledningsvis ett bibliotek där allt
annat saknas utom bibliotekarierna med sin biblioteksvetenskap. Lankes
biblioteksvetenskap kan summeras i följande sats: ”
BIBLIOTEKARIERNAS UPPDRAG BESTÅR I ATT FÖRBÄTTRA
SAMHÄLLET GENOM ATT UNDERLÄTTA SKAPANDET AV NY KUNSKAP I SINA
LOKALSAMHÄLLEN”.76
76. ” THE MISSION OF LIBRARIANS IS TO IMPROVE SOCIETY THROUGH
FACILITATING KNOWLEDGE CREATION IN THEIR COMMUNITIES.”
508
Denna formel innehåller ett budskap som för mina tankar till
planschen med fartyg och båtar i många former och storlekar
som hängde i rummet där jag sov som barn. Planschen beskrev
sjöfararens väsentligheter. Ö ver det hela trängdes
orden NAVIGARE NECESSE EST VIVERE NON EST NECESSE —
sjöfarandet måste fortsätta om det så skulle kosta
sjöfararen livet.
509
The Atlas of New Librarianship ä r en stor och tjock bok.
Den ä r inte lättläst, ä ven om dess prosa ofta
liknar utskrifter av det talade ordet. Det ä r utan tvivel en bok
som ger läsaren mycket att tänka på och argumentera om.
510
Bokens struktur ä r visserligen tydlig och klar. Den levereras
rentav med en karta. Men se upp, det gäller att ha
tillräckligt med utrymme omkring sig när man vecklar ut
kartan! Den ä r lika stor som planschen från min barndom,
vilken jag nämnde ovan.
511
Hela Atlasen ä r indelad i sex kapitel i strikt ö
verensstämmelse med dess grundläggande princip. Därtill
kommer förord, tackord och inledning, bruksanvisning, efterord och
många tillägg, som jag skall å terkomma till.
512
Sålunda handlar ett kapitel om UPPDRAGET, ett annat om
KUNSKAPSSKAPANDET, ett tredje om UNDERLÄTTANDET; därefter
följer kapitel om LOKALSAMHÄLLENA respektive
SAMHÄLLSFÖRBÄTTRINGEN och slutligen ett kapitel om
BIBLIOTEKARIERNA.
513
Lankes kallar kapitlen ” trådar”, vilket jag
associerar till spindelnät och nätverk, och till att ”
träda” (som när man försiktigt träder ut
på okänd mark). Man kommer också att tänka på
ett hierarkiskt system av datafiler. För att inte tala om att den
medföljande kartan närmast liknar en bläckfisk!
514
I diskussionerna på nätet efter Lankes besök i Sverige i
maj 2011, där han var huvudtalare77 vid Svensk
Biblioteksförenings å rliga sammankomst, anmärkte
någon att boken lika gärna kunde ha fått heta ”
The New Atlas of Librarianship”, men vari ligger i så fall
skillnaden och vilken var då bibliotekariernas
föregående Atlas ifall detta ska representera den nya?
77. Talaren Lankes kan ses och höras via < http://vimeo.com/23732998>
515
Biblioteksvetenskapens fem lagar enligt S.R. Ranganathan,
kanhända? Ja, kanske det. Ranganathan höll sig ju också
med en helhetssyn på biblioteket och bibliotekariernas uppdrag.
Han ansåg och undervisade, att bibliotekarierna borde befria
kunskapen och bidra till att sprida den så vida kring som
möjligt. Medan R.D. Lankes som sagt tycker och lär, att
bibliotekariernas mission består i att underlätta
kunskapsproduktionen. I Lankes bibliotek finns emellertid bara ett
gapande hål, där finns ingen kunskap att sprida. Enligt
Lankes måste kunskapen ständigt (re)produceras,
(åter)skapas, skapas på nytt.
516
Jag tror att redan Sokrates och Platon hade den här idén om
att kunskap skapas eller förlöses genom samtal. Frågar
någon efter källan hänvisar jag till den dialog som
kallas ” Gästabudet” och ö verhuvudtaget till
tanken på att föra dialoger för att ta reda på
sanningen i ett visst ä rende. Men om vi ska gräva i
teorierna om konversationen och dialektiken, kommer vi snart nog att
igen behöva hela bibliotek av böcker och bibliotekarier som
håller böckerna i ordning så att vi kan hitta dem eller
så att de kan hitta böckerna å t oss.
517
David Lankes, som ä r en modern tänkare, hänvisar
för sin del till Gordon Pask (1928-1996) och dennes cybernetiska
samtalsteori.
518
Tanken att kunskap skapas tillsammans, i konversationer, och
följaktligen genom möten, har alltid dragit till sig
anhängare. Fast jag minns nog en gammal professor i filosofi vid
Helsingfors universitet, som hävdade att kunskap inte alls
bör väntas resultera ur möten. Men kanske det bara var
hans sätt att klaga på att hans elever höll så
många politiska möten istället för att följa
hans egna föreläsningar? Själv ä r jag i alla fall
benägen att hålla med prof Lankes och hans medarbetare om
samtalets stora betydelse.
519
Nästan hälften av sidorna (s 193-406) i bibliotekariernas nya
atlas upptas av bihang i form av artiklar och illustrationer i
alfabetisk ordning. Medan jag läste här och där bland
dessa funderade jag mycket på varför Lankes har valt att
kalla dem ” ö verenskommelser” (agreements )
eftersom jag verkligen inte kan hålla med om allt som står i
dem. Men småningom kom jag fram till en försonande
lösning på problemet: ifrågavarande ” avtal”
bör naturligtvis anses vara tillfälliga, ungefär som
innehållet i Wikimedia.78 Eller, som diplomatiska ö
verenskommelser mellan regeringar och stater, vilka ju också
brukar vara av ö vergående natur.
78. Wikimedia ä r en samlande beteckning för olika
föränderliga webbsajter typ Wikipedia, Wiktionary, Wikimedia
Commons, Wikiquote, Wikibooks, Wikispecies, Wikinews, Wikisource osv.
som byggts med hjälp av datorprogrammet MediaWiki.
520
Nu till vad som faktiskt sägs i boken. En sak som jag personligen
värdesätter högt ä r Lankes utsaga om att
bibliotekarier bör vara aktivister och radikaler. ” Vissa
människor i den akademiska världen tycker att kunskap ä
r någonting kallt, en opartisk granskning av fakta och
begränsningar. Men kunskapen ä r allt annat ä n kall och
fri från känslor”, skriver Lankes. Med detta credo
står eller faller den nya biblioteksvetenskapen. I detta avseende
skiljer sig den nya biblioteksvetenskapen dock knappast från den
gamla.
521
Att vara radikal innebär att omplantera trädet (med
rötterna) vilket i detta fall innebär att bekräfta
bibliotekets sociala och politiska dimension i internetåldern.
522
För läsare utanför USA kan noteras, att The Atlas of
New Librarianship ä r en inspirerande vägledning till
specifikt amerikanska tänkesätt beträffande social
mobilisering och organisering som tar sikte på social
förnyelse och förbättring på lokalplanet. Här
ä r positiva lärdomar fortfarande att hämta av
amerikanerna, i motsats till deras ovisa och skrämmande
utrikespolitik. Jag tvivlar på att bibliotekarier och forskare
från något europeiskt land skulle ha kunnat å stadkomma
något så djärvt och, ja, radikalt, som denna
biblioteksatlas av David Lankes och hans kollegor och studenter.
Allteftersom den finansiella, politiska och ekologiska krisen djupnar
blir det dock nödvändigt att också här i Gamla
Världen erinra sig Bertolt Brechts devis: Man muss so radikal
sein wie die Wirklichkeit — man måste vara lika radikal
som verkligheten.
523
Atlasens reduktionism kan vändas mot den. Går det faktiskt
att destillera essensen ur bibliotekariernas uppdrag till en enda
mening (”att förbättra samhället genom att
underlätta skapandet av ny kunskap i sina lokalsamfund”)?
Ä ndå kan det vara nödvändigt att göra så
i en viss situation. Bibliotekarierna ä r (som alla andra) tvungna
att fokusera på vad som ä r viktigast just nu. Vem vill
förneka att biblioteket (liksom de flesta av våra
institutioner) befinner sig i djup kris? Allt fast och beständigt
förflyktigas, skrev Marx och Engels. Ä r inte e-böckerna
med sin ö ppna access och sina ö ppna data ett bestickande
exempel? I denna svåra situation ä r det gott att finna
några ” trådar” att gripa tag i. Livlinor.
524
Som jag redan påpekat, skulle jag vilja rekommendera att vi
tacksamt fattar tag i denna livboj från David Lankes och hans
besättning på New York Syracuse University. Men om och
när bojen hjälper oss att nå stranden, vad ska vi
göra sedan? Det å terstår fortfarande att avgöra i
vilken riktning vi ska börja gå.
525
När jag sökte efter svaret på denna fråga hittade
jag en av R. David Lankes föregångare, nämligen Norman
Cousins (1915 – 1990). Atlasen innehåller också ett
Norman Cousins-citat:
526
” Biblioteket ä r inte en helgedom för bokdyrkan. Det
ä r inte ett tempel där läskunnighetens rökelse
måste brännas eller där man bör uttrycka sin
hängivenhet för boken i ritualer. Ett bibliotek bör,
för att använda Sokrates berömda metafor, vara en
idéernas förlossningssal."
527
En bok av Norman Cousins, som var en amerikansk politisk journalist,
författare, professor och fredsaktivist, har den talande titeln
Den moderna människan ä r
föråldrad .79 Norman Cousins skrev denna lilla
bok i augusti 1945, strax efter atombombsexplosionerna ö ver
Hiroshima och Nagasaki. Hans reflektioner kring den nya situationen var
inte olika Albert Camus, Mohandas Gandhis eller Albert Einsteins.
Däremot liknade hans tankar inte vad Harry Truman, Josef Stalin,
Winston Churchill och Charles de Gaulle sade (och antagligen också
tänkte) vid den tidpunkten och i synnerhet skilde de sig från
vad de senare nämnda personerna gjorde på den tiden.
79. Cousins, Norman: Modern Man Is Obsolete . New York. The Viking
Press. 1945.
528
Bekantskapen med Norman Cousins idéer ledde mig till en kritisk
fråga, som direkt berör Lankes tes om bibliotekets mission:
bör bibliotekarierna begränsa sig till att underlätta
skapandet av kunskap i sina lokalsamhällen? Eller borde
biblioteket också försök agera barnmorska till
/{världsfreden/} genom att bidra till avskaffandet av
massförstörelsevapnen?
529
Såvitt jag kunde se stod det ingenting i The Atlas of New
Librarianship , som uttryckligen förbjöd en sådan
tolkning.80
80. Tillägg: Via Twitter ställde jag också frågan
direkt till atlasens författare, som bekräftade, att min
tolkning ä r riktig.
530
Lankes ställer frågan: Ä r biblioteket en institution
'för' eller 'av' folket? (s 66). Uppenbarligen ä r han
själv av den uppfattningen att biblioteket bör vara 'av'
folket. Han menar att vi alla borde uppfatta oss själva som
medlemmar i biblioteket och att bibliotekarierna för sin del borde
behandla oss som sådana. Inte som kunder, inte som användare,
utan som medlemmar!
531
Detta ä r en viktig punkt och jag håller med Lankes.
Någon kanske invänder att bibliotek bör uppfattas som
service, och att bibliotekarierna bör behandla
biblioteksbesökarna enbart som servicemottagare. Denna
invändning skulle jag vilja besvara med att biblioteket mycket
väl kan anses vara både en tjänst och en
medlemsorganisation.
532
Rättssystemet kan uppfattas som ett parallellfall. Det förser
oss med en tjänst, som i sin helhet kallas ”
rättsstaten” (inklusive rättsvården, domstolarnas
tjänster, med mera), men denna tjänst ä r samtidigt en
organisation i vilken vi ä r medborgare och således ä
ven medlemmar.
533
Naturligtvis händer det emellanåt att bibliotek eller
domstolar inte beter sig som om de var 'av folket'. Vi har trots
allt rätt att vänta oss att de ska bete sig så.
534
Tillägg : "Byråkratiet belønner ikke faglig
dyktighet i seg selv, men kombinasjonen av dyktighet og konformitet."
– Tord
Höivik i bloggen Plinius 7.10.2012. Detta tål att
fundera på. Hur undviker biblioteket byråkrati?
535
"Det er i samtalene våre meninger og våre politiske valg blir
formet", skriver Höivik också, med hänvisning till den
tyske sociologen Habermas. Han kunde ä ven ha refererat till R.
David Lankes, som i Atlas of New Librarianship likaledes
utgår ifrån att samtal (conversations) ä r essentiellt
för bibliotekarieyrket.
536
Vem kallas för byråkrat? Tjänstemannen, som vägrar
samtala med dem han ä r satt att betjäna. Ett
oförlöst dilemma förblir dock bibliotekets
förhållande till statsmakterna – till dess
bibliotekarierna gör sin egen
självständighetsförklaring!
537
Snart har två å r passerat sedan de norska
bibliotekarieorganisationerna gjorde sitt maktkritiska
uttalande om WikiLeaks. Det var en början. Småningom
ska vi väl också få se fortsättningen.
538
Några ytterligare allmänna reflexioner om biblioteket
539
Utkommer i Nya Argus 11/2012, med undantag av avsn. “ Allas
Wikipedia”. (Innehåller troligen en del sådant, som jag
har skrivit i mina bloggar. Ä r bloggar att betrakta som
publicerade? Ja, i den mån de ä r publika, offentliga. Ä
ndå skulle jag vilja besvara frågan med ett försiktigt
nej. Publicering ä r, eller bör å tminstone gärna
vara, en kollektiv verksamhet. Vad sedan detta innebär, tål
att fundera på. För ö vrigt uppvisar bloggsfären
lika stora variationer beträffande sitt innehåll och sina
stilar som den allmänna litteraturen.)
540
Bibliotekets och internets universalistiska och kosmopolitiska tendens
541
Biblioteket inskränker sig inte till att fungera som statens,
nationens eller imperiets minne. Däremot har biblioteket med
rätta kallats "mänsklighetens minne”, vilket går
att förklara med utgångspunkt i formuleringen
“tecknen lägger ut tankarna i
världen” .81
81. Se Gärdenfors, Peter.: Hur Homo blev sapiens. Om
tänkandet evolution . Doxa 2000, s 198.
542
När skrivtecknen väl har utplacerat tankarna i vad
filosoferna brukar kalla ” den yttre världen” å
teruppstår ständigt behovet av att hålla reda på
dem, vilket förutsätter att de måste samlas och bevaras
för att bilda ett externt minne. Ur detta mänskliga och
sociala behov leder biblioteket sitt ursprung.
543
Det bör förstås tilläggas, att (skriv)tecknen icke
blott lägger ut tankar i världen utan ä ven tjänar
andra syften såsom bokföring och ordergivning och att
också biblioteket har tjänat dessa ö vriga
syften.82 Men i synnerhet det moderna biblioteket ä r
inriktat på att samla, bevara, ordna och förmedla det externa
minnet av tankarna, dvs. de skriftliga resultaten av forskarnas och
författarnas arbete.
82. Se t ex utkastet om ” Bokföring” längre fram i
denna bok.
544
Till tankarnas natur hör emellertid att de förutsätter
och påverkar varandra, och sålunda bildar sammanhang. Vissa
nutida akademiker använder termen 'intertextualitet', men
'nätverk', och 'internet', kandiderar förvisso också
för att namnge detta fenomen. Huruvida det ä r tankarna som
gör att hela mänskligheten bildar ett sammanhang, eller
människans natur som gör att tankarna sinsemellan gör
det, ska jag inte ge mig vidare in på. Hur det nu ä n
förhåller sig med den saken måste biblioteket
eftersträva fullständighet, vilket bland annat innebär
att det ständigt måste ö verskrida stats-, nations- och
t o m civilisationsgränserna, för att inte tala om
avstånden mellan nutid och för länge sedan passerade
tider, som biblioteket också ö verbryggar.
545
Sålunda skrev skrev redan Gabriel Naudé, en av det moderna
bibliotekarieyrkets pionjärer, i sina Råd om
inrättandet av ett bibliotek (1627): ” Ty ett bibliotek
som ä r inrättat för offentligt bruk bör vara
universellt och detta kan inte bli fallet om det inte innehåller
de viktigaste författarna på alla kunskapsfält, i
synnerhet konsterna och vetenskaperna”.83
83. En svensk ö versättning av Naudés promemoria, ut
vilken jag citerar, ingår i Erik Carlqvist & Harry Järv
(red): Mänsklighetens minne. En bibliotekshistorisk antologi.
Schildts 2008, ss 249-333; cit. s 265. En inskannad kopia av G.
NAUDÉ: ADVIS POUR DRESSER UNE BIBLIOTHÈQUE. A Paris, Chez
Francois Targa, au premier pillier de la grand' Salle du Palais, deuant
les Consultations. M. DC. XXVII, kan laddas ner från nätet
via < http://www.enssib.fr/bibliotheque-numerique/notice-48749>.
546
Genom biblioteket och internet konkretiseras sålunda
drömmarna och idéerna om en vidare mänsklig gemenskap
ä n familjen, stammen, nationen, imperiet eller ”
väst”. I internet skaffar sig nutidsmänniskorna
ytterligare ett gemensamt externt minne vid sidan av de traditionella
biblioteken och arkiven. Individer och enskilda grupper eller folkslag
kan visserligen av religiösa eller andra skäl välja att
försöka att motarbeta denna bibliotekets och internets
universalistiska och kosmopolitiska tendens, eller att eliminera den ur
sitt liv, men det förefaller osannolikt att de någonsin
förmår stoppa den. Uppenbarligen bidrar biblioteket och
internet till att ena människosläktet. Huruvida enandet
lyckas innan människorna gör slut på varandra genom krig
eller genom att förgifta eller på annat sätt
förstöra biosfären ä r sedan en annan fråga.
547
Om det virtuella och det verkliga
548
Att kalla mänsklighetens nya minne virtuellt i motsats till
tidigare sk 'fysiska' externminnen såsom papyrusrullar eller
trycksaker av papper leder tillbaka till ett gammalt filosofiskt
problem. Det virtuella (jfr engelskans virtual ) avser
någonting som eventuellt kommer att förverkligas i en
nära eller avlägsen framtid. Det betecknar alltså
någonting som tillsvidare endast ä r möjligt och som
därför fortfarande ä r väsensskilt från det
verkliga.
549
Uppfattad på detta sätt förväxlas ” den
virtuella världen” lätt med tankarnas och
tänkandets värld eller det vi brukar kalla vår inre
värld (i motsats till ” den yttre världen”). Men
internet, som vi människor för närvarande ä r i
färd med att skapa och breda ut emellan oss, och mellan oss och de
yttre tingen, blir som sådant ett allt tydligare bevis för
att våra individuella ” inre världar” hänger
ihop som delar av en gemensam yttre teckenvärld och att det ä
r denna senare som innehåller stora delar av vår
verklighet .
550
Ur politisk synvinkel har internet ö ppnat rum för ett
globalt, kosmopolitiskt självstyre. Det nya externa minnet,
världens gemensamma bibliotek, utvecklar sig till en gemensam,
global offentlighetsstruktur. Detta gör också att
bibliotekarierna måste axla ett större politiskt ansvar
ä n tidigare.
551
I den nordamerikanska maktdelningsläran talar man om 'checks and
balances'. Biblioteket och internet bör tillsammans utveckla sig
till den globala institution och informationella makt, som håller
de nationella statsmakterna i schack.
552
Om självständighet och självreglering
553
‘ Cyber' härleds från grekiskans ord för styrning
och från cybernetik, läran om självreglerande maskiner.
Uttrycket ‘ cyberspace' antyder alltså att internet ä r
självstyrande. När John Perry Barlow publicerade sitt
manifest A Declaration of Independence of Cyberspace (1996) ville
han göra människorna medvetna om internets självstyrande
och självreglerande natur.
554
Det moderna biblioteket ä r också självständigt och
självstyrande i den meningen, att det förväntas leverera
all information till alla medborgare utan politisk eller korporativ
inblandning. Bibliotekets sätt att fungera bestäms till stor
del av de lagar, som Ranganathan så elegant har
sammanfattat.84 Dessa lagar ä r samtidigt liberala och
kommunistiska. Liberala, därför att de bygger på
idéer om trosfrihet, å siktsfrihet, pressfrihet och ö
verhuvudtaget individens frihet. I det moderna biblioteket utgår
man ifrån att såväl bibliotekarierna som bibliotekets
användare har mod att göra bruk av sitt eget
förstånd utan någon annans ledning .85
84. Ang. Ranganathans fem biblioteksvetenskapliga lagar, se ” Det
händer något i biblioteket”.
85. Jfr Immanuel Kants formuleringar i uppsatsen ” Vad ä r
upplysning?"(1783), första stycket.
555
Å andra sidan inspireras det moderna biblioteket av en
kommunistisk idé om ä gandet av tankarna, kunskaperna och de
litterära verken. Ranganathan m fl bibliotekarier och folkbildare
anser, att litteraturen och kunskaperna bör göras
lättillgängliga och spridas till så många som
möjligt. Detta motsvarar det kommunistiska idealet om gemensam
egendom, i detta fall alltså gemensam egendom av de andliga
produktionsmedlen , vilket också motsvarar devisen av var
och en efter förmåga, å t var och en efter
behov .86
86. Enligt uppslagsverket myntades denna formulering av Louis Blanc.
För egen del minns jag den från läsning av Kritik av
Gothaprogrammet av Karl Marx. Principerna ” av var och en
efter förmåga, å t var och en efter behov” kan
också byggas på bibelcitat och på beskrivningar av de
urkristna församlingarnas praxis. Antagligen förekommer de
också i andra religioner.
556
Tillsammans och i samverkan borgar dessa liberala och kommunistiska
grundsatser för att biblioteket ska kunna fungera
självständigt och självreglerande. Huruvida det sedan i
praktiken faktiskt fungerar på det sättet beror på en
mängd faktorer. Det förhåller sig med bibliotekets lagar
på samma sätt som med demokratins: de rika och mäktiga
har blott alltför många möjligheter att urholka dem och
sätta dem ur spel. De mest i ö gonenfallande nutida exemplen
på detta ä r väl Världshandelsorganisationens (WTO)
tjänstehandelsavtal (GATS) och avtal om handelsrelaterade aspekter
av immaterialrätter (TRIPS). Det förstnämnda avtalet
(GATS) avser bland annat att legalisera omvandlingen av biblioteken
till privatägda, profitinriktade ”
informationstjänster"; det senare avtalet (TRIPS) ä r ett
uttryck för amerikanska och andra kapitalistiska bankirers och
handelsmäns strävan att förvandla så mycken kunskap
och ö verhuvudtaget så mycket information som möjligt
till copyrightbelagda eller patenterade och privatägda
handelsvaror.87
87. Om detta har det under de senaste å ren skrivits många
böcker och artiklar. Se t ex Drahos, P., Braithwaite,J:
Information Feudalism. Who Owns the Knowledge Economy? The New
Press 2002, samt Rikowski, Ruth: Globalisation, Information and
Libraries. The Implications of the World Trade Organisation's GATS and
TRIPS Agreements. Chandos 2005.
557
Bibliotekets tillväxtprocess innefattar inte bara ö kningen
av antalet dokument och dokumenttyper utan också
förändringarna i dess organisation mm; detta borde också
studeras ur synvinkeln självständighet och
självreglering. Detsamma gäller frågor om internets
tillväxt och transformationer.
558
Vad ä r det som gör att biblioteken ständigt växer?
Styrs deras tillväxt uppifrån eller styr den sig själv
genom å terkopplingar? S.R. Ranganathan, gav som sagt redan
på 1930-talet en evolutionär definition av biblioteket,
” A library is a growing organism”, och påpekade
samtidigt, att vi inte kan vara säkra på att böckerna,
trycksakerna, alltid kommer att förbli bibliotekens huvudsakliga
medel för spridning av kunskap och information. Biblioteken kommer
antagligen i framtiden att sköta sin huvuduppgift med andra medel,
förutspådde han med hänvisning till bl.a. H.G. Wells
idé om en "universalhjärna”.
559
Om en spontan ordning
560
Begreppet ” spontan ordning” har använts av ekonomer
för att beskriva marknadens sätt att fungera och styra
samhället mot framtiden. Men ekonomerna har närmat sig
begreppet utifrån en modell av den ekonomiska människan
(homo oeconomicus ), som ö verbetonar individens och
företagets egenintresse på samarbetets och samhällets
bekostnad. Ställda inför invändningen att deras
tänkesätt i praktiken leder till ekonomisk och social
ojämlikhet brukar ekonomerna ställa i utsikt, att marknadens
” osynliga hand” nog till slut kommer att
tillrättalägga missförhållandena.
561
Men för att ordnade ekonomiska och sociala förhållanden
ska kunna uppstå krävs uppenbarligen också altruism och
samarbetsvilja. Om begreppet "spontan ordning” ska vara
meningsfullt måste det utgå ifrån en mer nyanserad
människosyn ä n den gängse ekonomistiska.
562
Internet – och därigenom ä ven biblioteket –
utvecklade sig under 1900-talets sista decennium till ett globalt
laboratorium för undersökning och tillämpning av
begreppet ” spontan ordning”. Enligt den
förhärskande kapitalistiska ideologin skulle nätverket
användas som ett nytt och mäktigt fångstredskap i
storföretagens och staternas konkurrens om de globala
marknadsandelarna. Många upptäckte likväl att internet
ä r ett samarbetsnätverk, som kan och bör användas
för att sammanlänka människorna och dela på det
goda, dvs. på ” informationen”.
563
Kommer den globala, fjärde statsmakten att bryta fram spontant ur
nutidens ekonomiska och politiska kaos, medförande en ny ordning?
Kanhända, men bara ifall vi också proaktivt och medvetet
eftersträvar den.
564
En annan förutsättning ä r att den gamla drömmen om
central kontroll måste ges upp. Biblioteket måste fungera som
samarbetsnätverket internet, vars mål uppstår spontant
ur nodernas samverkan.
565
Allas Wikipedia
566
Wikipedias stora framgångar gör att ” alla”
småningom vill använda uppslagsverket som sin
informationskanal. Detta ä r i princip mycket bra. Jag ä r
ö vertygad om att allmänna, offentliga
informationstjänster av public service -typen (t ex Finlands
Rundradio YLE) kommer att behövas också i framtiden.
Våra moderna eller postmoderna informationssamhällen
behöver dem för sin sociala kohesion, eller med andra ord
för att fortsätta att hänga ihop och bilda sammanhang.
567
Men som bekant (det borde å tminstone vara bekant efter Hitler och
Stalin!) ä r risken för maktmissbruk så att säga
inbyggd i dessa gemensamma massmedier.
568
Som ett medium ä r Wikipedia visserligen annorlunda ä n
pressen, radion och televisionen i det avseendet att ”
alla” har möjlighet att lägga in, redigera, korrigera
och deletera information i artiklarna, och dessutom att
påbörja nya artiklar och föreslå deletering av
redan existerande artiklar, mm. Men resurserna och
utgångsläget ä r olika. I skrivande stund noterar jag
att Lennart Guldbrandsson ” som en av de första
wikipedianerna i världen” snart kommer att bli en
wikipedian in residence hos Riksantikvarieämbetet i Sverige
och sålunda påbörja ” en period som anställd
vid en statlig myndighet”. Guldbrandssons uppgift blir ”
att guida två grupper anställda (en i Visby, en i Stockholm)
under deras första redigeringar på Wikipedia"88 .
Också detta ä r i princip en god nyhet. Men om den statliga
instansen inte vore Riksantikvarieämbetet utan SÄPO –
eller NATO, för att inte tala enbart om svenska myndigheter, eller
SCO89 , för att inte tala enbart om ”
västliga” statliga myndigheter – så skulle jag
för min del nog inte vara lika positiv.
88. Se Guldbrandssons inlägg i Riksantikvarieämbetets blogg,
< http://www.k-blogg.se/2012/09/17/gastblogg-riksantikvarieambetets-egen-wikipedian-halsar-valkommen/>
89. Se artikeln ” SCO as a counter to NATO?” i Russia &
India Report, May 16, 2012; < http://indrus.in/articles/2012/05/15/sco_as_a_counter_to_nato_15641.html>
569
Vad bör göras för att effektivt motverka och balansera
de alltför mäktigas makt i informationsflödet?
Bibliotekarierna med sin föredömliga informationsetik och sin
ställning i mellanrummet mellan staten och civilsamhället har
utan tvekan de bästa förutsättningarna i världen
för att i längden se till att informationen inte missbrukas.
570
III MED UPPGIFT ATT DOKUMENTERA OCH TILLRÄTTALÄGGA DE
MELLANFOLKLIGA SAMTALEN
571
[kay_raseroka_speaks.jpg] "Kay Raseroka talar i
bibliotekarieverkstaden under Världens sociala forum i Mumbai
2004. Foto: författaren"
572
Vad svarar man om man blir ombedd att förklara vad Socialt
forum handlar om? Då kan det förstås vara bra om man kan
förklara vad Socialt forum står för. Ä nnu
bättre blir svaret, om man också kan förklara, att
deltagarna i Socialt forum diskuterar och planerar aktioner inom 21
olika temaområden, som motsvarar människornas behov och
viktiga problem. Verkligt ö vertygande skulle svaret bli, om man
också kunde hänvisa till bibliotek och bibliotekarier, som
dokumenterar Socialt forum. Vid det laget skulle man antagligen redan
kunna tala om ett fungerande globalt civilsamhälle. Låt oss
inte separera Världens sociala forum från vad Arthur
Schopenhauer kallade ” mänsklighetens enda
tillförlitliga och bestående minne” .90
90. Jfr Järv & Carlquist (red): Mänsklighetens minne, a.a.
573
Från END till ATTAC (Stockholm-Helsingfors, våren 2001)
574
Först publicerad på finska i Ydin 3/2001. Historien
ä r en mardröm. Vi försöker vakna upp men somnar in
igen. Och mardrömmen fortsätter.
575
On résiste à l'invasion des armées, on ne
résiste pas à l'invasion des idées – Victor
Hugo
576
Tidsavståndet mellan European Nuclear Disarmament (END) och
Association pour la taxation des transactions financières pour
l'aide au citoyens (ATTAC) ä r ungefär 20 å r.
END-manifestet, skrivet av den brittiska socialhistorikern E.P.
Thompson, presenterades för Europa och världen våren
1980 och utkom i en finsk ö versättning hösten 1981.
Ignacio Ramonets gnistrande ledare med rubriken ” Desarmera
finansmarknaderna” publicerades i Le Monde Diplomatiques
decembernummer å r 1997. Ramonet föreslog grundandet av en
förening för införande av Tobins
valutaväxlingsskatt, vilket ledde till att ATTAC-föreningar
uppstod, först i Frankrike och sedan också i många andra
länder. Via internet distribuerades texten senare också
på finska (i januari 2001).
577
Hänger END och ATTAC ihop? Frågan ä r värd att
ställa också om den kan väcka förvåning hos
yngre människor, som knappast har fått höra talas om END
under skolans historielektioner eller i medierna.
578
END och ATTAC ä r två exempel på ” en idé
vars tid har kommit” och om vilka man med visst fog kan
säga: ” Teorin blir till materiell kraft så snart den
griper massorna”, som en 1800-talsfilosof uttryckte saken.
Apropå teori förtjänar också Mary Kaldors (END) och
Susan Georges (ATTAC) insatser ett omnämnande.
579
Typiskt ä r att statsråden och de politiska partierna
(inklusive oppositionspartierna) inte begriper vad klockan ä r
slagen. Idéer vilkas tid har kommit föds inte hos ledarna
för näringslivet eller universiteten. END och ATTAC lyckades
till en början slå ä ven journalisterna med häpnad.
Däremot var folkens breda lager beredda att följa med i
tidsandans nya svängar. Därför var det inte heller
möjligt för samhällsetablissemanget att negligera END
eller ATTAC varefter nya ljud också började höras i
mediernas skällor.
580
I vissa länder förändrades det andliga klimatet på
några få månader, i andra tog det ett eller flera å
r innan END:s och ATTAC:s idéer fick fäste och
därför också började bekämpas. En
vändpunkt för END nåddes 10 oktober 1981. Den dagen
demonstrerade 300.000 människor ” Mot Ö sts och
Västs Atomvapen” i Bonn. Dittills hade pressen cyniskt
avvisat den ” neutralistiska” och ”
pacifistiska” rörelsen, som vågade påstå, att
Roosevelts, Churchills och Stalins Jaltaavtal (1945) inte skulle komma
att vara i evighet. Inför de massiva antinukleära
manifestationerna måste tidningsredaktionerna rapportera att den
gamla världsordning, som stormakterna en gång hade
bestämt nu enligt en bred opinion borde bytas ut mot en ny.
581
I skrivande stund vet jag inte om ATTAC redan har kommit till Tyskland.
I Danmark, Norge och Finland verkar ATTAC etablera sig under vintern
och våren 2001. I Sverige kunde man konstatera att vinden
vänt redan på trettondagen eftersom kvällstidningen till
höger (Expressen) hade betecknat ATTAC som ” en intelligent
motståndare”. Tidigare hade den ifrågavarande draken
beskrivit ATTAC såsom en rörelse av stenkastare.
582
END föddes i Storbritannien medan idén till ATTAC som sagt
härstammade från landet Frankrike, det stora undantaget i
END-rörelsen. Fransmännen ä lskade sina egna atombomber
för mycket. I Frankrike blev tiden inne för END först
efter Berlinmurens fall. Men då hade END:s idé om att
upphäva det kalla krigets blockgränser redan förvandlats
till en världspolitisk realitet.
583
Euromissilerna och Tobinskatten ä r naturligtvis mycket olika
saker. Men de utgör endast topparna på sina respektive
isberg. Euromissilerna representerar bara en bråkdel av
kärnvapenstaternas overkill medan Tobinskatten ä r
” några sandkorn i de alltför snabbt snurrande hjulen i
de internationella finansmarknadernas maskineri” (James Tobin).
För medborgarna i 1980-talets Europa var euromissilerna sista
droppen i de nukleära vansinnesrustningarnas bägare, för
dagens globaliseringskritiska aktivister framstår Tobinskatten
såsom nålstinget mot nyliberalismens finansiella
jättebubbla. Påminner inte euromissilerna och Tobinskatten
trots allt lite om varandra?
584
Ja, såtillvida, att både euromissilerna och Tobinskatten
hjälpte stora människomassor att upptäcka systemets
ö verskott av irrationalitet, förnuftets horror vacui .
” Idéer vilkas tid har kommit” har inte minst
uppstått och fortsatt att uppstå för att råda bot
på elementära brister på sunt förnuft.
585
För att beskriva det kalla kriget mellan NATO och Warschawapakten
myntade E.P. Thompson begreppet exterminism .91
Begreppet används för att förklara hur upprustningen med
kärnvapen fortsätter, till synes okontrollerat, utan att
någon kan stoppa den. Susan George hänvisar för sin del
till det nutida finanssystemets skenbart ohejdbara
utveckling.92
91. Se Thompson, E.P. m fl: Exterminism end Cold War Ed. New left
Review 1982.
92. "Oavsett hur många katastrofer av olika slag som det nyliberala
systemet synligen skapat, oavsett vilka finansiella kriser det må
föda, oavsett hur många förlorare och fattiga det
må skapa, görs det fortfarande så att detta verkar
oundvikligt, en guds handling: detta ä r den enda möjliga
ekonomiska sociala ordning som ä r möjlig och ö
nskvärd”, se Susan George: ” Kort historik ö ver
nyliberalismen”, ö v ers. av Mikael Altemark; < http://www.oocities.org/ungrodallians/histo.html>
586
I bägge fallen ställs vi alltså inför frågor
om det globala systemets styrbarhet. Med sin uppmaning om att ”
rusta ned marknadernas vapen” avser också Ignacio Ramonet
den globala ekonomins okontrollerbarhet, som påminner om
vapenrustningarnas växande spiral. Det ä r ju
därför han talar om en av- eller nedrustning. Men har
finansmarknaderna egentligen något annat vapen ä n sin
autarki?
587
END tog sig främst uttryck i medborgerliga protester i båda
halvorna av det kalla krigets Europa. Protest and survive ,
protestera och rädda livet, var en av END-rörelsens
vanligaste paroller. Fredsdemonstrationerna och -marscherna hörde
till rörelsens mest anlitade metoder.
588
Ä ven ATTAC utlöser en protest, en repulsion mot vår
tids sjukliga fixering vid marknaderna, den nyliberala politikens
alternativlöshet och de multinationella bolagens ö
vervälde. Men ATTAC ä r mer konstruktiv ä n END.
Således har ATTAC gjort parollen UN AUTRE MONDE EST POSSIBLE, en
annorlunda värld ä r möjlig, till sin egen.
589
Också inom END-rörelsen ville man tro, att en annorlunda
värld var möjlig. Först måste man emellertid
garantera att världen som sådan fortsatte att vara
möjlig, att kärnvapenkriget inte var oundvikligt.
590
Skatten på valutaväxling skulle enligt ATTAC kunna bli den
första byggstenen i en ny global finansarkitektur. Det krävs
onekligen demonstrationer, men i en ä n högre grad
behövs ett allmänt uppsving i den medborgerliga verksamheten:
studiecirklar, en levande debatt om politikens och ekonomins
alternativ, samverkan mellan utomparlamentariska och parlamentariska
aktiviteter och internationellt samarbete. END:s
målsättningar var på sitt sätt globalpolitiska.
Rörelsens ville inte bara upphäva NATO:s och Warschawapaktens
beslut om euromissilerna, utan också få slut på det
kalla kriget, som hotade hela människosläktets existens. Men
det kalla krigets centrala fraktur gick genom Europa. Därför
dominerades tänkandet inom END-rörelsen också av en viss
eurocentrism. Vi måste börja handla som om ett enat,
neutralt och fredligt Europa redan existerade , förkunnade
END-manifestet (1980). Denna sats betydde på sin tid uppror mot
” Ö sts” och ” Västs” politiska och
ideologiska grundsatser. Men idag känns det som att END:s program
dels har förverkligats, dels föråldrats. Säkert
ä r i alla fall, att man förr eller senare kommer att
behöva gräva fram fram END ur den historiska avfallstunna dit
END:s idé orättvist och alltför tidigt slängdes.
591
ATTAC behöver inte ö verta END:s eurocentrism men ATTAC:s
anhängare i Europa behöver samarbeta, särskilt i ö
st-västlig riktning. END-rörelsens styrka bestod inte minst i
det direkta samarbetet mellan fredsorganisationerna i Västeuropa
och de regeringsoberoende fredsgrupperna i Sovjet och dess ö
steuropeiska satellitländer.
592
ATTAC inriktar sig i ä nnu högre grad ä n END på en
förändring av det globala systemet och strävar efter att
bli ett positivt och konstruktivt element i globaliseringsprocessen.
ATTAC försöker bygga upp ett samarbete på
medborgarplanet också i nord-sydlig riktning. Att ATTAC faktiskt
har tagit ett steg i denna riktning bevisar Världens sociala
forum , som nyligen (25-30 januari 2001) för första
gången arrangerades i Porto Alegre (Brasilien). ATTAC var en av
forumets initiativtagare. World Social Forum i Porto Alegre ä r
dagens motsvarighet till END-konventen, den europeiska
fredsrörelsens å rliga stormöten i en rad olika
länder och städer under 1980-talet.
593
[...]
594
En dag i världens alternativa centrum (Porto Alegre 2002)
595
Reportage från Världens sociala forum i Porto Alegre
31.1.-5.2.2002, först publicerat i Hufvudstadsbladet 10.2.2002
596
Sociala världsforumet slår masscynismen på käften
genom att samla femtiotusen deltagare till Porto Alegre i Brasilien
för att undervisas av varandra, diskutera, ä ta, dricka, helt
enkelt vara tillsammans. Här frodas filosofin, och detta inte
minst tack vare internet, varförutan denna diskussions- och
debattmaraton knappast hade kunnat förberedas.
597
"Alla här ä r VIP”, lyder ett av forumets stående
uttryck. Liksom internet ä r mer ä n ett medium ä r
deltagarna i II Sociala världsforumet förmer ä n en
mediepublik.
598
Ca 15 000 deltagare räknas som officiella delegater från
organisationer och nätverk i 119 länder, resten ä r
observatörer av olika slag från Brasilien och
grannländerna. Ca 10 000 ungdomar har inrättat en egen
tältstad å t sig.
599
Socialforumets deltagare fattar inte några gemensamma beslut och
röstar inte heller fram några gemensamma resolutioner. Efter
det första forumet i Porto Alegre i början av å r 2001
antog arrangörerna i alla fall en principdeklaration som alla
deltagande organisationer och delegater väntas ansluta sig till.
På den grunden vägrade arrangörskommittén i å
r inbjuda Belgiens premiärminister Guy Verhofstadt, som bad om att
få ordna en konferens under socialforumet. Mats Karlsson, svensk
vicechef för Världsbankens utlandsavdelning, fick inte heller
delta. I sista minuten avvisades också några personer som
redan lyckats ackreditera sig som delegater på forumet när
det hade uppdagats, att de representerade den spanska
separatistorganisationen ETA.
600
ↁ ↁ ↁ
601
Arrangörskommittén utgörs av en rad brasilianska
medborgarorganisationer, inklusive fackföreningscentralen CUT samt
den internationella rörelsen ATTAC.
602
II Sociala världsforumets program ä r en 150-sidig
tabloidtidning fast utan reklam och kändisreportage. Diskussionen
under de fyra forumdagarna 1-4 februari 2002 vrider sig kring
följande axlar: 1) framställningen och förnyelsen av
välstånd, 2) tillgången till välstånd och en
hållbar utveckling, 3) huruvida civilsamhället syns i
offentligheten samt 4) politisk makt och etik i det nya samhället.
Varje förmiddag hålls 7 stora konferenser, varje eftermiddag
20-30 seminarier. Programmet dokumenterar bortåt 800 arbetsgrupper
jämte otaliga specialinslag som t ex Noam Chomskys föredrag
(åhördes av ca 5.000 pers) och PTs 22-årsfest i
saluhallen.
603
Partido dos Trabalhadores (PT) ä r en av förklaringarna till
att denna enorma ansamling av samhällskritik och motstånd mot
den rådande ekonomiska och politiska världsordningen (mot den
globala avsaknaden av ett rättvist och hållbart samhälle
snarare ä n mot ” globaliseringen”) kan ä ga rum
i detta land med dess djupa sociala och politiska klyftor. Genom Olivio
Dutra regerar PT i den sydligaste brasilianska delstaten Rio Grande do
Sul. Som delstatens guvernör ä r Dutra värd för
festen på lördag kväll. Det nya arbetarpartiets (grundat
i slutet av 1980-talet) presidentkandidat Luis Ignacio Lula da Silva,
allmänt kallad ” Lula”, stöds för
närvarande av så många mänskor bland
industriarbetarna och medelklassen, att han anses ha en reell chans att
vinna valet senare i å r. Men kommer ” världens
herrar” (Chomsky) i USA att tillåta en sådan utveckling
i en latinamerikansk stat med ö ver 160 miljoner invånare?
604
Mellan Dutras och ” Lulas” tal kommer plötsligt ett
befrielseteologiskt inslag i form av katolsk hymn på latin.
” Berlinmuren föll, men inte ö ver oss”, tycks
den säga, men jag tolkar den också som en
själamässa ö ver alla PT-borgmästare, som under de
senaste månaderna och veckorna har mördats av partiets
motståndare, eller som en förberedelse för de
prövningar som komma skall.
605
ↁ ↁ ↁ
606
Redan under veckoslutet bryter sig ett tiotal beväpnade män
in i fackföreningsrörelsen CUTs högkvarter i Sao Paulo
för att stjäla kontorsdatorerna och medlemsregistret.
607
Större delen av denna lördag har jag tillbringat med att
å höra och smälta en rad i grunden upprörande
inlägg och diskussioner om ” Kunskap, patent och
kopieringsrättigheter”, som faller under det ö
vergripande temat ” tillgången till välstånd och
en hållbar utveckling”.
608
På 1800-talet kopierade USA Europas kunskaper och teknik. På
1900-talet kopierade Japan Västerlandets kunskaper och teknik.
På 2000-talet vore det väl Afrikas, Asiens och Latinamerikas
tur att kopiera Europas, USA:s och Japans kunskaper och teknik?
609
Just detta försöker emellertid våra vetenskapligt och
teknologiskt långt utvecklade länders regeringar
förhindra. De talar alltid vackert om frihandelns
välsignelser, men i verkligheten understöder och
tillämpar de den mest rigida protektionism som historien hittills
skådat. Med hjälp av ett internationellt generalavtal
strävar de till att föreviga de transnationella bolagens
(sina egna transnationella bolags) privilegium. Det ä r fråga
om Monsantos, Bertelsmanns, Microsofts, Sonys, Panasonics, IBMs, Nokias
m fl korporationers ensamrätt till sin så kallade
intellektuella egendom. Det ifrågavarande internationella avtalet
heter Agreement on Trade-Related Aspects of Intellectual Property
Rights och brukar kallas TRIPS-avtalet.
610
ↁ ↁ ↁ
611
Intellektuell egendom, låter det inte högtravande? Bör
man inte vara jur.dr. i immateriell rätt för att ö
verhuvudtaget få uttala sig om TRIPS-avtalet?
612
I själva verket handlar det om vardagen för alla, nu och i
framtiden, understryker Michael Bailey från den brittiska
humanitära organisationen Oxfam, som tillsammans med Jean-Pierre
Berlain från Frankrikes agronomiska forskningscentral (INRA)
ä r konferensens sammankallare.
613
En peruansk småföretagare tvingas avskeda sina arbetare
för att kunna köpa nya datorprogram. En egyptisk familj har
inte längre råd med skolböcker å t barnen.
Böckerna utges och prissätts numera av ett multinationellt
medieföretag. En indisk bonde måste också ta sin dotter
ur skolan. Han sparar nämligen till utsädet, som ä gs av
ett amerikanskt bolag. Ett barn dör i Kenya, för att dess mor
har inte råd att köpa de nödvändiga men patenterade
läkemedlen.
614
Så går det och så kommer det allt oftare att gå
ä ven i fortsättningen ifall den ” intellektuella
egendomens” nuvarande huvudägare lyckas ro i hamn sitt
TRIPS-avtal.
615
TRIPS-avtalets kungsbegrepp, den ” intellektuella
egendomen”, ä r som hämtat ur Frédéric
Bastiat's berömda petition ” från tillverkarna av
talgljus, stearinljus, lampor, kandelabrar, gatlyktor,
ljussläckare, och producenterna av talg, olja, harts, sprit, och i
allmänhet allt som rör belysning”. I sin satiriska
skrift från 1840-talet föreslog Bastiat att den värsta
utländska rivalen, ” som inte ä r någon annan
ä n solen”, bör förbjudas i lag.
616
1800-talsliberalen Bastiat förstod att göra sig lustig ö
ver de korporativa särintressena. Dagens nyliberaler däremot
strävar efter att upphöja sina korporationers intressen till
universell lag. Det mest hårresande exemplet utgör
patenteringen av sädesslag, som genmanipuleras för att ge
endast en skörd.
617
Enligt TRIPS-avtalet, som stadfäster bland annat den
intellektuella egendomsrätten till sädesslag, ” har
naturen fel”, påpekar Jean-Pierre Berlain. Naturen ger ju
bönderna möjlighet att kringgå patenten med hjälp
av kraftfulla utländska konkurrensmedel i stil med solen och
regnet, som får säden att växa helt oberoende av deras,
de nyliberala fabrikörernas, livsmedelsingenjörernas och
juridikprofessorernas ingripande!
618
Som en sann liberal frihetsälskare talade också
datorprogrammeraren Richard Stallman på konferensen. Han betonade
nämligen att diskussionen om kunskap, patent, kopiering och
upphovsrätt först och främst handlar om människans
frihet, inte om pengar och ekonomi. Enligt GNU/Linux-konceptets
upphovsman Stallman bör vi ö verhuvudtaget inte godkänna
begreppet ” intellektuell egendom”. Intellektuellt
ohederlig ä r den, som utger sig för att täcka
varumärken, datorprogram, böcker, naturlagar osv. under detta
enda luddiga begrepp.
619
TRIPS-avtalets sårbarhet för klassisk liberal kritik och dess
analytiska brister kommer förhoppningsvis att hjälpa och
uppmuntra avtalets motståndare. ” TRIPS-avtalet ä r
verkligen eländigt, vilket gör att vi nog kommer att vinna
vår kamp emot det”, försäkrar Michael Bailey.
620
Rätten att bli ihågkommen (Mumbai 2004)
621
Glimtar från Världens sociala forum i Mumbai å r
2004. Först publicerad i Ny Tid 7/2004. Seminariet ”
Democratization of Information: Focus on Libraries” anordnades av
Network Institute for Global Democratization (NIGD) och Sir Dorabji
Tata Memorial Library (Tata Institute for Social Sciences).
Seminarieledare var Muttayya Koganuramath och Mikael Böök, se
< http://www.nigd.org/libraries/mumbai>
622
På vilket sätt kan informationsteknologin göras
tillgänglig för alla? Hur nå ut ä ven till de
fattigaste? Vilken ä r bibliotekens roll i den nya globala
världen? bl.a. dessa frågor togs upp i seminariet ”
Demokratisering av informationen: Fokus på bibliotek” vid
Världssocialforum i Mumbai i januari 2004.
623
– Bibliotekens uppgift ä r att främja kommunikationen i
samhället. De bör etablera verksamheter, som bestäms av
behoven i de samfund som de betjänar. En bibliotekarie borde vara
intresserad av det omgivande samhället och engagera sig i
dokumentering och kommunikation. Världssocialforum ä r ett
angeläget exempel: här skulle det behövas bibliotekarier
som ser till att bevara, organisera och presentera all den information,
som hundratals organisationer och sociala rörelser för med
sig!
624
Så sade IFLA-ordföranden Kay Raseroka från Botswana, som
höll huvudinledningen i seminariet ” Demokratisering av
informationen: Fokus på bibliotek!"93
Förhoppningsvis kommer hennes uppmaning till bibliotekarierna
också att uppmärksammas av framtida arrangörer av dessa
gigantiska socialfora, där man ofta saknar kunnig hjälp
för att hitta vad och vem man söker.
93. Kay Raseroka var ordförande för internationella
bibliotekariefederationen IFLA 2003-2005. Hon arbetar som
universitetsbibliotekarie i Gaborone, Botswana. Förutom att hon
höll inledningsanförandet ledde Raseroka också
paneldiskussionen under Mumbaiseminariets första session och
fungerade som ordförande för den andra sessionen. Såvitt
jag vet var det första gången ett WSF-evenemang fokuserade
på bibliotek och bibliotekariernas roll i WSF-processen.
Majoriteten av deltagarna var indiska informationsspecialister,
däribland ledarna för Indiska biblioteksföreningen,
chefen för parlamentetsbiblioteket i New Delhi och andra centrala
figurer i det indiska bibliotekssamfundet.
625
Den första av seminariets två sessioner ä gde rum
på söndag 18 januari 2004 kl 9-17 på Tata Institute of
Social Sciences (TISS), som ligger i ett fridfullt parkområde i av
Mumbais ö stra förstäder. Majoriteten av deltagarna (ca
80 pers) var professionella biblioteksmänskor från Mumbai,
Pune, New Delhi, Dharwad (där många av Indiens bibliotekarier
utbildas), Ahmedabad och andra indiska städer.
626
Andra sessionen hölls följande dag kl 9-12 i ett tält
på industriområdet NESCO i Goregaon, en av Mumbais
nordvästra förstäder, där de oräkneliga
(över tusen) konferenserna, seminarierna och workshopparna på
Världssocialforum anordnades. Sessionen stördes av buller
från en byggarbetsplats. Deltagarantal: 25.
627
Alla deltagare poängterade eller utgick ifrån att biblioteken
och bibliotekarierna ä r av stor betydelse för
samhället. Det rådde närapå konsensus om att ett
nätverk av bibliotek med tillräcklig, offentlig finansiering
ä r en nödvändig förutsättning för en
demokratisering av informationen. Samtidigt var man ense om att
demokratiseringen också måste innebära ” en
grundlig förändring i bibliotekets roll”.
628
Förändringen i bibliotekets roll kräver inte minst att
biblioteket som sådant demokratiseras. Talarna på seminariet
lyfte fram två viktiga synpunkter:
629
1. Rätten att bli ihågkommen (The Right to Memory):
biblioteket måste kunna betjäna inte bara de läskunniga
och litterata utan också mänskor och hela folkslag, som
saknar egen litteratur och skriftkultur. Informations- och
kommunikationsteknologin kan och bör utnyttjas tillfullo i detta
syfte. Kay Raseroka, f.d. europarlamentarikern Mirja Ryynänen och
Ravinder Kumar Chadha, chef för parlamentsbiblioteket i New Delhi,
talade på detta tema. De färgstarka demonstrationstågen
och folkliga spektaklen på socialforum inramade effektfullt
” rätten att bli ihågkommen”. På å rets
socialforum konkurrerade utomhusevenemangen nästan ut de
traditionella intellektuella samtalen inne tälten. De iscensattes
av delegationer från Indiens delstater, från
grannländerna Nepal, Pakistan, Tibet, Kina och Sri Lanka, Bangla
Desh och från alla ö vriga hörn av världen.
630
2. Fri programvara med ö ppen källkod (Free and Open
Source Software ): biblioteken och ö verhuvudtaget alla
offentliga informationstjänster bör byggas på
programvara som ä r ö ppen och fri i samma bemärkelse
som vetenskapliga forskningsresultat ä r ö ppna och fria. Det
ä r en förutsättning för tillförlitlighet,
transparens och demokrati. Diskussionen inleddes av bl.a. professor
Rama Reddy från universitetet i Hyderabad och Sunil Abraham,
direktör för ett internetföretag i Bangalore, centrum i
Indiens svällande IT-sektor. Det invändes, att stöd och
service inte ges för fri programvara. Fast nuförtiden
erbjuder t ex en rad firmor i Bangalore stödtjänster om bara
biblioteken ä r villiga att göra avtal med dem som de
hittills gjort med företag som stöder användare av
privatägd programvara (t ex Microsofts program),
försäkrade Sunil Abraham.
631
Under rubriken ” alternativ kunskapsinhämtning”
introducerade den amerikanska nätbyggaren Doug Schuler, känd
som grundare av Seattle Community Network, begreppet ” civil
intelligens”, vilket handlar om samhällets beredskap att
tackla nutidens svåra ekologiska och sociala problem. Men
tyvärr uteblev diskussionen om bibliotekariernas roll i
uppbyggnaden av samhällets kollektiva intelligens (man kommer att
tänka på Gramscis ” En kollektiv intellektuell"!). I
gengäld utredde bl.a. C.R. Karisiddappa, ordförande i Indiens
biblioteksförening, begreppet ”
informationsläskunnighet”.
632
Vilken plats intar biblioteket i statens och samhällets
maktstruktur? I mitt eget inlägg pläderade jag för att
bibliotek och internet bör lyftas till samma nivå som
riksdag, regering och domstolar i grundlagen. Tanken på en
konstitutionell uppgradering av biblioteket och nätet vann
stöd bland seminariets deltagare. Bibliotekarien på Tata
Institute, Dr Muttayya Koganuramath, formulerade saken såhär:
” i dagens informationsmiljö borde biblioteket spela rollen
av ett supersystem”.
633
Fina principer och begrepp. Men glömde vi bort de verkliga
motsättningarna och ojämlikheten i, låt os säga,
Indiens ” informationsmiljö"?
634
Den existerande indiska lagstiftningen om bibliotek, intellektuell
frihet och informationsfrihet (hos oss ä ven kallad
offentlighetsprincipen) nagelfors av tidigare nämnde Ravinder
Kumar Cahdha från riksdagsbiblioteket. Forskaren B.D Kumbar som
gjort en ingående studie av folkbiblioteken i Karnataka
påpekade för sin del att de största indiska delstaterna,
inklusive Uttar Pradesh, Madhya Pradesh , Bihar, Rajastan and Panjab
fortfarande saknar bibliotekslagar. Också i Karnataka, där
ett nätverk av allmänna bibliotek byggts ut både i
städerna och på landet sedan lagen om folkbibliotek antogs
å r 1965, präglas bilden av ” en massa
försummelser och likgiltighet”, sade dr Kumbar.
635
Under seminariets andra session talade f.d. studenten i
biblioteksvetenskap Potare Dilip Pochiran. Han kom från
landsbygden i delstaten Maharashtra, vars huvudstad ä r Mumbai.
Skol- och biblioteksförhållandena på den indiska
landsbygden ä r ” patetiska”, sade han, enligt sin
tolk Rashid Ali, en dokumentärfilmare från New Delhi. Potare
höll nämligen sitt anförande på
Maharashtraspråket marati. Offentligheten domineras av de
politiska partierna, vilka enligt Potare bär skulden för
bibliotekens usla situation. Landsbygden ä r ö verhuvudtaget
marginaliserad. Vi talar om två helt olika världar,
konstaterade Potare, därmed påminnande seminariedeltagarna om
Socialt forums devis ” en annorlunda värld ä r
möjlig”. Potare berättade också att han inte
kunnat avsluta sina studier på grund av sina bristande kunskaper i
engelska, och tillade, att han i alla fall inte hade fått
något jobb efter avslutade studier.
636
Söndagspromenad i Mumbai efter Världens sociala forum
637
Jag kände mig bra (efter forumet drabbades jag nämligen av
diarré och influensa) och gick ut vid sjutiden. På
söndag morgon skulle det inte vara mycket trafik, tänkte jag.
Nå, allt ä r relativt. Jag promenerade ner för
Sion-Trombay Road eftersom man hade sagt mig, att det säljs
tidningar nere vid bron. Så förhöll det sig också.
Efter att ha inhandlat India Express, Times Of India och veckomagasinet
India Today föll jag i samspråk med en lastbilschaufför.
Han sade sig köra mylla till stadens parker och
trädgårdar från något ställe 30 km längre
bort. Jag ställde honom några frågor om livet i de
små envåningshus och ruckel, som kantar denna liksom så
många andra av Mumbais gator.
638
– Vi betalar hyra å t jordägaren för husen, sade
han.
639
Husen byggdes för ca 15 å r sedan. Man bor i de bakre
regionerna, mot gatan vetter små bodar och butiker: tvätteri,
bemannad telefonkiosk, cigarrettbutik, mottagning av pappers- och
metallskrot, barberare, kafé (där man får te men inte
kaffe) osv.
640
– Vi betalar ca 400 rupier (ca 8 euro) i månaden till
Mumbais vattenverk , uppgav mannen och tillade, att det ä r
mycket. Dessutom betalar vi elräkningen.
641
Plötsligt ser jag att presenningen, som täcker den stora
lådan bredvid mig, börjar röra på sig.
Småningom kommer det fram en fot, sedan flera par fötter. Jag
inser att en hel familj håller på att vakna upp till den
vackra söndagsmorgonen. Jag frågar lastbilschauffören
vad då dessa ä r för ena.
642
– De ä r fattiga människor, sade
lastbilschauffören, sådana som gör gräv- och
gatujobb.
643
[pressunalla.jpg] "Sion-Trombay Road, Mumbai 2004. Foto:
författaren"
644
Dagen innan hade jag sett dem gräva fram vattenledningsrör
på andra sidan gatan med gräftor, träfat och sina bara
händer. Sådana diversearbetarsamfund ser man för ö
vrigt ö verallt i Mumbai. De flyttar med arbetsplatsen. Vid dagens
slut betalar firmorna som staden kontrakterat eller
privatföretagaren dem en liten penning. Män, hustrur och barn
från 10 å r uppåt deltar alla i arbetet.
Småflickorna får hålla reda på de minsta syskonen
och bära på spädbarnen. De här människorna bor
ofta i tält och tillreder sin mat ö ver ö ppen eld.
645
Kay Raserokas förslag (Mumbai 2004)
646
Utdrag ur artikeln ”Librarians
and World Social Forums – Unite!” i Information
för Social Change No. 19, Summer 2004. ö vers. MB.
647
Kay Raserokas förslag om att bibliotekarierna borde delta i
Socialt forum och dokumentera det i sina bibliotek väckte
några viktiga frågor. För det första frågan
som den franska bibliotekarien och dokumentalisten Suzanne Briet
ställde för 50 å r sedan: Vad ä r
dokumentering?94
94. Briet, Suzanne: What is Documentation? Selections from Qu'est-ce
que la documentation? (Paris 1951), translated and commented by Ronald
E. Day and Laurent Martinet (2001); < http://martinetl.free.fr/suzannebriet/suzanne_briet.htm>
648
För det andra: Dokumenterar biblioteket idag något annat
ä n sina egna samlingar?
649
För det tredje: Ä r biblioteket oberoende nog? Kan
bibliotekarierna fatta beslut om att delta i dokumenteringen av World
Social Forum? Talar vi om en universell bibliotekspolicy eller om ett
projekt, som något särskilt bibliotek skulle å ta sig
att genomföra? Och varför just Världens sociala forum?
Borde inte biblioteket dokumentera ä ven World Economic Forum (den
inofficiella å rliga sammankomsten för kapitalismens
politiska och ekonomiska ledare i den schweiziska orten Davos)?
650
Kay Raserokas förslag väcker frågor om bibliotekets roll
i den globaliseringsprocess, som också Världens sociala forum
vittnar om och "dokumenterar”.
651
Det ä r också värt att fråga om Världens
sociala forum i sin tur vore intresserat av samarbete och
sammanlänkning med biblioteken. Ä r WSF:s internationella
råd redo att ta emot IFLA bland sina medlemsorganisationer?
652
ↁ ↁ ↁ
653
"Den europeiska dokumenteringens aktiva period inföll från
1895, då Henri Otlet och Henri Lafontaine grundade International
Institute of Bibliography i Bryssel till tiden å ren efter andra
världskriget då informationsvetenskapen blev dess
undergång”, berättar Ronald E. Day i The Modern
Invention of Information .95
95. Day, Ronald E.(2001): The Modern Invention of Information.
Discourse, History and Power . Southern Illinois University Press, s
7.
654
Det verkar inte bättre ä n att bibliotekarierna har ersatt
begreppet dokumentation med begreppen ” information” och
” metadata”.
655
Detta ska förstås inte tolkas som att bibliotekarierna inte
längre har ett hum om dokumentering. Efter workshopen i Mumbai
gick jag till stadsbiblioteket i Helsingfors för att informera mig
om dess information om Världens sociala forum (och i hopp om att
hitta mer information om WSF). En medlem av personalen vid biblioteket
i Malm, ett av de 35 lokala bibliotek, som ingår i Helsingfors
stadsbiblioteks biblioteksnät, letade fram hänvisningar till
6 artiklar i tidskrifter, och till 9 artiklar i finska tidningar.
För vissa av artiklarna, kunde hon erbjuda utskrifter av de
fullständiga texterna. Hon tog också fram 67 referenser till
tidskriftsartiklar om WSF från den kommersiella databasvärden
EBSCO, som biblioteket har avtal med.96 Jag måste
säga, att detta urval av samhällsvetenskapliga tidskrifter
och tidningar (en film om WSF nämns också) var informativt.
Många av de listade artiklarna visade sig dessutom kunna
läsas avgiftsfritt på nätet.97
96. EBSCO står för Elton B. Stephens Company. Företaget (
gr 1944) prenumererar på mer ä n 250.000 tidskrifter och
betjänar mer ä n 50.000 bibliotek ö ver hela
världen med artiklar ur sina databaser. För ö vrigt
tillverkar EBSCO bl.a. fiskedrag och plåttak. Dessutom ä r
EBSCO i fastighetsbranschen. Å rsomsättningen ö versteg
1 mrd USD å r 1997. (Källa: < http://www.ebsco.com/)>
97. Jag har sparat en kopia av materialförteckningen här
< http://www.kaapeli.fi/book/varia/ebsco_listing.txt>
656
Bibliotekarien hittade också fyra böcker om World Social
Forum i Nationalbibliografin Fennica. ” Maailman
sosiaalifoorumi” (WSF på finska) dök upp i databasens
fält för ” ä mne, företagsnamn”.
657
En av dessa fyra böcker98 fanns i nio bibliotek i
huvudstadsregionen. Den 13 juni 2004 var sex av bibliotekets sammanlagt
tio exemplar av denna bok utlånade, en befann sig i transit och
fanns inne, klara för utlåning. Inte illa!
98. Globaali Demokratia (2003) av Heikki Patomäki och Teivo
Teivainen.
658
Bokföring (Bamako, jan 2006)
659
Inlägg i en ad hoc-workshop under den del av ”
Polycentriskt socialt forum” som anordnades i Bamako, Mali, i
januari 2006. I workshopen deltog medlemmar av Network Institute
för Global Democratization samt Tax Justice Network. Ö
versatt från engelskan. Inlägget inspirerades av
'bookkeeping', ett av engelskans ord för bokföring.
660
Bokföring ä r naturligtvis en ekonomisk syssla, som ekonomer,
revisorer m fl utför eller har ansvaret för i banker,
affärsföretag, föreningar mm. Bibliotekarierna ä r
visserligen också ett slags ” bokhållare”, men
då avser man inte ekonomiska dokument, å tminstone inte i
första hand... Bibliotekarierna känner det inte som sin mest
angelägna uppgift att dokumentera finanserna, varken offentliga
eller privata.
661
Ä ndå lär just bokhålleriet alias bokföringen
ha varit huvudsyftet med de allra första biblioteken i det gamla
Sumer.
662
Sädesodlingen i Sumer leddes av tempeladministratörerna,
vilka behövde hålla koll på sina jordägor och
skördar, och på sina skulder. De gjorde anteckningar om sin
verksamhet med kilskrift på lertavlor. Då lertavlorna
växte i antal började tempelbokförarna spara sina
affärshandlingar i särskilda utrymmen där lertavlorna
förvarades i trälådor, korgar eller kistor av tegel. Vid
varje behållare fästes en särskild lertavla, där
katalogen ö ver behållarens innehåll antecknades.
Förutom affärsdata sparades också hymner, böner och
besvärjelser. Så uppstod de första "biblioteken”
ur den sumeriska tempelbokföringen.99
99. Jfr Lerner, Fred: The Story of Libraries from the Invention of
Writing to the Computer Age , Continuum, New York 2002, s 13-14.
663
Nu kan man fråga sig om vi lever i ett samhälle där det
har blivit aktuellt att å terförena vad historien under
så många å rhundraden har skiljt å t. Har det
blivit dags att ä n en gång kombinera de ekonomiska
verksamhetsböckerna med den ö vriga skriftkulturens
böcker, fast denna gång kanske inte under samma tak, utan
snarare i bibliotekariens surfplatta?
664
Den så kallade digitala revolutionen ö ppnar utan tvivel
tekniska möjligheter för en å terintegrerad
informationsstruktur. Redan i sin föreliggande form
förebådar internet det nya integrerade bibliotek som ur
teknisk synvinkel förmår göra all information
tillgänglig för alla utan dröjsmål –
inklusive all ekonomisk och finansiell information.
665
Men vill vi verkligen ö ppna upp de ekonomiska och finansiella
” böckerna"? Det ä r frågan. Finns den politiska
viljan?
666
Frågan går rakt mot den förhärskande ideologin vid
det tjugoförsta å rhundradets början. Men i en situation
där hälften av alla finansiella flöden passerar via
skatteparadisen, med regeringarnas tysta medgivande, behöver vi
spana efter nya lösningar. Låt oss därför kasta en
fördomsfri blick på bibliotekens sociala och politiska roll.
I internetåldern vore ett å terupplivande av bibliotekens
ursprungliga bokförarfunktion inte bara tekniskt möjlig utan
det kunde också i vissa fall vara motiverat av sociala och
politiska skäl.
667
Bibliotekets roll i samhällets allmänna ”
bokföring” regleras naturligtvis av otaliga lagar,
föreskrifter och vanor. Att frågan sällan tas upp till
granskning beror inte minst på dess vidlyftighet. Den
finländska biblioteksforskaren Timo Kuronen fäller en
intressant anmärkning i detta ä mne i sin avhandling om
bibliotekens stöd samhällsdebatten. Kuronen konstaterar, att
den lagliga rätten till information ä r begränsad till
offentliga dokument, myndigheternas handlingar och vissa
förvaltningsfrågor som berör privata individer.
Någon allmän informationsfrihet som innefattar information om
den privata marknadsekonomin existerar inte. Några utsikter
för att en sådan lag ä r på väg syns inte
heller. Timo Kuronen betonar att detta ä r ett allvarligt problem
eftersom privatsektorns andel av alla sociala tjänster
kontinuerligt växer. Informationen om marknaderna ä r en
blind fläck i informationsfriheten, skriver Kuronen, och detta
beror enligt honom på att information betraktas som en vara,
vilken kan ä gas liksom vilken annan vara som helst.100
100. Detta stycke bygger på Kuronen, Timo: Kansalaiskeskustelun
edellytykset ja mahdollisuudet tietoverkkojen aikakaudella
(Medborgarnas diskussioner under datanätsepoken,
förutsättningar och möjligheter), Acta Electronica
Universitatis Tamperensis 31 , Tampere 2000; < http://urn.fi/urn:isbn:951-44-4814-6>
. För den som inte läser finska kan nämnas, att
avhandlingen ä r försedd med ett rätt utförligt
sammandrag på engelska.
668
Vem skulle kunna tänkas stifta en grundlag om information
rörande marknadsekonomin? Den här frågan leder tillbaka
till vårt WSF (Världens sociala forum), som också var
vår utgångspunkt.
669
Om andan i de (väst)afrikanska biblioteken
(Bamako-Ougadougou-Accra 2006)
670
Först publicerad i BiS 1/2006. På finska i Kirjastolehti
3/2006 och på engelska i Information
Equality, Africa Newsletter of the Progressive African Library and
Information Activists' Group, PALIAct No. 2 Dec 2006
671
Kan det traditionella biblioteket fylla afrikanernas behov? Till
utgångspunkt för mitt resonemang om frågan ska jag ta
två utmärkta men till synes motstridiga inlägg i ä
mnet, skrivna av Shiraz Durrani respektive Kay Raseroka.101
101. Durrani, S: ” Kommer Nyanjiru att förbli tyst”
respektive Raseroka, K: ” Ett paket Fingersockor”. Vad kan
biblioteken i Afrika göra för att ö ka kunskapen om
HIV?”, i BiS 2:2005, ss 20-24. Durranis text utkom första
gången i University of Nairobi Library Magazine, No. 4, 1980 och
har senare flera gånger blivit omtryckt och ö versatt till
olika språk.
672
Durrani berättar om en ung kvinna på landet, Nyanjiru, som
ä r tvungen att arbeta dygnet runt för att förse sig
själv och sin familj med föda, kläder och bostad.
Nyanjirus mödor kontrasteras mot Kamaus vardag. Kamau arbetar i
ett bibliotek, som upprätthålls med ”
utvecklingsbidrag” från ett nykolonialt moderland.
673
Nyanjirus informationsbehov ä r enligt Durrani tydliga: hon vill
ha ” information som hjälper henne att ö
verleva”.
674
Men Kamaus bibliotek kan inte hjälpa Nyanjiru. ” Nyanjiru
känner inte till något bibliotek och inget bibliotek
känner till Nyanjiru.” Nyanjiru ä r i själva
verket oacceptabel för bibliotekarierna. Deras regler
utestänger henne. ” Tystnad i biblioteket!” Kommer
bibliotekarierna att lyckas tysta ner Nyanjiru för gott?
frågar Durrani.
675
Raseroka bemöter102 Durranis berättelse om Nyanjiru
med ett exempel som visar hur människor kan dra nytta av
biblioteket ä ven om de själva aldrig har besökt ett
sådant. Historien berättas ur en ä ldre kvinnas
synvinkel. Hennes dotter, Thandi, ä r döende i AIDS. Thandis
egna unga döttrar hjälper sin mormor att klara av den
svåra situationen. De inte bara ger handtag när det
behövs utan de bidrar också med viktig information om hygien
och vård av AIDS-patienter. På en kurs, som anordnats av
biblioteket har de lärt sig att inte röra vid HIV/AIDS
patienter utan skyddshandskar. Konstigt att man ska behöva ha
handskar på sig när man sköter om sitt eget barn, tycker
mormodern. Å andra sidan litar hon på sitt barnbarn. Till
slut går hon med på att använda "fingersockorna”
och hela familjen kan andas ut.
102. Det ä r lite oklart om Kay Raseroka faktiskt skrev ” Ett
paket fingersockor” som ett svar till Durrani. Kay Raseroka
ä r universitetsbibliotekarie i Botswana. Å ren 2003-2005 var
hon ordförande för International Federation of Library
Associations (IFLA).
676
Enligt Raseroka visar det här exemplet hur ” biblioteken kan
spela en roll som förmedlare av information mellan barn, som
använder bibliotekets resurser som en del av sitt lärande i
livskunskap, och de samhällen de kommer ifrån” och hur
” biblioteken kan underlätta en diskussion mellan
generationerna om den traditionella, inhemska livskunskapen och
samhällets kulturella värderingar, så att den blir en
integrerad del i anpassningen till förändrade
levnadsmönster, förmedlade genom läsning och
tevetittande”.
677
Shiraz Durranis och Kay Raserokas berättelser innehåller
viktiga budskap om bibliotekets relevans (och irrelevans) för
majoriteten av vanliga afrikaner. Budskapen ä r till synes mycket
motstridiga. Durrani vill gå rakt på det politiska problemet
medan Raseroka pekar på en fråga som ligger bortom den
omedelbara politikens sfär: nödvändigheten av att bygga
upp en vetenskaplig kultur. Men ä r detta en så kallad
antagonistisk motsättning? Talar Durrani och Raseroka ö
verhuvudtaget om samma sak, och ifall de faktiskt gör det, talar
de inte helt enkelt förbi varandra? Handlar deras berättelser
till syvende og sidst om bibliotek? Handlar de inte snarare om hur
människorna lever och dör i dagens Afrika? Var går
gränserna för vad man rimligen kan kalla ett bibliotek?
678
De här frågornas antal och svårighetsgrad känns
förlamande. Jag försöker upplösa min mentala kramp
genom att berätta en egen historia.
679
Först några ord om biblioteksverkstaden på Världens
sociala forum (härefter WSF) i Bamako (Mali) i januari. Varken
Shiraz Durrani eller Kay Raseroka deltog visserligen där. Men
andligen var båda högst närvarande, skulle man kunna
säga.103
103. Shiraz Durrani ä r en kenyansk bibliotekarie, som tvingades i
landsflykt under Daniel Arap Mois regim. Han ä r sedan flera
å r verksam som forskare och universitetslärare i London. Om
Kay Raseroka, se ” Kay Raserokas förslag”.
680
Seminariet i Bamako var tänkt som en uppföljning av en
diskussion om ” bibliotekets roll i demokratiseringen av
informationen” , som Kay Raseroka inledde på WSF i Mumbai
å r 2004. Där sade Kay att så många bibliotekarier
som möjligt borde delta i WSF tillsammans med världens
församlade medborgarrörelser och -aktivister. Och inte bara
det: bibliotekarierna borde också dra sitt strå till stacken
genom att dokumentera all den information som WSF producerar i sina
bibliotek!
681
Det var just detta som vi fortsatte att diskutera i Bamako, och ur
diskussionen föddes ett beslut: dokumenteringen av WSF i
biblioteken ska börja på WSF i Nairobi i januari 2007!
Förtjänsten för framsteget – steget från att
bara säga det till att också göra det – kan i
någon mån tillskrivas Shiraz Durrani, fast han inte kunde
delta personligen. En förutsättning för att planen ska
kunna genomföras ä r nämligen organisationen
"Progressive African Library and Information Activists”
(PALIAct), som Shiraz m.fl. håller på att grunda för att
ta itu på allvar med problemet om "relevant
biblioteksservice” för afrikaner.
682
För att bevaka och samla in informationen från
mammutevenemanget WSF i Nairobi 2007 kommer det att behövas
hundratals bibliotekarier, menar Esther Obachi, den ena av två
PALIACt-ivister från Kenya som deltog i biblioteksverkstaden i
Bamako.
683
[ba_kenyabibliotekarier.jpg] "Esther Obachi
berättar om biblioteken i Kenya, Bamako 2006. Foto: förf."
684
Följaktligen har Esther Obachi till att börja med skisserat
en kurs för ” utbildare av utbildare” (training of the
trainers). Deltagarna i denna kurs, som preliminärt ska
hållas i Nairobi i juni 2006, ska få en introduktion till
tematiken på socialt världsforum 104 , baskunskaper i
journalistik och användning av mediateknologi samt etiska och
juridiska synpunkter som hjälper dem i deras uppdrag. Det
gäller också att finna formler för hur informationen om
WSF ska förvaltas, presenteras och spridas i biblioteken.
Programmet ä r med andra ord ambitiöst så det
förslår.
104. Socialt världsforum handlar vanligen om sambandet mellan
lokala orättvisor och globala aktörers handlande. Exempel
på lokala problem ä r brist på vatten eller
biblioteksservice. Ett praktexempel på globala aktörer som
skapar problem ä r WTO. Världshandelsorganisationens regimer
för tjänstehandel (GATS) och "intellektuell egendom”
(TRIPS) hotar också bibliotekens framtid. Jfr Ruth Rikowski:
Globalisation, information and Libraries. Chandos, Oxford 2005.
685
Som sekreterare för Kenya Library Association har Esther Obachi
god kontakt med biblioteksfolket och -fältet. I skrivande stund
ä r finansieringen av projektet däremot en ö ppen
fråga. Så mycket som det idag talas om utvecklingsrundor och
hjälp till Afrika skall det väl ä ndå gå att
hitta en skärv också för detta projekt!?
686
Efter WSF i Bamako satte jag mig på bussen för att å ka
tillbaka till Accra i Ghana via Ougadougou i Burkina Faso. (Från
Ghana skulle jag sedan å tervända hem till Finland.) Under
denna färd skulle jag, tänkte jag mig, skaffa mig lite
förstahandsinformation om det aktuella biblioteksläget i
nämnda länder och städer.
687
Ö verallt jag kom såg jag orden telefon och
telekommunikation, och ofta dessutom ordet internet, skrivet på
skyltar och husväggar. Huset kunde vara hur anspråkslöst
som helst, ofta bara ett skjul eller en hydda. Ä ndå var det
en knutpunkt i det globala kommunikations- och informationsnät,
som hjälper afrikanen att upprätthålla kontakten med
sina miljoner utvandrade bröder och systrar i diasporan. Eftersom
nätet också ä r också en av
grundförutsättningarna för ett modernt
biblioteksväsende tyckte jag mig skåda lika många
potentiella eller virtuella bibliotek längs huvudstråken,
där jag vanligen tog mig fram. Några bibliotek i ordets
traditionella mening fick jag också se. Mer om dem lite
längre fram.
688
[ba_langsvagen2.jpg] "Telefonkiosk mm. vid
landsvägen mellan Bamako och Ouagadougou, 2006. Foto:
författaren"
689
[ba_internetcafe.jpg] "Ett internetcafé i Accra
(Ablenkpe), 2006. Foto:författaren"
690
Under WSF i Porto Alegre för några å r sedan blev jag
bekant med Clémentine Ouedraogo från Ouagadougou, där
hon dirigerar organisationen Promo Femmes.
691
Clémentines kollega Agathe Ouedraogo brukar animera Promo Femmes
filmförevisningar och diskussioner om kvinnornas rättigheter.
En kväll följer jag med Agathe till byn Korom, som ligger
några mil från huvudstaden.
692
När vi anländer vid å ttasnåret har mörkret
redan hunnit falla (byn saknar tillsvidare elektricitet) ö ver
alla dem som samlats utanför byskolan. De flesta av byns
invånare har ställt upp: både männen och kvinnorna,
lärarna och eleverna, barnen och föräldrarna.
693
Medan generatorn sätts igång och filmprojektorn riggas upp
visar Agathe mig resultaten hittills av samarbetet med byborna. Vi tar
en titt på borrbrunnen, sädesmagasinet, kvarnen och
bryggeriet där kvinnorna gör dolo , ett slags ö l.
De här småskaliga anläggningarna leds och administreras
av kvinnokommittéer och finansieras med mikrokrediter, som
beviljas av Promo Femmes. Borrbrunnen ä r en större satsning,
finansierad av Church World Service.
694
Ä nnu en inrättning bör nämnas i sammanhanget: byns
” alfabetiseringsrum”, där Promo Femmes drar
tvåmånaderskurser för byns kvinnor, sex timmar per dag.
695
Kvällens film, Promo Femmes egen amatörproduktion,
berättar med humor och fart om hur en ung flickas ä ktenskap
med bychefen blir avstyrt. Budskapet om tvångsäktenskapets
förkastlighet tas emot med många spontana reaktioner under
och en rätt livlig diskussion efter förevisningen.
696
Fråga mig vad folkbildning ä r för någonting.
Då pekar jag på Promo Femmes verksamhet i Korom.
697
Men fråga mig inte vad folkbildning och bibliotek har med varandra
att göra. För då svarar jag att frågeställaren
inte har en aning om hur prekärt biblioteksläget ä r i
Burkina Faso och knappast någon aning om bibliotek ö
verhuvudtaget.
698
Biblioteket ä r relevant för afrikanerna, om bara dess
animatörer hittar den rätta andan. Alla bibliotek
behöver animeras. Alla bibliotek behöver en anda.
Bibliotekens anda skapas inte av böckerna. Det ä r
bibliotekarierna som animerar biblioteken.
699
Jag söker bibliotekens anda i Ouagadougou. Och vad finner jag? Jo,
en bokbuss, som några medborgare i den franska staden Grenoble
för ett antal å r sedan skänkte å t invånarna
i den burkinabéska huvudstaden.
700
Bokbussen betjänar stadens lyceer. Här får eleverna
låna franska skolböcker från 1980- och 1990-talet, men
också romaner av Enid Blyton, Honoré de Balzac, John le
Carré, Rudyard Kipling och Det Bästas romanurval (på
franska) från 1956, 1957, 1958... Vilken underlig samling av
böcker från andra tider och andra världsdelar! Men vad
vore biblioteket utan sådant gammalt läsgods av mer eller
mindre tvivelaktig kvalitet? Här finns också Le livre de
Li Po, un des plus grands poetes Chinois (701-762). Undrar om ens
de medeltida universitetsbiblioteken i Afrikas kulturvagga Timbuktu
kunde erbjuda några diktböcker från Kina?
Trettonhundratalsresenären Ibn Battuta, som besökte både
Kina och Timbuktu skulle antagligen ha stannat en vecka till i
Ougadougou enbart för att läsa den här boken, spekulerar
jag. (Men dumt nog tar inte jag mig tid att göra det.)
701
Det roliga men samtidigt tragiska ä r att böckerna i
bokbussen ä r så gott som sönderlästa. Eleverna
gråter efter flera böcker, intygar Emmanuel Tassambedo,
bokbussens sympatiske chaufför och animatör. Det har
gått flera å r sedan det senaste tillskottet till bokbussens
samling.
702
[ba_ouaga2.jpg] "Emmanuel Tassambedo i sin bokbuss, Ouagadougou 2006.
Foto: författaren"
703
Alla böcker i bokbussen bär en stämpel: DASE.
Direction de l' Action Sociale et de l' Education de la commune d'
Ouagadougou. Emmanuel stänger för dagen och jag går
till DASE för att ta reda på mera om stadens bibliotek.
704
Tjänstemannen på DASE försäkrar att det finns ett
bibliotek i varje arrondissement. Och ett stadsbibliotek. Jag får
adressen dit och skyndar iväg.
705
Men stadsbiblioteket ligger lite avsides och det tar längre tid
ä n beräknat att komma fram. När jag väl ä r
där ä r klockan redan en kvart i fem. Biblioteket skulle
stänga fem men idag har man tydligen stängt tidigare ä n
vanligt. Jag undrar om detta när allt kommer omkring alls ä r
ett bibliotek. Så här står det på skylten
utanför:
706
COMMUNE DE OUAGADOUGOU
707
DIRECTION DES ARCHIVES
708
DE LA DOCUMENTATION
709
ET DE LA BIBLIOTHÈQUE
710
En biblioteksledning utan bibliotek kan jämföras med en
generalstab utan armé. Men liksom en general vid behov ska kunna
stampa fram en armé ska väl en biblioteksledning kunna
göra någonting för att råda bot på
eländet? Grunda en biblioteksrörelse? PALIAct? WSF?
711
ↁ ↁ ↁ
712
I Accra besöker jag The George Padmore Research Library of
Africa Affairs i hopp om att hitta litteratur om afrikansk
federalism.
713
Padmorebiblioteket ä r inte längre i lika gott skick som
å r 1969 då jag var här första gången, och det
har varken fått internet eller elektronisk katalog ä nnu, men
det ä r icke desto mindre fortfarande ett fint bibliotek.
714
Jag måste också erkänna att jag uppskattar tystnaden i
Padmorebibliotekets läsesal. Det ä r skönt att få
dra sig undan ett tag i Padmorebibliotekets lugn och ro.
715
Accra har blivit en stökig storstad. För närvarande
byggs många nya kyrkor och moskéer i Accra. Tänk om man
skulle bygga bibliotek i stället!
716
Padmore-bibliotekarierna hjälper mig att finna de rätta
böckerna med information om Modibo Keitas, Léopold Sédar
Senghors, med fleras försök att grunda en Malifederation i
slutet av 1950-talet.105
105. ” The connotations of federalism could be both radical and
conservative and depended on the user and the precise referent if, as
was not often the case, this latter was made clear. As a subject for
impassioned political oratory it was ideal; as a means of clearly
delineating issues, it left much to be desired. It soon became the
dominant theme of French West African politics.”. Cit. enl.
Foltz, William J.: From French West Africa to the Mali
Federation. Yale University Press 1965, s 68.
717
[ba_padmore.jpg] "Padmore-bibliotekets läsesal, febr 2006. Foto:
författaren."
718
Det vore viktigt att granska Europas och Afrikas relationer på
nytt ur ett federalistiskt och antikolonialistiskt perspektiv. Då
måste t ex Modibo Keita räddas från från
glömskan. Modibo Keita var den självständiga republiken
Malis (fd franska Sudans) första president (1960-1968) och
premiärminister i Malifederationen (1959-1960), som förutom
Mali och Senegal också var tänkt att inbegripa några
andra nya stater som hade ingått i det f.d. franska
kolonialväldet. En som säkert skulle instämma i dessa
å sikter ä r Shiraz Durrani. Möjligen också Kay
Raseroka. För ö vrigt har Kay Raseroka rätt:
upplysningens tid ä r inte förbi. Biblioteket kan och
bör fortsätta att komma människorna till hjälp,
direkt eller indirekt, i deras försök att ta kål på
pesten och kriget.
719
Biblioteket känner inga gränser. Biblioteket ä r varken
en europeisk eller en afrikansk uppfinning. I stället ä r
Afrika och Europa, liksom Asien, Amerika och Australien uppfunna i
biblioteket. Biblioteket ä r lika gammalt som samhället och
staten. Världsdelarnas namn ä r av yngre datum. De dyker upp
först i myterna och litteraturen.
720
Nu skulle det gälla att ge begreppet federalism ett klart och
konkret innehåll. Biblioteket kunde och borde ta initiativet till
ett världsbibliotek, som hjälper människorna att kasta
av sig imperiernas och nationalismernas ok. Världsbibliotekets
ekonomiska och teknologiska förutsättning har ju mognat. Dess
namn ä r internet. Internet och biblioteket ä r i grunden ett
och detsamma. Internet ä r bara det nyaste skottet på
bibliotekets stam.
721
Att grunda ett bibliotek (Nairobi 2006-7)
722
Först publicerad i BiS 1/2007.
723
Att grunda ett bibliotek. Det var det vi sysslade med under World
Social Forum i Nairobi i januari å r 2007.
724
Den uppdämda, oförlösta spänningen i detta ord:
Biblioteket!
725
Biblioteksmetaforen. Biblioteksdrömmen. Det fantastiska
nätverket. Kort sagt internet.
726
Vi, som grundade www.wsflibrary.org var sjuttio ö stafrikanska
bibliotekarier och några till, däribland jag själv, som
ä r biblioteksaktivist.
727
En av de sjuttio har redan gått bort. Han hette Samuel. Jag kan
inte säga att jag kände honom väl. Han skrev: Dear
Mikael, I support the revised version of classification, because it is
clear; easy to follow and easy to understand. However, I am of the
opinion that in order work to look orderly, there is need to arrange
the 21 actionable themes in alphabetical order. Thank You . Jag hade
gärna fortsatt diskussionen om klassificeringen av WSF:s
aktiviteter med Samuel. Frid ö ver hans minne!
728
Att grunda ett bibliotek ä r många stora statsmäns
dröm. Men har folket någonsin grundat ett bibliotek?
729
Ä r folkbiblioteket folkets bibliotek? Riskerar det att bli kallat
för ett populistiskt bibliotek?
730
Flertalet av de sjuttio ö stafrikanska bibliotekarier, som deltog
i pilotprojektet, var universitetsbibliotekarier. Att vara
universitetsbibliotekarie ä r å tminstone ytligt sett en
annan sak ä n att vara folkbibliotekarie.
Universitetsbibliotekariens uppdragsgivare ä r universitetet;
folkbibliotekariens, folket.
731
Vi vill dokumentera socialforumets processer, hur ett
världssamhälle blir till.
732
Blir det till?
733
Ja, bevisligen, tillräcklig dokumentation finns redan att
tillgå.
734
Vad ä r den mångomtalade globaliseringen om inte
världssamhällets tillblivelse?
735
Världens sociala forum kan anses vara ett bindande bevis, ett
dokument, som visar att globaliseringen har gått in i ett
avgörande skede.
736
Och ö nskas dokument i trängre mening kan man leta fram WSF:s
principförklaring (Charter of principles ) från å
r 2001. Kärnpunkterna i denna världssamhällets Magna
Charta, skrivet av nutidens Johan Utan Land (även kallad Den
Globala Rättviserörelsen): vi ä r ett ö ppet forum
som vill motarbeta nyliberalismen. An Open Space – ett
ö ppet rum.
737
Vi släpper alltså inte in Tony Blair, ty han inkarnerar
nyliberalismen och den nyaste (pågående) imperialismen.
738
Nicolas Sarkozy får inte heller vara med.106
106. Lästips: länken ” What is the Social Forum?"; http://www.wsflibrary.org
!
739
2.
740
För ett å r sedan upplät ett stadsbibliotek i Finland en
hylla för smärre skrifter, broschyrer och lösblad om
socialforumet. Där står nu WSF-hyllan bredvid
utrikesministeriets hylla med information om EU!
741
På senhösten bad jag om att få framföra en ö
nskan till chefsbibliotekarien: skulle biblioteket kunna grunda ett
webb-bibliotek för dokumentationen om det sociala forumet?
742
Chefen sade inte nej direkt. Men till att börja med ville hon ta
reda på vad staden tyckte om förslaget.
743
När våren redan var i antågande (jag tillbringade en del
av vintern i Nairobi) dök svaret upp i min epostlåda: ...
bibliotekets sidor ä r en del av stadens publiceringssystem och vi
på biblioteket kan inte göra annorlunda tekniska
lösningar utan lov från chefredaktören för stadens
hemsidor eller å tminstone inte utan hans vetskap. Och ifall vi
skulle låta göra någonting annat på hemsidorna
ä n vad man i det nuvarande systemet tillåts göra,
måste vi beställa det från WissenLifebelt, vilket vore
dyrt. Hos oss har vi bara rent informativ service på bibliotekets
webbsidor. Vi har t.ex. ingen service som förutsätter
inloggning och inte heller några diskussionsfora o.dyl. som
tydligen skulle komma ifråga i det här fallet . (Det
här citatet har jag ö versatt från finskan, varvid jag
som synes har velat skona staden från negativ publicitet genom att
inte nämna dess namn; och namnet WissensLifeBelt, som syftar
på en multinationell kunskapskorporation, ä r fingerat.)
744
3.
745
Efter detta mellanspel kvarstår frågan: hur skall Wsflibrary.org utvecklas
vidare? Finska ambassaden i Nairobi stödde pilotprojektet med
pengar107 och nu gäller det förstås att
anskaffa finansiering för fortsättningen.
107. projektets bakgrund utreds i tidskriften Information for Social
Change, vinternumret 2006-2007; < http://www.libr.org/isc>
746
Projektet går ut på att skapa bestående länkar
mellan bibliotek och socialforum (institutionerna) och mellan
bibliotekarierna och det blivande, vardande, världssamhällets
medborgare (agenterna). För att detta skall lyckas måste
visserligen mycket till. Men bli nu inte rädd! Vi planerar ju inte
att göra någonting förfärligt som att starta ett
krig på andra sidan av jordklotet för att behålla
kontrollen ö ver oljetillgångarna, eller någonting annat
i den stilen. Det vi försöker göra ä r bara att
grunda ett bibliotek!
747
[ba_WSF-groupfoto2.jpg] "Deltagare i WSF Library
Project, Nairobi 2007. Foto: Esther Obachi"
748
Just nu funderar vi som sagt på att dokumentera det sociala
forumet, någonting som pressen och medierna gärna struntar i
eller bara gör på ett mycket slarvigt och ytligt plan.
749
För inte så länge sedan var dokumentering, dokumentera,
dokumentalist osv. stora begrepp ute bland biblioteksfolket. Den
franska bibliotekarien Suzanne Briets skrift Qu'est ce que la
documentation? (1951) präglas av en omisskännlig
entusiasm och framåtanda. Hos Briet fungerar
bibliotekarien-dokumentalisten som en skapande intellektuell, vars
yrkesuppgift består i att samarbeta med och stöda de
vetenskapliga forskarna genom sin 'dokumentering'.
750
Nu kunde man ju tycka att bibliotekarien i det allmänna
biblioteket, folkbiblioteket, också borde vara en skapande
intellektuell, som samarbetar med och stöder alla
sanningssökare och utforskare av verkligheten, ä ven om alla
dessa utforskare knappast ä r vetenskapliga (och just
därför!). Men under senare hälften av 1900-talet och i
början av 2000-talet tycks bibliotekarierna ha lagt den aktiva och
skapande dokumenteringen på hyllan.
751
Det här syns tydligast i bibliotekets och bibliotekariernas
sätt att förhålla sig till internet. Man anpassar sig,
man gömmer sig bakom stadens ledning eller universitetsledningen,
man spelar med som den snälla flickan, man vågar (orkar?)
inte ta upp kampen med Google...
752
I Afrika kan man finna större förståelse ä n i
Norden för ett nytänkande om biblioteket och för
förslag om att grunda nya bibliotek, online eller inte. Att
grunda ett bibliotek kan där kännas som ett steg i riktning
mot världssamhället bortom Blair och Bush (och Putin,
för den delen). Här i Norden däremot har biblioteken och
bibliotekarierna gått i stå. De vågar inte knysta om
världens sociala forum ens på sina egna hemsidor! Ä n
mindre kommer de sig för att dokumentera och själva aktivt
delta i världssamhällets tillblivelse.
753
4.
754
Hur undvika att börja om från början varje gång man
kommer samman? Hur garantera det sociala forumets kontinuitet? Detta
ä r frågan som vi försöker besvara.
755
Bibliotekarien skulle säkert kunna göra mycket på detta
område.
756
För det första gäller det att delta, att samla in
informationen från WSF, att dokumentera dess aktiviteter och att
bevara och presentera det för olika publiker. En stor och
resurskrävande uppgift, som vi antagligen bara ser början
på.108 Fast å andra sidan ä r biblioteket en
väldig institution, en av samhällets ä ldsta och
största. Det ä r först och främst en fråga om
bibliotekariernas vilja.
108. Inför WSF i Nairobi publicerade kenyanska
biblioteksföreningen en första liten handbok för
bibliotekarier och informationsspecialister som deltar i
WSF-sammanhang. Se Obachi, Esther K.: Creating a Knowledge Base from
the World Social Forum. A Manual for Library and Information
Professionals , Kenya Association of Library and Information
Professionals (KLA) 2007.
757
Varje aktivitetsområde på WSF borde ha sina bibliotekarier,
och varje enskild aktivitet – det arrangerades ca ett tusen
konferenser, seminarier och möten under de fyra dagar WSF i
Nairobi pågick (20-24 januari 2007) – kunde gärna
också ha sin egen bibliotekarie. WSFs internationella råd,
som består av representanter från ca 150 mångnationella
organisationer och nätverk, har föreslagit en indelning av
verksamheten i följande 21 klasser ('actionable themes'):
758
759
Water; Political institutions and democracy; Peace and war; Housing and human habitat; Gender issues and women's struggles; Dignity, human being diversity, discriminations; Human rights; Youth; Food sovereignty, peasants and land reform; Labor and workers; Education; Environment and energy; Health; Knowledge, information and communication; Taxation, debt and public finance; Migrations; Trade and transportation; Culture; Transnational Corporations; Children; Alternative economies;
Ovanstående klassificering kunde sägas gälla
aktiviteter, som världssamhällets regering bör ä
gna särskild uppmärksamhet.
760
Vilken roll borde bibliotekarierna spela i världssamhällets
regering?
761
Kunskapens och praktikens klasser (Dakar 2010)
762
Utdrag ur artikeln ”A
note on the documentation of the WSF in preparation of the Dakar WSF
2011” som förmedlades via fsm2011.org i juli 2010.
763
För Suzanne Briet var dokumentering först och främst en
tjänst och ett verktyg för vetenskapliga forskare. Här
uppfattas dokumentering snarare som en tjänst och ett verktyg
för socialt och politiskt aktiva medborgare. I denna mer
allmänna betydelse ä r dokumentering en integrerad del av
demokratin och det hör också till bibliotekspersonalens
grundläggande uppgifter att i mån av möjlighet agera
dokumentalister för medborgarna i deras undersökningar av den
sociala och politiska verkligheten.
764
Jag tror inte det nyss sagda egentligen representerar någon
särskilt ovanlig å sikt. Förmodligen håller
många bibliotekarier med mig på den här punkten.
765
Dokumenteringen av socialt forum borde följa två
huvudriktningar, som i stort sett motsvarar begreppsparet kunskap och
handling (eller teori och praktik).
766
1) Socialt forum producerar och/eller använder tusentals dokument,
böcker, broschyrer, tidskrifter, tidningar, artiklar, broschyrer,
flygblad, föreläsningsreferat, webbsidor, ljudband, bilder,
videor med mera. Ett rikt och representativt urval av dessa material
borde deponeras i offentliga bibliotek och arkiv för att vara och
förbli tillgängliga för forskare, historiker och
allmänheten. Materialet behöver klassificeras, katalogiseras
och presenteras tillsammans med bibliotekens ö vriga
innehåll, och enligt samma system. Vanligen innebär detta en
klassificering, som utgår från kunskapsområden.
Folkbibliotek och andra allmänna bibliotek strävar i princip
efter att täcka alla kunskapsområden. Ett exempel på
bibliotekens klassificering av kunskapen ä r Dewey-systemet (Dewey
decimalklassifikation, DDK), som används i en mängd bibliotek
ö ver hela världen. DDK innehåller 10 allmänna
klasser, som sedan delas upp i en mängd mer specialiserade
klasser. De 10 huvudklasserna ä r följande:
767
768
000 – Datavetenskap, information och allmänna verk 100 – Filosofi och psykologi 200 – Religion 300 – Samhällsvetenskap 400 – Språk 500 – Vetenskap 600 – Teknik och tillämpad vetenskap 700 – Konst och fritid 800 – Litteratur 900 – Historia, geografi och biografi
Ifall biblioteket råkar använda Deweysystemet så borde
materialen från (eller om) sociala forum klassificeras enligt det
och alltså ges DDK-siffror.
769
2) Å andra sidan består Socialt forum av framtidsorienterade,
sociala, politiska och kulturella aktiviteter : möten,
konferenser, seminarier, föredrag osv. Dessa hundratals eller
tusentals aktiviteter, som sammanhänger med sociala rörelser,
behöver en egen klassificering109 .
109. I en fördjupad studie borde man titta närmare på
terminologin: t ex ä r taxonomi ett annat begrepp som ofta
dyker upp när man talar om klasser och klassificeringar.
Kategori och kategorisering ä r andra ord som kunde
komma ifråga.
770
Klasser av aktiviteter skiljer sig onekligen från klasser av
kunskap. Kunskapens klasser, kategorier, taxonomier, ä
mnesområden, osv. grundar sig på metoder för
vetenskaplig forskning och teoretiska ö verväganden. De
baserar sig på forskning och teori och avspeglar således
kunskaperna som sådana. Rötterna till bibliotekens
kunskapsklassificering står att finna i universitetens fakulteter
och ä mnesinstitutioner. Detta ä r den klassiska teoretiska
klassificeringen av ” verkligheten” såsom ett
från det mänskliga subjektets medvetande avskiljt
kunskapsobjekt.
771
Men en sådan teoretisk klassificering ä r inte
tillräckligt realistisk; den kommer inte tillräckligt
nära vår sociala verklighet och vår sociala verksamhet,
som med ett sammanfattande begrepp kallas för
praxis .110 För att vara gångbar eller
användbar i praktiken behöver klassificeringen av sociala
aktiviteter förankras direkt i människornas grundbehov och
historiskt-sociala problem.
110. Med 'realism' avses i detta sammanhang vad många akademiska
filosofer kanske skulle vilja kalla en 'naiv realism', eftersom
uppfattningen bygger på vardaglig och invand erfarenhet.
Således antas i fortsättningen helt naivt och i enlighet med
det så kallade 'sunda förnuftet' och
'omdömesförmågan', att det i detta nu existerar stater i
olika länder och att dessa staters verksamhet (praxis)
särskilt i vår egen tid ä r uppdelad på olika
ministerier eller departement. Antonio Gramscis filosofia della
prassi – praktikens filosofi, eller praxisfilosofin –
ä r här en möjlig referens. Jfr Gramsci, A: En
kollektiv intellektuell Cavefors 1967; eller urvalet på finska
Vankilavihkot 1-2 Kansankulttuuri 1979, 1982 (nyutgåva på
kommande från förlaget Vastapaino); eller den kritiska
utgåvan av Gramscis skrivböcker: Gramsci, A.: Quaderni del
carcere, edizione critica dell'Istituto Gramsci a cura di Valentino
Gerratana , 4 volymer (1975).
772
Den moderna nationalstatens indelning i ministerier (departement)
ä r väl det tydligaste exemplet man kan tänka sig
på en problemorienterad och praxisbaserad kategorisering av den
sociala verkligheten i det land där den ifrågavarande staten
har byggts. Listan ö ver ministerier ä r på sätt
och vis en katalog ö ver vad regeringen och vanligen också
majoriteten av medborgarna uppfattar som nationens eller landets
viktigaste sociala behov och/eller mest grundläggande problem.
Antalet ” huvudklasser”, varmed jag alltså avser
ministerier och centrala myndigheter, ä r relativt
begränsat111 vilket gör att å tminstone landets
politiskt aktiva medborgare kan denna katalog utantill.
111. Som exempel kan nämnas att fr o m 1.1.2008 ” Finlands
tolv ministerier bildar statsrådet eller regeringen”, cit.
enl. < http://www.suomi.fi/suomifi/svenska/staten_och_kommunerna/ministerierna/>.
773
Jag skulle vilja påstå, att också Socialt forum bör
skaffa sig en liknande relativt stabil uppsättning av ”
klasser” som vi ser i staternas och regeringarnas praxis. Av
två anledningar:
774
1) För det första ä r människornas behov och de
globala problemen av en relativt bestående karaktär. En
annorlunda värld ä r förvisso möjlig, men det
betyder inte att behoven av mat och dryck, bostäder,
omvårdnad, utbildning osv. kommer att försvinna eller att
samhällets och världens problem kommer att lösas
fullständigt och slutgiltigt.
775
2) För det andra måste en uppfattning av typen EN ANNORLUNDA
VÄRLD Ä R MÖJLIG känna sig själv och kunna
förklara sig för andra. Detta ä r den politiska (i
själva verket kosmopolitiska) anledningen. Vad ä r Socialt
forum? ä r den första frågan som människorna
ställer sig. Om frågan endast besvaras med värderingar
kommer Socialt forum att sakna trovärdighet. En förklaring
som enbart går ut på att ” vi” ä r goda,
rättvisa, ekologiska osv. (medan ” de” ä r onda,
orättvisa och miljöförstörande) ä r inte
tillräckligt seriös. En minimiförutsättning
för att ” vi” ska kunna ta oss själva på
allvar och tas på allvar av andra ä r att vi kan peka på
ett gemensamt bibliotek med en gemensam och relativt stabil katalog
ö ver behov och problem, som vi försöker diskutera,
utforska, tillfredsställa och lösa. Om vi inte skaffar oss
detta kollektiva medvetande om vad vi tillsammans ä r i färd
med att göra kan vi inte heller göra anspråk på den
auktoritet som statsmakterna tillsvidare har (eller å tminstone
upplever sig ha) monopol på.
776
Geoffrey Pleyers behandlar i sin utmärkta sociologiska avhandling
om Socialt forum112 visserligen inte uttryckligen frågan
om det nödvändiga biblioteket men han bygger ä ndå
upp en kärnfråga: hur kombinera vad han kallar ”
subjektivitetens väg” med ” förnuftets
väg”? Hur undvika att subjektiviteten, entusiasmen och
friheten tar död på objektiviteten, kalkylen och ordningen?
Eller vice versa: hur undvika att ” förnuftet” leder
till tråkig byråkrati, som kväver initiativet och
friheten? Uppenbart ä r att ” subjektivitetens
väg” och ” förnuftets väg” måste
sammanstråla, att det gäller att förena motsatta ting.
Så har Pleyers alltså med rätta strukturerat sin bok.
Men för att komma vidare med lösningen av detta problem
behöver Socialt forum ta lärdom av och samarbeta med
bibliotekarierna.
112. Pleyers, Geoffrey: Alter-Globalization. Becoming Actors in the
Global Age (With a Foreword by Alain Touraine). Polity Press 2010.
777
Detta arbete börjar inte från noll. Socialt forum har under
sin tioåriga existens hunnit skapa eller skissera ett antal
klassifikationer av sina egna sociala aktiviteter. Problemet ä r
att deltagarna i Socialt forum inte har kommit ö verens om att
hålla fast vid en och samma katalog trots att ett
anmärkningsvärt antal ” handlingsbara teman”
redan har hunnit utkristallisera sig. Därför å
tervänder Socialt forum fortfarande till nollpunkten varje
gång ett nytt evenemang anordnas.
778
Inom pilotprojektet113 , som kom igång före och under
Världens sociala forum i Nairobi 2007, antogs följande
klassificering:
113. The WSF Library Project; se ” Att grunda ett bibliotek”
ovan.
779
780
Alternativa ekonomier Barn Kultur Skulder, skatter och offentliga finanser Värdighet, mänsklig mångfald, diskriminering Utbildning Miljö och energi Livsmedelssuveränitet, bönder och jordreformer Jämställdhetsfrågor och kvinnokamp Hälsa Bostäder och människans livsmiljö Mänskliga rättigheter Kunskap, information och kommunikation Arbete och arbetare Migration Fred och krig Politiska institutioner och demokrati Handel och transport Transnationella företag Vatten Ungdom
Ursprungligen var det dock inte bibliotekarierna i The WSF Library
Project som föreslog dessa 21 actionable themes ,
handlingsbara teman. Förslaget kom från deltagarna i WSF:s
internationella råds möte i Nairobi 16-18 december 2006, som
ville att alla tiotusentals deltagare i själva WSF-evenemanget i
januari under forumets fjärde dag skulle ” konvergera”
kring dessa temahelheter.114 Inom projekt WSF Library
beslöt vi att anta denna klassificering av WSF-verksamheterna och
att försöka göra den bestående. Vi ansåg, att
förslaget hade undergått en formellt korrekt behandling i
WSF:s internationella råd och att den också ä r rotad i
WSF:s egen praxis, eftersom den ger en allmän och tämligen
heltäckande beskrivning av de ramar, inom vilka deltagarna i WSF
diskuterar och försöker förändra världen.
114. Se ” Note of Information, Fourth Day Activities at WSF
Nairobi”, som kan laddas ned via < http://wsflibrary.org/index.php/File:Note_of_Information_Fourth_Day_Activities_WSF_2007.pdf>.
Jai Sen och Peter Waterman, som har redigerat volymen World Social
Forum Challenging Empires (2nd edition, Black Rose Books 2009, p
75-76), skriver: ” this note presents the methodological
decisions debated in the Content and Methodology Commission meeting
held in Nairobi from the 16th to the 18th December 2006”.
781
Kunde vi inte under de kommande tio å ren nöja oss med att
använda dessa ” handlingsbara” (actionable) klasser
för att försöka bygga WSF-biblioteket tillsammans med
världens bibliotekarier? Dessa 21 teman ä r för ö
vrigt också användbara på lokalplanet samt i nationella
och regionala sociala fora.
782
Dokumenteringen av Socialt forum behöver utvecklas parallellt och
kombineras på ett flexibelt sätt och i en innovativ anda. Jag
skulle som sagt rekommendera användning av såväl
kunskapsklasser som klasser av praxis. Ä nnu viktigare för
WSF:s framtid ä n att dra nytta av bibliotekariernas kunskaper om
klassificering mm. vore dock att integrera deras yrkesetik
beträffande “ facilitering”
(tillrättaläggande?) och deras uppfattning om biblioteket som
“ ett ö ppet rum”. Då jag talar om
bibliotekariernas “ faciliteringsetik” avser jag den
idé, som bl.a. formuleras av R. David Lankes: “ THE MISSION
OF LIBRARIANS IS TO IMPROVE SOCIETY THROUGH FACILITATING KNOWLEDGE
CREATION IN THEIR COMMUNITIES”. Som Kay Raseroka har noterat
utgör både biblioteket och det sociala forumet ö ppna
rum, som har mycket gemensamt. Bibliotekarien bör i alla
väder fortsätta att tillämpa sin professionella etik.
Detta innebär en fortsatt strävan efter opartiskhet och
största möjliga informationsfrihet. Vad begreppet
informationsfrihet beträffar finner jag beskrivningen i
Amerikanska biblioteksföreningens (ALA) “ Library Bill of
Rights” hållbar. 115
115. Se Lankes, R.D.: anfört arbete; Raseroka, Kay: ”
Libraries: Open Spaces” i Information for Social Change No 24,
Winter 2006 - 2007. Specialnummer om ” Bibliotek och information
i World Social Forum sammanhang”, < http://libr.org/isc/issues/ISC24/ISC24_Full.pdf>.
Ang. ALA:s “ Library Bill of Rights”, se < http://www.ifmanual.org/lbor>.
783
Reaktioner på förslaget att göra de 21 handlingsbara
temana permanenta (Malmö 2008)
784
Då jag har gått ut med å sikten att Socialt forum borde
dokumenteras av bibliotekarier och förankras i samhället via
biblioteken har jag fått höra många kritiska
kommentarer. Två exempel ur mitt personliga epostarkiv och minne
av ett par biblioteksrelaterade workshopar under Europeiskt socialt
forum (ESF) i Malmö. Under förberedelserna av dessa
workshopar försökte jag höra mig för vad folk
tyckte och tänkte om projekt WSF Library och de 21 handlingsbara
temana.
785
Den belgiska sociologen och ö versättaren Francine Mestrum,
som brukar delta i WSF:s internationella råds möten, sade sig
betvivla att de 21 handlingsbara temana någonsin har beslutats i
rådet, eller att de beslöts enhälligt; enligt henne
” improviserades de av arrangörskommittén eller
någon annan”. Det håller jag inte med henne om. Jag
menar att beslutet kan dokumenteras.116 Mestrum undrade
också var ” sociala rörelser” skulle kunna komma
in i katalogen. Vartill jag svarar, att de kan infogas under de ä
mnesord som de främst handlar om. Var borde man placera Sociala
forum som sådant, frågade Mestrum också. En
möjlighet vore temat ” Politiska institutioner och
demokrati”.
116. Se referenserna i fotnot nr 114.
786
Jai Sen vid India Institute for Critical Action: Centre In
Movement (CACIM) ifrågasatte för sin del listans
fullständighet med exemplet sexualitet. Var ryms sex?, undrade
han. – Medges, att sexualitet ä r ett stort för att
inte säga livsavgörande temaområde i praxis! Ä
ndå skulle jag inte vilja förslå ett särskilt tema
för sex. Bevare oss väl för ett sexualministerium!,
får jag lust att utbrista. Fick vi inte läsa om
någonting i den stilen i Aldous Huxleys Sköna Nya Värld?
Vad sedan olika köns- och sexrelaterade samhällsproblem
beträffar så tror jag att de utan svårighet kan inordnas
under de 21 temana ( t ex under ”
Jämställdhetsfrågor och kvinnokamp”, ”
Värdighet, mänsklig mångfald, diskriminering”,
” Ungdom”, "Alternativa ekonomier” osv.).
787
Precis som biblioteket endast omfattar alla böcker i Jorge
Luis Borges fantasirika novell om Biblioteket i Babel kan vi bara
inbilla oss att listan ö ver handlingsbara teman ä r
definitiv och att den verkligen täcker hela den
mänskliga och sociala praktiken (praxis). Att tillsammans anta en
gemensam klassificering ä r en viljeakt, som innebär att
följa ” förnuftets väg”. För den skull
behöver vi inte förkasta ” subjektivitetens
väg”. Det gäller att uppnå en rimlig syntes. Under
alla omständigheter måste vi inse att vårt förnuft
ä r begränsat och att varje klassificering av praxis
måste förbli ofullständig och tidsmässigt relativ.
788
Många har också hälsat förslaget om att dokumentera
Socialt forum med utgångspunkt i ovannämnda 21 handlingsbara
teman med glädje och uppmanat mig/oss att fortsätta med
projekt WSF Library. Ö verhuvudtaget tycks bibliotekarier ha
mycket lättare att förstå idén ä n sociala
aktivister, vilket egentligen ä r föga förvånande.
För bibliotekarier ä r det självklart att inget
bibliotek kan vara fullständigt, att klasser eller kategorier ofta
ä r ö verlappande, och att bibliotek ä ndå kan vara
mer eller mindre nyttiga, bra och behagliga. 2008 meddelade Hervé
Le Crosnier, universitetsbibliotekarie i Caen (Frankrike) mig privat
per epost: ” Jag tror att din ö nskan att få
yrkesbibliotekarier med som fullvärdiga deltagare [i sociala
forumets process] med sin egen specialkunskap ä r en mycket bra
poäng. Sociala rörelser håller sig ibland med egna
mediespecialister, men aldrig med bibliotekarier. Det kan bero på
rörelsernas proaktiva sätt att förhålla sig till
framtiden. De tänker sig aldrig framtiden som en fortsättning
av en tidigare historia”.
789
Tematiska axlar och handlingsbara teman (Dakar 2011)
790
Bygger på ett bidrag till förberedelserna av WSF i Dakar
2011, som jag postade till WSF:s internationella råds epostlista
(13.9.2010). Min synpunkt ä r, att man vid planeringen och
struktureringen av WSF-evenemangen hellre borde ta utgångspunkt i
analytiska temaområden ä n i programmatiska teser.
791
I februari å r 2011 anordnades Världens sociala forum i
Senegals huvudstad Dakar. Under förberedelserna å ret innan
föreslog arrangörerna117 att evenemanget skulle
byggas upp kring elva ” tematiska axlar” (thematic
axes ). Dessa axlar skulle underlätta ” struktureringen
av WSF:s fysiska utrymme”, ” fördelningen av
självorganiserade aktiviteter”, "kommunikationen mellan
organisationer, nätverk och rörelser, grupper och
kampanjer” och ” uppnåendet av bättre konvergens
och artikulation mellan dem”. Axlarna ä r
följande:118
117. Närmare bestämt WSF:s internationella råd, Afrikas
sociala forum och den lokala organisationskommittén
118. Jag har hämtat och ö versatt axlarnas ordalydelse
från den
engelska versionen på Cirandas webbplats Ang den tolfte
tematiska axel, som lades till under hösten 2010, se nedan
tillägget till detta avsnitt.
792
1. För ett mänskligt samhälle byggt på gemensamma
principer och värderingar om värdighet, mångfald,
rättvisa och jämlikhet mellan alla människor, oavsett
kön, kulturer, å lder, funktionshinder, religion,
hälsostatus och för att eliminera alla former av
förtryck och diskriminering på grund av rasism,
främlingsfientlighet, kastsystemet, sexuell orientering och annat.
793
2. För miljörättvisa, för att hela
människosläktet skall ha allmän och varaktig
tillgång till gemensamma nyttigheter, för bevarandet av
vår planet som livskälla, i synnerhet jord, vatten, skog,
förnyelsebara energikällor och biologisk mångfald,
för att garantera ursprungsbefolkningars och traditionella folks
rättigheter och deras territorier, resurser, språk, kulturer,
identiteter och kunskap.
794
3. För alla ekonomiska, sociala, kulturella,
miljömässiga, medborgerliga och politiska mänskliga
rättigheters tillämplighet och effektivitet –
särskilt rätten till jord, livsmedelssuveränitet, mat,
socialskydd, hälsa, utbildning, bostad, sysselsättning,
anständigt arbete, kommunikation och rätten att uttrycka sig
kulturellt och politiskt.
795
4. För allas fria rörlighet och rätt att bosätta
sig, särskilt invandrare och asylsökande, offer för
människohandel, flyktingar, ursprungsbefolkningar, infödda,
minoriteter, människor under ockupation och människor i
krigs- och konfliktsituationer, och för att respektera deras
medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala, kulturella och
miljömässiga rättigheter.
796
5. För människornas oomtvistliga rätt till
mänsklighetens kulturarv, för demokratiseringen av kunskaper,
kulturer, kommunikation och teknik, för värdesättande av
gemensamma nyttigheter, för att synliggöra undertryckt
kunskap och avskaffa hegemonisk kunskap samt privatisering av kunskap
och teknik, för att i grunden förändra den nuvarande
immaterialrätten.
797
6. För en värld som befriats från kapitalismens
värderingar och strukturer, från patriarkalt förtryck
och från alla former av dominans som utövas av finansiella
makter och transnationella företag eller skapas av ojämlika
system för handel eller av kolonialt beroende och och
skulddominans.
798
7. För en social, solidarisk och frigörande ekonomi med
hållbara produktions- och konsumtionsmönster och med ett
rättvist handelssystem, som ställer folkens
grundläggande behov och respekt för naturen i centrum
för sina prioriteringar genom att skapa system för global
omfördelning med hjälp av globala skatter och utan
skatteparadis.
799
8. För en utbyggnad av demokratiska, politiska, ekonomiska
strukturer och institutioner på lokal, nationell och
internationell nivå, med folkets deltagande i beslutsfattandet och
i kontrollen av offentliga angelägenheter och resurser, med
respekt för människors mångfald och värdighet.
800
9. För en global ordning som bygger på fred, rättvisa
och mänsklig säkerhet, rättssäkerhet, etik, folkens
suveränitet och självbestämmande, som fördömer
ekonomiska sanktioner och inför internationella regler för
vapenhandel.
801
10. För ett värdesättande av Afrikas och diasporans
historia och kamp och deras bidrag till mänskligheten, och ett
erkännande av kolonialismens våld.
802
11. För en kollektiv reflektion ö ver våra
rörelser, Världens sociala forum och våra perspektiv
för framtiden
803
Nedan ska jag försöka klargöra vissa skillnader och
likheter mellan å ena sidan dessa 11 tematiska axlar och å
andra sidan de tidigare nämnda 21 handlingsbara temana
(actionable themes ) från Världens sociala forum i
Nairobi å r 2007. För jämförelsens skull
ställer jag upp en tabell med de 21 handlingsbara
temaområdena i kolumnen till vänster och de närmast
motsvarande tematiska axlarna i högerkolumnen.
804
[tabell1.jpg]
805
Temana ä r verksamhetsområden. Axlarna ä r närmast
programteser. Alla 11 axlar ä r nämligen ”
för” någonting – tillsammans bildar de
nästan en ideologi och ett politiskt minimiprogram. De 21
handlingsbara temana ä r däremot allmänna analytiska
kategorier, som spänner ö ver ett vitt område –
tillsammans täcker de i stort sett hela den verksamhet (praxis)
som politiken handlar om.
806
Flera handlingsbara teman ö verlappar ganska direkt med tematiska
axlar, vilket inte ä r särskilt förvånande. Temana
utbildning, matsuveränitet och jordreformer, hälsa, bostad
och människans livsmiljö samt arbetskraft får alla var
sitt omnämnande i axel 3, som gäller mänskliga
rättigheter. Begreppet ” mänskliga rättigheter"
ö ppnar onekligen ett viktigt perspektiv för granskning och
påverkande av många livsområden. Men lika uppenbart
ä r, att olika livsområden också behöver diskuteras
och påverkas ur andra synvinklar. Det kan hämma tankearbetet
och strategidiskussionen, ifall alltför mycket klumpas ihop under
” mänskliga rättigheter.” Vore det inte klokare
att ta upp utbildning, hälsa, bostäder osv. som
särskilda temaområden för sig och att reservera egna
fysiska utrymmen (auditorier, mötesrum mm) för dem under
WSF-evenemangen?
807
Vatten nämns i axel 2, som handlar om miljö och energi. Men
under alla WSF-evenemang hittills har
vattenförsörjningsfrågorna varit ett viktigt eget
temaområde, som behöver egna utrymmen för sina
konferenser och workshopar.
808
I formuleringen av axel 1 sägs det att människor måste
behandlas i enlighet med vissa principer oavsett å lder. Å
andra sidan behövs egna utrymmen och arangemang på temat barn
och på temat ungdom. Under flera WSF-evenemang har det också
ordnats särskilda läger för ungdomar. (För ö
vrigt: Borde de 21 handlingsbara temana kompletteras med ett eget
temaområde om ä ldre människor och deras pensioner?)
809
Frågor om kontinuitet
810
Världen förändras visserligen från å r till
å r, men de grundläggande behoven och problemen verkar inte
försvinna. De 21 (eller 22!) handlingsbara temana ger enligt min
uppfattning tillräcklig täckning av dessa grundproblem och
-behov. Jag skulle vilja rekommendera att vi använder dem för
att planera och strukturera WSF-evenemangens program och för att
fördela aktiviterna ö ver tillbudsstående fysiska
utrymmen. En relativt fast uppsättning av handlingsbara teman
skulle underlätta dokumenteringen och bidra till att garantera
kontinuiteten i WSF-processen.
811
Tillägg: Ovan ä r det genomgående tal om 11
stycken tematiska axlar. Under hösten 2010 beslöt man
emellertid efter vissa konsultationer via webben att lägga till en
ytterligare, tolfte axel med följande ordalydelse: ” For the
inter-learning of alternative paradigms for the crisis of hegemonic
civilization of modernity / Eurocentric coloniality, through
decoloniality and socialization of power, especially in the relations
between State-Market-Society; the collective rights of peoples, the
decommodification of life and "development"; the emergence of
alternative subjectivities and epistemologies for racism, Eurocentrism,
patriarchy and anthropocentrism”.119
119. cit. enl. dokumentet ”Public
Consultation Reorientates the Thematic Axes”. Diskussionen
om axlarna och temana har fortsatt efter WSF i Dakar i arbetsgruppen
”Renewal
of the Thematic axes” , som möttes första
gången i Paris i maj 2011.
812
Socialt forum som medel och mål
813
En artikel, som jag skickade ut via WSF:s internationella råds
epostlista i mars 2010. Ej tidigare publicerad. Uppdaterad för
denna bok.
814
Problemet med Världens sociala forum ä r inte att det ä
r (eller verkar vara) ineffektivt utan att det inte ä r
tillräckligt ö ppet. Socialt forum måste bli mer som
biblioteket, och biblioteket mer som socialt forum. Annars kommer WSF
att tyna bort, å tminstone för en tid framöver.
Biblioteket kommer däremot att bestå ä ven om det, som
det just nu ser ut, förefaller att ö vertas och styras vidare
av kapitalistiska IT-bolag.
815
Socialt forum kan definieras såsom en serie evenemang: WSF i Porto
Alegre 2001, 2002 och 2003; Mumbai 2004; Porto Alegre igen 2005; det
polycentriska WSF i Bamako, Caracas och Karachi 2006; WSF i Nairobi
2007; WSF i Belem 2009; WSF i Dakar 2011 och (det kommande) WSF i Tunis
2013. Plus en mängd regionala, tematiska, nationella och lokala
Sociala fora såsom t ex å rliga Suomen sosiaalifoorumi
(Finlands sociala forum) och Tampereen sosiaalifoorumi
(Tammerfors sociala forum).
816
Socialt forum kan också betraktas såsom en kontinuerlig och
global process, vars innehåll består av alla dessa evenemang,
samt planeringen, förberedelserna, diskussionerna,
forskningen120 och dokumentationen däremellan.
120. Det sociala forumets process har redan varit föremål
för ett okänt antal forskningsprojekt och doktorsarbeten vid
ett okänt antal universitet. Verk från 2010-talet ä r
bl.a. Pleyers, Geoffrey: Alter-Globalization a.a.; se också
Ylä-Anttila, Tuomas: Politiikan paluu. Globaalisuus ja
julkisuus. Vastapaino 2010; Stephansen, Hilde: Making Global
Publics? Communication and Knowledge Production in the World Social
Forum Process. University of London; < http://eprints.gold.ac.uk/6570/>,
med fl.
817
Det sociala forumet kallar sig självt för an open
space , ett ö ppet rum. Bland de personer som utformade det
sociala forumets principer finner man den brasilianske tänkaren
och sociala aktivisten Francisco ” Chico” Whitaker. Å
r 2006 tilldelades ” Chico” det s.k. alternativa
nobelpriset The Right Livelihood Award . I sitt tacktal vid
prisutdelningen yttrade han bl.a. följande om det ö ppna
rummets idé:
818
” Som känt ä r konkurrensens logik
kapitalackumulationens motor... När jag började delta i
Världsforumets process insåg jag dess potential som
motståndare till denna ohälsosamma logik. Forumet utformades
som ett öppet rum för sökandet efter alternativ
till den auktoritära kapitalismen, idag kallad nyliberalismen, som
å stadkommer penningens dominans och exploateringen av
människor."121
121. Cit. och ö vers. ur Ferreira, Francisco Whitaker: Towards a
New Politics. What Future for the World Social Forum? New Delhi
2006, s xii-xiii. Fetstil i originalet.
819
“ Chicos” uttalande pekar onekligen på någonting
väsentligt, men ä r ä ndå inte alldeles lätt
att förstå. Hur vet vi att det ö ppna rummet måste
stå i fruktbar motsats till kapitalismens obönhörliga
konkurrens? Och hur ska ö ppenheten tolkas?
820
Såvitt jag begriper ingår det i det ö ppna rummets
idé, att också dessa frågor bör lämnas ö
ppna för olika tolkningar.
821
Men trots sin ö ppenhet behöver Socialt forum vissa
riktlinjer. Riktlinjerna anges i principdeklarationen från å
r 2002 och av forumets ” axlar"122 Dessa existerande
riktlinjer har givetvis varit föremål för många
diskussioner. Men diskussionerna har såvitt jag vet inte lett till
några allvarliga schismer. Jag skulle tro att detta beror på
idén om det ö ppna rummet.
122. WSF:s principdeklaration på portugisiska, franska, engelska
och spanska kan läsas via < http://www.forumsocialmundial.org.br/main.php?id_menu=4&cd_language=1>
(4.10.2012). ” Axlarna”, som de såg ut hösten
2011, å terges ovan på svenska i ” Tematiska axlar och
handlingsbara teman”.
822
Det ö ppna rummet ä r avsett att vara skådeplatsen
för samtal mellan världens folk. Det avser att föra upp
samtalet på globalplanet, förbi Alexander den stores sentida
efterföljare, bortom de militanta nationalstaterna och de
kapitalackumulerande, till döds konkurrerande
affärskorporationer, som utgör vår tids gissel, dess
samvets- och hänsynslösa pirater.
823
Samtal förutsätter att samtalens parter möts. En rad
tekniska, ekonomiska, politiska och kulturella
förutsättningar för de nödvändiga
sammankomsterna – ansikte mot ansikte, eller via skrift och andra
former av telekommunikation – har mognat. De kallas skolor och
fritid, bibliotek och internet, cyklar, tåg, flygplan... Tiden
börjar vara ute för Alexander den store. Tiden ä r inne
för skapandet av en global samtalscivilisation. Målet
består i att utveckla och upprätthålla samtalet i det
ö ppna rummet.
824
ↁ ↁ ↁ
825
Men många har uppfattat idén om det ö ppna rummet som
ett hinder för politiskt effektiva å tgärder.
826
Efter WSF i Belem i den brasilianska delstaten Pará å r 2009
noterade Eric Toussaint, den produktiva och inflytelserika forskaren
vid Comité pour l'annulation de la dette du Tiers Monde
(CADTM), att traktens ungdomar hade deltagit massivt i forumets
debatter. Men “ eftersom Världens sociala forum inte ä
r ett verktyg för mobilisering så blev det inget vidare av
deras engagemang”, skrev Toussaint.123
123. Se “ Beyond the World Social Forum ... the Fifth
International”, (Eric Toussaint interviewed by Igor Ojeda for the
Brazilian weekly paper Brasil de Fato. Translated from French by Judith
Harris and Christine Pagnoulle.); < http://links.org.au/node/1507>.
827
Vad förväntar man sig då av en “
mobilisering”? Om med mobilisering avses, att människor
aktiverar sig politiskt, diskuterar och gör saker tillsammans
för att förändra samhället och sig själva,
då skulle jag vilja påstå, att Socialt forum redan under
sitt första decennium har varit en mycket bra mobiliserare.
828
På vilket eller vilka sätt ö nskar sig den gode
Toussaint med flera att det sociala forumet skulle “ gå
vidare” från att utgöra ett ö ppet rum? Då
jag har försökt titta närmare på vad folk har att
säga om den saken, har jag bara stött på
föråldrade strategiska koncept, som går tillbaka på
de socialistiska och kommunistiska partiernas internationaler,
enhetsfronter och folkfronter. Men de frontistiska strategierna har
varit obsoleta ä nda sedan andra världskriget.
Vändpunkten för dem kom med de nya exterministiska
vapensystem, som ä ventyrar livet på planeten Jorden och med
de elektroniska datorerna, som transformerar människornas
minnesinstitutioner och globaliserar släktets inbördes
kommunikation och...samtal.
829
Massförstörelsevapnen upphävde det dittillsvarande,
clausewitzka124 förhållandet mellan krig och
politik. Datatekniken har transformerat fabrikssystemet och gett den
industriella ” arbetarklassens organiska kapacitet"125
en dödlig stöt, som den inte kommer att hämta sig
ifrån.
124. Syftar på Carl von Clausewitz (1780-1831), författaren
till boken ” Om kriget”, som myntade tesen: ” Kriget
ä r politikens fortsättning med andra medel”.
125. Uttrycket ä r hämtat från Antonio Gramscis artiklar
under å ren 1919-1920, som han skrev i egenskap av ideolog och
inspiratör för de norditalienska fabriksarbetarnas
rådsrörelse.
830
Säkert kan von Clausewitz tes och Gramscis historiska analyser
fortfarande hjälpa oss att förstå vad som händer i
världen. Men när jag hör förslag om att bilda en
” femte International”, som ska bygga ” en
front"126 , tycker jag mig förflyttad till 1930-talet. En
sådan ” mobilisering” kan endast förmedlas av ett
politiskt parti, som ä r i besittning av en korrekt ”
vetenskap”, ” världsåskådning” eller
” religion”, och som därför ” vet”
hur man ska mobilisera massorna på det rätta sättet.
Sådana politiska partier såg sina bästa (och, får
vi hoppas, värsta) dagar för mer ä n ett halvt sekel
sedan.
126. Se intervjun med Toussaint, cit. ovan.
831
Det politiska partiet ä r ett medel och endast ett medel. Socialt
forum representerar en innovation i det politiska och strategiska
tänkandet därför att dess ö ppna rum både
ä r medel och mål.
832
Det ä r frestande att här citera vad cybernetikern Gregory
Bateson och antropologen Margaret Mead skrev på 1940-talet:
833
“ I vår kultur har vi fått lära oss att
klassificera beteende i 'medel' och 'mål', men om vi
fortsätter att definiera målen som skiljda från medlen
och tillämpar samhällsvetenskap som grova instrumentella
medel genom att använda dess resultat för att manipulera
folk, kommer vi snarare att få ett totalitärt ä n ett
demokratiskt system.” 127
127. ” We have learnt, in our cultural setting, to classify
behaviour into 'means' and 'ends', and if we go on defining ends as
separate from means and apply the social sciences as crudely
instrumental means, using the recipes of science to manipulate people,
we shall arrive at a totalitarian rather than a democratic system of
life.” Cit. och ö vers. ur artikeln ” Social Planning
and the Concept of DeuteroLearning”, som ingår i Bateson,
G.: Steps to an Ecology of Mind , Ballantine pocket 1972, s 160.
834
En organisation som eftersträvar en global demokratisering
måste bryta med vår invanda kulturella ram (Bateson:
”our cultural setting” ). Den måste vara
prefigurativ, redan vara vad den avser att att bli.
835
ↁ ↁ ↁ
836
Sociala fora ä r inte politiskt ineffektiva därför att
de ä r ö ppna rum, utan därför att de inte ä r
tillräckligt ö ppna. Detta beror, menar jag, på att man
inte har gjort helt klart för sig, att sociala fora inte bör
uppfattas instrumentellt utan som ä ndamål i sig. Socialt
forum borde mer ä n hittills ö ppna upp sig för olika
yrkesgrupper och för dessas existerande internationella
organisationer. Man tänker här t.ex. på läkarna,
ingenjörerna, juristerna, lärarna, forskarna och –
paradexemplet – bibliotekarierna. Sådana ö ppningar
skulle ge hela det globala civila samhället möjlighet att
gå vidare.
837
Många av arbetarnas fackföreningar och böndernas
odlarföreningar deltar i Socialt forum. Men frågan ä r
hur länge de fortsätter att göra det, ifall inte
också andra organisationer som representerar hela yrkesgrupper
börjar delta.
838
Många deltagare i Socialt forum betonar de sociala
rörelsernas roll. Sociala rörelser behövs
naturligtvis – under förutsättning att de
eftersträvar fred och jämlikhet mellan folken – men de
ä r ofta flyktiga fenomen. Socialt forum kommer
förhoppningsvis att visa sig vara av en mer bestående
karaktär därför att det inför ett nytt element i
det ekonomiska och politiska världssystemet.
839
Det nuvarande politiska systemet i världen med nationalstater som
verkar i konkurrerande block under en, två eller tre stormakters
hegemonier, och som fortsätter att förbereda sig för
krig, ä r ett av de största hindren, om inte det allra
största hindret, för vad regeringarna med en hycklande term
kallar ” en hållbar utveckling”. Först och
främst måste den permanenta krigsekonomin 128
avvecklas. Redan detta innebär att en omstöpning av det
globala politiska systemet och de internationella relationerna
måste ske.
128. Seymour S. Melman har myntat uttrycket ” permanent
krigsekonomi”. Se t.ex. Melman, S.: ” In the Grip of a
Permanent War Economy”, Counter Punch, 15 mars 2003.
840
Det kalla kriget djupstrukturer ä r fortfarande på plats.
Sålunda fortsätter kärnvapnen som en politisk teknologi
ä nnu idag att skapa auktoritära underkastelserelationer,
oberoende av förändringarna i de sociala
systemen.129 Massförstörelsevapnen måste bort
och med dem den officiella statsläran om ” absolut
suveränitet”.
129. Formuleringen bygger på en mening, som freds- och
konfliktforskaren Raimo Väyrynen skrev i slutet av 1980-talet:
” ... nuclear weapons form, from the point of view of their
ultimate nature, political technology, in such a way that they create
similar authoritarian and submissive relations regardless of the social
system"; jfr Väyrynen, R: ” Arms Race: Theory and
Action”, i Harle, V & Sivonen, P: Europe in Transition.
Politics and Nuclear Security (London och New York 1989), s. 23, not 7.
841
Att skylla alla missförhållanden i världen på
” kapitalismen” ä r inte heller särskilt klokt,
hur skarp och användbar Karl Marx analys av kapitalet ä n
må ha varit och fortfarande ä r. Det
militärindustriella och akademiska komplexet kräver
tillbörlig uppmärksamhet som en förklarande orsak till
de många ekonomiska, politiska, sociala och kulturella problemen
och inte minst till miljöproblemen. Det begreppet fördes inte
fram av kapitalismforskaren Karl Marx utan det myntades som bekant av
president Dwight D. Eisenhower då han höll avskedstal till
den amerikanska nationen å r 1961 och ville varna sina
landsmän om vartåt det barkade med USA.130
130. Begreppet utreds närmare t. ex. i Turse, Nick: The Complex.
How the Military Invades Our Everyday Life. , a.a.
842
Det militärindustriella och akademiska komplexet beror inte enbart
på kapitalismen. T.o.m. under det kalla krigets allra isigaste
å r fortsatte USA:s och Sovjets militärindustriella och
akademiska komplex inte bara att påverka och betinga varandra
på otaliga sätt, utan rentav att göra affärer
direkt med varandra.131 Den sino-sovjetiska konflikten, som
pågick i å rtionden (ca 1960-1989) och som alltid hade en
militär underton, var ett annat tydligt belägg för
å sikten, att nedmonteringen av världens
militärindustriella och akademiska komplex inte vore garanterad
ä ven om alla länder i världen ö vergick från
kapitalistiska till socialistiska samhällssystem.
131. Fackföreningsekonomen Charles Levinson skrev om detta i sin
bok ” Vodka-Cola"(1979) och förutspådde vad han kallade
” en hybridisering och konsolidering av de värsta
egenskaperna hos båda samhällssystemen”.
843
Nedrustningsprincipen ä r säkerligen inte främmande
för deltagarna i Socialt forum, men den har tagits för
självklar. Den behöver lyftas fram, och desto mer så ju
längre det lider med finanskapitalismens och nyliberalismens
kriser. Avväpna alltså gärna finansmarknaderna, men
kräv först och främst ett avskaffande av
massförstörelsevapnen och den permanenta krigsekonomin.
844
ↁ ↁ ↁ
845
”Den största utmaningen för WSF:s arrangörer
består inte i att definiera ett nytt och och bättre
innehåll med sikte på konkreta förslag, utan i att
garantera att forumet fortsätter i den form det gavs – och i
detta fall bestämmer medlen det mål, som skall
uppnås” , skrev Chico Whitaker för flera å r
sedan.132
132. ” In fact, the biggest challenge for the organizers of the
World Social Forum does not consist in defining new and better contents
that could lead to even more concrete proposals, but to guarantee the
continuity of the form the Forum was given – a case in which the
means are determinant for the aim to be reached”, se Towards a
New Politics... , anfört arbete s. 138.
846
Det har gjorts flera mer eller mindre lyckade försök att anta
denna utmaning och det har också skrivits en hel del om den.
Ä mnet behandlas t.ex. briljant av forskaren-aktivisten Hilde
Stephansen i hennes färska doktorsavhandling. Stephansen tar bl.a.
upp Memória Viva -projektet och Pierre Georges med fleras
insatser för att göra Openfsm.net till en hygglig
webbplats för deltagarna i Världens sociala
forum.133
133. Se Stephansen: Making
Global Publics?, a.a., ss. 140-169. Här nämns
också i förbigående projekt WSF Library.
847
För min del ä r jag som sagt ö vertygad om att en mer
bestående lösning på problemet med kontinuiteten skulle
kunna nås ifall vi formulerade utmaningen så, att den
också inbegrep världens bibliotek och bibliotekarier. Då
vi en gång har startat ett socialt forum för alla
världens folk borde vi också försöka grunda deras
gemensamma bibliotek.
848
Människor, som säger ” vi måste först ha
skolor innan vi tänker på bibliotek”, verkar ofta tro
att biblioteket ä r en produkt av den västerländska
civilisationens skolor och s.k. utveckling. Andra förefaller mena,
att bibliotekstanken – eller att man betonar bibliotekets roll
– ä r ett typiskt uttryck för eurocentrism. Men de
gamla sumererna, indierna och kineserna grundade bibliotek långt
före Europa fick sitt namn.
849
Jag tror att Socialt forum inte kommer att gå vidare innan det
skapar bestående förbindelser med bibliotekariernas
organisationer och biblioteken. Jag tror dessutom att bibliotekarierna
behöver ta upp Socialt forums ä rende för att
vidareutveckla sitt yrke. Bibliotekarierna ä r kallade att bli de
mellanfolkliga samtalens tillrättaläggare
(facilitators ).
850
Floppen i Dakar 2011
851
WSF i Dakar 2011 arrangerades på Cheikh Anta Diop-universitetets
campusområde i den senegalesiska huvudstadens natursköna
utkant nära oceanens strand. Mitt i området står
universitetets moderna och snygga biblioteksbyggnad, som automatiskt
också kom att fungera som WSF-evenemangets centrum. Under
WSF-evenemanget möttes varje dag ett trettiotal bibliotekarier i
ett av bibliotekets mötesrum i akt och mening att fortsätta
The WSF Library Project , som hade fötts på
idéplanet under WSF i Mumbai å r 2004 och kommit igång
med sin egen MediaWiki-server på internet under WSF i Nairobi
2007.134 De flesta av bibliotekarierna, vilkas verksamhet
under dessa dagar samordnades av Mandiaye Ndiaye (chef för
avdelningarna för engelskspråkig och arabisk litteratur),
hörde till universitetsbibliotekets egen personal, men några
hade också ankommit från Elfenbenskusten, Mali, Kenya och
Uganda. Till hjälp i dokumenteringsarbetet hade bibliotekarierna
också inkallat ett tjugotal studerande vid Ecole de
Bibliothécaires, Archivistes et Documentalistes (EBAD),
universitetets institution för informationsvetenskap. Med i
gruppen var dessutom Huub Sanders från International Institute
of Social History (IISH) i Amsterdam, ett av världens
största arkiv om sociala rörelser, samt undertecknad.
134. MediaWiki ä r en fri och ö ppen mjukvara som bland annat
används av Wikimedia Foundation som ” motorn” i
Wikipedia.
852
Universitetsbibliotekets föreståndare, Mariétou Diop,
deltog i mån av möjlighet också i vår verksamhet
under WSF i Dakar och hade antagligen deltagit ä nnu aktivare om
hon inte hade haft fullt upp med...att improvisera lösningar
på WSF-arrangörernas praktiska problem med utrymmen,
presskonferenser osv.
853
Trots mina och andras bemödanden förlöpte inte kontakten
och samarbetet mellan WSF-evenemangets arrangörer och
bibliotekarierna i projekt WSF Library i Dakar som de skulle, vilket
bidrog till att dokumenteringen misslyckades. Vi placerade t.ex. stora
insamlingsboxar för broschyrer, utskrifter av
föreläsningar, programblad osv. vid huvudingången till
universitetsbiblioteket, som alla WSF-deltagare passerade (inte minst
för att registreringen av deltagare i WSF skedde där), men
eftersom arrangörskommittén inte vidareförmedlade
vår information om dokumenteringsprojektet brydde sig knappast
någon om att lämna in något i boxarna.135
135. Under Socialt forum i USA i Atlanta å r 2007, lyckades
några bibliotekarier och biblioteksaktivister inklusive
undertecknad på detta sätt samla in en hel del material, som
sedan deponerades i ett socialhistoriskt arkiv, The Labadie Collection,
vid universitetet i Michigan. Arkivets kurator Julie Herrada har
personligen deltagit i Projekt WSF Library. Arbetarrörelsens arkiv
och bibliotek i Stockholm fick på motsvarande sätt in en del
material från Europeiskt socialt forum i Malmö 2008.
854
Bibliotekariernas misslyckande med dokumenteringen i Dakar hade
också en annan omedelbar och avgörande orsak. Evenemangets
program gav nämligen antingen felaktiga uppgifter eller inga
uppgifter alls om var (i vilka salar och utrymmen) konferenserna,
seminarierna och mötena skulle ä ga rum. Detta ledde
naturligvis till att en massa deltagare irrade omkring på
campusområdet utan mål och mening, ifall de inte lyckades
organisera improviserade möten och diskussioner på
gräsmattorna eller i utrymmen som råkade stå tomma. I
den mån korrekt information om tider och platser trots allt stod
att finna visade det sig vanligen, att salarna och utrymmena redan var
upptagna... av studenter och föreläsare som följde
universitets normala studieplan! Detta sades bero på att
universitetets tidigare rektor hade avgått och fått en ny
efterträdare några dagar innan evenemnaget började.
Därmed skulle alla avtal som arrangörerna hade gjort med
universitetet plötsligt ha upphävts. Huruvida detta verkligen
var kaosets huvudorsak ä r fortfarande oklart för
undertecknad.136
136. Många deltagare har kritiserat arrangemangen av WSF i Dakar.
Se t ex Susan Georges brev 30.4.2011 ” To the Evaluation
Team” (till utvärderingsteamet). Brevet kan läsas via
< http://nigdwp.kaapeli.fi/?p=87>.
855
Nästa gång i Tunis 2013 och i Sarajevo 2014
856
Världens sociala forum hålls nästa gång i Tunisiens
huvudstad den 26-30 mars 2013. (Uppgiften uppdaterad 12.10.2012.)
857
Det finns också planer på ett tematiskt WSF mot krig och
militarism i Sarajevo å r 2014, hundra å r efter första
världskrigets utbrott. Det gäller att se till att detta blir
av och att det resulterar i ett uppsving för freds- och
nedrustningsrörelsen!
858
Den arabiska våren, Occupy Wall Street-rörelsen och
proteströrelserna mot lönestopp och och nedskärningar i
EU-länderna kan inte ersätta Världens sociala forum.
Tvärtom. Sådana sociala rörelse bara ö kar behovet
av detta ö ppna rum för medborgarnas samtal på
globalplanet.
859
IV ÄRVA OCH FÖRVALTA INTERNET
860
Internet behöver sina egna bibliotekarier för att
sköta till exempel katalogen ö ver IP-numren och
domännamnen. Detta ä r en uppgift för ä kta,
kosmopolitiskt tänkande bibliotekarier, inte för regerings-
eller företagstjänstemän som får röster eller
bonus för att sätta det egna landets eller den egna firmans
intresse i första rummet, eller teknokrater som villigt
tjänar vilka intressen som helst bara de får höga
löner och möjlighet att sola sig i maktens glans.
861
ↁ ↁ ↁ
862
Antag, att tjänsten som chef för din kommuns
informationsförvaltning har lediganslagits och utannonserats.
På finska har denna nya kommunala befattning kommit att få
heta ” tietohallintopäällikkö”. I Sverige
kallas motsvarande kommunala jobb ” IT-chef” och tycks
således vara vikt för en teknokrat. Jag hoppas att det har
framgått vad jag menar om denna viktiga ledande befattning och vem
jag anser att borde inneha den. Rätt gissat, den jag tänkte
på ä r naturligtvis... bibliotekarien.
863
Om multistakeholder -arrangemang
864
Har ej tidigare publicerats.
865
Förberedelserna av Förenta Nationernas toppmöte om
informationssamhället (World Summit on Information Society ,
WSIS137 ) var en vidlyftig historia. Den första
huvudsessionen hölls å r 2003 i Genéve, säte
för Internationella teleunionen (ITU), som getts
arrangörsuppdraget. Andra sessionen anordnades å r 2005 i
Tunis, vilket väckte vissa protester, eftersom de politiska
förhållandena Tunisien inte precis motsvarade de
förväntningar om mer demokrati och ö ppenhet, som
många ställde och ställer på
informationssamhället. Å andra sidan avsåg valet av
mötesplats att flytta diskussionens tyngdpunkt till frågan om
” den digitala klyftan” mellan Nord och Syd. Toppmötet
skulle framför allt dryfta olika sätt att ö verbrygga
detta nya utvecklingsgap.
137. FN:s toppkonferens om informationssamhället och dess
uppföljning dokumenteras bl.a. på konferensens egen webbplats
< http://www.itu.int/wsis>
866
I bakgrunden lurade dock en annan minst lika besvärlig
frågeställning. Vad betyder internet för de
internationella relationernas vidare utveckling? Vem eller vilka har
eller bör ha rätt att bestämma ö ver
internetutvecklingen? Ska nationalstaterna ha suverän
bestämmanderätt? Hur ska internet förvaltas? Från
och med WSIS-mötena står frågan om förvaltningen av
internet, internet governance , på världspolitikens
agenda. Det ä r inte svårt att urskilja vissa skillnader i
stormaktsdiplomaternas retorik. Men i grunden ä r det fråga
om ett slags skuggboxning mellan parter, som dessutom inte utgör
matchens egentliga kontrahenter. Uppvärmningsrundor, kunde man
kanske kalla de officiella regeringarnas förhandlingar om
förvaltningen av internet.
867
Under WSIS session i Tunis 2005 etablerades Internet Governance
Forum IGF. Men vem har hört talas om IGF? Vad väntar man
sig av IGF:s sjunde å rliga möte, som, när detta skrivs,
ska hållas i Baku 6-9 november å r 2012 på temat ”
Internetförvaltning för en hållbar mänsklig,
ekonomisk och social utveckling"?
868
Vem, utom kanske nationalstaternas regeringar själva, tror att
just de bör handha förvaltningen av internet?
869
Ingen, såvitt jag vet. Det ä r antagligen därför
man i detta sammanhang pratar så mycket om
multistakeholder . Ordet betyder att en hel mängd olika
intressenter (som har olika stakes , dvs. något att vinna
eller förlora) ska försöka samsas.
870
Med multistakeholder -arrangemang förhåller det sig
så att de ä r nödlösningar, och som sådana
förmodligen nödvändiga. Men i längden ä r en
nödlösning lika fullt en ohållbar lösning. Det
ä r kanske möjligt att förena frihet med ordning. Å
tminstone måste vi hoppas det, hur pessimistiska vi ä n
ä r. Men det går inte att förena samarbetsnätverket
internet med antagonistiska militärblock, ledda av stormakter, som
hotar varandra med ö msesidig förintelse. Man kan inte heller
stänga in ett världsomspännande digitalt system för
effektiv informationsöverföring i TRIPS och GATS,138
som stipulerar att information och informationstjänster ä r
någonting (handelsvaror), som bör ä gas och kontrolleras
av multinationella bolag.
138. Världshandelsorganisationen WTO:s avtal om handelrelaterade
aspekter på intellektuella egendom (TRIPS) respektive avtal om
tjänstehandel (GATS).
871
Beteckningen multinationella bolag hänger f ö ihop med
multistakeholder-arrangemang och detta inte bara på ett rent
verbalt plan. Dessa bolag har fått alltför stor makt, inte
minst genom att på olika smarta och effektiva sätt utnyttja
IT och internet som konkurrensmedel. Följaktligen ä r deras
inflytande ofta avgörande i olika fora som förses med det
förskönande multistakeholder-benämningen. Beteckningen
'multinationell' ä r inte heller helt korrekt, eftersom
företagen och bolagen trots allt ä r hårt bundna till
och underordnade politiska makter.
872
Och de politiska makterna ä r fortfarande statsegoistiska, varmed
jag avser att de konsekvent sätter den egna statens intresse
framför hela mänsklighetens intresse. Att också de till
synes mest välvilliga representanterna för dessa makter
känner, att de tyvärr måste göra så
förklarade till exempel president Barack Obama mycket elokvent i
Oslo å r 2009, i samband med att han fick motta Nobels
fredspris.139
139. Jfr ” Tal av Barack Obama vid mottagandet av Nobels fredspris
i Oslo 10 december 2009” (Wikisource)
873
Det mer korrekta namnet på nutidens stora och
gränsöverskridande affärskorporationer (bankerna inte
att förglömma) ä r transnationella bolag .
Nåväl, internet ä r också transnationellt. Men i
motsats till dessa ekonomiskt-korporativa organisationer140
tenderar internet att lösgöra sig ur statens grepp och bli
kosmopolitiskt i Immanuel Kants mening av ordet. I sitt
filosofiska utkast ” Om den eviga freden” å r 1795
påpekade filosofen i Königsberg bland annat, att stående
härar (miles perpetuus ) med tiden helt ska försvinna,
ty ” de hotar nämligen oupphörligen andra stater med
krig genom att ständigt vara rustade”.141
140. Uttrycket ” ekonomiskt-korporativ”
(economico-corporativo ) ä r taget ur Antonio Gramscis
Quaderni del carcere , häften, i vilka han gjorde
anteckningar under sitt långa fängelsestraff.
141. Kant, I.: ” Om den eviga freden. Ett filosofiskt
utkast”, ö versatt och försedd med en inledande
essä om fredstanken i Europa av Alf W Johansson. Norstedts
Akademiska förlag 2005 s 50.
874
Men i dagens värld tror USA-ledarna uppenbarligen att
arméerna och massförintelsevapnen kommer att kunna avskaffas
först när deras land har uppnått full spectrum
dominance .142 . Eftersom USA och amerikanerna trots sin
unika maktställning idag ä ndå bara utgör en liten
del av jorden och dess befolkning, förefaller emellertid den mer
realistiska lösningen (såvida inte de militanta staterna
hinner göra slut på människosläktet medelst
atomkrig) bestå i att internetanvändarna med tiden skapar en
ny maktbalans i världen, som innebär att imperier och
stormakter typ NATO-USA tvingas ö verge å tminstone en del av
sina ambitioner på världsherravälde.
142. Begreppet 'full spectrum dominance', eller 'full-spectrum
superiority' uttrycker det amerikanska
militär-industriellt-akademiska komplexets officiella
målsättning. Det står för en strävan till
globalt herravälde ö ver hela spektret av militära medel
till lands, till havs och i rymden. Dessa begrepp genomsyrar f.ö.
också en god del av dagens masskultur, jfr Turse, Nick: The
Complex , a.a. s 117-125.
875
Varför? Därför att ingen enskild person eller stat har
eller kommer att ha den informationella makten.
876
I sin bok Internet Governance (< http://en.wikibooks.org/wiki/Internet_Governance)>
tilldelar Akash Kapur inte biblioteken någon roll i
styrningen/förvaltningen av internet. Bland de otaliga
organisationer som ä r involverade i internet governance
nämns inte ens biblioteksföreningarnas internationella
paraplyorganisation IFLA.
877
Teknikerna och tjänstemännen vid ICANN143 har
visserligen hittills skött den stora katalogen ö ver
IP-numren och internetadresserna med hedern i behåll, men
också detta för hela mänsklighetens teckenvärld
viktiga register borde förvaltas och upprätthållas av
bibliotekarier. I längden bör alltså ICANN-korporationen
inordnas i det globala biblioteket. Förvaltningen av internet
ä r, liksom den nukleära avrustningen, en av de stora och
aktuella världsfrågor, som endast kan lösas genom att
staterna (inklusive stormakterna) ger upp en del av sin ”
absoluta suveränitet”. Ty bakom detta begrepp gömmer
sig den absoluta statsegoismen och imperialismen. Antingen tar
massförintelsevapnen och internet kål på dessa obsoleta
fenomen eller så utplånar kriget och
miljöförstöringen vårt släkte.
143. Internet Corporation for Assigned Names and Numbers (< http://www.icann.org/)>.
878
I något skede, snart, måste med andra ord bibliotekarierna ta
sig själva i kragen och göra klart för regeringarna var
skåpet ska stå i mänsklighetens nya internetbaserade
bibliotek.
879
Uppfann WSIS hjulet på nytt?
880
Ett debattinlägg i Hbl i november 2003. Jag har förkortat
texten och ä ndrat tempus till imperfektum.
881
Finlands regering deltog genom ambassadör Asko Numminen och andra
diplomater aktivt i de intensiva förhandlingar som fördes i
syfte att ta fram en universell principdeklaration om
informationssamhället och ett handlingsprogram för dess
införande. President Tarja Halonen fick genom lottdragning taltur
genast i början av WSIS-konferensens första session i
Genève.
882
Formellt tog Internationella teleunionen (ITU) intitiativet till
toppkonferensen.
883
Telekommunikation ä r naturligtvis ett av
informationssamhällets särdrag. Det kan inte förnekas.
Men om den här aspekten betonas alltför starkt kommer hela
diskussionen om informationssamhället lätt att domineras av
mer eller mindre ingenjörsmässiga synpunkter. Den kommer i
så fall främst att handla om informationsteknologi. Vad blir
det då av samhällsdiskussionen, där de centrala
frågorna handlar om rättigheter, skyldigheter, demokrati,
jämlikhet och mänsklig utveckling? I vilken mån kommer
man då att beakta de icke-tekniska betydelserna av ordet
kommunikation som innefattar med-delandet av känslor,
upplevelser, erfarenheter och insikter? Och kommer man att fästa
vederbörlig uppmärksamhet vid den informationsteknologi, som
föregick den nuvarande digitala epoken – t ex dagstidningar,
rund- och lokalradio samt böcker och bibliotek?
884
Det förtjänar också påpekas, att ”
telekommunikation” i grund och botten ä r någonting
betydligt mer omfattande ä n man vanligen vill inse. Också
skrivteknologin, kort sagt skriften, ä r när allt kommer
omkring en form av telekommunikation. Telekommunikation betyder ”
långdistans-med-delanden” och detta ä r ju onekligen
också vad skrift (brev, böcker, tidningar mm) ä r. Men
en stor del av mänskligheten – en femtedel, en
fjärdedel, en tredjedel? – ä r som bekant inte
läs- och skrivkunnig. Varför förhåller det sig
så och i vilken utsträckning borde WSIS handla om att
lösa ä ven detta problem?
885
När vi bryter oss ut ur det rådande, snävt teknokratiska
perspektivet på telekommunikationen och informationssamhället
inställer sig också andra viktiga frågor. Vilken roll
spelar författare, journalister, lärare och bibliotekarier i
diskussionen om informationssamhället? Dessa grupper ä r ju,
var och en på sitt sätt, specialister både på
” information” och ” kommunikation”. Och inte
bara det. Ett samhälle utan dessa gruppers medverkan ä r
visserligen tänkbart, men det ä r i så fall inget
demokratiskt samhälle och förvisso inte heller något
informationssamhälle.
886
Bibliotekarierna ä r renodlade
informationsspecialister.144 Därför tillmäter
undertecknad, trots att jag inte själv ä r bibliotekarie till
yrket, IFLA:s inlägg i debatten på WSIS en särskilt stor
betydelse.
144. Tillägg 2012: Informationsspecialist ä r ett av de
många namn som bibliotekarierna själva har velat ge å t
sitt yrke. Med å ren har jag blivit mer skeptisk, inte till olika
specialisters och experters nyttovärde, men till deras
allmänna trovärdighet. Numera framhåller jag gärna,
att riktiga yrkesbibliotekarier, förutom att de behöver
specialkunskaper som gör dem till informationsspecialister, ä
r och bör förbli generalister .
887
Ordförandeskapet i bibliotekariernas internationella
paraplyorganisation International Federation of Library Associations
and Institutions (IFLA) innehades under förberedelserna av WSIS
av Kay Raseroka, universitetsbibliotekarie i Botswana. Under ett
besök i Finland berättade Kay Raseroka för mig om hur
hon och andra representanter för IFLA och IFLA:s
medlemsorganisationer (däribland inte minst Finlands
biblioteksförening) lobbade intensivt i Genève för att
få med något av bibliotekariernas syn på
informationssamhället i WSIS-deklarationen. Bibliotekariernas
ansträngningar ledde också till att biblioteken fick ett
omnämnande i slutdokumentet.
888
Under föreberedelserna av WSIS lade IFLA fram sin syn på
informationssamhället i några läsvärda
dokument.145 Här ä r en av IFLA:s synpunkter:
145. Se < http://www.ifla.org/en/node/725>,
nerladdad 17.5.2012.
889
” Vi ber er vänligen att inte slösa resurser
på att uppfinna hjulet på nytt medan ni ignorerar den
befintliga infrastrukturen. Anslå i stället måttliga
medel på existerande nätverk, till exempel på
biblioteken. Bibliotekarierna med sina färdigheter, sin entusiasm
och sitt engagemang kommer inte att göra er besvikna”.
890
Om försvar av biblioteket, civilsamhällets sista utpost mot
medvetandeindustrin
891
Utdrag ur artikeln ”Om
biblioteksmakt som om Montesquieu fortfarande hade någon betydelse
i informationssamhället”, ad lucem 1999.
892
Som offentlig institution och serviceform i samhället står
biblioteket inte lika starkt idag som under välfärdsstatens
epok. Dagens makthavare betraktar information först och
främst som en handelsvara. Ifall detta synsätt förblir
förhärskande kommer de nuvarande biblioteken småningom
att ersättas med kommersiella och byråkratiska strukturer,
hur ivrigt man ä n i officiella sammanhang intygar att så
inte kommer att ske.
893
Boken, tidskriften och tidningen har sina styckpriser men läsandet
som sådant faktureras tillsvidare inte. Precis på den
här punkten ska vi vara vara beredda på obehagliga ö
verraskningar. Tusentals affärsmän världen runt ser
dollartecken i de kommersiella möjligheter som digitaliseringen av
ordet medför. Tusen och å ter tusen politiker och jurister
gör allt för att dessa affärsmän ska få
fakturera oss stackars läsare per minut och per databit.
894
Biblioteket ä r en av civilsamhällets sista utposter mot
medvetandeindustrin. Frågan lyder: hur försvara den lokalt
förankrade kulturinstitutionen, biblioteket, mot den globala
IT-kapitalismen?
895
Fatta grepp om IT och internet, forma och använd dessa nya verktyg
på sätt som trotsar dagens trender. En rad
medborgarorganisationer (Jordens Vänner, Amnesty, Greenpeace etc.)
och -rörelser (mot MAI-avtalet, för ett förbud mot
minor, för Tobin-skatt etc.) har under 1990-talet146
faktiskt förmått organisera och synliggöra något av
en global opposition mot den globaliserade makten.
146. Tillägg 2012: samt under 2000- och 2010-talen; jfr t ex Attac,
Reclaim the Streets, Världens sociala forum, ” Den arabiska
våren”, Occupy Wall Street och de spanska Indignados.
Tilläggsfråga: Står biblioteket starkare idag, tretton
å r senare? Vilka statsmakter ä r mäktigare idag ä
n de var å r 1999?
896
Bibliotekarierna har faktiskt inte heller varit sena att tillämpa
IT och internet. Under de senaste fem å ren [1994-1999] har de
allmänna biblioteken i Finland lyckats inkorporera internet i
bibliotekarieprofessionen och i biblioteksbesökarnas vardag;
samtidigt har också presentationen av böcker, skivor, videor
mm. via webben vidareutvecklats och utlåningen ö kat.
897
Men när förändringarna ä r av sådan vidd och
försiggår i ett sådant tempo som idag behövs det
också djärvt och offensivt nytänkande om biblioteket som
institution. Borde oppositionen i informationssamhället se ö
ver den traditionella maktfördelningsläran och kräva att
en del av den politiska makten i samhället ö verförs
till biblioteket?
898
Vad bör inte göras?
899
Ej tidigare publicerad. Skriven i september 2012.
900
En brittisk intellektuell, Steven Lukes, påpekade i inledningen
till sin bok Marxism and Morality (1985), att Lenin nog hade
skrivit ” Vad bör göras?” men glömt att tala
om vad som inte borde göras.
901
Ifall bibliotekarierna successivt ö vertar ansvaret för
styrningen av internetutvecklingen (internet
governance )147 kommer internet och biblioteket med tiden
att i allt högre grad framstå såsom en och samma
föränderliga och växande institution. Detta väcker
frågan om vad förvaltandet av internet bör går ut
på och, kanske framför allt, vad det inte bör
innebära.
147. Låt vara att internet governance säkert också
i fortsättningen bör ske inom ramen för olika mer eller
mindre utpräglade multistakeholder -arrangemang.
902
Förvaltningen av nätet består dels av sådana
uppgifter, som ä r typiska för skötseln av ett
bibliotek, nämligen att bevara, hålla ordning på,
komplettera och sprida information.
903
Med bevarandet av informationen på nätet har det hittills
varit lite si och så, just därför att uppgiften inte
sköts av biblioteksinstitutionen utan av mer eller mindre privata
företagare. Här förtjänar den amerikanska
privatpersonen Brewster Kahle och Archive.org, som Kahle
förestår, ett positivt omnämnande.
904
Vad sedan uppgiften att hålla ordning på informationen
beträffar, ä r det i praktiken klokt att utgå ifrån
två olika tolkningar av ordet information: a) den
informationsteoretiska och/eller cybernetiska tolkningen, enligt vilken
” information ä r en skillnad som gör skillnad”
(Gregory Bateson); b) den semantiska och/eller humanistiska tolkningen,
enligt vilken information ä r allting som har mening för en
människa. I princip strider dessa två tolkningar inte mot
varandra. Däremot erbjuder de två skilda vägar att
närma sig en och samma sak. Som informationsspecialister
närmar sig bibliotekarierna i praktiken mycket ofta informationen
i biblioteket ur a-perspektivet, vilket innebär att bortse
från innehållet, meningen. Men eftersom bibliotekarien
också ä r en generalist, vars uppgift består i att
hjälpa sina medmänniskor att hitta den skillnad som gör
skillnad och/eller den mening som ger mening, måste bibliotekarien
ständigt hålla bägge synvinklarna (a och b) för
ö gonen. Detta gäller i hög grad ä ven då
bibliotekarien också å tar sig uppgiften att ”
förbättra samhället genom att underlätta skapandet
av ny kunskap"(R. David Lankes).148
148. Jfr ” En atlas för det nya biblioteket”.
905
I a-perspektivet ä r internetkatalogen ö ver namn och nummer,
som tillsvidare handhas av ICANN, särskilt betydelsefull. Kan man
tänka sig att denna katalog småningom blir mindre viktig? Det
tror jag inte, eftersom hela vitsen med att använda datorer och
internet består i att reducera informationen till 'skillnader som
gör skillnad', dvs. till ä ndlösa rader av ettor och
nollor (antingen ett eller noll). Men för att också vi
människor ska begripa dessa små skillnader, som datorerna
så underbart väl ” förstår”, måste
den digitala informationen lustigt nog ö versättas till vad
GH von Wright i sin definition av ” tankeförmåga”
kallade ” språket”.149 I annat fall
förblir den meningslös.
149. Se ” Det händer något i biblioteket” ovan.
906
Vad en bibliotekarie inte bör göra och inte heller
behöver göra ä r att försöka påtvinga sin
medmänniska sin mening. Det finns dock frågor där
bibliotekarien bör välja sida. Jag kommer i skrivande stund
på två sådana frågor, av vilka jag har nämnt
den första: bibliotekarierna i alla länder borde ö ppet
och energiskt ta ställning för såväl ensidig
(unilateral) nukleär nedrustning som ett allmänt
(multilateralt) avskaffande av massförintelsevapnen och se till
att detta blir biblioteksföreningens policy, oberoende av land
eller regering. I EU-länderna vore det således inte minst
bibliotekariernas sak att kräva en denuklearisering av Europa. Den
andra frågan gäller förvaltningen av internet. Denna
bör i längden skötas av yrkesbibliotekarier och
integreras i biblioteksinstitutionen. På denna punkt, liksom
beträffande den nukleära avrustningen, råkar
bibliotekarien kanske tidvis i konflikt med sitt lands regering och
myndigheter, men den konflikten måste tas.
907
I vilken mån behöver den meningsfulla informationen
(informationen betraktad ur b-synvinkeln) på internet
förvaltas? Eftersom internet i mycket stor utsträckning styr
sig självt krävs endast ett minimum av förvaltning.
908
Den italienska bibliotekarien Riccardo Ridi har formulerat en egen
version (i stil med Timo Kuronens150 ) av Ranganathans
biblioteksvetenskapliga lagar där nätets knutpunkter
fått ersätta böckerna. Ridis ” lagar” kan
eventuellt tjäna som en utgångspunkt för
internetbibliotekariens arbete:
150. Kuronen, Timo: Kansalaiskeskustelun edellytykset ja
mahdollisuudet tietoverkkojen aikakaudella , a.a.
909
1. knutpunkterna finns till för att läsas, genomsökas
och skrivas
910
2. varje användare sin sökväg
911
3. varje sökväg sin användare
912
4. skapa så direkta länkar som möjligt
913
5. biblioteket ä r en växande hypertext151
151. Cit och ö versatt enl. Ridi, R: La
biblioteca come ipertesto. Verso l'integrazione dei servizi e dei
documenti (28.8.2012)
914
Bibliotekskraft – det ordet gillar jag!
915
Först publicerad i Nya Argus 11/12 2011.
916
Föreställningar om framtidens bibliotek
917
Biblioteket ä r en politisk kraft. För att undvika att
stöta mig med människor som kanske vill hålla politiken
på avstånd borde jag kanske nöja mig med att kalla
biblioteket för en samhällskraft. Men kan man
föreställa sig en samhällelig kraft, som inte samtidigt
uppvisar politisk styrka?
918
Nedan ska jag presentera några idéer, som jag på
arrangörernas uppmaning lade fram under ett seminarium om
bibliotekens framtid.152 Tidpunkten för seminariet,
oktober 2011, sammanfaller med någonting som skedde i min hemby
Isnäs (numera räknad som "stadsdel” i Lovisa):
grundandet av Pernå skärgårdsnät. Om det inte
rörde sig om fibernät skulle jag förbigå denna
händelse med tystnad. Men eftersom fibernätet153
ä r någonting annat och förmer ä n de ö vriga
fysiska datanäten ä r händelsen högst signifikativ.
152. Biblioteksfackets framtidsseminarium ” Kirjastovoima olkoon
kanssasi – bibliotekskraft vare med dig” hölls i
universitetets lilla festsal i Helsingfors 5.10.2011.
153. Ifall ordet fibernät känns främmande
föreslås läsning av artikeln ”
Telekommunikation” (av Nisse Husberg) i Uppslagsverket Finland
(www.uppslagsverket.fi) samt artikeln ” Det fiberoptiska ö
verföringssystemet” i Wikipedia.
919
Min uppgift på det ovannämnda seminariet var att inleda ett
samtal om hur vi föreställer oss framtidens bibliotek. Det
första jag då ville säga var, att jag tror biblioteket i
framtiden kommer att ä ga och driva det fysiska datanätet,
vilket på vårt nuvarande tekniska utvecklingsstadium
innebär ett fibernät. Till de som har förklarat
varför fibernätet ä r viktigt hör inte minst Nisse
Husberg, som har varvat sin forskarinsats inom området
telekommunikationsteknik vid Tekniska högskolan med jordbruk
på farsgården i Hindersby i Lappträsk. Vidare ä r
Hindersby fibernät (där Husberg själv ä r primus
motor) ett känt exempel på att invånarna i demokratisk
anda tar saken i egna händer. Just detta håller
förhoppningsvis också på att ske också i min
näromgivning nämligen att medborgarna själva drar
fibernätet till sina hem i stället för att
förgäves vänta på att staten, staden/kommunen eller
teleoperatörerna ska göra det.
920
Innan jag spikade tesen om bibliotekets framtida roll som
fibernätsförvaltare och -operatör var jag dock tvungen
att förklara ett i mitt tycke grundläggande
förhållande mellan biblioteket och de ö vriga delarna av
samhällets helhet. Jag började då med att framhålla
min ö nskan om att få vara medlem i biblioteket — en
förhoppning som anknyter direkt till frågan om bibliotekets
allmänna kraft eller makt i samhället. Om vi tänker oss
att biblioteket ska bli mäktigare ä n hittills bör vi
nämligen inte tveka att kalla det en organisation. Då kan det
också kännas riktigare att tala om biblioteksmedlemmar ä
n om biblioteksanvändare, för att inte tala om
bibliotekskunder.154
154. Ang 'medlem' i st f 'användare' eller 'bibliotekskund' har jag
tagit intryck av tankegångarna i R.David Lankes Atlas of New
Librarianship (MIT Press 2011)
921
Bibliotek brukar visserligen inte uppfattas som medlemsorganisationer
utan vanligen främst eller enbart som public service. Men en
offentlig tjänst kan också bygga på medlemskap. Ja, som
medborgare ä r vi ju också medlemmar i staten, förutsatt
att statsformen ä r republik och att där råder
demokrati. (Annars vore vi ju blott undersåtar.)
Rättsväsendet (rättsstaten) ä r ett exempel på
detta förhållande. Det ger ju medborgarna-statsmedlemmarna
möjlighet att använda sig av bl.a. domstolarnas
tjänster.
922
Men rättsväsendet ä r samtidigt den dömande makten,
som vi har inrättat vid sidan av de lagstiftande och
verkställande makterna. Vad jag ville säga innan jag gick in
på fibernätsfrågan var att biblioteket i framtiden
kommer att utgöra en ytterligare, fjärde statsmakt.
923
Som en allmän premiss för hur vi kan och bör
föreställa oss framtidens bibliotek föreslår jag
således, att vi försöker tänka oss det som en av
statsmakterna, vilken har till uppgift att betjäna sina medlemmar,
medborgarna.155
155. Jfr min essä ” Gamla och nya biblioteksvisioner”,
Nya Argus 1-2/2010.
924
Men lika litet som vi vid det här laget vill eller ens
förmår tänka oss ett vingklippt internet, som stoppas
vid de enskilda staternas gränser, går det att
föreställa sig ett förverkligande av den nya
maktdelningen i en enskild nationalstat. Den nya informationella makten
(biblioteket som en ny statsmakt) ä r med nödvändighet
transnationell. Den inbegriper med andra ord en ny maktdelning på
globalplanet.156
156. Om den kommande, globala demokratin, se boken av professorerna vid
statsvetenskapliga fakulteten, Helsingfors universitet, Heikki
Patomäki och Teivo Teivainen: A Possible World: Democratic
Transformation of Global Institutions, Zed Books 2005.
925
Men ö vergången till den nya maktdelningen måste
börja någonstans — en sådan historisk
förändring kan inte ske ö verallt samtidigt. Som
européer bör vi för vår del sträva till att i
vår del av världen stifta en ny grundlag, som syftar till att
komplettera Montesquieus kända maktdelningslära så att
denna bättre motsvarar nutidens krav och erkänner
bibliotekets ställning såsom en fjärde statsmakt.
926
Om nu någon invänder, att dagens Europa i stället
måste börja med att lösa sina problem med finanserna och
eurovalutan så bevisar den personen bara sin egen
trångsynthet. Framtidsutsikterna och den europeiska politiken
bör ju ses ur ett större helhetsperspektiv, där inte
minst statsformen och maktdelningen tilldelas en avgörande
betydelse.
927
Varför räcker den traditionella, montesquieuska makttriaden
inte längre till? Här vill jag främst peka på
förändringsfaktorn internet, också för att
nätet ä r den av samtidens stora nyheter, som omedelbarast
berör biblioteket. Ja, internet inte bara ”
berör” biblioteket utan det ä r faktiskt redan en del
av biblioteket (och vice versa ä r biblioteket faktiskt redan en
del av internet).
928
Detta likhetstecken mellan internet och bibliotek kan göras
begripligt genom begreppet informationsteknik (IT). Internet och
bibliotek har detta gemensamt: de ä r informationsteknik.
929
Internetutvecklingen tvingar oss kort sagt att revidera
biblioteksvetenskapens traditionella begrepp såsom 'samling' och
'dokument', för att inte tala om begreppet 'bok'. Vad kunde vara
mer självklart ä n att biblioteket självt som begrepp
och biblioteksvetenskapen, vars objekt detta begrepp ä r,
måste revideras?
930
Gångna tiders bibliotek existerade endast i byggnader. Och
bibliotekshus av det hittillsvarande slaget kommer, det tror å
tminstone jag, att behövas också i framtiden. Men också
internet ä r någonting som vi har byggt och bygger vidare
på. I internet tillkommer, så fortsätter min
tankegång, biblioteket och bibliotekarierna en särskild makt,
som jag hoppas att vi en gång ska begripa att konstituera.
Problemet idag ä r att biblioteket inte ä nnu har intagit sin
givna plats i nätet. Därför regerar bibliotekarierna
tillsvidare inte ö ver sin nya domän såsom domarena,
juristerna och de rättslärda bestämmer ö ver
rättsväsendet i en republik där makten ä r delad.
Min och många andras skräckvision ä r att de nutida
stormakternas chefer med sina overkillvapen och sin till synes obotliga
statsegoism ska få ö vertaget ö ver
internetutvecklingen. Vi har redan sett ansatser till mellanstatliga
cyberkrig och fått uppleva många exempel på hur
regeringar blandar sig i nätets fria kommunikationsformer. Men vi
har också upplevt WikiLeaks, ett embryo till folkens eget
underrättelseväsen, som förhoppningsvis ä r i
färd med att klassa ut imperiernas spionorganisationer och
propagandamaskinerier. Vidare har vi kunnat följa med och delta i
framväxten av den flerspråkiga Wikipedia, som redan ä r
på god väg att både kvantitativt och kvalitativt ö
verträffa alla tidigare encyklopedier.
931
Outhärdlig ä r också tanken på att vårt nya
bibliotek allt framgent skulle domineras av Google, Facebook, Amazon,
Samsung och andra kapitalistiska storföretag. Dessa har redan
lyckats skapa sig alltför starka maktpositioner, som behöver
inskränkas, regleras och balanseras.
932
Men hur tar sig dessa tankar ut i vardagen, på lokalplanet? Jag
ä r rädd för att de ter sig alldeles för abstrakta
och avlägsna med avseende på våra omedelbara
möjligheter. Det gäller först och främst att hitta
trådar att börja dra i.
933
Fibernätet ä r, som jag ovan har antytt, en sådan
förenande länk. Man må jämföra fiberkabeln med
vattenledningen och biblioteket, som sköter om
informationsförsörjningen med vattenverket eller
vattenandelslaget, som ser till vattenförsörjningen. Det
fiberoptiska ö verföringssystemet, när det väl
ä r installerat, torde inte vara svårare att driva ä n
ett vattenverk.
934
Fibernätet omgärdar och täcker redan stora delar av
världen. Men det ä r inte ä nnu vårt nät. Vi
har knappast vaknat till medvetande om fibernätets existens.
935
Lyckligtvis har vi hunnit bli nog så medvetna om internet. Men
för att komma vidare behöver vi nu också ta oss an
nätets och det framtida bibliotekets infrastruktur,
fibernätet.
936
Omställning på fiberoptikens grund
937
Först publicerad i FiKT Finlands kommuntidning 6/2012.
938
Under internetepoken (som började ca 1995, ifall vi bortser
från nätets förhistoria inom det västliga
militärindustriella och akademiska komplexet) har människorna
fortfarande bara hunnit börja anpassa sig till den nya historiska
situation, som det för hela mänskligheten gemensamma digitala
kommunikationsnätet medför.
939
Ta t ex begreppet ” sociala medier”. Uttrycker det
någonting mer ä n en en nymornad insikt om internets inbyggda
sociala dimension?
940
Det sociala samarbetsnätverket internet ä gs varken av
någon stat eller eller något enskilt affärsföretag.
Fortfarande leds detta i sanning sociala medium inte heller av
något lands regering. Internet har inte heller någon
verkställande direktör eller president. I stället kan
man alltjämt med fog påstå att internet ä gs och
leds av sina användare, vilkas antal numera anses uppgå till
drygt 2 miljarder eller en tredjedel av jordens befolkning. Hur ska man
då tolka det faktum, att nästan hälften (snart 1
miljard) av oss internetanvändare under de allra senaste å
ren har slutit ett slags kundavtal med det amerikanska börsbolaget
Facebook, som leds av den unge miljardören Mark Zuckerberg?
941
Facebooks oerhörda och osannolikt snabba expansion tyder onekligen
på omognad. Internetanvändarna lider av växtvärk.
942
Positivt ä r i alla fall, att Facebook hjälper hela
människosläktet att upptäcka och lära sig utnyttja
nätets sociala möjligheter.
943
Mindre positiv ä r däremot den tendens till en privatisering
och kommersialisering av internet, som Facebook m fl ITC-jättar
representerar.
944
Hur vill vi internetanvändare, kort sagt gemene man och vanliga
kommuninvånare (i Europa anses vi utgöra ca 61 % av
befolkningen) egentligen vidareutveckla detta digitala nät, som i
princip ä r allas vår gemensamma egendom?
945
Som jag ser det ä r internet nära besläktat med det
allmänna biblioteket. Båda verkar i och för sig
alltför bra för att vara sanna. Tänk att det i varje
finländsk stad och bygd finns ett bibliotek där den indiska
matematikern Ranganathans principer har upphöjts till lag!
946
947
Böcker ä r till för att användas Böcker ä r till för alla Åt varje bok dess läsare Spar läsarens tid Ett bibliotek ä r en växande organism
Genom att helt enkelt byta ut ordet bok mot information, ordet
läsare mot användare och, ja, ordet bibliotek mot internet
får man följande tänkvärda påståenden:
948
949
Information ä r till för att användas Information ä r till för alla Åt varje information dess användare Spar användarens tid Internet ä r en växande organism
Ovanstående något mekaniska jämförelse uppvisar en
viktig skillnad: i det första fallet verkar det enbart talas om
” ett bibliotek”, varmed man nog bör tänka sig
närmaste lokala stadsbibliotek, medan det i det senare fallet
tycks vara tal om internet i hela dess vidsträckta helhet.
950
Men poängen ä r, att vi också mycket väl kan
välja att betrakta internet ur ett lokalt för att inte
säga kommunalt perspektiv.
951
Vi inte bara kan utan vi bör också fundera på internet
ur lokalsamfundets synvinkel och som kommunal informations- och
kommunikationsservice.
952
Många av de kommuninvånare, kommunala planerare och
beslutsfattare som i dessa dagar bygger eller vill främja
utbyggnaden av optiska fibernät gör förstås
också just det.
953
Det optiska fibernätet utgör ju internets och därigenom
informationssamhällets tekniska infrastruktur.
954
Redan en snabb titt på EU-kommissionens digitala agenda för
Europa och Finlands regerings uppföljande redogörelse ”
Ett produktivt och nyskapande Finland – Digital agenda för
å ren 2011-2020” kan dock göra vem som helst fundersam.
EU:s och regeringens främsta motivering för optiska
fibernät ä r nämligen att ” utveckling av
informationssamhället höjer produktiviteten”.
Förutom allmän ” produktivitetshöjning”
talas i regeringsdokumenten främst om ”
tillväxt”, ” konkurrenskraft” och om att inte
” släpa efter” USA.
955
Ingenstans påpekas, att internets infrastruktur, det optiska
fibernätet, bör uppfattas som ett naturligt monopol, som (i
likhet med biblioteket) ä r gemensam, offentlig egendom.
956
Ingenting tyder heller på att den omställning av
produktionen, konsumtionen och finanssystemet som måste komma
står på våra beslutsfattares "digitala agenda”. De
predikar om konkurrens, marknadsandelar och vinstmaximering. Men
säger inte ett ord om vad internet egentligen borde handla om,
dvs. kommunikation, samarbete och folkupplysning. EU-kommissionen och
vår regering går kort sagt på som om det digitala
samarbetsnätverket internet aldrig hade uppfunnits.
957
Det gäller att rädda internet från regeringarnas
marknadsfundamentalism och ITC-jättarnas ö verdimensionerande
inflytande. Därför ska vi bygga optiska fibernät som
förblir i kommuninvånarnas eller kommunens ä go.
Fiberoptiken erkänns ju allmänt vara en ö verlägsen
teknik för informationsöverföring, så ur teknisk
synvinkel ä r det klart motiverat att den ska tas i allmänt
bruk. Men detta tekniska motiv ä r inte tillräckligt. I
dagens läge krävs dessutom en klar samhällspolitisk
riktlinje: internets infrastruktur, det optiska fibernätet,
bör bli och förbli ett naturligt monopol som ä gs och
drivs av kommuninvånarna, gärna via biblioteket. Detta ä
r en förutsättning för att vi, användarna,
själva ska kunna påverka och fatta beslut om vårt
informationssamhälles vidare ö den. Dystopin,
skräckvisionen, ä r att några transnationella
affärsföretag lyckas tillskansa sig ä gande- och
beslutsrätten ö ver hela det digitala och sociala
nätverkets infrastruktur. För ö vrigt: ä r det inte
just dessa samma banker och storbolag som upphöjer produktivismen
och konkurrenskraften till informationssamhällets högsta (och
enda?) värden och därmed också sätter den
ovannämnda officiella ” digitala agendan"?
958
Utopin, alternativet, ä r uppenbarligen vad många
människor i olika länder redan har börjat kalla för
Omställningsrörelsen.157 Det ä r en snabbt
växande rörelse som, tro det eller inte, liknar ett
folkbildningsprojekt. Eller snarare ett internationellt nätverk av
lokala folkbildningsprojekt. Behovet av sådana har vuxit sig
stort. Hur ska vi annars tillsammans ta reda på varför det
samhälle, som vi tänker oss att ska resa sig ö ver den
fiberoptiska infrastrukturen, ä r socialt ö nskvärt? Och
hur ö ka dess motståndskraft mot följderna av det
nuvarande samhällets sammanbrott?
157. Omställningsrörelsen , på engelska
transition movement eller transition towns , på
finska siirtymäliike , syftar till att skapa lokal
motståndskraft mot konsekvenserna av finanssystemets kris genom
att ta i bruk lokala valutor och genom att minska det nuvarande energi-
och resursslöseriet. Filmen In Transition 2.0, som bygger på
berättelser från omställningsrörelsen, går att
skaffa via < http://www.intransitionmovie.com/>.
Om bibliotekets roll i detta sammanhang har jag ett tidigare
diskussionsinlägg i Nya Argus 11/12 2011, se artikeln ”
Bibliotekskraft – det ordet gillar jag!”, (< http://www.kolumbus.fi/nya.argus/2011/11-12/bibliotekskraft.pdf)>.
959
V SAMT FÖRSÖKA FÅNGA E-BOKEN I FLYKTEN
960
[aukio.jpg] "Aukio, digital teckning, ca 1995. © Leena Krohn"
961
Kanske e-böcker enbart ä r att betrakta såsom ”
tekstbasert råvare”, för att tala med den norska
samhälls- och biblioteksvetaren Tord Höivik.158 Som
jag ser det tillkommer uppgiften att förädla den textbaserade
råvaran i så fall bibliotekarierna och läsarna
själva. För att klara av uppgiften borde bibliotekarierna
hädanefter inrikta sig på på att dra in läsarna
själva i förädlingsprocessen (crowdsourcing ).
Skolor och universitet bör spela viktiga roller i detta kollektiva
kärleksarbete, en vårdande läsning, som innebär ett
kollektivt knåpande med texten. Och det kommer givetvis också
att behövas mera pengar från staten, dvs. investeringar i
bibliotek, skolor, universitet, med mera. Men kanske inte så
mycket pengar som man i första hand kunde tro. Se bara på
Wikipedia!
158. ” For slik det er nå, bruker staten titalls millioner i
å ret på noe som best kan kalles en tekstbasert råvare.
I oppmerksomhetsøkonomien, der det vrimler av tekster og tilbud,
må vi spørre: Hvordan kan denne råvaren foredles til en
vare med høy verdi for brukerne?”, Cit. enl. intervjun med
Tord Höivik i Klassekampen 25.9.2009.
962
Svaret ä r ja
963
Utdrag ur ett inlägg om e-böcker under evenemanget
” Möten i november”, arrangerat av Läscentrum och
RötterRösterRum i Aktia-salen (Helsingfors) 10-11 november
å r 2000.
964
– Svaret ä r ja!
965
Men vilken ä r frågan?
966
Frågan lyder:
967
– Ska vi ha e-böcker?
968
Om vi använder filosofen Humes så kallade giljotin på
det lilla ordet ” ska”, så får vi två
tolkningar av frågan.
969
Den första versionen låter såhär:
970
– Ä r det sannolikt att vi kommer att ha e-böcker?
971
Och den andra versionen lyder såhär:
972
– Bör vi ha e-böcker?
973
På bägge frågorna svarar jag ja.
974
Vi har haft e-böcker sedan början av 1970-talet. I
början av 1990-talet hade vi redan hundratals
e-böcker.159
159. Jfr min Intervju med
Michael S. Hart, Projekt Gutenbergs grundare, i Kontur nr 2/92.
975
Med webben kom i mitten av 90-talet ytterligare många tusen
e-böcker – t.ex. böcker av filosofen Hume, som jag har
med mig här i ” Biblo”.160 Om en liten tid
kommer vi att ha miljoner e-böcker161
160. Tillägg 2012: Biblo var ca å r 2000 den snygga minstingen
i Fujitsus LifeBook-serie av bärbara datorer. Jag tolkade naivt
beteckningen ” LifeBook” som att här var en dator som
skulle räcka för resten av livet. Nu skräpar LifeBook
på vinden. Och sedan? Jo, de ” gamla” datorerna
skeppas till Västafrika där de främst skapar
miljöproblem. I framtiden kommer kanske en persondator att kunna
tjäna sin ä gare livet ut, låt vara att en eller annan
sliten eller trasig modul möjligen måste bytas med å
ren.
161. Tillägg 2012: Det har vi redan, sedan flera å r. Och vad
sker med ” gamla” e-böcker? Till vilka hamnar kommer
de att skeppas?
976
(...)
Vi bör också ha e-böcker. Detta följer av
att vi bör ha böcker.
977
Det ä r visserligen inte bevisat att vi blir bättre
människor genom att läsa böcker eller, för den
delen, genom att skriva böcker. Vi bevarar icke desto mindre tron
och hoppet på att det förhåller sig så.
978
Om nu boken som sådan ä r en bra sak, ä r då inte
e-boken det också? Eller ä r e-boken rentav snäppet
bättre, eftersom den ä r så oerhört behändig
och billig [att kopiera] i jämförelse med den tryckta boken?
979
– Svaret ä r ja!
980
(...)
Kejsaren själv [Microsoft] började prata om e-böcker vid
början av det här å ret. Det ä r därför
det pratas mer ä n vanligt om e-böcker i å r.
981
(...)
Diskussioner om e-boken utmynnar mycket riktigt i frågor om
egendom och särskilt då intellektuell egendom (intellectual
property).
982
Frågorna om intellektuell egendom ä r egentligen frågor
om politisk makt; i informationssamhället bör biblioteket
få ö kad makt, bland annat makt att avgöra en rad
frågor som sammanhänger med intellektuell egendom.
983
Vem ä ger det vi läser?
984
Först publicerad i Hufvudstadsbladet 20.3.2001.
985
Ett välkänt bokförlag startar försäljning av
e-böcker, berättar Hbl den 8 mars [2001].
986
Artikeln nämner en e-bok av en levande författare som jag
beundrar: Livläkarens besök , av Per Olov Enquist.
Sålunda slår jag upp webbsidan och letar fram det
ifrågavarande verket, varvid min blick faller på
följande meddelande:
987
” Våra böcker publiceras i kopieringsskyddat Microsoft
Readerformat, ett format som kräver att du laddar ner och
installerar Microsoft Reader (om du inte redan har det på din PC)
innan du handlar. Du måste också aktivera din Microsoft
Reader, genom att registrera ett Microsoft Passport, innan du laddar
ner böckerna. Kopieringsskyddet gör att den bok du köper
endast kan läsas på den dator där du laddade ner
den”.
988
Denna lilla text säger rätt mycket om litteraturens eller
å tminstone om läsandets villkor. Ska ett pass, som
utfärdas av ett mjukvarumonopol ersätta bibliotekskortet
när biblioteket flyttar till internet?
989
Microsoft och därmed allierade bokförlag utformar avsiktligt
sina e-böcker så att ett exemplar kan läsas på en
och endast en dator. Vad händer om läsaren vill låna
boken å t en god vän eller familjemedlem? Svar: vi får
helt enkelt inte längre låna böcker å t varandra.
För att få läsa boken nödgas var och en köpa
sig sitt eget exemplar samt Windows 98 eller högre.
990
Denna lilla olägenhet försvinner först om det blir lika
naturligt att låna datorer som det i dag ä r att låna
böcker.
991
Men man kan inte heller göra utskrifter på papper från
e-bokprogrammet Microsoft Reader. Ifall någon datorkunnig
läsare till ä ventyrs hittar på något sätt att
ö verskrida ovannämnda tekniska hinder, då kan
förläggarens och mjukvarubolagets advokater antagligen
få honom dömd i rätten för brott mot lagen om
upphovsrätt.
992
EUs direktiv om copyright, som Europaparlamentet nyligen godkände
i en andra, definitiv omröstning (14.2.2001) befäster
för ö vrigt just rättsinnehavarnas möjligheter att
medelst tekniska metoder ö ka sin kontroll ö ver
innehållet. Folk (inklusive mediefolket) verkar tro att det
här bara gäller popmusik (jfr det uppmärksammade fallet
Napster) men det handlar faktiskt också om böcker,
tidskrifter, bibliotek och läsning.
993
Den transnationella innnehållsindustrin skulle hemskt gärna
vilja kriminalisera alla läsare som läser böcker utan
giltigt pass eller användar-id. De stora bokförlagen
strävar till att med hjälp av den digitala tekniken göra
det brottsligt att läsa utan att betala pengar å t det
lästas ä gare.
994
Vem ” ä ger” det vi läser? Om någon ä r
det väl författarna? Ja, så var det ursprungligen
tänkt, å tminstone i Europa på Victor Hugos tid.
995
Men enligt amerikanarnas syn på saken ä r
innehållsägaren (the rightsowner; the rightsholder) inte den
som skapat innehållet utan den som köpt rätten att
mångfaldiga det (copyright). Och idag gäller det amerikanska
upphovsrättsliga synsättet. I Bill Gates' värld tycks
därför "upphovsmannen” blott alltför ofta heta...
Bill Gates.
996
Apparna ordnar sina mappar
997
Först publicerad i förkortad version i Ny Tid i februari
2012.
998
Rättslärda vid Harvard går in för ett
biblioteksprojekt. Så här argumenterar de för sin sak:
999
” Vårt arbete går ut på att föreställa
oss biblioteket på nytt från grunden. Drick ur din kaffekopp,
stänk lite vatten ö ver ditt ansikte och fantisera ihop allt
vad ett bibliotek inte ä r men kunde vara. Detta får bli
vår utgångspunkt. Sedan får vi se vart det leder
oss."162
162. Källa: < http://librarylab.law.harvard.edu/librarytestkitchen/>
1000
Ja, biblioteket ä r alla betydelsers och meningars
smörgåsbord. Vad vi gillar ä r lekfullheten, ö
ppenheten, barnsligheten: världen som föreställning. Men
när vi blir ä ldre uppmanas vi att göra upp en plan:
världen som vilja.
1001
Häromdan berättade Elisabet Fornell vid Stockholms
stadsbiblioteks virtuella enhet att biblioteket, som ä ger
rättigheterna till Alva och Gunnar Myrdals böcker, har gett
ut dem på nytt i ett elektroniskt format och att alla stockholmare
(med bibliotekskort) nu kan ladda ner dem för läsning på
sina apparater. Det undrades varför bara stockholmarna skulle
få tillgång till dessa Myrdalare. Redan följande dag
kunde Elisabet Fornell meddela: “ Det gick fortare ä n vi
själva trodde: Alva och Gunnar Myrdalböckerna har redan
hunnit in i Apples iBookstore, gratis att ladda ner för alla
– inte bara stockholmarna”.
1002
Bra gjort, Elisabet. Nu har också jag, som inte ä r
stockholmare, laddat ner Kontakt med Amerika av Alva och Gunnar
Myrdal genom iBook-appen. Men här finns ett litet problem. Jag har
så många appar för min läsning av e-böcker.
Dessutom tycks apparna bli mappar och mapparna appar… För att
hålla reda på allt det här kommer jag antagligen snart
att behöva en egen bibliotekarie! Och så en annan sak, fast
jag kanske låter alltför kritisk. Jag hittar inte
utgivningsår. När utkom “ Kontakt med Amerika”?
Borde det inte stå någonstans i boken?
1003
Nåja, man kan ju alltid försöka kolla med Shelf –
en ny app, som tydligen hänger ihop med Googles boklåda
på nätet. Men Shelf-appen, visar det sig, ä r
tillsvidare inte särskilt bra på att hitta böcker, om
jag får uttrycka mig så. Ä r det inte lite konstigt att
hyllmappen ska hitta vad man söker i stället för att man
själv ska hitta det i hyllmappen?
1004
Med en enkel sökning i Google Books fick jag i
alla fall veta att A. Bonnier utgav boken å r 1941.
1005
Shelf-appen, den hyllmappen, har automatiskt en avdelning för mina
personliga favoriter. När jag som hastigast tittade in där
fick jag veta att en av mina favoriter ä r Anwar Shahs bok
Macro Federalism and Local Finance . Hur fanken kunde Googles
bibliotekarier veta att jag ä r federalist och intresserad av
lokala valutor? This is the googlization of everything, and I should
certainly worry! – allt har tydligen redan googlifierats. Men
OK, jag måste måste väl kolla vad Anwar Shah skriver om
mina favoritämnen. Eller...
1006
Tainaron
1007
Vad har hänt och skett med Leena Krohns roman Tainaron under
de senaste 27 å ren (1985-2012) ? Habent sua fata libelli,
böcker har sina ö den, brukade de gamla humanisterna
säga. En kort résumé, ej tidigare publicerad.
1008
Leena Krohns brevroman Tainaron , ursprungligen utgiven på
finska163 och nominerad för Finlandiapriset å r
1986, ö versattes som sagt till engelska av Hildi Hawkins. Men den
engelska Tainaron hade till att börja med svårigheter med att
hitta en förläggare. Å r 1998 designade emellertid Ralph
Amissah den elektroniska boken, nätboken, webboken, kort sagt
e-boken Tainaron. Mail from Another City . För ä
ndamålet användes SiSU, en fri och ö ppen mjukvara
för strukturering och publicering av elektronisk information, som
Ralph Amissah själv började skriva så snart The World
Wide Web hade stuckit upp sitt huvud i civilsamhället, vilket
skedde ca 1993.164
163. Tainaron. Postia toisesta kaupungista. WSOY 1986.
164. SiSU dokumenteras på webbplatsen < http://sisudoc.org>
1009
Sedan å r 1998 har därför alla internetanvändare
kunnat läsa ett antal snygga och läsarvänliga
e-bokversioner (SiSU genererar nämligen flera olika fil- och
läsformat) av Tainaron på engelska via Leena Krohns
webbplats.165
165. Se < http://www.kaapeli.fi/krohn/tainaron>
1010
Några å r in på det nya millenniet hittade de surfande
redaktörerna vid ett amerikanskt förlag den engelska Tainaron
på webben och gillade vad de läste så mycket att de
beslöt att ge ut den elektroniska texten som en pappersbok.
Så skedde också, å r 2004.166 Senare
mångfaldigades den engelska Tainaron igen på papper, bland
annat i den drygt tusensidiga antologin The Weird A Compendium of
Strange and Dark Stories. 167
166. Tainaron. Mail from another city. Prime Books 2004.
Innehållet i denna bok höjdes till skyarna av The
Publishers Weekly .
167. The Weird. Ed. by Ann & Jeff Vandermeer 2011. Det ä r
oklart för undertecknad om ” The Weird” också
existerar som e-bok. Men den tryckta boken har säkert haft en
elektronisk förlaga. Skillnaden mellan en tryckt boks elektroniska
förlaga och en e-bok, vars innehåll motsvarar innehållet
i den tryckta boken, kan vara (men behöver inte vara) hårfin.
1011
Nya kopior av Tainaron ä r på kommande, inte bara på
engelska, utan nu ä ven på originalspråket via
förlaget Teos. Men i motsats till den första e-bokversionen
på 1990-talet kommer de nya e-editionerna på 2010-talet
antagligen att vara spärrade med DRM-teknik168 för
att kunna tjäna som handelsvaror i kapitalets kretslopp.
Förmodligen kommer Tainaron nu också att marknadsföras
såsom en e-bok till biblioteken för licensierad distribution
till läsarna i form av kopior av en datafil. Dessa kopior kommer
antagligen att expirera och släckas ned då ”
lånetiden” har gått ut, kanske mitt under
läsningen! Om inte bibliotekarierna skärper sig och
vägrar att ” låna ut” e-böcker,
förstås.
168. DRM = Digital Rights Management.
1012
Kanhända har läsaren blivit nyfiken på vad det
egentligen står i Tainaron? Jag avslutar därför med att
rekommendera läsning av Tainaron. Brev från en annan
stad i Thomas Warburtons utmärkta svenska ö
versättning,169 eller det finska originalet, eller ö
versättningen till japanska av Hiroko Suenobu, ifall man helst
vill läsa boken på det språket.170 Tillsvidare
kan boken lånas via närmaste bibliotek.
169. Thomas Warburton har för ö vrigt skrivit
underhållande om sitt ö versättningsarbete i Efter
30.000 sidor. Från en ö versättares bord. Atlantis
2003; ang ö versättningen av Tainaron, se sid 98ff.
170. Tainaron har också ö versatts till flera andra
språk.
1013
Vad ä r en bok? Det står skrivet: ” Ingen ä nde
ä r på det myckna bokskrivandet, och mycket studerande
gör kroppen trött”.171
171. Predikaren 12.12., cit. enl. Projekt Runebergs
upplaga av 1917 å rs Bibel.
1014
När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar
fann han, att Biblioteket hade förvandlats till en Skoobe
1015
Först publicerad i Ny Tid i mars 2012. Jag har
försökt göra styckena om EU:s lånedirektiv
tydligare i denna version. Förutom av Franz Kafkas novell ”
Förvandlingen” har jag tagit intryck av Mike Daiseys monolog
” Kill the Corporation!”
1016
Skoobe som erbjuder läsaren hela biblioteket i mobiltelefonen
för 9,90 e/mån ä r, vilket tillsvidare kanske inte
riktigt har framgått, ett Bertelsmann-initiativ. Och det tyska
familjeföretaget Bertelsmann ä r ju ett av världens tio
största i mediebranschen (eller borde vi i stället börja
tala om informationsbranschen?) samt sedan 1998 ä gare av Random
House, världens största engelskspråkiga bokförlag.
1017
Ja, nog kan man säga att lånebiblioteket har fått en ny
konkurrent!
1018
Vid närmare eftertanke ser vi nu fortsättningen på
EU-kommissionens lånedirektiv från början av
1990-talet.172
172. Se Rådets direktiv 92/100/EEG av den 19 november 1992 om
uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende
upphovsrättsligt skyddade verk och om upphovsrätten
närstående rättigheter, kodifierad
version i Europeiska unionens officiella tidning nr L 376 ,
27/12/2006 s. 0028 – 0035.
1019
Lånedirektivet bygger på en idé om en särskild
utlåningsrätt (Public Lending Right , PLR), vilken
uppfattas som ett komplement till upphovsrätten.
Utlåningsrätten innebär alltså inte, som man
utifrån namnet kanske i första hand skulle vänta sig,
att biblioteken och européerna ska ha rätt att låna och
läsa böcker, utan avser i stället att ge
rättighetsinnehavaren (kan vara upphovsmannen eller
-kvinnan, men ä r i praktiken ofta ett affärsföretag,
som har köpt rättigheterna till verket) en helig och
okränkbar rätt till ersättning i form av pengar varje
gång en läsare lånar och läser den
ifrågavarande boken.
1020
EU-kommissionen, som hade fått stalltips från
medieföretagens lobbyister, förutsåg att böckerna,
när de blir e-böcker, inte längre skulle lånas ut
till allmänheten från biblioteken, som man hade gjort på
1900-talet, utan i stället å ter börja hyras ut
till läsarna, vilket hade varit praxis i lånebibliotekens
barndom på 1700-talet (jfr Wikipedias artikel om boktryckaren Lars
Salvius, som Jan Szczepanski så påpassligt hänvisade
till i sitt Skoobe-meddelande på BIBLIST173 ).
173. Jan Szczepanski, f d chefen för avdelningen för humaniora
vid Göteborgs universitetsbibliotek, har kontinuerligt
försett epostlistan BIBLISTs läsare, däribland
undertecknad, med nyheter från den svenska och internationella
biblioteksvärlden.
1021
I början av 1990-talet grundade bibliotekarierna en egen
lobbyorganisation – European Bureau of Library and
Documentation Associations (EBLIDA) – för att tillvara
bibliotekssektorns intressen i ett digitaliserat Europa.
1022
Men när böcker uthyrs eller utlånas till fast
månadspris kvarstår ”
rättighetsinnehavaren”, som inte ä r identisk med
författaren (upphovsmannen) utan snarare med förläggaren
(Bertelsmannen), de facto som böckernas ä gare –
ä garen till vad vi läser. Därmed fullbordas ä nnu
en av dessa privatiseringar, som egentligen innebär stöld i
stor skala av offentlig egendom. Biblioteken, vilka alltsedan
1800-talet har varit våra närmaste kandidater till att ä
ga vad vi läser, ska tydligen gå samma ö de till
mötes som redan i varierande grad drabbat posten, energibolagen,
vattenförsörjningen, hälsovården, universiteten och
skolorna...Från att ha varit allmänna publika
inrättningar håller biblioteken alltså nu i rask takt
på att ö vergå i transnationella, privatägda
korporationers (typ mediekonglomeratet Bertelsmann) ä go.
1023
Jag kom att bekanta mig närmare med PLR-problematiken genom att
EBLIDAs webbplats förlades till Informationsandelslaget
Katto-Meny 174 varvid jag under ett par å r i
mitten av 1990-talet regelbundet samarbetade med EBLIDAs dåvarande
verksamhetsledare, copyrightspecialisten Emanuella Giavarra, som
då byggde upp en rätt omfattande länksamling om
kopieringsrättigheter, elektroniska licensavtal mm. på
EBLIDA:s webbplats (webbavdelningen hette European Copyright Users
Platform , ECUP; min uppgift var att assistera henne med kodningen
och uppdateringen av webbsidorna). Men det räckte ä nda till
2000-talet innan jag kom mig för att studera själva texten i
EU:s lånedirektiv. Då hade jag också hunnit ta del av
bibliotekarien Siv Wold-Karlsens initierade kritiska analyser av
PLR-frågorna i tidskriften BiS175 och stiftat bekantskap
med bibliotekarierna i Cologno Monzese nära Milano, som
försöker – eller å tminstone försökte
– organisera en europeisk Non pago di leggere -kampanj mot
PLR-direktivet.176
174. Författarens arbetsplats 1992-2010.
175. Se Wold-Karlsen, Siv: ” Biblioteksböcker på licens?
EU-kommissionen vill att handelspolitik skall ersätta
kulturpolitik”, BiS 4/2007 ss 6-9 och andra artiklar av samma
författare i samma tidskrift.
176. Se http://www.nopago.org/.
1024
I direktivets formuleringar fäster man sig särskilt vid
två saker. För det första, att ordet bibliotek helt
lyser med sin frånvaro. I stället talas det om ”
inrättningar som ä r tillgängliga för
allmänheten”. För det andra förbigår
direktivet helt begreppen läsare och läsning. Det handlar
kort sagt om en rent ekonomistisk (marknadsfundamentalistisk)
lagstiftning kring frågor av oerhörd kulturell betydelse. I
PLR-direktivet jämställs sålunda biblioteken med,
säg, videouthyrningsfirmor, varuhus, badinrättningar,
biljardsalar och bordeller – alla dessa ” inrättningar
som ä r tillgängliga för allmänheten"!
1025
Trots alla skenheliga betygelser om motsatsen intar Bertelsmann &
Co en i grunden fientlig inställning till allmänna bibliotek
för den läsande publiken. För medieindustrin utgör
bibliotek och bildning närmast kostnadsfaktorer, som bör
rationaliseras bort, eller utlokaliseras, allt i den heliga
profitjaktens och kapitalackumulationens namn.
1026
På webbsidan www.skoobe.de ståtar titelomslagen från tre
” aktuella böcker”. Längst till höger hittar
vi som väntat biografin ö ver entreprenören och
uppfinnaren Steve Jobs, grundaren av ett IT-bolag som i praktiken
utnyttjar kinesiska slavarbetare för att bygga sina
läsplattor. Mittpositionen upptas av en tysk ö
versättning av Dan Browns bestseller, en thriller byggd på
hårresande konspirationsteorier. Till vänster, slutligen,
finns Die Verwandlung , ett urval av Franz Kafka. En bra bok
alltså, men som har hamnat i dåligt sällskap.
1027
När Gregor Samsa vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar
fann han, att Biblioteket hade förvandlats till en Skoobe.
1028
Mitt första (och sista ?) e-boklån
1029
Bygger på mitt diskussionsinlägg 6.6.2012 angående
”E-bibliotek
og e-bokbransje – snart på samme spor?”
@Bibliotekforum.no.
1030
Sommaren 2012 beslöt jag att vid sidan av August Strindberg (vars
Samlade Skrifter
Projekt Runeberg har publicerat @Runeberg.org) läsa Landet
utanför: ett reportage om Sverige bortom storstaden av
Kristina Mattsson (Leopard 2010). Eftersom stadsbiblioteket i min
hemstad Lovisa i Ö stra Nyland (Finland) inte hade boken letade
jag efter den i de finländska bibliotekens förträffliga
samsöksystem (FRANK). Det framgick att e-bokversionen fanns att
tillgå genom FREDRIKA-biblioteken i Ö sterbotten.
1031
Undertecknad besitter sedan länge ett lånekort till
stadsbiblioteket i Nykarleby, som ligger 500 km från Lovisa. Nu
visade sig detta lånekort fungera också telematiskt. Efter
att ha löst några tekniska initialsvårigheter
(sådana uppträder ju regelbundet varje gång man vill
göra någonting nytt med datorer) hade jag den
efterlängtade e-boken klar för läsning på min iPad.
Underbart! Varför klaga? Varför ondgöra sig ö ver
medvetandeindustri och softwaremonopol?
1032
Orsaken till mitt missnöje ä r följande. Det var inte
Nykarleby stadsbibliotek, eller ö verhuvudtaget biblioteket, som
” lånade” den här boken å t mig. Biblioteket
fungerade bara som hyrkiosk. Det var visserligen biblioteket som
måste betala hyran, tillsvidare med skattebetalarnas och
således i sista hand också med mina pengar. E-bokens ekonomi
ä r viktig och bör utredas närmare, men poängen i
sammanhanget ä r att utlåningen av e-böcker inte sker i
utan utanför biblioteket. I detta fall sker utlåningen i
företaget eLib, som har grundats och utvecklats av Bonniers, Natur
och Kultur med flera bokförlag. Bibliotekets roll bestod enbart i
att berätta om eLib och och att be mig vända mig dit för
att få ” låna” boken – dock
fortsättningsvis med användning av mitt bibliotekskort.
eLib-ägarna har alltså lyckats med det smarta tricket att
bygga in bibliotekskortet i sitt eget system!
1033
ↁ ↁ ↁ
1034
Min upplevelse av själva lånetransaktionen var att den
tillsvidare inte ä r helt inkörd. Först fick jag flera
gånger meddelandet ” Felaktigt lånekortsnummer”
oberoende av om jag försökte på bordsdator eller med
iPad!
1035
Men så blev jag ä ndå insläppt i systemet och fick
hämta hem e-boken. Jag förstår visserligen fortfarande
inte varför det misslyckades så många gånger men
lyckades denna enda gång.
1036
Bakom ” Hämta hem"-länken hittade jag en liten fil med
namnet ” URLLink.acsm”, som jag laddade ned till
bordsdatorn. Inget av programmen på min linuxdator verkade kunna
göra något annat med ” URLLink.acsm” ä n att
visa dess innehåll. Då kom jag på att kopiera ö ver
” URLLink.acsm” till nätet, varefter jag ö ppnade
den med Safari på iPad. Eh voilà !, nu kunde jag
välja att ö ppna och läsa boken med appen Bluefire
Reader! Så lyckades alltså mitt e-boklån till slut.
(Safari på iPad avslutade visserligen med meddelandet ”
Elib3 unknown library. Please report this error to
<info@elib.se>”, vilket härmed också blir gjort
om ä n i form av ett ö ppet meddelande.)
1037
Filändelsen acsm står för ” Adobe Content Server
Manager”.177 ACS ä r en mjukvara som det
amerikanska jätteföretaget Adobe Inc. har tagit fram för
att sätta virtuella lås och bommar, Digital Rights
Management (DRM) på e-böckerna.
177. Se < http://en.wikipedia.org/wiki/Adobe_Content_Server>
1038
Elib.se, som alltså ä gs av en rad svenska bokförlag med
Bonniers i spetsen, har uppenbarligen köpt eller hyrt ACS av
Adobe. Programmet innehåller de utlåningsfunktioner, som
bokindustrin erbjuder biblioteken. Så blir biblioteken ett slags
underhyresgäster och informationsleverantörer hos
bokindustrin. De bibliotek som anlitar eLib måste betala 20 ö
re varje gång en e-bok ” lånas ut”. Jag antar att
det ä r därför Fredrika-biblioteken endast tillåter
3 e-boklån per gång. Särskilt affären med
e-bokversionen av Zlatan-boken visade, att utlåningen av
e-böcker kan bli en dyr affär för biblioteken och
kommunerna.178
178. Se t ex < http://www.skanskan.se/article/20120329/ESLOV/703299836/-/zlatan-som-e-bok-en-dyr-affar-for-eslov>
1039
Filen ” URLLink.acsm” ser ut så här:
1040
[fulfilment_token.png]
1041
Systemet för utlåning av e-böcker via biblioteken verkar
vara utvecklat i samarbete med det amerikanska bibliotekskonsortiet
OCLC, vars PURL-server (PURL står för ” Persistent
URL”) ser till att varje e-bok får en bestående adress
på webben.
1042
ↁ ↁ ↁ
1043
En del bibliotekarier tänker sig att många problem kunde
lösas ifall biblioteken lagstiftningsvägen skulle ges ”
samma rättigheter” att ” låna ut”
e-böcker som de tidigare haft beträffande de tryckta
böckerna. 179 Men jag tror inte att en lagändring
eller ny lag med detta innehåll vore bra för biblioteken.
179. ” Det beste hadde vært om vi fikk en endring av å
ndsverklovens § 19 som hadde gitt oss de samme rettighetene til
å låne ut e-bøker, som vi har til å låne ut
papirbøker”, sade t ex Jonas Svartsberg Arntzen, intervjuad
av Anders Ericson i Norsk Bibliotekforum i juni 2012; < http://www.bibliotekforum.no/article.php?id=2671>.
1044
Förlagen och nätbokhandlarna behöver helt enkelt inte
biblioteken för att ” låna ut” sina e-böcker
eftersom de, om de så ö nskar, själva kan sköta den
detaljen via sina egna webbplatser. Som ett exempel kan nämnas att
Amazon har ö ppnat en egen lånetjänst för alla som
ä ger en Kindle, företagets egen läsplatta.180
180. Jfr webbsidan ” Kindle Owners Lending Library"; < http://www.amazon.com/gp/feature.html/?docId=1000739811>.
I september 2012 meddelas, att ä garen av en Kindleplatta har
tillgång till 145.000 boktitlar, inklusive alla 7 böcker i
Harry Potterserien och ö ver 100 bästsäljare, som New
York Times har utkorat.
1045
I stället för att agera reklamhyllor och hyrkiosker för
Amazon &Co borde biblioteken inrikta sig på att bygga upp sina
egna system för spridning av litteratur i elektroniska format.
1046
Ä gandet av information i digitalt format bestäms genom
mjukvaran (software). Den som har monopol på mjukvaran, som
människan behöver för att avläsa informationen kan
också skaffa sig monopol på själva informationen,
innehållet (meningen). Den som har monopol på
operativsystemet som behövs för att köra den mjukvara
som läsaren behöver för att läsa e-boken har
också i sista hand möjlighet att kontrollera e-bokens
spridning och innehåll.
1047
Därför borde biblioteken använda fria och ö ppna
operativsystem och ö verhuvudtaget fria och ö ppna mjukvaror.
Inte för att skapa nya monopol utan för att ö ppna upp
och avskaffa de existerande monopolen.
1048
Tillägg 1.10. 2012: ” Förlagen har tillsvidare
bara hunnit börja fundera ö ver hur alla data som
e-läsningen genererar kan användas. Många ställer
sig skeptiska till att dataanalyser skulle kunna hjälpa branschen
i dess pågående kamp för att locka konsumenter, som
alltmer dras till spel och sociala medier. Men i en tid då de
traditionella förlagen förlorar mark till teknikjättar
som Amazon och Apple frestas förlagen att sätta sitt hopp
till sådana analyser.” (Wall Street Journal181 )
Vilket påminner mig om läget i slutet av 1980-talet: ”
Och all datakommunikation ger upphov till nya data... Kring varje
datanät spinns sålunda ytterligare ett nät, ett nät
av tekniska kontrollmöjligheter, som också ger sociala
kontrollmöjligheter eftersom det sist och slutligen ä r
fråga om kommunikation mellan människor”.182
Trots att vissa författare, som Sartre påpekade, väljer
att skriva för Gud i stället för människorna, har
böcker alltid varit en fråga om människornas samtal med
varandra.
181. Cit. och ö vers. enl. Alter, Alexandra: ”Your
E-Book is Reading You”, Wall Street Journal 19.7.2012.
182. Cit. enl. Nätbyggaren.
En undersökning av den moderna posten , a.a., ss 27-28.
1049
Jag räcker upp min hand
1050
Ej tidigare publicerad.
1051
” Biblioteken får själva ta ö ver
e-boksutgivningen: redigera manus, göra omslag, fixa ö
versättningar, ge författaren förskott och inte minst
marknadsföra boken. Alla som tycker det ä r en bra idé,
räck upp en hand!” – Per
Strömbäck183
183. Per Strömbäck, som flitigt förfäktar
förlagsbranschens synpunkter i den svenska e-bokdebatten,
citerades av Birgitta Å kerud i ett mail till ” BIBLIST
– Topics in Nordic research library user services” 10
september 2012jfr bit.ly/UG4w35
1052
Jag räcker upp min hand. Informationssamhället behöver
bibliotekarier med hög litterär kompetens och
tillräckliga tidsresurser för läsning, editering och
spridning av e-böcker. Visst ä r det bra med förlag och
redaktör men ä r det inte också författarens
skyldighet – och rättighet! – att redigera sitt manus?
Om förläggaren anser boken vara tillräckligt
kommersiellt intressant för att tryckas, då kommer
förlagsredaktören ä ven i fortsättningen att bidra
till editeringen.
1053
Då man tar fram en tryckt bok ä r man mer eller mindre
medveten om dess omslag. Men e-boken har varken om eller slag. E-bokens
” pärm” ser eller känner man inte längre
när man väl börjat läsa den. E-boken förvaras
på datorns eller läsplattans skivminne, färdig att
kopieras till skärmen på det ställe i texten där
man senast avslutade läsningen.
1054
Kunde inte framtidens bibliotekarier också fungera som
e-böckernas litterära agenter, ifall de anser dem vara
värda att ö versättas till andra språk?
1055
Vad förskott till författaren beträffar så vore det
fint, men kan någon ge ett exempel på att ett förlag har
betalt förskott till en författare, vars bok inte ska tryckas
utan enbart ges ut som en e-bok?
1056
E-bokens marknadsföring, slutligen, ä r närmast av
intresse för dem som tänker förtjäna pengar på
att sälja e-böcker på e-bokmarknaden. Det var väl
inte meningen att bibliotekarierna skulle sälja
e-böcker? ” Böcker ä r till för att
användas”, skrev Ranganathan. ” Å t var och en
hans eller hennes bok”, tillade han. Ranganathans lagar ä r
fortfarande i kraft och de gäller också i det digitala
biblioteket.
1057
EPILOG
1058
Bibliotekarierna vid rodret
1059
Ej tidigare publicerat utkast. Ö versatt från
engelskan.
1060
I sin scifibok Azur.Kapteinenes planet (1975), beskriver den
norska författaren och specialisten på immateriell rätt
Jon Bing en ny värld som styrs av bibliotekarier. Dessa befinner
sig ständigt på resa mellan avlägsna destinationer i
yttre rymden. Precis som i den gamla världen ä r deras
främsta syfte att stöda mänskligheten med information
och kunskap, utom att mänskligheten numera ä r spridd inte
ö ver en enda planet utan ö ver många. Fast
datoråldern ä nnu bara hade börjat när Bing skrev
sin bok kunde han redan förutse vår nuvarande situation
där allt vi vet organiseras och sparas i väldiga databaser.
Under sina långa resor mellan solsystemen medför
bibliotekarierna således hela sitt bibliotek tillsammans med sina
egna djupfrysta kroppar, som kommer att väckas till liv av
datorerna bara ett par månader innan följande resmål
nås.
1061
Närhelst dessa rymdfarande bibliotekarier bedömer att livet
på någon bestämd planet har slagit in på olyckliga
spår har de möjlighet att utnyttja sin ö verlägsna
kunskapsbas för att å tgärda de lokala problemen. Det
här ä r precis vad som händer på planeten Azur
där bibliotekarierna inleder ett samarbete med den unge Benji med
sikte på att å terställa informationsfriheten, som sedan
länge undertrycks av planetens härskare, Kaptenerna.
1062
Bibliotekarierna i Jon Bings universum styr med andra ord inte bara
sina rymdskepp mot nya destinationer som de själva väljer.
Med sina mer eller mindre sporadiska ingripanden knuffar de själva
världsalltet vidare i en riktning, som de själva
bestämmer.
1063
I ett viktigt avseende skiljer sig ä ndå bibliotekarierna i
sitt styrelsesätt från de traditionella härskande
klasser, som ä r kända från mänsklighetens
historia. Denna skillnad träder i dagen när Kayab, en av
bibliotekariernas spanare, tas tillfånga av Azurs
fundamentalistiska Kaptener.
1064
I kraft av sin teknologiska ö verlägsenhet skulle
bibliotekarierna visserligen befria sin kamrat med våld. Men denna
möjlighet tas ö verhuvudtaget inte med i räkningen,
eftersom
1065
” ... det stred mot bibliotekarenes mest grunnleggende
regler. De brukte aldri makt. De syntes ikke de hade rett til det. Det
kunde nok hende at beboerne på en planet var fiendtlig innstilt,
og overhodet ikke ville ha noe med stjerneskipet å gjœre. Da ville
bibliotekarene nok forsœke å overtale dem. Men gikk ikke det,
stakk de ut en kurs mot en ny stjerne og lot den vranvillige planeten
få være i fred”. 184
184. Bing, Jon: Azur. Kapteinenes planet . Oslo/Gjövik 1975,
s 0086.
1066
Vilken makt ä r denna makt, som aldrig brukar våld? Ska vi
kalla den ordets makt? Den informationella makten? Informationsmakten?
Biblioteksmakten?
1067
Vad denna icke-våldsmakt ä n må kallas
förutsätter den, som norrmannen Anders Ericson säger,
att BIBLIOTEKET TAR SAKA.
1068
ↁ ↁ ↁ
1069